Martin

Bageri i Västerhaninge hotas av blockad om de inte skriver på livskollektivavtal trots att ingen anställd är missnöjd. Under januari månad så genomförde Livsmedelsarbetarförbundet ännu en attack mot fria näringsidkare och familjeföretagare i bageribranschen.

Under 2015 drev vi en kampanj för att hjälpa Ingeborgs bageri. i Linköping, som säkert alla långvariga lyssnare minns. Och nu i januari så bestämde sig bland annat Bubbla-gänget. Jag tror Bubbla faktiskt var först på bollen, det kom ju fler aktörer som vi kan nämna sen. Men Bubbla var först på bollen och började prata om det här. Därför att en viss person, ingen mindre än Radio Bubblas producent, råkade ha goda geografiska möjligheter att engagera sig i det här.

Vi satte igång ett mycket ambitiöst blockadbryteri. När facket stod med sina fula västar utanför bageriet och försökte uppmana folk att inte gå in, sprida sin skräckpropaganda, smutskasta de som äger och driver bageriet, så började vi istället stödfika. Vilket hade börjat bli en tradition i det här laget för oss, att stödfika utsatta bagare.

Det här pågick under ganska lång tid. Jag tänkte att vi ska läsa upp en liten berättelse som kommer från ledaren för Blockadbryteriet på Paus. Jag är en av de där dåligt lokalsamhällsintegrerade svenskarna Martin och Boris pratade om i grannsamverkansnyheten den 20 december.

Två blåa ögon som oftast tittar åt ett annat håll eller ner i marken när grannskapet kommer i närheten. Det ändrades när den fackliga överheten gjorde intåg i mitt Västerhaninge. Helt plötsligt fanns det något viktigt att prata om med företagarna, med Västerhaningeborna, med de som är här. och med förbiresande. Situationen kändes påtagligt regisserad, fast svärt om, hemot man skulle kunna föreställa sig.

I mina egna begränsade samtal med blockvakterna staplades argumentationsfelen på hög. När de avfärdes rycktes det på axlar och ryggar vändes till. Det var alldeles för lätt. Är det här verkligen det bästa facket har att ge? Sen avslöjades det under den pågående blockaden att kommunal driver en lyxkrog där porrstjärnor dansar striptease. Surrealistiskt. Det var fascinerande och uppmuntrande att själv uppleva hur de yttre inkräktarna svetsade samman samhället helt naturligt.

Westerhaninge stod ensamma mot facket. Någon skymt av näringslivsorganisationerna såg vi inte. Har vi kanske ett litet sprudlande i Detroit att se fram emot när Westerhaninge står ensamma i samhällskollapsen? Det är fascinerande tycker jag hur de här händelserna radikaliserar människor och får folk att öppna ögonen för saker de haft för näsan hela tiden, men inte tänkt på.

Boris

Det är intressant också hur vi kan ju faktiskt ett annat spår som börjar avteckna sig redan här. Det är de två maffiaorganisationer eller maffiarörelserna som slår till mot småföretagare av utländsk härkomst och småföretagare av svensk härkomst också. Men liv ger sig ju alltid på småföretagen, kaféer, restauranger och så vidare.

och bagerier och vill helt enkelt beskydda pengar genom att kräva de här kollektiva talen för att få in nya medlemmar. Det är maffiga verksamhet helt enkelt. Det är ungefär likadant som att hota med att bäst utav försäkringar annars kanske brinner här. Och sen är ju väldigt ofta den här typen av företag tillverkad.

Trängd av en annan mafia, alltså av andra invandrare som livnär sig på att pressa pengar helt enkelt, som vi har berättat om i Ronneby till exempel. Och det är ju så jävla bedrövligt att det finns alltså organisationer som säger att de företräder de svenska företagarna. Och ingen av de organisationerna, till exempel Svensk Näringsliv, vågar ta det här tvåfrontskriget.

På ena sidan. Gå till storms mot facket och se till att de håller tassarna borta från hårt kämpande småföretagare. Och det andra är att kräva av polisen att de skyddar de här småföretagarna eller hjälper småföretagarna att få vettigt beskydd på annat sätt.

Så strävsamma småföretagare i dag, 2016 så såg vi hur de pressas av två maffiga rörelser. Och inte så många bryr sig om det.

Martin

Det är värt att notera också när vi gör en årskrönika och blickar bakåt, vad som hände sen. Vi ska försöka göra det på ganska många punkter under den här sändningens gång. Och vad det gäller Paus bagarstuga, det är ju en stor fråga. Så avbröt den här konflikten en gång för alla i maj månad när familjen Paus som har drivit det här bra grejet i väldigt lång tid sålde verksamheten och kunde inte driva den vidare. De sålde den och den nya ägaren skrev omedelbart på det kollektiva avtal som Lifsa hade krävt.

Det slutade även med bageriet i Linköping, Ingeborgs, som också fick läggas ner. De skrev på kollektivavtal och hade inte råd och fick lägga ner. Just nu tror jag att senaste såg var Ingeborgs till Salem. Bageriet var till Salem. Vi hade en liknande situation i Göteborg med Baka Stenugns bageri, som var en annan parallellfront under samma period som man attackerade Paus bagarstugan.

Och även dom. De tackade för stödet som de hade fått men till slutet sa de att de hade inget annat val än att skriva på om de ville ha kvar sin verksamhet. Men vad tror du Boris att det kommer sig att dom så ofta ger sig på just bagare? Finns det någonting med bagaryrket och verksamheten att driva ett bageri som är särskilt provocerande för de här människorna?

Boris

Ja, de här människorna är ju Alla offentliga institutioner och delar av stadsapparaten, dit kan vi faktiskt räkna fackföreningarna, är ju extremt fikaberoende. De behöver bullar helt enkelt. Och på något sätt så vill de ju att bull- och brödproducenterna ska vara en integrerad del och att de ska ha kontroll över dem.

Det är därför de... Men jag tror också det finns någonting psykologiskt där. Fackpampare och fackföreningsanställda, de kommer till jobbet 9 och sen går de 16. Kanske har varit ute och blokadat lite eller varit på något möte och så har de fikat. Det måste vara vederstrykligt för dem att veta att det finns människor som kanske går upp klockan tre på natten för att få igång ugnen och sedan kunna bara grädda brödet framåt sju. Det är strid emot hela deras mentalitet.

Martin

Ja, väldigt intressant. Flera saker som du tar upp nu. Det finns ju en dubbelhet i statsapparaten i vidbemärkelse där man å ena sidan... gottar sig åt de här bakverken. Polisen trycker i sina vinerbröd och det behövs även färska bakverk i alla byråkratiska fikarum i hela Sverige. Det är statens ena arm som gluffar i sig härliga bakverk medan den andra armen i form av fackföreningsrörelsen försöker ta kol på bagerierna.

Det finns en särskilt satanisk symbolik i det här. Brödet på bakverken. Brödet har en väldigt stor symbolisk betydelse. Det går tillbaka till mänsklighetens ursprung. Det finns väldigt många bibliska referenser till brödet, men det är ännu mycket äldre, för det är en av våra äldsta förädlade typer av mat. Och att bryta bröd, att dela bröd, är en av de nästintill universella symbolerna för fred, välvilja och samarbete.

Det är en särskilt grov oförrätt att bryta bröd med någon och sedan föråda dem. Det var det som judas gjorde mot Jesus. Först åt han av brödet som man fick av Jesus, sen föroddade han honom. Det är en sån universell symbol. Det är det som staten håller på med. Jag tror att det är så som du säger, Boris, att de måste göra det. Därför att bagare är särskilt provocerande.

Det är småskaliga verksamheter nästan alltid. Bagare måste jobba väldigt hårt som du säger. De måste vara uppe mitt i natten och jobba. Först måste de stå och baka hela natten, sen måste de dessutom stå i butiken på dagarna och vara trevliga och ge bra service. Det är också någonting som kräver en kombination av så hårt kroppsarbete och också hantverkskonst.

Traditioner förs vidare genom brödet. Det är en verksamhet som bygger på tålamod och disciplin. Man kan inte bara hasta på och göra bakningstegen så fort som möjligt för att bli klar. Man har en deg som är en levande sak som måste jäsa och få vila. Det är en tålmodig, systematisk och ibland nästan meditativ verksamhet som jag tror sticker särskilt i ögonen på byråkraterna.

Boris

Ja, det där du pekar på är extremt viktigt. Det må låta nästan religiöst, men du har rätt. Det riktiga bakandet är en slags motståndshandling mot all förgänglighet och snabbhet och hets i det moderna samhället. Det är liksom i ett digert hantverk. Gäsningen ska ta den tid det tar helt enkelt.

Det är extremt viktigt. Och jag tror det här hatet mot bagarna som facket visar, jag tror inte de är medvetna om grunderna för det själva. Det är något primitivt helt enkelt som väller fram. Att de vet att det här är fienden, de står för någonting annat, bara genom att betrakta det de gör.

Martin

Kära lyssnare, om du av en händelse alldeles nyss... Blir sugen på bröd? Gå ut och leta rätt på din lokala bagare. Snart när du inte vet vem det är. Om du inte vet vem som är din närmaste lokala familjeägda bagarfirma. Gå dit och köp något bröd som du tycker om. och handla av dem så att vi ser till att de finns kvar. Så att vi inte bara har industriella bagerier med pågens och skog och holmslimpor och annat sånt snusk som faktiskt inte är riktigt bröd.

Boris

Och hade vi liksom riktiga fackföreningar, då skulle de ju kämpa för de små bageriernas och småkonjunktoriernas existens. Kampen borde riktas mot de stora... brödproducenterna som sänder ut fördärvligt bröd över landet?

Martin

Fackföreningarna borde i en sorts teoretisk perfekt värld borde vara på bagarnas sida. Men näringslivsorganisationerna, de borde verkligen vara på bageriernas sida. Men nästan alla de här fallen har varit kneptiskt från Svenskt Näringsliv och alla liknande organisationer.

Boris

Ja men det är skamligt. Alltså som sagt då, de här människorna här, hårt arbetade människor, trängda av två maffiga rörelser och får inte den svenska näringslivsorganisationens stöd och beskydd. Det är jävligt uschligt. Och jag vill passa på att rekommendera SBs bageri på Tulegatan 4 i Sundbyberg. Fantastiskt ställe.

Martin

Mycket bra. Ni som bor i närheten av Sumpan, åk dit och handla. Vi kan inte förvänta oss någon hjälp av till exempel Svenskt Näringsliv. Vi är väl inte direkt fiender som Svenskt Näringsliv och bubblar, vi är på god fot. Men vi kan inte förvänta oss att de gör de här viktiga sakerna, vi måste göra dem själva. Till exempel genom att gå till Tulegatan och köpa lite bröd.