Martin

Edward Feser, Pove Franciscus, Controversiella Amoris Laetitia och underlåtelse att svara på kritik, fortsätter väcka ont blod och splittring i katolska kretsar. Det här är en kommentar av många, kan man säga, kring en debatt som rasar inom den katolska kyrkan, från fotfolket till de högsta nivåerna.

Men kanske av naturliga skäl så är det ingenting som tidningarna skriver sådär jättemycket om. Men det är ganska intressant. Vi pratar om, om det nu var det, påven Fransiskus. Och vi brukar vara lite relianta och konstatera att han på många sätt verkar vara en knäppskalle. Men det handlar inte bara om de här mediala utspel som han gör. Att han säger att folk är ekoprofiler och han ska slå folk på käften om de inte tycker som han och sånt där.

Utan även internt i kyrkan så händer det ganska stora saker. Och det har kommit ett påvligt påbud. Jag har tyvärr inte exakt koll på terminologin på svenska. Det är inte en cyklika, utan det är en mindre grad. Men det är ändå en viktig text som Povon har lagt fram som heter Amoris Laetitia som betyder kärlekens glädje, om jag förstår saken rätt.

Det är ändå ett skrift som handlar om kyrkans syn på familjen, kärlek, sexualitet och hur det här förhåller sig till bland annat gudstjänstlivet. Teologiskt kan man säga att det här är delvis en fortsättning på Johannes Paulus den andres arbete kring kroppens teologi, som var någonting som den föreföra påven ägnade väldigt mycket uppmärksamhet åt.

Mellan 1979 och 1984 så framförde Johannes Paulus Den längsta och mest omfattande kateches som har förekommit från en påverkning av den katolska kyrkans historia. Varje onsdag så höll den ett traditionsbildat audiens och varje gång så pratade han väldigt omfattande om Det som han så småningom kommer att kalla för kroppens teologi.

Det var på många sätt hans teologiska magnum opus. Och det handlade just om att hitta tillbaks till en förståelse för kroppen. Att integrera ett teologiskt perspektiv med en förståelse för människokroppen. Som en manifestation eller en väg till det gudomliga. Och att se, inte minst sexualiteten, som någonting som är essentiellt för religionen, snarare än antagonistiskt.

Mm. Ja, och Franciscus fortsätter delvis den här traditionen, men till skillnad från Johannes Paulus, så har han alltid höll sig relativt strikt i de här sammanhangen till de traditionella påbuden om hur familjer ska bildas och vad som händer om man lever på ett sätt som inte är i enlighet med reglerna. Till skillnad från det här av Franciscus.

sagt vissa saker som har gjort ut många människor upprörda. Och i det här fallet är ett exempel på det att fyra framstående kardinaler har framfört en formellt klagomål, eller det vill säga en formell begäran om klargörande av olika kyrkliga doktriner som de upplever att påven har ifrågasatt med det här dokumentet.

Och när man tittar lite på det här så är det faktiskt en ganska djupgående och allvarlig konflikt. Och man kan säga att om det finns någon fråga som framstår som större och mer kontroversiell än de andra så handlar det om hur man ser på människor som har genomgått skilsmässor.

Skilda personer och personer som av ett eller annat skäl lever utanför äktenskapet med en annan partner än den de är gift med. Och det Påhäns säger i sin textia moris lititia är att sådana människor ska inte nödvändigtvis betraktas som att de lever i en dödlig synd, utan man ska ha ett mer pragmatiskt perspektiv och det kan till och med hända att sådana personer kan vara välkomna att ta emot nattvarden.

Vilket är någonting som är väldigt, väldigt kontroversiellt och som kardinalerna vänder sig mot och de menar på att... Om vi ska ta det här på allvar så innebär det att ganska många traditionella regler kastas som kull. Så de har fem sådana här dybiga punkter där de säger att det här måste klargöras. Men Påven har inte svarat på det här. Det har gått lång tid nu.

Det var i mitten av november så fick vi veta att det var två månader sedan som det här dubia formellt framfördes. Fortfarande inget svar och nu finns det två ytterligare upprop. Senaste var 45 teologer och präster som ber Påven om att avvisa de här teologiska felsluten som de ser.

Och i ett annat sammanhang så har vi 23 framstående katolska tänkare som ansluter sig till de här fyra kardinalerna och kräver att påven ska klargöra vad som egentligen gäller.

Boris

Ja, alltså det är uppenbart att vi har en påve som... Vi vill regera genom byråkratiska dekret och administrativa manipulationer. Det är lite Stalin över honom här också. Vi har rapporterat om hur beforderingar i den katolska kyrkan samlar ett tråkigt manskap omkring sig och sedan släpper ut den här typen av luftballonger som är viktigt.

...lite mer politiskt korrekta så att säga. Han får också en kopi av PK-manualen. Vi har ju en senare länk också om... Den katoliska kyrkans uppblåsande intresse för miljöfrågor och klimatförändringar. Det här är ju, alltså jag tycker de här frågorna är jätteknepliga, alltså därför att på något sätt så tycker jag att den ursprungliga, verkliga, ursprungliga synen på äktenskapet som helhet, icke upplösningsbart, om man ska trycka det, är korrekt, sen kan man se mängder av praktiska problem och så vidare med detta.

Men de praktiska problemen löser ju inte. Jag har faktiskt tuggat i mig den här om år eller tid. Det är ett dokument som är väldigt löst i köttet alltså. Så det går ju inte att angripa för att det är fel. Det går ju att angripa för att, ungefär som uppfattat med Kardinalen och andra kritiker gör det, att du påverkar, vad säger du egentligen? Det är ju egentligen...

Martin

Han har en ganska lös stil när han skriver. Det är inte som en traditionell teologisk, akademisk formell stil. Det är lite mer populärt hållet, lite mer folkligt. Han skriver delvis för en annan publik och med ett annat syfte. än vad man kan se till exempel att de två tidigare påverkarna har gjort.

Boris

Ja, och just det här lösa i köttet, språket som är det lösa i köttet och det här liksom å ena sidan och andra sidan, den lite lätt folkliga tonen, gör det hela också väldigt märkligt. För är man påverkare, då måste man ju, alltså dokumentet borde andas mycket mer av ångest. För alltså vem som helst kan se de praktiska problemen. med ett väldigt strikt fasthållande vid de gamla trosatserna eller kyrka eller giftermål, nattvart, sexförräknanskapet och så vidare.

Det är inte alldeles lätt för den enskilda individen under ett långt liv. Det måste man brottas med. Men då måste det vara lite ångestsvett över dokumentet, vilket inte finns här. Det är en lömsligt birokrat som försöker anpassa kyrkan. utan problem till rådande socialt beteende upplever Görasson.

Martin

Han kastar ut inom fönstret en del sådana här saker som är komplicerade för kyrkan att hantera, men som de flesta upplever som centrala doktriner. Ta till exempel den här idén som till och med är allmänt bekant bland icke-katoliker och icke-kristna, att man säger att någon lever i synd. Att personer lever i synd om de lever tillsammans och har en kärleksrelation utan att vara gifta.

Och det säger i den här texten, så säger påverkan rakt ut att man kan inte längre helt enkelt säga att de som lever i en irreguljär situation lever i ett tillstånd av synd. Det är inga små förändringar och samtidigt är det inte överraskande förändringar, för allting går helt och hållet i. En sorts mainstream eller populistisk riktning, en sorts P.K.

anpassning av katoliska kyrkan. Den här typen av saker skulle man förvänta sig från den svenska kyrkan, till exempel. Den har gått naturligtvis mycket, mycket längre än det här, men där är man inte förvånad över den riktningen. Men det är intressant att den katoliska kyrkan, som ändå ska vara en sorts, om man tänker på det, som en bastion av ett mer traditionellt perspektiv, under den här påvägen, i väldigt snabb takt, håller på att lämna dem de synsätten.

Boris

Ja och de gamla trosatserna, betraktar vi oss som gamla och övergivna, de gamla trosatserna tvingar ju den troende katoliken att fundera på sig själv, den person han kanske ska äkta och alltså vad innebär detta egentligen? Är jag redo, är jag mogen för detta? Är det rätt? Alltså de gamla trosatserna i många andra sammanhang också tvingar individen att fundera på sig själv, sin plats i livet och vad han eller hon egentligen vill.

Tar man bort detta så blir allt, alltså det låter överdrivet men allt blir ju faktiskt tillåtet. Framförallt slipper du fundera på sådana saker som vem ska spela någon roll, vem jag gifter, vem jag kan skilja mig av ett år. Spelar det någon roll vem sätter barn till världen om sex månader? Man kan ju staten ta hand om i värsta fall. Alltså man tar bort, fördelen med de gamla trotsatserna är att de tvingar dig att fundera på vem du är och vad du gör.

Martin

Det ska bli spännande att se hur det här utvecklas, därför att för vissa katoliker så är gränsen nådd. Även framstående kardinaler som sagt säger att det här är du i det inte, det här är ett teologiskt fel. Och det ifrågasätts mer och mer om att man kan fortsätta med en och samma kyrkoorganisation där det finns vittskilda perspektiv, det hävdar om det traditionella perspektivet och det här nya politiskt korrekta, anpassade perspektivet.

Boris

Det är därför jag tror att när påhållen är väldigt listig alltså. Det är provballonger som liksom är jävligt vaga. Han kan detektera motståndet som uppstår. Och han har ju visat de senaste året att han är beredd att flytta om folk och så vidare. Det där med när det stalinistiska ligger i CTU. Ingen kan ju hävda, det här dokumentet säger att påvända för vixlar mellan homosexuella till exempel, och det är inte så noga med giftermål överhuvudtaget.

Men det skapar opposition. Oppositionen blir med nödvändighet också faktiskt tyvärr lite vag. Det går lätt att isolera den eftersom skiljelinjerna är trostiga och inte skarpa. Man kan avsätta kardinaler, insätta nya och så vidare. Han har ju en jäkla makt. Och jag tror att han håller på lugnt och metodiskt. Släpp upp provballonger, kolla motståndet, isolera motståndet, avsätt motståndet, se till ditt eget folk. Det är precis vad vi ser i den katolska kyrkan idag.

Martin

Det pratas nu allt mer öppet om en potentiell schism, en splittring av kyrkan. Och det här kommer både från de som är på påvens sida och de som är mot honom. Från den här artikeln som vi tittar på nu så har vi flera intressanta länkar. Till exempel en artikel som handlar om den grekiska biskopen Frankiskos Papamanolis som skrivit upp en brev till de här fyra kardinalerna, alltså till Raymond Burke, Carlo Cafara, Walter Brandtmüller och Joachim Meissner, som de heter.

och sa att det är en heretisk och skandalös sak som de sysslar med och det kan leda till stora skandaler och schismer. Han är en IVD-försvarare på VN i det här fallet. Vi har också andra som till exempel biskopen Athanasius Schneider som säger att det här har i praktiken inlett en bizarr sorts schism i kyrkan som riskerar att accelerera. Eftersom Påvens text på det han har utvecklats till, han som beskriver som ett anti-evangelium.