Martin

Klotis i Karlstad har skrivit loss igen. Han har filosofierat över makarna Myrdal och hur de skapade dagiskulturen som råder i Sverige. Jag tror att han inspirerades av ett Facebookinlägg som Klaus Bernpainter skrev. Klot Johan ville göra en vers utifrån vad Myrdalarna faktiskt skrev.

Men han framtidigt att det inte går. Därför att deras språkdräkt är som deras åsikter. Iskalla, rationella, omisskunnsamma. Och texten har inte minst antydan till humor, livsklädie, omsorg om andra, kärlek till nästan, eller respekt för andra människor. Men här kommer ändå Klot Johans tolkning. Den heter Mardrömmen.

Kravet är dock att vi lägger i grav. All fixering till oss, den måste snöpas. Familjen som sådan är unken och kvav. I barnkammarskola ska telningar stöpas. Då passar de in i utopias folkhav. I kollektiv anda, vi alla bör döpas. Ja,

Boris

han fångar tyvärr liksom själen hos makarna Myrdal väldigt bra. Okej. Jag tror inte man kan ösa nog etter och gallra över det där paret och framförallt all vad de har gjort för svenska. Pedagogik också kallad barnfostran. De har föreslagit så mycket skada och fortfarande så befinner sig Alva Mydahl på någon slags pedestal.

Och henne släpper Socialdemokraterna inte greppet om. Det är bara att läsa Jan Mydahls barndomsskildringar över hur hon var som mor. Hon var en vidrig människa. Och för henne var ju familjen och barn bara ett hinder. Hon antog att hennes perversa syn på livet och sig själv var någonting som borde omfatta alla människor. Hon trodde väl att hon gjorde en bra insats när hon drev på den här utvecklingen i samhället. Det är för att hon utgick från sig själv, men hon var en skadad person.

Martin

Apropå skadade personer så har Klokt Johan bifrågat en rekommendation med sin dikter. Han är skakad uppenbarligen av att ha läst om Makan och Myrdal, men han säger att Jan Myrdals barndomsskildringar är riktigt bra och han rekommenderar särskilt Jan Myrdals egna inläsningar av de böckerna.

Boris

Jaha, de har inte hört, men jag kan tänka mig att det var bra. Nej men det är ju fantastiska barndoms och tidsskildringar. Och jag tänkte på det häromdagen, inte bara för att han skriver i en tidning som alla tycker illa om, eller många gör. Det är ju också för att... De här haverierna med Svenska Akademien, alltså.

Då kommer jag att tänka på honom. Oavsett vad man tycker om hans politiska ståndpunkter så är bara hans skönlitterära författarskap har en sån självklar kraft att han borde suttit i Svenska Akademien. Får inte tala om Lars Gustafsson. Men det säger ganska mycket om de gör... Alltså om... Den officiella kulturen i Sverige. Att de två inte ansågs som självklara helt enkelt. Väldigt tidigt att sitta där.

Martin

Ja, det är väldigt intressant faktiskt. Och det blir ju ännu mer bekant av att John Myddal och Lars Gustafsson var vänner. De samarbetade också och skrev en bok tillsammans på 70-talet och representerade olika indiktningar. Men där låg John Milne naturligtvis oerhört långt till vänster, medans Lars Gustafsson från 70-talet och framåt tog en annan sväng och blev mer konservativ och förmodligen misshaglig av det skälet. Men det är nog också som du säger, att de är två av de mest, kanske de mest, förbesedda svenska skönlitterärförfattarna.