Martin

Christian Dahlgren. Rush gjorde musik av frihetstankar. En Ayn Rand i rockversion. Och jag får bara spekulera att det är någon som har postat den här länken på bubbla som en liten passning till er ödmjuka undertecknare.

Boris

Jag skulle tro det.

Martin

Samtidigt så måste jag fråga mig vad det här är för någonting, den här texten. Det här är vad jag föreställer mig händer när man har sommarlov. på ledaredaktionen. Tar man in lite sommarvikarier, som om vikarierna kanske blir sjuka. Vikaringsvikarie är väldigt bakis. Men han måste få ut sig någonting nu. Han har 20 minuter på sig. Det var väldigt svårläst den här texten. Det är en lång uppraddning av olika artister och låtar.

Och en märklig jämförelse mellan Ayn Rand och Thin Lizzy och Självklart referenser till Hillary Clinton och Donald Trump. Så det här var ganska rörigt tycker jag.

Boris

Jag tror inte man ska vara nykter när man läser den.

Martin

Ja, det är det som är hemligheten.

Boris

Ja, faktiskt. Jag tror att det är nyckeln till att... Det var förvirrad, men ganska charmigt på något sätt.

Martin

Någon gång när jag tar ut på glas och kanske får åtvända till den här texten. Men jag tycker i alla fall att det är väldigt roligt naturligtvis. Den som gav mig den här passningen förstår ju precis att det är väldigt roligt när svenska tidningar väljer att skriva om Rush, den kanadensiska powertion som ändå måste sägas vara musikhistoriens mest solida.

libertarianska konstellation. Rush som började spela tillsammans på början av 70-talet. Till en början när de gav ut sin första platta så hade de inte någon särskild politisk inriktning. Men i samband med att de bytte trummis så kom Neil Peart in. Den legendariska Rush-trummisen. Han blev också gruppens textförfattare.

Hans stora influenser. där han skrev de här texterna. Det var dels fantasy-litteratur och dels Ayn Rand. Så att Rushs första skivor består i höghusräkning av långa, episka, monumentala låtar på 10-15 minuter som illustrerar libertarianska och randianska temat genom någon typ av berättelse.

Ibland är det lite fantasy-tolken inspirerat. Ofta är det bara väldigt, väldigt randianskt. Och även om de inte är superpolitiska och de inte är fanatiska randianer och sånt där Så känner inte jag i alla fall till Någon musik som är så bra och så vackert Uttrycker Ayn Rands idéer I synnerhet och frihetliga idéer i allmänhet Inte minst naturligtvis 2112 Ett av deras storverk som det pratas om här i den här artikeln.

Det är en sorts episk femlåtarssekvens som är, det är väl inte för mycket sagt att säga, nästan säkert inspirerad av Ayn Rands bok Anthem som handlar om ett sorts dystopiskt samhälle där man återupptäcker Elektriciteten, man återupptäcker primitiv teknologi som har förbjudits i det ultrakollektivistiska samhället.

Och i 2112 så återupptäcks elgitarren. Protagonisten hittar en gammal elgitarr och börjar klinka på den och försöker visa den för sina kamrater. Och överste prästerna säger att vi behöver inga gitarrer, vi behöver inga framsteg, vi behöver ingen ny musik. Det där är bara trams som kommer att distrahera dig från din plikt till kollektivet. Det är en väldigt spännande berättelse och otroligt bra musik.

Det här är bara en av många episka libertarianska verk som Rush har gett oss. Jag vill bara göra ett litet påpekande här på slutet. Christian Dahlgren skriver Vill Rush vara vänliga att stämma instrumenten igen? Här kanske han kunde gjort lite mer research. Jag förstår att han inte hade tid då eventuellt. Men Rush stämmer instrumenten dagligdags. De är fortfarande aktiva, de gör skivor, de turnerar.

De brukar komma till Sverige ungefär en gång vartannat år. Åtminstone så ofta som jag haft förmånen att gå och titta på dem i Globen och sånt där när jag bodde i Sverige. Så att den som vill ha mer Rush, Det är bara att gå och köpa deras nya skivor och gå upp i deras konserter och lyssna på alla de andra grejerna. De har tryckt ut bra grejer ända sedan 70-talet. Framförallt de tidiga grejerna, från skiva nummer två till skiva nummer tio och sånt där. Jätteintressant. Fram till slutet av 80-talet är det riktigt sprängstoff.

Boris

Ska jag inte försöka ordna en Malta-spelning? Var inte det ganska snyggt?

Martin

Jaha, det vore ju någonting. Jag vet inte om de är för stora för att komma till Malta eller om det finns en marknad, men jag skulle ju köpa en bunt biljett i alla fall. Annars är det ju ett tal att de kommer till Rom eller Istanbul eller något annat ställe som är väldigt lätt att flyga till från Malta. Istanbul av alla ställen, ja. Däremot så berättade Jim häromdagen att när han började promenera i Valetta så råkade han trilla in på en Uraya Heap-spelning.

Va? Ja. Haha. Det var ingen som visste att Uriah Heap fortfarande fanns och turnerade. Han råkade bara snubbla in på deras instrumentuppvärmning inför deras spelning över lätta. Lyssna på Rush om ni inte redan gjort det. Det är väldigt bra. en väldigt betydelsefull del av frihetsrörelsen. Om vi bara hade lite mer uppstyrt och rättigheter så skulle jag spela Rush-låtar i varenda röjde bubblavsnitt.

Faktum är att jag gjorde det en gång när jag var med i Ingrid och Conrad, när jag var med i vår grannpodcast Ingrid och Conrad. Då fick jag välja musik, eftersom jag var gäst och skulle bli intervjuad. Då skickade jag tio Rush-låtar till Conrad. Spelaren fem var det till slut som han sa ja, nu har vi spelat så mycket Rush-trummor, så spela något annat. Det blev en projicisk marsch. Nej!