Martin

Thorbjörn Fälldin, död vid 90 års ålder, blev 1976 Sveriges första borgerliga statsminister på 44 år. Thorbjörn Fälldin, jag är för ung för att minnas Thorbjörn Fälldin på riktigt. Har du några minnen om honom, Boris?

Boris

Ja, det var en trevlig prick. Jag har tydliga minnen om honom. Vad ska man säga om honom? Jag hörde på radion nyss att till och med Göran Greider uttalade sig positivt om honom som en norrländsk arbetstest som kom in i den svenska politiken och inte ville gå dit alla andra ville att han skulle gå.

Det är ju, men han, alltså jag tycker det var en sympatisk politiker därför att han liksom sa sådana saker som att Han var inte beredd att ställa upp på vad som helst för att få en ministerpost eller få regeringsmakten. Det är inte sånt du kan tänka dig en politiker säga idag. Han utstålar hela tiden en form av personlig integritet.

Det är som när valberedningen kör av med honom i slutet av hans karriär. Han bara säger... Jag tänkte inte vädja och krångla och korridormyssla med dom andra utan far åt helvete då. Alltså det stora metoden för din tycka det var liksom individualismen och integriteten. Du hittar inte en politiker av det slaget idag.

Martin

Nej, det är intressant att göra en jämförelse mellan Torbjörn Fyldin och hur han förhörde sig till politisk makt och sina hjärtefrågor, framförallt då kärnkraftsfrågan som stod i centrum för honom. Jämför det med dagens Miljöparti i regeringen som har svikit alla sina valluften, har kompromissat med alla sina... miljövänliga ideal och ofta vänt 180 grader och röstat för saker som är, som enligt deras tidigare sätt att se saker skulle ha varit miljökatastrofer. Det är en bjärt kontrast.

Boris

Och sen det är också något amerikanskt av honom just att han hela tiden var det här med att, nej men jag är jordbrukare och att han sen också återvänder till jordbruket och fortsätter odla sin mark och sköta sin gård. Det är inte sån dagens äckliga politiker som liksom springer iväg till någonting. Jag åker väl in och gör mina jävla år i statsapparaten och regeringen sen vi ska tillbaka till gården.

Martin

Sveriges Jefferson? Ja. Torbjörn Jefferson?

Boris

Vi bör påpeka att han rökte hela sitt liv och blev 90 bast.

Martin

Ja, det är en väldigt intressant observation faktiskt. Jag tycker att det mest intressanta är just det här som du nämnde, att han var jordbrukare. Han var djupt utrotad i det sen generationer. Det var hans egentliga intresse, det var där han hade liksom... Han var grundad som person och han återvände till efter politiken. Och det är ju näst intill otänkbart idag. Definitivt är det otänkbart att en partiledare eller statsminister skulle ha en sån bana och gå tillbaka till att påta jorden på föräldragården som Tobias Frildin gjorde.

Och det är någonting som jag tror att vi skulle må ganska bra. ganska bra av om åtminstone några av våra ledare var grundade i någonting annat än politiska ungdomsförbund och kaffekokning i partiapparaterna.

Boris

Ja, och det här påminns ju om, när man tänker på Sjöldin så påminns man ju om ett av de stora sveken i svensk politik och det är ju den svenska bonderörelsens undergång faktiskt. Den finns ju inte längre och han var liksom den sista krampryckningen där. Man har ofta glömt att en gång i tiden så var i Centerpartiet...

LRF var ju extremt livaktiga organisationer, det var ju folkrörelser som också hade en omfattande kulturell verksamhet med egna folkhögskolor, man bildade folk. Man hade bokförlag, jävligt bra tidningar med mycket bra kultur i och allt det där förföljde därför att man började krypa in i statsapparaten och faktiskt göra sig beroende av den.

Då dog allting. Alltså Centerpartiet är ju inte på något nivå. Jag mår alltid illa när de pratar om sig själva som landsbygdens parti och hela landsbygden ska leva. De har ett jävla ansvar för att de har ruttnat som organisation för att den svenska landsbygden inte lever.