Martin

Tidningen Journalisten i Almedalen refererar från debatter om medias bevakning av invandringsfrågan och Sverigedemokraterna. Medieforskare Lars Nord hävdar media speglat politiska etablissemanget. Thomas Mattsson menar svensk presstekik framgångsrik i att fördröja SDs framgång. Agendaredaktör på P4 anser mediers ängslighet positiv.

På Almedalsveckan som pågår just nu eller kanske snarare pågår i fjol. avslutas nu i dagarna eftersom det brukar vara väldigt lugnt mot slutet av veckan. Den så kallade almdalsveckan pågår egentligen i två-tre dagar, precis i början. Sen åker alla hem egentligen. Man har haft flera diskussioner om mediebranschen och hur medierna har förhållit sig till den så kallade flyktingkrisen och till Sverigedemokraterna under de senaste åren.

Ett av startskotten till det här, jag vet inte om vi hade den på Bubbla såklart, men Svenska Dagbladet blev det historiska när de publicerade den första artikeln i mainstream media i Sverige som kritiserade mainstream medias agerande i de här frågorna. Naturligtvis så fanns det ingen svensk reporter som kunde skriva den här artikeln, utan man var tvungen att ta in en norsk journalist som fick skriva det, för det var ingen svensk som todes göra det.

Men i samband med det här så ordnade man ett seminarium och där publiceras flera artiklar. Dagens Samhälle ordnade en lunchduell mellan Paula Biler från Sverigedemokraterna och Lars Nord, som är medieforskare vid Mittuniversitetet. Tydligen har det rådit mer enighet än duellstämning på de här tillställningarna. Till och med statligt avlönad medieprofessor säger att det inte har varit en allsiderbevakning.

Medierna har varit följsamma. Medierna har passivt speglat makten. Man har ängsligt tittat på politikerna, de etablerade politikerna. Vad tycker de? Okej, politikerna vill inte prata om invandring, då får inte heller vi prata om invandring. Och sen när partierna började svänga från hösten förra året och under det här året, då har de här ängsliga, patetiska så kallade journalisterna börjat rapportera annorlunda.

Då har man börjat skriva om sådana här frågor. Men återigen så är mönstret att det är en otroligt följsam, och det är en otrolig följsam. En efterapning av bara vad politikerna säger. Journalister vågar inte säga ett knyst om de inte har fått godkänt från en ledande politiker.

Boris

Ja, alltså, vi har hävdat detta länge och man refererar den här texten också. Det är British Dachshund som säger att talar om följsamheten och de redaktionella strukturer som finns. Man är väldigt noga med att kolla vad man får och inte får säga. Nu har vi sett hur det kommer reportage som kunde ha gjorts för 3-4 år sedan.

Och nu lanseras som nyheter. Det är för att nu är signalerna från överheterna och politikerna annorlunda. Och bara det här gör ju att man vill att gammel media ska gå under och myntig media gå under så fort som möjligt. Det är för att det är... Ja, alltså det är, de är farliga för det offentliga samtalet och människors mentala hälsa helt enkelt. Det är en skock ljugande och fega människor. Man kan inte lita på ett ord de säger.

Martin

Det är helt sant som du säger Bores och det finns inget sätt för mainstream media att återvinna. Det här förlorade förtroendet. Det är borta för alltid. De hade kanske en chans, men de spelade bort den fullständigt. De här medierna kommer att gå under. De kommer att försvinna. De går i konkurs allihopa. Det kommer till högre utsträckning att vara till följd av det här. Vi kommer naturligtvis att jubla och korka upp champagne varje gång vi får ett sånt konkursbesked.

Stampen kanske blir näst på tur här. Men det ska hända även med Det ska hända även med med Svenska Dagbladet och till slut till och med med tidningen Journalisten, som är journalistfackets tidning där vi läser den här artikeln. De kommer inte ha mycket att leva på längre när alla de mainstream-medierna är döda. Det kanske mest anmärkningsvärda som vi får läsa om i den här artikeln är Thomas Mattsson, Expressens chefredaktör.

En riktigt ökänd skurk i de här sammanhangen. Han är ändå lite uppfriskande. Han tar verkligen bladet från munnen. Han säger att visst är det så att vi har mörkat. Visst är det så att vi ljuger, undanhåller uppgifter. Svenska medier är inte som danska medier, säger han. Vi har tryckfrihetsförordningen, men vi har en mycket snävare tolkning av pressetik än vad som står i lagen och så vidare.

Tack vare vår fina presstradition i Sverige så har man inte rapporterat om om till exempel etnicitet i samband med brott som man har gjort i andra länder. Och Tomas Mattsson tycker att det här är jättebra. Han är stolt över det här. Ja. Och han säger att tack vare det här så tog det längre tid innan Sverige fick in ett rasistiskt parti i riksdagen än vad det gjorde i Danmark. Det är ett ganska äpnadsväckande påstående, kan jag tycka, eftersom sannolikheten är ganska stor att Sverigedemokraterna hade förblivit ett väldigt marginellt ytterlighetsparti som aldrig hade kommit in i riktan eller någonstans, om det inte vore för den här massiva mörkläggningen som har pågått i svenska medier i flera årtionden.

Eftersom det är ganska intressant att notera att hans ord var att han kallade Sverigedemokraterna för ett rasistiskt parti. att det gick snabbare att få ett rasistiskt parti i riksdagen än vad det gjorde i Danmark. Eftersom Sverigedemokraterna och Dansk Folkeparti som man syftar på i Danmark är fullständigt olika typer av partier. Det man har i Danmark och Norge är mer traditionella, populistiska partier som inte är egentligen fokuserade på invandring från början utan snarare är fokuserade på De bottnar i skatterevolter, skatteprotester från 60- och 70-talet.

Det är en helt annan typ av populistisk tradition. Medan Sverigedemokraterna faktiskt är för detta, ja vad ska man säga, för detta nynazistiskt parti som kommer från en helt annan riktning. Tack vare Thomas Mattsson och hans elikar så fick Sverige in ett sorts rasistiskt, eller liksom, det är bara ett ord som jag har. Sverige kommunaltrykt är inte en rasistisk parti, men en parti med ganska trista rötter. Medan man fortfarande inte har det i Danmark eller Norge.

Boris

Det sjuka är sammanhanget, det är ju att han och andra också er känner, allt det här gnölandet och bråkaren som har varit i några år om att det skulle finnas en åsiktskorridor. Det har ju de här människorna, Mats och andra, slagit ifrån sig. Det finns ingen jävla åsiktskorridor. Vi skriver bara vad som är sant och vi talar om vad som är fakta. Textning.nu Här säger han ju rätt upp och ner att nej, vi har styrt information och de nyheter vi förmedlar, de är vi beredda att förvanska därför att vi har ett högre syfte som vi tycker är viktigt. Alltså det har funnits en åsiktskorridor, vissa saker som inte passar in att berätta om Det är för att de stör det här syftet. De berättar man inte om.

Martin

Det är sällsynt fräckt och också uppiggande. Det är en bra påminnelse om att aldrig någonsin lita på någonting som Thomas Mattsson säger eller gör. Bara nu när han är chefredaktör på Expressen eller i den snara framtid då han är chef på Sveriges Television.

Boris

Och aldrig faktiskt lita på någon som är anställd i mainstream media. Jag kommer alltid ha tänkt på det när vi pratade om poliser i förra sändningen och sa att det spelar ingen roll om du är en god polis. strävar efter att upprätthålla ordning och låsa in styckmördare och våldtäktsmän. Alltså du kan inte vara en del av polisapparaten, bryt dig loss och starta eget.

På samma sätt finns det ingen ursäkt för att vara anställd i mainstream media. Då är man en del av samma äckliga maskineri som Thomas Mattsson och andra. Och då bidrar man till att upprätthålla detta. Och det spelar ingen roll vad man gör. Man kan inte säga att man är en del av det här. Om jag är undersökande reporter eller jag är kulturskribent, jag har inget ansvar för det. Det har man visst, så länge man är anställd där och jobbar så har man ansvar för det hela andet. Och är inte pålitlig.

Martin

Jag tror inte det finns så mycket avvikare kvar. De har väldigt begränsat handlingsutrymme på sina tidningar och om det finns de människor som är smarta och driftliga i branschen då har de redan dragit. De har flyttat till andra medieföretag där man... Till exempel kanske fokusera på andra frågor. Du kan flytta från ut till någon sorts branschpressorgan eller något sånt där, där man inte skriver om politiska frågor.

Det spelar inte lika stor roll. Det är också många som blir bloggare, som jobbar för utländska medier. Och det finns ett antal alternativa medier i Sverige idag som letar med ljus och lykta efter folk. Men... Men det är ofta svårt att fylla platserna. Jag håller helt med om det. Det finns inga ursäkter för att sitta på Expressen och häcka till exempel. Ju snabbare folk lämnar de sjunkande skeppen, desto snabbare kommer de sjunka. Och det ser vi fram emot.