Martin

Alexander Salter. Progressivismens seger, oundviklig genom symbiotiska förhållandet mellan stat och akademi. Finansiering byts mot tankegods som yrkar på ökad statlig social kontroll. The Imaginative Conservative. Sponsrad av Wyoming Catholic College. Något riktigt uschligt, jag vet inte. Men det var en väldigt intressant artikel i alla fall, som gör en analys som jag tycker är mycket närmare hur jag tänker, det mest ovanliga att se i den politiska debatten.

Nämligen att progressivismen, den progressiva ideologin eller den progressiva rörelsen har, framförallt de senaste generationerna, men egentligen i 100 år, 150 år, varit på en otrolig frammarsch och tagit ett... intellektuellt och moraliskt järngrepp kring hela egentligen den västerländska världsbefolkningen.

Och man gör det här på väldigt speciella och väldigt illistiga sätt, som gör att det är oerhört svårt för någon annan kraft i samhället att sätta sig emotvärn på något sätt. En av de drivande dynamikerna, kanske den allra mest drivande dynamiken för att återskapa och stärka den progressiva ideologin och deras politiska agenda, är det nära samarbete med akademin som snarast kan beskrivas som en sorts symbios mellan progressiva politiker och progressiva akademiker.

Akademikerna behövs till att börja med för att underminera den här typen av akademiker som vi har. De intellektuella problemen som kan komma i vägen när man vill styra och ställa i samhället. Det finns till exempel väldigt mycket ekonomisk vetenskap som visar på att statlig styrning inte fungerar. Däremot fungerar fria marknader väldigt effektivt för att åstadkomma diverse mål. Men här har akademiker spelat en oerhört viktig roll i att omdefiniera till exempel ekonomisk vetenskap och förklara att det inte finns ekonomiska lagar.

Utan tvärtom, det finns alla möjliga möjligheter att ekonomin skulle kunna fungera på andra sätt. Och på så sätt så har man sakta men säkert inom akademin förvandlat ekonomin från ett sätt att studera samhället, en sorts intellektuell verktygslåda, för att studera samhället till en intellektuell verktygslåda för social kontroll.

Och så är det väldigt mycket att i klassisk nationalekonomi handlade det mer om till exempel hur marknaden fungerar. Nu handlar det bara om olika typer av statliga ingrepp. och hur man kan optimera effektiviteten av statliga ingrepp. Så om det är vad akademin håller på med, om det är deras perspektiv och för att få någon trovärdighet eller en karriär inom politiken till exempel så måste du gå vid akademin.

Då är det klart att det blir ett väldigt praktiskt filter som gör att det är bara en viss typ av idéer som kommer till staten. Sen är det naturligtvis så att de som styr staten belönar såklart det här beteendet. De belönar med pengar till universitetsvärlden, de belönar genom att implementera policies som har tagits fram av de här akademikerna. Så det är en feedback loop där de hela tiden förstärker sig själva, förstärker varandra.

Boris

Det där är jättesant, men vi får inte glömma bort en sak i ekvationen, vilket jag tycker är... Det är något som jag själv gör allt för ofta. Och det är ju att vi ska inte förvänta oss något annat av staten. Staten vill ju kontrollera oss. Från vaggan till graven som jag alltid säger. Det är deras mål och faktiskt statens syfte också. När man väl har en sån här fruktansvärd hydra som äter sig in överallt.

Mot detta står marknaden och företagen. Det sorgliga är att företagen gör inte ett jävla något för att upprätta motpoler. När företagningar ser in i akademier, då pyttar de in lite pengar för en professur här och där. Någon testamentärligt till pengar som går direkt in i den av staten kontrollerade akademiska byråkratin.

Man ger alltså pengar till motståndaren. Och det är oerhört länge sedan företag upprättade tankesmedier där man ger utrymme för intellektuella att propagera för och forska om marknad och frihet. Och det är obegripligt.

Jag fattar att staten är ond. Men jag fattar inte att företagare inte ser sitt eget jävla bästa och upprättar en intellektuell motkraft och motpol. Utan att de hakar på att spela med det här bara. Ja,

Martin

jag har ju samma reflektion som du Boris. Det är där någonstans man skulle kunna se lite hopp. Förutom att man kan ordna... i sin egna affär, ordnas ditt eget liv på ett bra sätt som man själv gillar. Om man skulle se något hopp på samhälleligt plan, skulle det vara just att företag, företagare börjar finansiera alternativa perspektiv.

För att det är den enda källan till alternativa storskaliga resurser. Och det är för övrigt källan till alla resurser. För att även de resurser som staten har, har de ju snott. Från de företagare som har skapat de här värdena ytterst. Så att hela det här systemet, den här cykeln, kan bara upprätthållas genom det frivilliga deltagandet av de som betalar kalaset, de som blir parasiterade på.

Och det är just frivilligt. Och det är en viktig poäng som du gör också Boris, att när de här människorna har en påse pengar över och de vill investera i en välgörande grej, då väljer de själva att investera i någon sån här progressiv universitetsinstitution. som ska ha någon ny professur i feminism eller någonting.

Boris

Ja, alltså det är så jävla kokomt. Man går iväg med sina pengar och skänker dem till motståndaren. Varsågod, fortsätt att liksom utveckla ert ideologiska välde.

Martin

Samtidigt så tror jag att det är naturligt på många sätt, och det beror på det som står i det här intressanta blogginlägget, att eftersom det finns det här kretsloppet, den här cykeln, och eftersom både akademin och staten har sån... oerhört hög social status, så är det inte än så konstigt att det blir så här. Därför att om det finns någon som står högre i rang än politiker, så är det akademiker, upphöjda professorer och sånt där.

Och ytterst, så är det funkar det i den moderna världen, ytterst så anser även politiker och andra att de jobbar på något sätt på uppdrag av vetenskapen. De har ytterst en vetenskaplig agenda och de har en och vetenskaplig forskning validerar det de håller på med. Och det finns i stort sett ingen högre status som man kan ha i samhället än det.

I och med att de här också förstärker varandra som de yttersta kommandohöjderna för social status, de allra mest prestigefyllda positionerna i samhället så är det inte så konstigt därför att om du gör den här donationen till till att inrätta nya feministprofessur eller vad det är för någonting så kommer du få mycket högre socialstatus så för att bryta den trenden, för att kortsluta den här kretsen som beskrivs som vi här inne i, som vi borde göra håller man helt med såklart, för att kortsluta det så måste det finnas folk som inte bara är är någorlunda förmögna och hyfsat ideologiskt insiktsfulla och modiga, utan de måste också vara ganska likgiltiga inför sin sociala ställning.

De måste vara beredda att bli skrattade åt, de måste vara beredda att bli pariga, de måste vara beredda att bli motarbetade, de måste vara beredda att folk kanske till och med undan drar stöd till deras företagsverksamheter för att de har gjort det här politiska ställningstagandet och inte donerat en massa pengar till socialister och feminister. Så det är ändå en viss tröskel där.

Och jag kan förstå på ett sorts mänskligt plan att folk inte gör det. Samtidigt så tycker jag att det är patetiskt. Särskilt människor som blir framgångsrika entreprenörer genom spillrorna och den marknadsekonomi vi har kvar. De har naturligtvis ingen som helst skyldighet att hjälpa någon annan. Men... Att det inte ändå finns fler som ändå känner det spontant att de vill försvara de här institutionerna som hjälpte dem att ta sig framåt, det förvånar mig.

Boris

Ja, och jag tycker nyckelordet där känner, därför att ditt första resonemang där som är alldeles rätt, det är ändå för intellektuellt krävande tycker jag på något sätt. Jag skulle redan uttrycka det. För att de som är företagare och entreprenörer idag, jag tycker inte att de ska behöva resonera och filosofera så mycket. Det är väl bara att titta på staten och dess förlängning i akademierna.

Du behöver inte grubbla på vad är detta för något utan det känner du direkt dagligdags varje minut att detta är mina fiender. De ska ha så lite pengar som möjligt av mig. Jag ska definitivt inte skänka något till dem. Nu är jag bara en enkel bonde men jag förstår inte att de här människan inte bara har den här ryggmärgsreflexen att hålla sig undan. Istället ser vi samma fenomen som, alltså på något sätt, för mig så sviker båda klasserna allt.

De gör det under en hel del tid. och uppgör sig med federalismen. Då ger de upp, genomdriver inte verkligen frimarknader, gifter istället in sig i de gamla adelshusen. Och vi ser det igen, varje ny generation av entreprenörer slukas av överheterna, i vårt fall av den moderna byråkratiska välfärdsstaten och blir kompis med den.

Martin

Samtidigt tänker jag högt här, men... De här entreprenörerna, det finns ju ändå någon sorts behov av arbetsdelning här. Det kan inte vara de som tar alla de här initiativen. Det skulle vara mycket lättare för dem att göra en bra insats om sådana som vi, Avantgarde, redan hade förberett sådana här saker, eller lite om bara kan peta in lite pengar.

Istället för att skicka en miljon till Anna Lindhs Minnesfond. Så kan han skicka en miljon till Kampfonden Frihetsfika eller någonting. Och så vet de att de här pengarna kommer användas 100% till antifacklig gatukamp.

Boris

Ja, men den strukturen finns ju nu så att i slutet på programmet får du dra alla betalningsmöjligheter så att de rika entreprenörer vi har som lyssnar, byter iväg lite pengar till oss och inte till Al-Nadins minnetsfond.

Martin

Vi kan göra väldigt mycket nytta om vi får donationer. Vi får redan väldigt bra utväxling på de intäkter som vi har. Vi skulle kunna göra mycket mer. Men vi kanske borde börja appellera mer direkt till de här personerna. Och visa att vi är väldigt annorlunda än Analint Minnets fond. Man får något annat och eventuellt får man spott och spe av en massa andra människor.

Men det kommer hända saker. Det är i alla fall en inspirerad tanke om att man skulle kunna skapa den möjligheten. Det finns inget tristare i de här sammanhangen än att se folk som slutar sin karriär, du är en militärer, vad ska du göra med pengarna? Jo, det är ju en stor fråga. Jag går och lägger in en miljard dollar i Bill Gates Foundation där Bill Gates redan har lagt in en miljard, Warren Buffett redan har lagt in en miljard och massa andra människor har redan lagt in varsin miljard.

De behöver nog en miljard till för jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig någonting som kan ge bättre nytta på marginalen än att pumpa in en miljard där massa andra miljardär redan har pumpat in en massa miljarder. Otroligt oinspirerande och bara kom igen ta några enstaka miljoner av den här miljarden. och sprida ut dem på lite mer experimentella grejer.

Men samtidigt så är det kanske upp till oss andra också att bygga de här alternativen så att vi kan attrahera de här potentiella välgörarna.