Martin

Lena Andersson, individuellt självägande det verkliga folkstyret. En ståndpunkt blir inte riktig och god för att många intar den, och absolut makt är despoti oavsett vem som utövar den. Jag vet inte vad som har hänt med Elena Andersson, men hon verkar vara on a roll. Vi pratade för en vecka sedan om hennes artikel om att skatt är stöld och att skatt är den sanna girigheten.

De verkligen tar bladet från munnen och kommer ut som spritsprångandes rakad apa, libertarian helt enkelt. Och här tar hon det ett steg till, för att Åsa Lindeborg har attackerat henne för den här artikeln. Och påstått att hon är elitistisk och att hon är rädd för massan av människor, att hon inte tycker att folk är tillräckligt intelligenta och såna här saker.

Och då, istället för att backa, så väljer Lena Andersson att hon säger dubbelt upp. Och säger, inte bara så tycker jag att skatt är stöld, dessutom så förkastar jag den här idén om majoritetsvälde. Därför att det enda verkliga folkstyret är individuellt självägande.

Boris

Jag är lite störd över den här. Jag var störd redan över den förra Lena Andersson-texten. Jag är än mer störd över den här, var det för att det är... Jag hade liksom fackat in henne i ganska halvtråkig skribent och överskattad romanförfattare. Och jag är tyvärr tvungen att börja omvärdera henne efter de här två texterna. Speciellt den här senaste är kanonbra. Det är liksom... Man har säkra båda revolverarna och går loss.

Martin

Det är väldigt lustigt att läsa det här på DN. Jag kan säga att Bubbla inte länkar till DN i vanliga fall på grund av deras betalväggpolicy. Vi har gjort undantag för de här tvålena Andersson-artiklarna för de är värda att sprida. Bland annat på grund av den plattform där de publiceras. Det är också kul, hon tar bladet från munnen. Det är inte vanligt att officiellt godkända författare och skribenter får publicera såna här saker.

Det är många av de här idéerna som är så pass avancerade att det finns många libertarianer, många som tänker på sig själva som libertarianer, som inte förstår de här sakerna, som inte accepterar det, som inte kan dra resonemangen till sin logiska slutpunkt på samma konsekventa sätt som Lena Andersson faktiskt gör.

Boris

Men har inte du grubblat på en sak? För jag tror att du har haft samma tveksamhet som jag till Lena Andersson förut. Att man inte såg det här komma helt enkelt. Man skulle vilja sitta ner och prata med henne. Okej, vad har hänt de senaste veckorna eller månaderna? För jag kan inte se något i hennes texter förut som har logiskt lett fram till de här två likstklara grejerna.

Martin

Jag håller med om att det är ett brott. Det kommer inte ifrån ingenstans. Hon har haft libertarianska tendenser, hon har varit ute på Frihetsfrontens sommarseminarium. Hon har någonstans rört sig i den här härad. Det är något nytt som har hänt och jag misstänker att hon har bolagiserat sin verksamhet som författare och skribent.

Hon har gått över till att fakturera nu för sina texter till DNA-underställen. Och nu har hon fått, nu för några veckor sedan, så fick hon sin första deklaration att ta i tum över sitt företag. Och så såg hon snart på vitt hur mycket skatt hon ska betala på vinsten som hon gjort till sitt bolag.

Boris

Fan, jag har två bästsäljande böcker. Bakom mig här kommer alla mina royalties i en jätteklump som man väldigt ofta gör i förlagsvärlden. Oj, det var 12% kvar. Men det är bara att vi hälsar en välkomna, välkommen i det, de godas läger helt enkelt. Och det är jätteskönt med någon som verkligen inte håller på att dribbla om det här med. Alla håller annars på att bocka och skrapa med foten för demokrati och vi ska alla bestämma och så vidare.

Och den är väldigt klar, tydlig och bra. Jag har en stark känsla av att nästa gång så kommer hon att ta tag i det här med det så kallade offentliga samtalet också.

Martin

Det är en bra gissning faktiskt.

Boris

Bara vänta.

Martin

Det tycker jag är jättebra. Apropå att det inte är så mycket brasklappar och att den ena sidan och den andra sidan är fantastiska. Det hon gör, det retoriska begrepp hon använder, det är samma sak som Hacks brukar göra. Hacks skriver ofta om det här problemet med majoritetsväld och demokrati. Men han skriver aldrig att han är emot demokrati.

Jag och många andra människor tycker att det är lite... Det raka, ärliga sättet att hantera den här frågan är att säga att demokrati är skit. Demokrati är en katastrof. Demokrati är själva roten till det som har förstört hela västerlandet de senaste 100 åren. Det är visserligen en väldigt speciell definition av demokrati när man säger det.

Det är inte alls samma sak som till exempel demokrati i antiken Grekland. där det var ett system med direktval, direktdemokrati, som man säger ibland, i små samhällen med kanske tiotusentals röstberättigade. Det är en helt annan sak, men ändå det som man kallar demokrati, det som ändå får tas som den moderna betydelsen av ordet, det är någonting oerhört dåligt.

Men det som Hacks brukar göra, och det som det är som Andersson gör i artikeln, det är att man liksom man definierar om demokrati, man väljer att jobba med en annan definition som gör att man själv kan säga att man Man egentligen står för det sanna demokratin, det sanna folkstyret som Lena Andersson väldigt välfunnet säger. Det verkliga folkstyret är individuellt självägande och det är en väldigt bra retorisk figur tror jag om man skriver på DN.

Det är inte så jag skulle uttrycka det, men det är sant och det är en bra retorisk poäng. Men det är väldigt imponerande. Det är den värsta krombukten som man kan beslå en

Boris

Ja, men det är bra. Samtidigt så måste man nog snart börja dra diskussionen bort mot att börja diskutera vad det är för bra med, vad det nu skulle vara för bra med demokrati överhuvudtaget. Det är för att det ligger någonting oerhört förnedrande tycker jag, alla borde tycka det i tanken på att man måste diskutera med andra hur man ska förfoga över sina egna pengar.

Martin

Jag tycker att det bästa är att bite the bullet och göra upp med demokratibegreppet överhuvudtaget. Jag tror att det är bara så som har kommit till rätta med de mest fundamentala problemen. Och det är också det. Problemet med, inte problemet med texten, men Lena Andersson, hon har ju inte liksom, det är inte en radikal kritik av den nuvarande ordningen som helhet, utan hon siktar in sig på en punkt, ungefär som att Hacks brukar göra en poäng i taget i sina inlägg.

Det blir inte det totala frontalangreppet. Men det är nog väldigt bra. Och det enda som jag kan tänka lite grann annars kring den här artikeln är att hon. Det låter lite grann som att det här är en fri filosofisk fundering utan. utan koppling till historia, ideologi eller teori.

Liksom att Lena Andersson har suttit på sin kammar och tänkt ut de här idéerna. Och så kanske det är. Men det här är ju en hävdvunnen åsikt som har förväxtats av tänkare genom historien. Och precis vad poängen har att göra med att det kvittar lika om det är en majoritet som bestämmer över mig eller om det är en envåldshärskare. Det är någonting som har påpekats ofta genom historien.

Boris

Men jag tror att det är... Jag tror inte hon har brottats igenom olika tankesadditioner. Jag får en känsla mer av att hon har suttit på sin kammar och grubblat. Måste det verkligen vara på det här sättet? Det känns som att det är en nästan isolerad personlig utvecklingsgång som vi ser framför våra ögon i de här två texterna.

Martin

I så fall undrar man ju bara... Vad som skulle hända om hon upptäckte att det här är en historisk och en levande tradition?

Boris

Ja, det säger ganska mycket om hur det offentliga samtalet ser ut när det inte ens är en arbetande intellektuell riktigt. Gissa jag känner till att de verkar och nu utvecklas i en viss traditionsriktning eller rörelse.

Martin

Själv tycker jag att en av de mest eleganta formuleringarna av det som hon säger här kommer från Alexis de Tocqueville skrev i Democracy in America att för min del är jag, om jag känner maktens hand vila tungt på min panna, måttligt intresserad av att veta vem det är som förtrycker mig.

Och jag är inte mer benägen att sticka in huvudet under oket bara därför att en miljon armar lägger det på mig. Det är ju den poängen som Lina Andersson gör här. Även hon formulerar en ganska elegant skabeende.