Martin

Fäbokullan Tinn Gumunds. Livsmedelsverket fixerade vid att sätta käppar i hjulet för småföretagare. Utgör hot mot Sveriges egen matförsörjning. Kommer du ihåg Fäbokullan Tinn, Boris?

Boris

Jajamän!

Martin

Vi hade ett inslag om henne i somras. Det måste ha varit mitt på sommaren 2015. Vi rapporterade om, nu ska jag minns det här rätt, Skatteverket gjorde sitt bästa för att stänga ner det här Fäbo-caféet som den här kvinnan driver. Om jag minns rätt så var det så att de fick inte driva caféet för att de inte hade en elektronisk kassaapparat.

Exakt. Och de kunde inte ha en elektronisk kassaapparat för de hade ingen el. För att få utgiva kaféet så måste de ha en kassapparat, el och göra en jätteinvestering för att dra ut elkablar till den här platsen. Vilket då är i fulltidstid med själva idén att ha ett färbokafé som drivs på en teknologisk nivå som motsvarar färbodens historiska hemmehörighet.

Nu är jag tillbaka i Rampljuset med en debattartikel i Rampljuset. Någon av Dalatidningarna. Där hon påpekar att Rättviks kommun, de är inte så dumma egentligen från hennes perspektiv. Hon upplever att de ändå försöker hjälpa henne, ha en bra dialog med näringsidkare. Och faktiskt försöka undanhålla sådana här byråkrati och onödigt tjafs.

Så att det inte kommer i vägen för företagare. Det är inte så jätteofta man hör folk säga det, men hon är ganska nöjd med Rättviks kommun. Åtminstone i kontrast till Livsmedelsverket. Förutom att hon har haft Skatteverket på sig så länge- så har hon nu även Livsmedelsverket- som är inne och petar i hennes verksamhet. En av de saker som hon fokuserar på är naturligtvis mjölk.

Det är alltid den här byråkratiska genom-onda fixeringen vid mjölk. Att folk inte ska få dricka det här- ändå oerhört primala, historiska läringsämnet. Man ska ju ha vanlig jävla mjölk.

Boris

Dels är de som vanligt på jakt efter mjölk som inte är pasteuriserad. Det gör de ju tokigt. Men sen har de ju också, som hon berättar här, försökt förbjuda den opasteuriserade fäboosten. Och det där är ju en grej som de ständigt ligger och nöter på. Vilket är så jävla koko. Att du får importera opasteuriserad ost hur mycket du vill.

De ligger alltid och puttrar på Livsmedelsverket för att stoppa svensk tillverkning av opasteuriserade ost. Det är så efterblivet så att jag vet inte vad det påminner om. Men en viktig sak som hon tar upp här också som gör att man tycker att hon kan vara lite rätt i att de är lite sympatiska på Rättviks kommun. Det är ju de här betalningarna som man ska göra som ta hand om.

livsmedelsproducent eller restaurangägare. För i de flesta kommuner i landet så är det så här att du måste slanta upp tiotusentals kronor ibland varje år för i kontroll av gift. Men ibland blir du aldrig kontrollerad men då har du ändå betalat kanske 10, 20, 30 000 kronor till kommunen och ibland mer. I Rättvik gör man så att man får betala om det är så att kommunens miljö och hälso och vård kommer och gör en kontroll då prövs man för det.

Vilket är en rimlig ordning. Men i de flesta andra kommuner så in med stålarna och sen får du se om någon kommer. Alltså det är den här gamla vanliga. Gödbyråkratin med hjälp av utpressningsavgifter helt enkelt.

Martin

Ja, det blir i alla fall lite mer elegant. Och man kopplar avgiften till att man faktiskt gör någonting. Ja, faktiskt. Snarare att man bara öppet kräver pengar för ingenting. Bara för att man existerar och är starkare än motparten. Det finns ju en poäng som du var inne på tidigare med opastoriserad ost. Om man lägger det här pusslet lite grann så framträder ändå en, tycker jag, ganska tydlig bild. Men som du säger, opastoriserad ost är inget problem när man importerar den från Frankrike eller någonting.

Kör i vind, säger Livsmedelsverket. Men här är det plötsligt ett väldigt stort problem när vi har lokalproducerad, opasteuriserad ost. Jag tror att det här är en ledtråd om att det förarliga nyckelordet här är inte opasteuriserad utan lokalproducerad. Ja, alltså så fort det dyker upp en entreprenör som ska göra någonting, till exempel på matområdet, då blir de ju skogstokiga. Alltså de hatar företagande,

Boris

oavsett myndighet så hatar de företagande. Det här är en del av en avslutning av en

Martin

Jag tror att de inte minst hatar självförsörjning. De hatar tanken på att det finns någon där ute som är stark och kapabel och kan fixa sin egen mat. Som inte är beroende av statliga bidrag, statlig infrastruktur, hela den statliga ekonomin för sin försörjning. Utan de kan bo ute på sin fäbod, det kanske inte är tillbord där ute, men de kan vara ute på sin gård på landet och göra sin egen ost.

Och de kan skita ganska mycket. i vilken ost som statens regleringar tillåter på konsum just den här månaden. För de har sin egen ost. Det där tror jag sticker i ögonen till och med mer än en invandrare som har ett anständigt jobb. Det där är värt det som man måste driva ut ur statens samhälle.

Boris

Och sen undrar man, det dyker alltid upp debattartiklar om att det satsar på svensk småskalig nära produktion av mat och så vidare. Och politiker uttalar sig. Men... I det dagliga livet ute på landet så är det alltid någon lönsbyråkrat som nitar de som försöker. Det gäller även i Stockholm, du har ju samma sjuka system och kontroll och grejer här också.

Martin

Ja, vi får i alla fall säga bra jobbat, Tin Gumunds. Toppen att du skriver artiklar också och debatterar. Vi kan tipsa om att Tin har en blogg. som heter Fäbokullen.se Den kan ni kolla. Den är uppdaterad senast för tre dagar sedan. Den handlar om krångel, kalvdans, våren kommer, företagsamhet. Det verkar vara ett ganska intressant blogg.