Transkribering
Expressen gör panegyrisk intervju med inrikesminister Ygeman (S), ställer inga kritiska frågor om ministergärningen
Martin
Boris
men jag var tvungen att läsa den två gånger för att den... Ja, men den är... Ja, ni hör ju att jag hackar och stammar, va? Den är så förbannat... Osmaklig och hovsam och hovsam och jag vet inte vad. Och de här instuckna grejerna med att han gapskrattar och han gapskrattar. Han verkar ha skrattat sedan den här jävla intervjun. Och det förstår jag. Att ställa sig inför en så korkad reporter. Kan man inte göra om det gäller att ändå flatskratta?
Martin
Nej, den var verkligen exceptionell på det sättet. Inte en enda kritisk fråga, inte minst en lilla tuggmotstånd eller utmaning. Utan en ren sån här... Jag vet inte vad man läser i sån här intervjuer, men det är väldigt ovanligt att man läser en intervju med en minister som bara lägger sig så otroligt platt och bara försöker liksom hylla och fjäska.
Boris
Det var så förbannat inställsamt så att de har redan börjat ställa insiktet på att det är Jiggeman som tar över efter Stefan som har försvunnit någonstans.
Martin
Samtidigt tycker jag att hela saken är välgjord. Alltså till och med jag, som till skillnad från dig Boris, inte tillhör Ygeman-förlangen utan till och med Chekarevi-förlangen. Så till och med jag får lite ståpäls och känner så här, herregud vilken man, vilken pondus han har Ygeman. Vilken välordnad och vettig person han verkar vara. Vilken skön humor han har Anders Ygeman. Tänk att ha en sån ledare istället för den här bortkomna pajasen som vi har nu.
Boris
Ja, men jag är på väg att lämna Ygeman-falangen, dock inte gå över till Shakarabi-falangen. Jag blir nästan lite orolig, varför man känner det här som en... Man ser att pastorn är ett svårskött pastorat och man håller på att skämta om någonting. Och sen plötsligt ser man det besannas. Att jag har ju liksom aldrig varit riktigt allvarlig faktiskt. I tanken på att Yggemans har kunnat bli statsminister.
För att han tar ju inte politik på allvar faktiskt. Han vaknar nog varje morgon och kliar sig ut och tänker Ja jag kom ju såhär jävla långt, jag är ju rikesminister, det kan ju inte vara sant. Och nu är han på väg att bli statsminister och det är läskigt.
Martin
Det där är en intressant sak med Anders Ygeman. Ardlen Shekarabi, min kandidat till partierade posten, han har ju jobbat för det oförtrutet. Ända sedan han landade på flyktinganläggningen i Älvkaliby, när han var sju eller något sånt där, så har han i princip jobbat spikrakt mot statsministerposten. Det är därför jag tror att han i slutändan kommer knipa det här. Jag träffade honom för första gången i slutet av 90-talet, kan det vara något sånt.
När han hade fullt upp med att komma från ingenstans och ta över ett SSU-distrikt. Han kuppade ett SSU-distrikt där vänsterfalangen höll hov och installerade sig själv som en höger-sosseledare och bara två-tre år senare så tog han plötsligt över hela SSU-förbundet. Så han är en sån här riktig, smart, slipad fasadklättrare som har haft siktet inställd på toppen från...
från absoluta början. Men Anders Ygeman, han är inte den typen. Han har ju inte jobbat sig upp på ett målmedvetet sätt. Det var ingen som trodde för några år sedan att han skulle vara en statsministerkandidat. Han har ju snarare varit en partigängare, en person i mängden i Stockholms stad som är en röd arbetarkommun och därför inte så väldigt inflytelserik alltid.
Han har studerat i riksdagen och han har haft lite uppdrag och sådär men han har inte gjort så mycket väsen av sig. Och han verkar inte, tycker jag, ha jobbat så hårt för det här själv.
Boris
Nej, han är jävligt laidback och han har liksom, det som jag är väldigt säker på att det är att säga att han, det är ett kul jobb, det här är roligare än att plugga juridik. Jag har tagit tio poäng och det var jobbigt. Det var lite konst. Men politik, det kan man ju försörja sig på. Jag hänger på. Med skrämmande intervjun, det tycker jag faktiskt att han utnämner vår kulturminister Alice till... Regeringens humordrottning. Hon är så rolig, säger han. Det är öppna spjäll. Hon är roligast, och sen kommer ingenting, och sen kommer ingenting, och sen kommer kanske kamrat Anders.
Martin
Men jag uppfattar det som ironiskt. Nej, jag fruktar att det inte är det. Men vad skulle alternativet... Du menar att det är sant att hon är roligast?
Boris
Ja, jag menar att det är sant att han tycker det. Det är sant att han tycker det. Men det kan bero på en missuppfattning för jag tror att det är så här att Alice Bakunke säger så jävla korkade saker och då tolkar Anders det som att det är en slags underfund ironi hon äver ur sig. Men hon säger nog bara vad hon tycker. Och då tänker Anders så dum kan man väl ändå inte vara. Haha, vilken ironiker hon är. Jag tror det är så det funkar.
Martin
Eventuellt har det blivit någon missförstånd där på regeringssammanträden då. De är ju fyllda av missförstånd. Ja.