Martin

Hej Radio Bubbla! Efter nästan varje avsnitt måste jag bita mig i läppen för att inte slösa bort halva arbetsdagen på att skriva insändare till er. Men nu kände jag att det var dags igen. Tusen tack för er lovsång över vd-assistenterna. Vår företagsassistent är ett ständigt diskussionsämne och sitter sannolika löst till ibland. Hon drar sig dock inte från att sitta barnvakt på arbetstid eller måla om kontoret.

Trots att hon hellre renskriver patentansökningar eller är arbetsledare för designteamet. Efter ett senaste avsnitt känner jag hur min uppskattning för henne ökat markant. Som vanligt blir jag inspirerad av att lyssna på er. Egentligen vill jag tacka för er uppmuntran till utvandring. Nu i vad som djupas ner i Visum fixar-träsket hörde jag hur ni i ett avsnitt lovsunger inte bara Texas utan Houston specifikt.

Vilket var väldigt uppmuntrande eftersom det är därifrån jag skriver till er nu. Åh! Och jag känner att det är på sin plats att dela en del av denna utvattningsberättelse med er eftersom jag håller på med, och så många andra lyssnare, i det att ni för mig har blivit närmast som en vän. Tack till elever och personal vid Visum. Om det politiska läget här vet ni nog mer än jag. Däremot vill jag gärna förmedla till er och kära lyssnare vad som hänt med min armaförkrympta svenska själ när jag befunnit mig här ett tag.

Den första märkbara skillnaden är att jag har blivit helt bilfixerad. Det är något i luften tror jag. Redan i flygplatsens parkeringshus, trots att jag varit på resande fot i 16 timmar blir jag märkbart hypnotiserad och tycker att bilarna ser lite coolare ut än hemma. Efter några dagar när jetlägen började släppa vågade jag mig själv ut i trafiken och numera lyssnade jag på radiobubblan i bilen när jag cruiserade fram i kaoset på sex filiga motorvägar.

Åh, jag tog körkort hemma i Sverige för knappt ett år sedan så jag var lite osäker på om jag skulle våga köra här. Särskilt som övriga Texas verkar betrakta Houstons trafik som ganska galen. Konstigt nog tycks den för mig nu på något sätt lugnare än trafiken i lilla Uppsala. Denna iakttagelse har jag kommit att kategorisera i vad jag nu tänker på som konsekvenser av den svenska undertryckta vreden.

Min amerikanska vän som guidat mig runt påpekade tidigt att min svenska körning på ett par nyckelområden signalerade aggressivitet till de omgivande bilisterna. Framförallt gällande avstånd i stillastående bilköer. När jag väl börjat hålla avståndet bättre så märker jag att det är en stor skillnad. Att den till synes kaotiska trafiken har ett ganska behagligt groov och numera blir jag lätt nervös när jag tänker på att behöva ge mig ut i den anala svenska trafiken igen och betala tre gånger så mycket för bensinen till på köpet.

Och vägarna... Mina medpassagerare tittar på mig som om jag blivit galen när jag jublar över hur dåliga vägarna är och hur mycket snyggare bilarna är när de måste ha ordentlig hjulupphöjning och fjädring för att anpassa sig. Det känns lite som att köra rally ibland. Jag försökte förklara att jag hela mitt liv varit lurad att tro att jag vill ha ordning och reda istället för frihet och att för mig är att köra på en dålig väg den ultimata friheten.

Det betyder att en massa människor inte har behövt betala mer skatt för att fixa den. Av samma anledning gjorde jag high five med en bekant när han utan att visa någon som helst antydan till avgrundsångest slängde en aluminiumburk i den vanliga sopkorgen. Fy fan vad glad jag blev. Jag var sugen på att fota det hela och skicka hem till Miljöpartiet. Men då blev jag rädd att jag kanske hamnade i finkan om jag måste åka hem till Sverige och sälja av bohaget någon gång.

Efter att ha varit här och scoutat en månad för ett år sedan kom jag och min familj tillbaka i slutet av oktober. Mina vänner och affärskollegor berättar att de upplevde mig som i ett skal när jag nu kom tillbaka. Helt passiviserad och traumatiserad efter att ha först fått smaka på friheten här, sen väntat ett helt år i Sverige på ett vettigt visum. Du tinar upp snart, sa de skojande. Fack, tänkte jag, min svenska själ vet inte hur man tinar upp.

Men se, som ett mirakel, jag blir gladare och gladare för varje dag. För det mesta övertyken på frihet och strukturlöshet. Idag har vi betalat av både städerskan och trädgårdsmästargänget svart. Det är en del av livet här och sker helt öppet. Men, fack och skatt då? Både städerskan, trädgårdsmästargänget och vi konsumenter verkar väldigt glada. Nog är också den amerikanska staten sjuk så som den svenska, men det saknas ett tungt lager av auktoritet och tilltro här.

Ingen säger sig veta exakt hur saker och ting ska vara. Vi har gått igenom tre advokatbyråer och två revisionsbyråer för visum och företagsgrejer hittills. Och deras jobb tycks i mångt och mycket vara att lägga fram välgrundade tolkningsförslag till lagar, vilket i Sverige görs av tjänstemän. När vi sålunda märker att vår nuvarande advokat inte förstår vårt upplägg, då hittar vi det ni som förstår, trots att den första sa att just detta sätt att skaffa ett visum på inte skulle funka.

Och nu sitter vi här med ett helt legalt visum, och inne på företagsomstruktureringsvarv nummer tre, trots att vi bara funnits ett år. Nåväl, jag vill mest uppmuntra er och era lyssnare till att alla försöka lämna Sverige. Jag är chockerad över hur tungt den svenska staten vilade över mig, och närmast skärrad över hur nära det var... att jag aldrig blivit varse detta. Som en sista uppmuntrad detalj kan jag säga att jag är här på att investera i visum trots att jag vid uppläggets början var en luspankstudent med studieskulder.

När jag lyckas återhämta mig mer delar jag gärna med mig om hur man kan gå till väga för att ta sig hit. Nu måste jag tillbaka till arbetet så att jag har råd att köpa en fetare bil snart. Allt gott och tack för världens bästa radio.

Boris

Nej men det där var... Tack själv! Man blir ju så jävla vackert.

Martin

Det är så viktigt poäng det här med att det är väldigt svårt att inte underskatta den mentala skillnaden när jag flyttar. Om man har varit några månader utomlands, man har bott utomlands. För min del var det ett tillfälle som jag flyttade från Sverige och inte hade några planer på att komma tillbaka. Jag kom tillbaka till slutet av olika skäl. Men när jag flyttade var det inte en semesteresa utan jag flyttade.

Tack för mig! Och det var en otrolig skillnad i tankar, känslor. Och jag kan fortfarande känna att det är mycket starkare när jag åker utomlands ett tag. Och jag tror att om man inte har upplevt det så tror jag man tänker att det är inte så stor skillnad. Livet fortsätter som det är. Men det kan vara en otrolig skillnad och en sorts svensk begränsande mentalitet. Ja,

Boris

för att vi tenderar att underskatta det faktum att staten faktiskt... Man får aldrig tro att den är överdrivd, när vi ser att staten kontrollerar precis allting i våra liv. Och hur frihetligt synad man än är, så riskerar man att tvingas interagera dagligen. med statens kontroll, påbud, ofta framförda och små förkrymta byråkrat-skälar.

Alltså det är klart som fan att en sån tillvara i slutformar det själv som person och gör det för skrämt och förskräckt. Och det enda man kan göra det är att förse sin hjärna med en slags mentalt pansare och alltid betrakta staten som en fiende. Det är också ganska utmattande i längden så att en mycket rationell handling om man kan är att lämna landet.

Martin

Åk till Texas, skaffa en riktigt skön stor bil. Ja,

Boris

poetiskt det här brevet, det var jättefint.

Martin

Det är en riktig poet som skriver till oss från Houston, Texas. Vi kan bara hälsa tillbaka till Houston att det är fantastiskt upplyftande, inspirerande att höra de här berättelserna. Skriv gärna till oss igen och berätta mer. Berätta mer för oss, våra lyssnare, om hur det känns, den här processen som man kan gå igenom när man blir mer fri. När man släpper den anala svenska inställningen till trafik och aluminiumburkar och sådana saker.

Boris

Det här kan ju bli enligt en... Det är ett bra tips just det där att om ni gör så i Sverige också, att istället för att sopsortera, kasta alltid saker i fel öppning på sopstationen. Jag kan lova att säga att det är en liten motståndshandling och alltid upphiggande.

Martin

Ja, jag kan tycka att du kanske inte är den mest mäktiga och imponerande motståndshandlingen, men faktum är att det funkar.

Boris

Det funkar och jag tror att det är väldigt viktigt att ta strid. Man ska ta strid i småfrågorna, för om man låter dem kontrollera hur du kastar dina sopor då har du verkligen krippit in i det. i själslivet på det.

Martin

Ja, exakt. Det känner jag är den viktiga poängen. Att man ska vägra att följa de här mikroreglerna som de sätter på en. Och så är sopsortering typiskt sånt exempel, en meningslös grej. Det är en sorts mental disciplinering som de vill att du ska utsätta dig för varje dag. Du ska hålla på och tänka på den jävla burken, vilken av dina åtta olika sopsorteringskärl ska det ner i. Och att du ska ägna energi på det där, det i sig är någonting väldigt dåligt.

Boris

Och en av de mest bra sakerna är att du ska Använda ordet skrämmande kan låta överdrivet när jag nu berättar detta, men det var faktiskt ganska skrämmande. Det var för något år sedan jag skulle kasta sopor borta vid Friends Arena i de gröna behållarna vid sopstationen där. Och som vanligt står jag och mycket metoder och kastar saker ifel, som en frihetshandling.

Då är det ett invandrapar som slänger sig över mig väldigt vänligt och förklarar no Då var han ännu inte integrerad i Sverige, han kunde inte prata svenska. Han förklarade för mig på engelska vad han skulle kasta. Och då tänkte jag att det första den svenska staten gör med invandrarna det är att berätta hur de ska sopsortera. Det är det viktiga.

Martin

Ja, men det finns några såna här viktiga grejer. De handlar ofta om att du ska lägga saker i rätt fack. Det här är disciplineringen som sker varje dag med sopsorteringen. Men det är också en väldigt speciell disciplinering som sker en gång vart fjärde år. För då ska du också ha små grejer som du ska lägga i rätt facko. Du ska gå i de här ritualerna.

Boris

Precis, och du är en dålig människa om du inte gör det. Det är verkligen meningen i deras ögon, en dålig människa.

Martin

Så det viktigaste är bara att sluta delta i de här ritualerna. Det är bara ett till för att inskärpa mental kontroll, för att få folk att frivilligt underordna sig. Och vänja sig via att hela tiden... Det handlar inte om att lyda order. Om det åtminstone handlar om att lyda order, så skulle man kunna ha någon sorts stolthet. Med pistolen på huvudet skulle man ändå kunna göra det som krävs av en. Men det är inte det det handlar om.

Utan hela systemet går ut på att du själv ska disciplinera dig själv. Och bestämma över dig själv. Och sätta upp regler för dig själv. Och sortera dina sopor. Sitta och läsa manualen. Vilket hål ska olika sopor gå i. Ska du sitta och fundera på de här olika valsedlarna med alternativen? Ja, men vilken som är bäst? Ja, vilken väg som vi får ta? Låsa som att det där spelar någon roll. Låsa som att det är någon skillnad på politiska partier och att det spelar någon roll överhuvudtaget.

Ska du lägga lätt saker i ett låda, stoppa in ett kuvert och lägga i träboxen där? Alla de här meningslösa ritualerna, då vi lägger saker i olika lådor och tänker på det som att det är något viktigt. Jag har slutat med det. Och jag vet inte vad som är bäst. Det bästa är att aktivt lägga i fel låda som du gör. Lägga aluminiumburken i pappersinsamlingen. Då tänker man själv på det faktiskt.

Boris

Det är en bra träning.

Martin

Min personliga metod är att jag lägger alla sopor, om det är papper, komposterbart, aluminiumburkar, batterier, jag lägger bara allting i en. En påse och sen lägger jag den i bara det första bästa hålet jag ser. Jag försöker bara tänka så lite som möjligt på det. Jag lägger allting i samma och sen bara iväg med det första bästa hål.

Boris

Ja, men det är ju bara man inte gör som man säger så.

Martin

Ja. Tack så mycket Houston, Texas och hör av dig igen med mer frihetsinspektion. Gärna. Och även ni andra föreläpare, pionjärer, som har lämnat det här gudsfrihetna landet och tagit er till bättre platser. Hur har vi det att berätta om? Hur det går för er och hur man kan göra för att ta sig loss?

Boris

Det är väldigt inspirerande, så skriv på.