Martin

Jag tänkte vi skulle avsluta med ett brev. Och det här är en av våra favoritkategorier Boris. Det gäller en ung person som ber oss om råd. Härligt. Jag vill bara tacka för ett grymt bra jobb. Första gången jag stötte på er radiosändning var nog för snart ett år sedan. Det var ett ganska märkligt avsnitt fullt med ljudstrul och jag själv fattade inte alls poängen med vad ni gjorde då. Men jag tog upp er på Facebook och nyss ens så hittade jag tillbaks i radion.

Skillnaden är verkligen remarkabel. Ni är en sann motkraft till gammel media och ju mer seriösare tonfall ni hittar desto mer fantastisk blir er insats. SR och TT behövs inte längre nu när ni är här och det känns oerhört spännande och kul. Anledningen till att jag skriver är för att jag blir lite skärdrad efter varje lyssnarbrev med avhopp från det ena och det andra.

Jag är inte och har aldrig varit politiskt aktiv men jag jobbade i Sverige för landstinget som receptionist på en vårdcentral. Och jag känner varje dag hur plågsamt det är att behöva jobba i ett system där all typ av kommers och värdeskapande utbyte saknas, trots att vårdcentralens verksamhet naturligt nog är livsviktig. Och varje gång jag hör om någon libertarian som slår sig fri och gör sin egen grej så bränner det till lite.

Jag vill också, men mitt problem är... jag kan inget. Jag har haft ett ganska konstigt livsresa och jag ska inte trötta er om personliga detaljer, men jag tror att jag inte kan stå på egna ben särskilt väl i det här orwellianska samhället. Tack för mig! Och jag vet inte, jag känner mig så rådvill. Jag vill iväg och så fort jag inte är bunden av något kontrakt så ska jag se till att retera bara för att slippa må dåligt i onödan. Men det hissnar lite när jag tänker på hur jag ska hitta en väg som fungerar.

Och då särskilt ur en libertariansk synpunkt. Hur startar man eget utan idéer eller nödvändig kompetens liksom? Nå, där ska inte sluta någon sorts tigabrevsliknade pekoral. Jag ville mest ventilera ur mig lite efter det senaste lyftnadbrevet. Det är fint att det rör sig i Sverige om en sakta och ganska rejält under ytan. Jag vill gärna försöka göra mitt och så småningom kanske hitta mitt frihetliga spår att utforska alldeles från ingenstans.

Men jag kan inte se hur än. En får kanske ha tålamod. Hur som, ni är ett grymt jobb och kan hjälpa till på något sätt framåt 2016 så står jag gärna till tjänst om det skulle vara så. Keep it free, lätt vidre hälsningar.

Boris

Ja, du är lite sympatisk, Brede. Det viktiga är på något sätt att man... Jag håller på att säga att man har ångest för tillvaron. Det menar jag inte riktigt, men... Att man just grubblar på... Vad gör jag? Vad är jag? Och varför? Och att man funderar på hur man lever ett så bra och frihetligt liv som möjligt.

Martin

Ja, det är en väldigt bra poäng. Jag måste säga att jag träffar mycket folk som kallar sig libertarianer och sånt där, men som tycker att det är helt oproblematiskt för dem att jobba åt staten eller gå på bidrag till exempel. Jag blir chockad över hur ofta man hör folk i libertarianska diskussionsforum säga att det är inget problem att gå på bidrag. Då blir det bra att ta tillbaka lite av allt man har snott från.

Ja. Du har över huvud taget ingen tanke till synes på att det här är enormt dåligt för själen. Det är jättedåligt för en själv. Att leva på andra, leva på staten och att inte vara aktiv i en produktiv verksamhet.

Boris

Ja, alltså jag stöter ju också på sådana människor. Jag finner det obegripligt. För man kan inte ena dagen gå och kritisera staten. klientsystemet, hur staten försöker omvandla människor till det totala beroendet av staten från att man liksom är en spermiellt ägg tills man dör. Och man kan inte ena dagen vara mot detta och andra dagen liksom berätta att nämen jag lever på det eller det eller det sortens bidrag. Då har man ju gått in i systemet.

Martin

Men vår beskrivare i det här fallet har gjort den här insikten. Ja, och det är... Det är kanske det största och viktigaste steget man måste ta. Innan man har gjort den insikten, innan man har den moraliska känslan och resningen nog, för att ha betänkligheter, innan dess kan inget framsteg ske. Så bra gjort till dig som har skrivit till oss att du har kommit dit. Och sen vad gäller själva frågan, alltså vad hittar man på liksom?

Man är ganska ung, som jag tror det handlar om i det här fallet. Man känner att man har ingen särskild utbildning, ingen kompetens, ingen sån här specialistroll som man naturligt kan söka sig till. Vad kan man hitta på liksom för att ändå ha en rimlig yrkesbana och så vidare? Och till att börja med så tror jag att man ska inte vara liksom, man ska inte vara allt för uppgiven och defaitistisk i allmänhet.

Därför att det finns ändå en ekonomi, den går på knäna ofta på grund av skatter och regleringar och sånt där. Men det finns ändå en massa företag. Men staten kan inte begränsa mänskliga drivkrafter och entreprenörskap och människors vilja att bygga saker. Människor kommer alltid skapa nya verksamheter. Till och med Nordkorea. så har man blomstrande entreprenörskap. Folk startar små hemliga företag för att kunna handhålla tjänster och fixa mat eller mobiltelefoner eller piratradion, vart du än går så finns det verksamheter.

Och så fort du har en entreprenör någonstans så behöver den entreprenören hjälp. Så att generellt sett hitta någon som håller på med någonting, någon som driver något projekt, någon som gör någonting. Är man beredd att kavla upp armarna och jobba så kan man nästan alltid göra sig nyttig på något sätt. Även om man själv inte känner att man har det drivet, just nu har man inga sådana idéer själv. Man kan alltid hitta någon annan som behöver hjälp.

För det är det som alltid är entreprenörers problem, att man måste ha fler. Man måste ha folk man kan samarbeta med. Och särskilt tror jag, om man har den här inställningen, om man är libertarian eller har sådana idéer, och man är beredd att hugga in och hjälpa till, så tror jag att man kan vara till större nytta för många entreprenörstyper, än om man har en mer typisk offentlig sektorinställning.

Ja, men det är hopplöst. Både du och jag, Boris, vi vet ju liksom att... Det är ganska annorlunda arbetsförhållanden i ett entreprenöriellt sammanhang. Det är inte 7,5 timers arbetstid på utstakad tid varje dag. Man kan inte alltid förutsäga behov. Man måste vara ganska flexibel. De som själva driver bolag kan behöva jobba extremt mycket i vissa perioder. Och har man den förståelsen som jag tror att den person som vår beskrivar har har.

Att man kan vara lite mer flexibel. Kanske mer liksom... Det börjar när man kommer in någonstans, att man kanske kan vara ganska prestigelös. Du hugga in i massor med olika arbetsuppgifter. Så tror jag att man har en fin möjlighet.

Boris

Man har ju det alltså. Och själva känslan av att inte vara beroende av staten eller vara i statlig tjänst eller ens i en stor strukturtjänst utan vara beroende av sig själv och sin egen förmåga. Den är alltså oslagbar.

Martin

Det finns faktiskt ingenting som går upp mot det tycker jag som är så belönande. Det är ingenting som går upp mot det tycker jag. Och visst, det är roligt att hålla på med så roliga arbetsuppgifter. Att man har kul projekt och intressanta, stimulerande arbetsuppgifter. Men det är en helt annan extra dimension som man har. När man också vet att man själv byter värde mot värde. Varenda krona man får är någon som har skilts ifrån fullständigt frivilligt.

För att de upplever att det som du har levererat till dem är mer värt än de pengarna som de har lämnat ifrån sig. Det finns ingen bättre huvudkudde på natten. Det finns ingenting som gör en så stolt och som utvecklar en styrka av självständighet.

Boris

Det är här vi kommer in på det formativa i en människas personlighet. Det formar ett eller annan sorts människa om du är beroende av att skapa något som andra människor vill behöva. känner att de behöver och vill betala för. Än att du sitter bakom ett skrivbord och måste fundera på hur du ska fylla i en ansökningsblankett om bidrag på ett sånt sätt att det tilltalar den byråkrat som sitter på skattemedlen.

Alltså du blir en helt annan sorts människa. Din tillvaro bestämmer hur du tänker och hur din personlighet utvecklas. Och det är livsfarligt att hamna i Nu ska jag fylla i en blankett för att få ett bidrag.

Martin

Mitt grundtips är att hålla utkik efter entreprenörer. Det är kul att starta eget, men alla ska inte starta eget. Man samarbetar i olika projekt. Men man måste hålla utkik efter driftiga människor som startar verksamheter, som har företag. Det är inte alltid så att det är en platsannons. Man får gå runt och leta efter verksamheter som man gillar, som man själv tycker är intressanta, eller som drivs av intressanta personer.

Man kanske inte vet nånting om det de håller på med, men man tycker att det verkar vara en ganska pigg och företagsam person. Och så kan man gå dit och prata. Och det är ofta en fråga om en personlighetsmatch. Jag kan säga att jag vet jättemånga entreprenörer som egentligen är desperata efter folk, men som inte letar sig helt aktivt, för det är så svårt att fylla vissa roller. Och faktum är att receptionist, som vår brevskrivel jobbar som, kan vara en sådan roll.

För jag vet flera företag i Stockholm som letar med ljus och lykta efter tillräckligt duktiga receptionister. Det kan vara ett företag som har ett kontor med kanske 30-40 personer som sitter på kontoret. De behöver en receptionist som dels är gatekeeper, som kan hantera alla knepiga fall som kommer in. Se till att folk håller sig i väntrummet och fördelas ut på rätt sätt och sådana saker.

Men en receptionist i sådant sammanhang blir också en sorts kontorschef, alltid allo, praktiskt ansvarig. Därför är det väldigt brett och måste ha väldigt stor simultankapacitet. Man måste ha ganska mycket auktoritet ofta för att även hålla koll på den egna organisationen. Receptionist kan vara ett ganska krävande och ansvarsfullt uppdrag. Jag har hört flera berättelser om hur otroligt svårt det är att hitta sådana här personer.

Repa tjejer som man säger ofta, för det är ofta kvinnor i de rollerna. Det behöver förstås inte vara, men de personer är ofta väldigt välbetalda. Har betydligt högre löner än vad man skulle tro faktiskt. Jag blev chockad när jag såg faktiskt första gången vad en av de här personerna tjänar. Men där är det liksom... Det finns företag där, åtminstone i Stockholm, som är jättejätteintresserade av att hitta just receptionister. Och att ha erfarenhet av vad receptionist är förstås. Det kanske inte är ett absolut krav då, men förmodligen väldigt meriterande oavsett sammanhanget.

Boris

Ja, alltså det är... jag håller på att säga att det är ett väldigt manligt jobb. Därför kommer det att komma så få män som går in i det där. Tvärtom skulle jag säga.

Martin

Tvärtom. Men det är den enda riktiga kara man hittar nu för tiden är kvinnor. Ja,

Boris

det är faktiskt så. Det är helt riktigt konstaterande. Ett tecken på detta är att riktigt bra receptionister nästan alltid är kvinnor. Men igår så träffade jag en gammal rekant som jag inte sett på länge som faktiskt är en man och började sin bana i reception för 15 år sedan och som idag leder en investeringsfond. Helt utan utbildning som bara har jobbat sig upp på olika arbetsplatser.

börja sedan jag är sektionist några år. Det är alltså ett oerhört det är rena anställnings annonser, men som Martin säger det är ett jävligt stimulerande jobb och På en kreativ arbetsplats så tappar folk alltid saker. Och den som är jävligt duktig i reception plockar upp dem och ser till att de går i lås. På en kreativ arbetsplats så är det ingen som säger att det där ingår inte i din jävla befattningsbeskrivning. Släpp den där bollen. Så håll utkik i för sådana jobb.

Martin

Generellt sett är det också att om man vill slå sig in på en ny karriär och byta banor då måste man vara inställd på att jobba hårt. Man får vara beredd på att jobba mycket. Inte gnälla över arbetstider, inte gnälla över arbetsbelastning, inte gnälla över vilka arbetsuppgifter man får specifikt en viss dag. Och så är det ju bara för det är konkurrens och det som är attraktivt för de bästa arbetsgivarna, det är folk som har den inställningen. Folk som är initiativkraftiga, som är beredda att jobba helt enkelt.

Jag skulle vilja ge ett annat tips om man är i den här typen av situation. Det är lite relaterat till det jag pratade om tidigare, men om man generaliserar, det här är ett sentiment lite grann, så kan man säga att en sak som är svår, som jag och många andra har upptäckt är svår att hitta, är folk som är just prestigelösa. Folk som inte har en massa speciella ego-centrerade idéer kring vad de ska göra och inte ska göra.

Ett exempel på det här som jag själv har upplevt faktiskt och som flera personer jag känner har upplevt Det är att det kan vara väldigt svårt att hitta en tillräckligt duglig vd-assistent. Livet som vd kan vara extremt hektiskt upptaget. Och om man är vd för ett företag med några anställda och sådär, då behöver man ganska snart någon som faktiskt jobbar med och supportar en hela dagarna.

Och det kan handla om sådana saker som att sköta ens kalender, se till att allting kommer in i kalendern, se till att man påminner sig om allting i kalendern, kanske sköta mejl och inkommande kontakter, förbereda möten, ta fram underlag och research. Så att vdn som är en nyckelresurs kan gå från möte till möte och inte behöva lägga massa tid på mellan grejerna. Så att man får maximal utväxling.

Men det kan också innebära att köra en bil någonstans, eller åka ut och köpa någonting som behöver köpas. Eller att nu kommer det folk till kontoret och vi har ingen mat så nu måste man slänga ihop någon grej här. Eller kan det vara att det är smutsigt här, nu måste det städas. Tack till elever och personal vid VDN, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kronoberg, Kron Så det där kan vara liksom allt ifrån att ha ett ganska komplicerat samtal med någon högchef någonstans och vara gatekeeper.

Och till exempel säga till den höga chefen att du vill prata med vdn på vårt företag, jag förstår, men det går inte. Utan jag kan boka in dig här i kalendern istället, eller något ännu svårare, ända ner till att städa toaletten. Och det är jättesvårt att hitta någon som är beredd att göra det här. För att fangen sitter och pratar i telefon och snackar med vdn. Det är väl okej, sköta kalender, visst en del av jobbet, springa ut och köpa saker.

Mm, ja det kan man väl göra, man kan väl stå ut med det liksom. Men sen när det kommer till andra saker, när det bara är liksom någon slumpmässig grej som bara behöver göras nu, som är det viktiga. Då blir det ofta väldigt mycket gnäll. Och ja men det där ingår inte i mina arbetsuppgifter. Där har man inte den här prestigelösheten. Man har inte den här förmågan att fokusera på arbetet och lite grann sätta sig själv åt sidan.

Boris

Exakt. Det du sa där i själva nyckelformuleringen, det där är inte mitt jobb. Alltså det är fel sätt att tänka. Det korrekta sättet att tänka är, det här är mitt företag. Har man den inställningen, här är mitt företag, jag är lika mycket ansvarig som vd för hur saker och ting fungerar. Och en bra vd går in och ställer toaletten också om det behövs, även om det kan vara irrationellt ibland. Så att, fan vilka psykokonsulenter vi skulle bli. Ja men det är det vi är.

Martin

Så att, jag tror det är någonting som man kan tänka på och om man tror att man... Om man tror att man har det intresset, att man kan göra det, så kan man bli väldigt, väldigt attraktiv. Och problemet då, som man ser med folk, det är att folk är så uppfyllda av de här moderna idéerna om att man ska förverkliga sig själv och alla är unika och alla är lika viktiga.

Det känns som att över tid så bygger de upp en sorts sentimentskänslor över att det inte är de som står i centrum. Jag själv har haft massor med sådana här jobb, det har jag verkligen inte stått i centrum. Servicejobb, jag har jobbat som fönsterputsare, jag har jobbat på lager, jag har jobbat som supporttelefonist, massor med sådana här saker. Där verkligen min roll är underordnad och sekundär, mitt jobb är supporta andra människor, serva andra människor.

Min åsikt spelar inte så stor roll, det spelar ingen roll alls faktiskt. Jag följer reglerna eller bara gör som folk vill. Vi försöker vara folk till lag så att vi kan få saker att funka bra för företaget. Men det är väldigt svårt att hitta folk som är beredda att ta den rollen, ens temporärt. För att, ja, det står inte i arbetsbeskrivningen eller jag är en unik blomma som inte ska behöva göra det. Så är man beredd att göra det, då har man möjligheter.

För till exempel att jobba som vd-assistent eller jobba som assistent åt någon väldigt driftig aktiv person. Det är en extremt värdefull grej som man kan göra. För det finns ingen som har bättre inblick i vad vdn gör än vdns assistent. För att vdstudenten vet ofta bättre än vdn vad vdn gör. Så att om man är intresserad till exempel av att kanske själv någon gång starta ett företag och man vill veta vad det innebär att driva det, så finns det inget bättre än att försöka komma in och vara assistent till en sån person.

Och det är också så som till exempel Kinevikkoncernen jobbar. De har ett system som de kallar för Luma. Som innebär att de tar toppstudenter från Handels och sätter in dem och låter dem jobba som vd-assistenter på koncernen. Och så gör de det i ett år eller två år. Och det som händer sen med en sån luma är att de blir vd själva efteråt. Det är deras väg in att få den positionen.

Boris

Och andra sidan av myntet är ju att den här märkliga inställningen har ju bredt ut sig inte bara till vdar utan chefer också. Som tänker såhär, nämen det här kan jag inte lägga på Nisse eller Lotta utan jag fixar det själv. Ja. Istället för att liksom, ja skitmycket kan de fixa det här. Utan det blir den här skamkänslan på något sätt. Och det kopplar tillbaka till det vi pratade om i ett tidigare program om avskaffandet av läkarsekreterarna. Den monumentala, monumentalt idiotiska åtgärdsförändringen. Det är också ett utslagande sätt att tänka.

Martin

Jag fick jättemycket konstiga blickar och kommentarer första gången jag skaffade en BD-assistent för mig själv. Folk tyckte det var helt galet. Tyckte jag var lat och omoralisk och vad fan håller du på med? Samtidigt hade jag två kamrater som också jobbade som företagsgrundare och BD'er som direkt fattade poängen och blev väldigt avundsjuka. Som nu tror jag nästan hela bunten.

Jag har ingen assistent kvar, det har inte den möjligheten tyvärr. Kanske att jag skulle skaffa en om man hittar någon som höll måttet. En Maltese. Kanske att man kan hitta någon från Malta, men det är ju så i Sverige så tror jag att man har en väldigt stark komparativ fördel där. Om man är faktiskt beredd att kovla upp armarna och göra det här jobbet, för det är väldigt få som vill. Det är ett tips för den som vill ha ett intressant jobb, att hitta en. En entreprenör, någon som är väldigt driftig.

Och det kanske är en person som som inte vågar skaffa en hjälpreda. För att de kanske har lite dåligt samvete, känner vad folk kommer säga och sånt där. De kanske behöver en liten knuff i baken. De kanske behöver någon som kommer och säger, du har väldigt mycket att göra, jag tycker det du gör är väldigt intressant. Jag tror att du behöver lite mer support. Jag kan hjälpa dig med praktiska saker, hänga med, jag gör vad som behövs. Jag tycker ditt företag är intressant, jag vill hjälpa till och bygga det.

Boris

Och det skapar ett driv i hela företaget och utrymme för att man ska kunna göra andra saker också.

Martin

Mm. Ja, det var några tips i alla fall från oss. Kärlede bredskrivare, jag hoppas du får lite inspiration, kommer på lite idéer. Och hör gärna av dig igen och berätta om hur det har gått med ditt jobb på landstinget och om du hittar några nya spår så småningom.