Martin

Stratfor, geopolitiken i Latinamerika, leder till positivare syn på utländskt kapital och amerikanskt inflytande kommande decennium. Det här är en typisk Stratfor-analys. Jätteintressant tycker jag. Den här är skriven av Reggie Thompson, som är en av Stratfors Latinamerika-analytiker. Ofta är det George Friedman själv som skriver de här. Men det här är Reggie Thompson.

Den här artikeln handlar om vad som händer nu i Latinamerika och den gör ett antal förutsägelser för vad som kommer att hända på det övergripande planet i Latinamerika under kommande 5, 10, 20 år. Så det här är geopolitisk analys på högsta nivå kan man säga. Latinamerika har haft en relativ ekonomisk boom under en tid av flera skäl.

Ett av skälen har varit råvarupriser, höga råvarupriser på de internationella marknaderna. Och inte minst efterfrågan, hög efterfrågan från Kina att köpa de råvaror som latinamerikanska länder exporterar. För det är en väldigt råvaruorienterad ekonomi i många länder. Nu har man samtidigt två motsatta trender.

Det vill säga att Kina tankar ekonomiskt och står för betydligt mindre efterfrågan. De vill importera mycket mindre saker från Latinamerika. Och i samband med det här så sjunker också råvarupriserna på alla internationella marknader. Så det här gör att den ekonomiska situationen blir mycket tuffare för många latinamerikanska länder. Under den här perioden av uppgång av starka exporter, bra relationer med Kina så har vänsterpopulistiska partier kunnat träda fram och dominera i ganska många länder i Latinamerika.

Och man har haft relativt mycket statliga resurser som man har kunnat spendera på sådana här socialistiska program. Men nu håller alltså allt det här på att ändras. Och Stratfor menar på att i takt med att exportekonomierna försämras i Latinamerika så kommer det ske ett politiskt skifte. Där de här vänsterpopulistiska rörelserna kommer att bli svagare och de förutspår att inom några år nu så kommer vi få se vänsterregimerna i många av de här länderna att falla och ersättas av mer pragmatiska regimer.

Och det gäller Venezuela till exempel, men också Bolivia där man misstänker att Evo Morales... Det kommer att få svårt att behålla makten. Därför att de främsta exportvaror som man lever på att beskatta och så vidare. Kommer att gå väldigt dåligt för dem. De marknaderna i Ecuador så kommer presidenten Korea.

Han kommer svårt att ens bli omvald en enda gång, tror de. Och de säger att det enda undantaget är Colombia. Därför att eventuellt så kan man få ett sådant här fredsavtal med militanta rebellgrupper. Och det skulle kunna göra att vänstern kommer in mer i mainstream. Vilket i sin tur leder till att andra partier i Colombia tar till sig mer vänsterorienterade idéer. Men till och med Cuba kommer att gå åt höger. Textning.nu

Boris

Det var bra den här. Jag hade bara velat läsa lite mer om Argentina. Som är på något sätt väldigt speciellt och som egentligen lever sitt komplett egna liv med sin korporativism och peronism. Och oavsett hur man sitter i makten så är det staten som gäller och en extrem. Så fort det misställer skiftning i världen så sluter man sig bara mera inåt och reglerar hårdare och blir mer protektionistisk. Det är mycket speciella och obehagliga politiska kulturer.

Martin

Men en intressant sak som Stratford pratar om som en bakgrund till Armares-renommangen, om man så vill det geopolitiska perspektivet specifikt i den här situationen, det är att alla latinamerikanska länder tenderar att vara isolationistiska. De tenderar alltid att gå in i sig själva och hitta lösningar i sig själva eller söka sig till internationell handel.

Det beror på att det är väldigt svårt av geografiska skäl för latinamerikanska länder. Det är en del av det som vi har sett i de amerikanska länderna att handla med varandra. Genom den sydamerikanska kontinenten går det som ett kors av naturliga barriärer. I öst-västlig riktning har man Amazonas djungeln som är väldigt svår att ta sig igenom. I nordkiloriktning har man Andena, en oerhört komplicerad bärskedja som är svårt att ta sig igenom.

Det innebär att även om Kina och Argentina ligger väldigt nära varandra, så är det inte så svårt att ta sig igenom. Fågelvägen så att säga så bedriver man väldigt lite handel mellan de här länderna. Utan istället så är det mer lönsamt och attraktivt för både Chile och Argentina att söka handelsförbindelser med andra parter som man når vattenvägen. Så man satsar på havsbaserad handel istället.

Och man är väldigt intresserad av att upprätta frihandelsavtal med till exempel Europa. och för all del asiatiska länder. Och det tar ofta det prioriteras ofta högre än att upprätta friandesavtal internt i Latina Amerika. Och det här är då en av de faktorer som driver fram det här beroendet av råvaruexporter beroendet av Kina och som gör att man kan inte vända sig till varandra så att säga.

Man kan inte knyta lokala allianser Och då får man de här utvecklingarna. Så det... När man ser att det har varit en gemensam trend, till exempel den här vänstervågen i Latinamerika, så kan man tro på ytan att det beror på att det har spritt sig från land till land. Men det är inte så, utan det är, enligt Stratfor i alla fall, samma underliggande geopolitiska faktorer som har varit verksamma i nästan alla de här länderna. Och lite ironiskt då, en av de faktorerna att de här länderna är som isolerade öar från varandra trots att de ytligt betraktat ligger på samma kontinent?

Boris

Det är min geopolitiska okunskap om just Latinamerika. Det är min enda svaga länk i min omfattande bildning. När jag läste den här så tänkte jag att okej, det är en bestickande analys. satsa på handel över haven därför att de inre geografiska inre så stora så kan de ju faktiskt handla med varandra längs med kusten. Det är något där som jag liksom ja. Det är faktiskt en väldigt bra poäng. Det är lite kortare än att få väg över havet.

Martin

Ja det är en väldigt bra fråga som man skulle vilja ställa till Stratford faktiskt. Ja vi får se om den geopolitiska analysen... Jag tycker i alla fall att det är ett väldigt roligt perspektiv att tänka på. Det är lite som, det påminner lite om den här typen av marxistiskt tänkande som du håller på med, Boris.

Boris

Jo, men jag älskar den här typen av analyser därför att man går åt de grundläggande sakerna, alltså tillgångar i jorden, skog, läger i världen, floder, bergkedjor, allt sånt som formar både nationers historia och människors mentalitet. Tack för det. ett perspektiv som man allt för ofta, allt för sällan ser i den politiska debatten.

Martin

En annan sak som jag tycker är kul med just Stratfor är att de alltid gör förutsägelser. De säger rakt ut vad som kommer att hända och de säger ibland att de är mer säkra på någonting, mindre säkra på någonting annat. Men inte bara kan man själv analysera och ställa dem till svar såklart de gör det själva. Så att en gång om året så går de igenom alla sina förutsägelser för det förra året och så sätter de betyg på sig själva, hur väl ute de var på olika punkter.

Sen går de igenom världsdel för världsdel, alla sina förutsägelser och berättar hur det har gått. Dessutom gör de det här varje kvartal också, men det intressanta är att de gör det en gång per årtionde. Senast 2010 gick de igenom alla sina förutsägelser som de gjorde år 2000, för de kommande tio åren. Och hur landade det? De var helt okej.

Jag skulle säga att Stratfor hade i sin storhetsperiod sista åren på 90-talet skulle jag säga. För då gjorde man sådana spektakulära exakta förutsägelser att folk häpnade. Då fick Stratfor mycket uppmärksamhet. För att folk förstod inte hur de kunde vara så träffas mitt i prick och veta saker så långt i förväg. Jag började själv följa Stratfor på högstadiet på slutet av 90-talet.

Jag skramlade ihop och samlade och sparade veckopengen. Jag gick ihop med en kompis faktiskt. Vi poolade våra veckopengar för att kunna köpa Stratfor-prenumeration på internet. Det var ganska dyrt då. Det kostade tusentals kronor om året i alla fall. Men vi fick tillgång till proportionella underrättelseanalyser och följde väldigt noggrant. Men det kunde vara sådana saker som Stratfor säger att om tre dagar så kommer det bli stadscup på Maldiverna och du har inte ett ord om det i några medier för en fyra dagar senare då kommer vi säga att igår var det stadscup i Maldiverna och efter en tag så börjar man fatta det här att Stratfor var långt för alla andra sen har de inte varit lika träffsäkra under 2000-talet här där mot soffan George Friedman, som grundar Stratoforak, som leder deras analysarbete, har skrivit flera intressanta böcker.

Ibland skriver han en bok som heter The Next Decade, men framförallt skriver han den intressanta boken The Next Hundred Years. Där han ger väldigt detaljerade förutsägelser för perioden mellan 2000 och 2100, kan man säga, tidsspannet. Den kan vi prata om en annan gång, för det är en oerhört intressant scenario.