Martin

Vi började den här sändningen med en runa över Dick Shaini och jag tänkte att vi ska också avsluta sändningen med en runa till. Därför att James Watson har gått ur tiden. Han en av vår tids största vetenskapsmän. Ett geni som också hade väldigt stort inflytande på samhällsutvecklinger tror jag man kan säga, som teknologiska utvecklingar och så vidare.

Och tror jag man kan säga ett positivt, ett övervägande positivt inflytande. Vilket man ju inte kan säga om alla inflytelserika vetenskapsmän. James Watson föddes I Chicago 1928. Han var väldigt brådmogen och han växte upp med en fritänkande far. Och via fadern så utvecklade han tidigt ett intresse för ornitologi.

De höll på med fågelskådning tillsammans. Och det ligger honom givetvis I fatet, men sen så bredde han sig till zoologi mer generellt och sen molekylärbiologi som blev hans primära fält. Så att trots att han var ornitolog så blev det folk av honom och han blev en av vetenskapshistoriens mest banbrytande genetiker. Han började på University of Chicago när han var 15 år gammal.

Det är alltid lite intressant tycker jag när man ser de här datumen, hur gamla folk var de påbörjade sina utbildningar eller klarar av sina utbildningar. För man ser det ofta på äldre tiders genier. Man hade inte de här fasta åldersgränserna för när får göra saker. Tror att Isaac Newton jag tror att han la fram sin doktorsavhandling I den åldern där han var 15 och sånt där. Och det där är I princip omöjligt nu för tiden.

Inte för att det inte finns folk som klarar av det rent kapacitetsmässigt, men för att det finns alldeles för mycket byråkrati och också framför allt moraliska invändningar mot att sådana saker händer. Samtidigt så är det förmodligen helt nödvändigt för att en viss sorts person ska kunna utveckla sina talanger. Det här är en sån här sak som man I vår tid har väldigt svårt att förstå och som det moderna utbildningssystemet såklart inte tar nån som helst hänsyn till, tvärtom.

Men det kan vara fullt möjligt att göra nånting väldigt tidigt I livet som kanske inte är möjligt att göra om man väntar. Det kan vara omöjligt att göra nånting långsamt som man utan problem kan göra snabbt. James Watson verkar varit ganska medveten om såna saker och väldigt målmedveten. Och han beskrev sig ofta som arrogant och så vidare, så han verkar haft rätt bra koll.

Vilket också är typiskt för riktiga genier. De har ofta ganska ovanliga psykologiska insikter ganska tidigt att de vet att de är annorlunda och andra människor och börjar luska det där. Och sen, han kom till Cambridge och där träffade han Francis Crick som var en brittisk vetenskapsman som var 12 år äldre än han.

Och han hade ett totalt annorlunda temperament, sägs det, men de kompletterade varandra väldigt bra och höjdpunkterna I deras karriär efter det här signerades med båda namnen. Det är ett av vetenskaphistoriens mest kända radarpar, Watson och Crick. Och det är också en sån här intressant sak att att ganska ofta så verkar det finnas såna här till synes omaka par av geniala personer som gör stora saker tillsammans för att de för att de kompletterar varandra. Ofta är det som en person som är djärv och arrogant och tävlingsinriktad och konfrontativ och så vidare. Och en som är mer så här timid, men ofta mer systematisk och rigorös och jag tänker på ett annat exempel som vi pratade om för inte så länge sen I radion.

Apropå att Daniel Kahneman gick ur tiden och där hade man Kahneman och Där Watson I det paret. Han hade så här monumentalt självförtroende, genererade radikala på löpande band och tog det här enorma språng I tänkandet. Medan Kaneman enligt sin egen beskrivning, jag vet inte vi pratade om det här förra gången, att han var han var liksom full av självtvivel hela tiden. Han ville alltid jobba långsammare, mer systematiskt och försiktigt.

Och därför var de enligt Kaneman då det perfekta teamet. Ja, så det stora problemet då som Watson och Crick siktade in sig på var att de skulle förklara mekanismerna bakom hur genetik fungerar. Och de blev sen berömda för att de identifierade DNA-molekylens struktur, den berömda dubbelspiralen. Men de systrade också, kanske framför allt, som jag har förstått med mer generella systematiseringar inom molekylärbiologi och de grundade det fältet.

Och byggde en starkare matematisk grund för det och så vidare. Och jag tror att egentligen kanske det här med dubbelspiralen, det kanske inte var inte var en så enormt stor eller unik sak, eller det kanske inte var en så enastående bedrift från Watson och Cricks sida. För att det var Det var säkert det mest anmärkningsvärda med det grafiska som man kan hänga upp deras berömlighet på.

Men just dubbelspiralen hade nästan garanterat upptäckts av någon annan inom bara nåt år om inte Watson och Crick hade gjort det. Historien bakom är ganska intressant. Så Darwin, Darwin är ju väldigt berömd som den som beskrev många av de här sakerna från början hur naturligt urval fungerar.

Men han hade ingen aning om hur hereditet fungerar rent praktiskt. Och det var ju såklart väldigt, väldigt problematiskt för att han hade det här storslagna ramverket som förklarade hur allting hängde ihop från från ett fågelperspektiv. Men han hade ingen fysisk mekanism som kunde förklara alltihop. Och han såg det som en viktig fråga och andra människors roll som en viktig fråga. Och Darwin fick kritik för det här, alltså folk påpekade att hans teori var en komplett.

Men han kom aldrig fram till något svar som han själv verkligen var övertygad av, tror jag. Han hade en såklart, en teori om det här som är välkänd, men den var felaktig. För att Darwin trodde alla delar av kroppen skickade en sorts signalpartiklar till reproduktionsorganen. Så han kallade dem för, jag vet inte exakt det termen, han kallade för gemulae, Som är ett term som är lånat från växt, inte, svampriket tror jag, tror att är en mytologisk term. Och det betyder ju då, rent etomiljar, knopp.

Jag tror att det kallas för övervintringsknopp där svampar håller på med det här. Gamela, det är en latinsk term såklart. Roten är gamma som betyder, det betyder knopp men också lite ädelsten, det är samma som engelskans gem. Och såklart samma samma som svenskans juvel också. Så Darwin han tänkte sig att att alla olika delar av kroppen skickar sina egna knoppar som berättar hur den delen av kroppen fungerar.

Och sen så blir det som en blandning av knoppar och de förs över till avkomman. Och därför fanns det också en sorts lamarkistisk premiss här, att det är det så att säga varje kroppsdels nuvarande tillstånd som som förmedlas genom knoppen och sen förs över. Darwin var, Darwin trodde att egenskaper som har förvärvits under individens livsbana kan föras vidare genetiskt.

Och den här teorin som Darwn hade med knoppar och allt det där, den var ganska enkel att testa. Det var flera personer som var En av dem var Darwins kusin, Francis Golton. Och belöna det som är mest känd, det var en tysk som hette Weissman. För han gjorde ett väldigt berömt experiment där han klippte svansen av möss. Och sen klippte han svansen av mössens barn Och sen klippte han svansen av Mössens barnbarn och så vidare I många generationer.

Men trots det här så föddes varje generation med fullt intakta svansar. Svansarna krympte inte ens över generationerna. Och det här blev ett bevis då för att Darwins måste vara felaktig. Weissman, han hade faktiskt listat ut hur det fungerade. Han sa att hereditheten eller informationen som ärvs finns I kärnan I varje cell och att det är som en separat informationsbehållare som är isolerad cellens övriga funktion. Det var hans och det precis rätt.

Men sen så tog det flera årtionden innan man kom på hur det där faktiskt fungerar. Och ibland så kom man fram till att kromosomer spelar en nyckelroll. Och då kände man till kromosomer sen tidigare för att man upptäckte dem, kromosom, kromo betyder ju färg naturligtvis. Tror det är så att kromosomer är genomskinliga och ganska svåra att se I mikroskop.

Men de är också väldigt absorbenter, så de absorberar vissa färgämnen väldigt intensivt. Så då kallar man dem kromosom, som betyder färgkropp. Men då hade man ingen aning om att de hade nåt med heriditet att göra. Att de hade nån genetisk roll. Man visste bara att det var nånting I cellkärnan och man räknade till och med ut att en nuklein, som man kallade det då, bestod av de här 4 berömda proteinerna ATGC, Adenin, tymin, cytosin och guanin.

Och sen så myntar man termen DNA, dioxiribo nukleinsyra, men man visste fortfarande inte att DNA hade någonting med genetik att göra. Man visste bara att det var nånting som fanns I cellen, man kunde studera det kemiskt, men vi vet inte vad den gör för nånting. Men sen I början av 1900-talet så började folk spekulera om att det kanske är genetisk information finns där. Och sen nån gång på fyrtiotalet så blev det klart att DNA faktiskt var bäraren av genetisk information.

Men man visste inte hur själva mekanismen såg ut. Så att det var I det sammanhanget som Watson och Crick kom in I bilden. De hade all den här bakgrunden. Så att det var klart redan då att nästa genombrott skulle vara DNA. DNA var nyckeln, det är där generna finns, men det var ingen som visste hur DNA fungerade. Och samtidigt som Watson och Crick försökte lösa det här så höll bland annat Linus Powling på med samma sak. Och han hade en teori om att DNA var en trippelspiral.

Alfa helix-teorin kallar han det för. Alltså en väldigt, väldigt liknande att Watson och Clinton drog ihop de här många, många trådarna och de hade också läst Linus Powlings forskning. Så de visste att han var väldigt nära att knäcka gåtan. Och de tävlade med honom om att komma först och det sägs ju naturligt nog att särskilt James Watson var väldigt fokuserad på att komma före Powelling.

Vilket eventuellt kan vara en delförklaring till att när de väl skrev en artikel om dubbelspiralstrukturen så var den väldigt kort. Kan vara så kanske att de hade bråttom att få ut den. Den är berömd för att den var väldigt kort. Det Det är bara några enstaka 100 ord eller sånt där. Och den börjar med en referens till en artikel av Linus Pauling som vid det tillfället ännu inte var publicerad. För den börjar med att de tackar Pauling och hans medförfattare, vars namn jag glömt för att de har fått läsa ett preprint kanske vi skulle säga idag. Jag vet inte om man sa så på den tiden.

Men så de de det var ett direkt avstamp där. Och sen så finns ju också den här berömda historien att det sägs att de de hade hjälp av ett fotografi som de fick se, ett röntgenkristallografi taget av en forskare vars namn jag glömt, men han jobbade åt en forskare som hette Rosa Lind Franklin. Och där tyckte sig Watson och Crick kunna urskilja en spiralform.

Så I modern feministisk vetenskaplig historia så var det Rosa Lind Franklin som upptäckte DNA-spiralen. Och sen kom de här karlokarna Watson och Crick och tog åt sig äran. Men en lite intressant bakgrund till det där var att orsaken till att Watson och Crick kunde tolka det där fotot var att Crick hade gjort matematisk forskning på spiraler.

Och han hade skrivit en artikel specifikt om vilken sorts diffraktionsmönster en spiral skulle generera I ett röntgenkristallografi. Men det är alltså en matematisk artikel. Så det är en metod för att göra en för att detektera spiralstrukturer. En Forjetransform, det är ett sätt räkna baklänges från ett uppenbarat mönster till ett underliggande mönster.

Så Forjetransform handlar om frekvenser, att härleda komponentfrekvenser från sammansatta frekvenser. Crick, han hade gjort den här väldigt specifika matematiska grundforskningen för att man visste vid den här tiden att proteiner formade spiraler. Och som var väldigt systematisk och rigorös och matematisk, han insåg att jag måste bli expert på spiraler för att ligga I framkant.

Så att han jobbade ut matematiska teorier för spiraldetektering. Det var väldigt, väldigt hardcore. Och det är det jag försöker beskriva, att de byggde upp liksom väldigt mycket grundforskning och matematik och struktur och det var det som gjorde att de kunde, när Watson fick se det här fotografiet, som kallas för foto 51, så kände han direkt igen mönstret från Krigs artikel.

Och det är ett ex-liknande mönster. Och jag tror att det är för att, om man tänker sig en spiral sedd från sidan så har man omväxlande delar som går så snett uppåt och sen snett neråt och sen snett uppåt igen och så vidare. Så att om man ser ett diffraktionsmönster som ser ut som ett X som rör sig I de riktningarna så är det troligt att det finns en spiral där någonstans bakom. Men det var tack vare Cricks liksom grundläggande matematiska teorier och metoder.

Så att det är liksom matematik och fysik som appliceras väldigt kirurgiskt på molekylärbiologi På ett ganska häftigt sätt, tvärvetenskapligt över de här fälten och så vidare. Och Watson och Creact arbetade ut väldigt mycket av såna här saker på egen hand I sitt lilla tvåmannativ samtidigt som de tävlade mot Linus Pauling och andra människor.

Och sen var det också Det var ju så intressant det här med dubbelspiralen därför att det har en funktionell implikation. Spelar ingen roll hur en struktur ser ut rent estetiskt, men om det är en dubbelspiral så betyder det att den kan brytas upp till 2 enkelspiraler och sen rekombineras med en enkel spiral från respektive förälder som då bildar en ny dubbelspiral, något åt det hållet. Det är ungefär så det faktiskt fungerar.

Och Watson och Krick har en formulering I sin artikel som är väldigt berömd. Där de säger att I tes not escapeed our noties, that a specific paering we have postulated. Imigertly suggests a possible copying mechanism for the genetic material. Och det har blivit berömt som en sorts liksom klassisk understatement. Kanske en Humble brag skulle vi säga idag. Det är en galet stor grej som de öppnar upp där med bara den subtila meningen. Så det här var det stora. Det var det här mest berömda, det som de fick Nobelpris för några år senare och så vidare. Och dubbelspiralen är liksom den visuella, både ikonen för det här arbetet. Men det var egentligen andra, många andra stora saker de gjorde.

Boris

Vilken fin redogörelse. Jag är en enkel själs, jag är ju mer fascinerad av hans personlighet. Alltså den här sanslösa arrogansen. Och det kanske är den som behövs liksom hos de som ska de stora genom brotten. Dels hade han ju svårt att få hans bok om dubbelspiralen och all forskning kring den, själva historien till upptäckten, han hade ju svårt att få den antagen av förlag.

Därför att de ansåg att den var så förolämpade mot kollegor och potentater mänskligheten I stort. Så det tog ett bra tag innan någon antog den. Kan man få för sig att skriva en självbiografisk bok som också heter How to away boaring people? Det är något speciellt med den sortens människor.

Och också när han I någon intervju fick frågan om vad som han tyckte var svårast under dessa långa mönstersamma forskning, då sa han att det var så svårt att koncentrera sig för det fanns så många unga vackra kvinnor som sprang omkring där. Så han har ju bäddat lite grann för de feministiska angreppen.

Martin

Ja, det kan man säga. Och det är precis som du säger, han hade ju, James Watson, han var en en av de genier I historien som hade, Han hade en sorts himla stormande ansats att han skulle trotsa gudarna. Och det och I hans fall bokstavligt talat, för han var också en sorts militär ateist. Han hade ett horn I sidan till liksom kristendomen och pratade en del om det där.

Det fanns en väldigt djup och radikal och nästan esoterisk ansats och en oerhörd hybris, som du säger. Och det är kanske det, när man har den här enorma kreativa produktiva hybris. Det kanske är då man måste en Daniel Kahneman eller en Francy Crick som håller nere på jorden och liksom sätter ihop allting. Det är svårt för en sån otroligt fri radikal person att kanske komma så långt själv vetenskapligt.

Men samtidigt är ju han, James Watson är en mycket mer intressant person än Francis Crick och Amost Färsk var en mycket mer intressant person än Daniel Kahnemann och så vidare liksom. Ja. Steven Hookings blev blev mycket mycket mycket mer känd än Roger Penrose efter att de gjorde den forskningen tillsammans. De hade lite liknande relation tror jag. Med liksom den här dramatiska effektsökande grejen som Håkan höll på med. Och Penros var liksom filosofisk och mer stillsam och matematisk och så vidare.

Ja, sen då, James Watson har jobbat vidare bland annat med human Gene Project. Jag tror att han var den första chefen för det projektet när de drog igång det. Alltså projektet för att kartlägga hela det mänskliga genomet. Nu vet vi liksom hur DNA fungerar rent strukturellt, men nu vill vi veta vad varje enskilt baspar, liksom hur ser ut och så vi kan börja titta på vad de kodar för och så där.

Och det är ju ganska annorlunda än den här typen av mer teoretiska matematiska bassaker. Men å andra sidan så får man då istället så här en enormt stor praktisk betydelse. För att genom det arbetet så la sig grunden för A I princip all modern, alltså bioteknisk innovation. Och det startades massvis med företag. Baserat på de här rönen.

Och intressant nog så verkar James Watson, han verkar inte varit så fokuserad på de bitarna. Han verkar inte varit så involverad I kommersialisering och sånt där. Han borde blivit väldigt rik på arbetet som han gjorde, men senare I livet, vi ska komma till det som händer sen, men senare I livet så pratar han om att han var fattig och han, vid ett tillfälle så sålde han sin Nobelprismedalj.

De är väl gjorda av guld eller nånting, så han fick, jag tror han fick 4000000 dollar för en. Kanske för att han hade nåt samlat värde, men han hade dålig ekonomi. Men han borde ju själv, han borde haft aktier I liksom hälften av alla biotechföretag I världen. Så han borde bara fått Men jag har också läst, jag kan inte exakt bakgrunden, men jag har läst att han lämnade human project I protest mot en sorts, då hade det en konflikt om just kommersialisering och patentering.

Och han motsatte sig om att man skulle kunna ta patent på gener. För att han ansåg att det måste vara öppet och sånt där. Så eventuellt så hade inte han rätt mindset liksom för att självslå mynt av forskningen. Men förutom det, I praktiken, det var ju ändå hans forskning ledde till så här enorma, man kan ju diskutera om det är bra eller dåligt och sånt där, men det ledde I alla fall till så här enorma ekonomiska utvecklingar.

Men det finns det andra kapitlet också, vi måste nämna det att James Watson, han blev han blev liksom kancellerad. Jag tror att det här var på slutet av 00-talet, 2007-tvåtusen 9 eller nåt sånt där. Då han gav en intervju och på nåt sätt så fick han en fråga om, som handlade om Afrika. Och han sa att han han har en pessimistisk syn på Afrikas utveckling.

All vår politik bygger på att afrikaner är lika intelligenta som vi, men all forskning pekar på att de inte alls är det. Och då tog det hus I helvete. Och det var under den här tiden så var det liksom, det fanns ju flera såna här incidenter, men jag tror James Watson var en av de en av de hårdast och definitivt för att fallet var så högt. För att han var så maximalt högt upp I hierarkierna, liksom, statushierarkierna.

Men han blev personad av en gata, utkastad från allting, fråntagen sina akademiska titlar, fråntagen sina uppdrag. Och det var I det här läget då som han blev så pass ekonomiskt utsatt att han såg sig tvungen att sälja sin Nobelprismedalj. Och då, det här är ett av de mest skönliga övergreppen på ett levande geni som har skett I vår tid.

Men det är också intressant att James Walton, han stod på sig. Han vek inte ner sig, han bad inte om ursäkt, det var ingen sån här pudel, utan 10 år senare så gav han en ny intervju och fick frågan, har du ändrat dig? Och han sa, nej, inte alls. Inte ändrat mig alls, jag hade rätt. Vilket han såklart hade. Så att han, I slutändan då, så han var väldigt marginaliserad och han dog till slut som som paria. Precis som Dick Chaini, som vi pratade om I början av sändningen, stod för sina principer åtminstone på sluttampen och förlorade allt.

Boris

Hederatana, stor.