Transkribering
Matmuseet i Rom, Museo della Cucina, ställer ut fler än 400 historiska måltider så som lunchen på Titanic dagen hon sjönk
Martin
Matmuseet i Rom, Museo della Cucina ställer ut fler än 400 historiska måltider såsom lunchen på Titanic, Dagen hon sjönk, Fidel Castros flyglunch, Tur och retur till Mexiko 1960, måltiden för Hitler och Mussolinis första möte i Venedig 1934 och drottning Victoria och kejsare Alexander II måltid 1874 under deras första möte på 35 år.
Ett italienskt museum har utvecklat ett väldigt intressant sätt att lära sig om historisk mat. Det finns väldigt mycket skrivet om vad man åt förr i tiderna. Ja, förr i tiden åt man mycket fisk och man åt inte det här, man hade inte de här kryddorna och så vidare. Här är fokus på den exakta menyn som den eller den berömda personen åt vid ett särskilt mer eller mindre berömt tillfälle.
och sen så beskriver man och återskapar de här måltiderna, jag vet inte om man får smaka jag tror inte man får smaka, tyvärr det vore liksom, det vore nästa steg nästa naturliga steget, jag hoppas att det här museet också har en restaurang som återskapar de här måltiderna så man får äta de här, några exempel då på exotisk mat, jag vet inte om man hoppas att man får äta det här men några exempel är till exempel i Paris under fransk-tyska kriget tror jag att det kallas alltså på 1870-talet så hade man slut på mat i Paris så att man gjorde sådär som man brukar göra som vi pratade om att de gjorde i Venezuela för några år sedan var slut på mat då började man äta djuren från zoo men de gör det med lite mer stil i Paris givetvis jämfört med hur det går till i Caracas så då serverar man till exempel elefantfilé och antiloplägg på restaurangerna det var inte så mycket ingredienser man fick ta med sig eget bröd tydligen men de serverade solköttet menyerna från Titanic såklart det är lågt hängande frukt och där har man ju allt det här intressanta med att det är olika beroende på vilken sorts biljett man har, första klass biljett och så vidare så får man olika mat de dokumenterar också ett sorts nästan nationellt skifte från en sorts exotism att man skröt genom att servera de mest exotiska matvarorna man kunde hitta, alltså importerade intressanta frukter och kryddor och sånt där men, men I samband med att mer nationella stämningar tog fart på 1800-talet så började man nästa reservera det bästa som fanns från det egna landet.
De har några exempel. Hitler och Mussolini, det var 1934 i Venedig som de träffades första gången. De åt en soppa till föret, en buljong, en italiensk buljong. Och sen åt de en adriatisk havsaborre med krabba. Späckad kalvsadel på piemontesiskt vis, vårprimörer och siciliansk glass. Men jag skulle nog hellre varit med när Göring träffade Mussolini i Neapel 1931 för då käkar de pizza. Tänk oss att du äter pizzaboris med Göring och Mussolini.
Boris
Mussolini skulle jag väl gärna ta en bit pizza med. Göring var inte sugen på. Han skulle ätit upp min pizza också innan jag var halvvägs. Och napolitansk pizza är så jäkla överskattad. Jag tillhör inte de stora sakerna i det. Det är det italienska köket. Men man blir ju oerhört nyfiken på den här utställningen. Alltså skulle verkligen vilja vandra runt där.
Men det vi är inne på i Neapel, alltså den mest fascinerande måltiden för mäktiga män tycker jag nog. Det är anknytigt till den här franska middagen de berättar om under 1871. Så att säga, Italien befriades av den amerikanska flottan under andra världskriget och Neapels dignitärer skulle ha en stor välkomstmiddag för amiraler och andra.
Så hade de samma problem som fransmännen, alltså det fanns ju ingen mat. Däremot så hade man ett världsberömt akvarium nere i hamnen. Men där hade det rätt mycket dött. Däremot hade man en familj med sjölejon och sjökor. Och de serverade man på den här middagen. Och skyldigheten av den middagen av de inbjudna gästerna är att man känner att de var liksom inte sådär...
Det var väl ingen riktig fest mot tid kanske. Det är bra att man tycker att man lyfter själva menyn i tryckt form också för det är någonting som har förfallit. Så vidare med att det går på väldigt fina ställen. Annars tar de upp att QR-koder är väldigt vanliga nu. Och man vill nästan inte ha tryckta menyer på väldigt många ställen. Framförallt inte lunchrestauranger där de är så illaskrivna och stavade av.
folk som aldrig klart SFI eller aldrig ens börjat detta. Vilket liksom tar... Den här museichefen säger att han lämnar restauranger som kör med QR-kod. Själv så tycker jag att man ska liksom lämna bordet om det är en massa saker felskrivna och illastavade i en meny för det är inget bra tecken.
Martin
De är väldigt tjusiga de här menyerna. Även Menyn från Venedig 1934 som är skriven med en vacker frakturstil den ser väldigt tysk ut den har en örn längst upp,
Boris
jag vet inte om det är en italiensk eller en tysk örn den ser ganska tysk ut tycker jag och den är på tyska såklart den ser väldigt tysk ut eller albansk men det finns en underlig sak här, de påstår liksom att den De talar om det franska sättet att servera, det vill säga att man tar in allt på menyn på en gång och att det sen avlöstes av det ryska sättet där man tar in rätterna i tur och ordning.
Det där vet jag inte vad de har fått ifrån. I det italienska köket, alltså ursprungligen på första måltider och annat, tillbaka till 11-12-13-talet där det finns nedtecknat vad man åt. så serverades mat i tur och ordning. Och detsamma gällde till exempel på svenska gästabud där man vet ganska noga vad de åt från 1500-talet och framåt.
Så serverades maten i ordning. Det var inte så man ställde in vildsvinen och svanar och jorten på en och samma gång utan det kom i tur och ordning. Så det där låter lite underligt. Att ryssarna skulle ha skapat ordning.