Martin

Drottning Margrethe II av Danmark meddelar i nioårstal att hon abdikerar efter 52 år på tronen och hennes son Fredrik blir regent från och med 14 januari 2024. Han tar troliga namnet Fredrik X och hans 18-årige son Christian blir kronprins. Det är en stor nyhet som nådde oss från Danmark häromveckan.

Tråkig nyhet kanske, men roligt att få prata lite om drottning Margrethe igen. Det var ju ett tag sedan när vi pratade ganska ingående om henne tidigare. Och senast var det väl jag minns inte exakt, men om inte annat var det när hennes man gick bort. Så jag vill jag minnas att du pratade ganska mycket om de två. Man är ju avundsjuk som svensk. Vår kungafamilj är en kvinnlig kvinna. En bunt, degenererade imbeciller.

Jag har en viss svaghet för vår kung som jag brukar prata om. Men man kan inte komma ifrån att han är pinsamt, svagbegåvad. Det är ingen dödssynd men det passar inte alls för en kung. Ingen kan säga att det förhöjer en kung att vara väldigt korkad. Det är också att han inte kan prata, han står bara och mumlar som en idiot. Det är faktiskt inte värdigt eller rimligt.

Jag gillar ändå honom på många sätt och tycker att han har haft positivt inflytande. Men den stabiliserande och konserverande effekt som den svenska kungafamiljen kanske har haft på Sverige har nog inte så mycket att göra med... Någonting som de själva är eller gör utan det är bara en inbyggd funktion av monarkin. Allting som de själva gör är precis i linje med att påskynda det progressiva projektet nedbrytningen av alla rimliga normer, förstärka politiskt korrektet på alla sätt och så vidare.

Drottning Margrethe, hon är någonting totalt annorlunda. Hon är intelligent och bildad. Dels med att hon är utbildad. Hon har läst vid Sorbonne och London School of Economics och så vidare. Hon är väldigt vältalig och hon är intressant. Provokativ, humoristisk, skriver böcker och inte minst är hon väldigt konstnärlig.

Hon är en mångsidig bildkonstnär. Bålar, illustratör. Min favorit är de här illustrationerna av Sagan om ringen som hon gjorde på 70-talet och som hyllades också av tolken själv när han fick se hennes illustrationer. Han tyckte att hon verkligen hade förstått och fångat hans stil och hans idéer. Min reflektion är att jag tycker att bilderna är helt fantastiska.