Martin

Vi pratade lite grann inför förra sändningen, du och jag Boris, om att vi skulle ha ett inslag om sommarens stora filmer. Just det, nu minns jag. Vi hade en länk som handlade om Sound of Freedom. Den här filmen som har fått lite uppmärksamhet för att det är en högerfilm som har fått oväntat mycket uppmärksamhet, sålt mycket biobiljetter. Männen har oerhört hård konkurrens från fenomenet Barbenheimer.

Vi tänkte att vi kunde prata lite om det och Barbenheimer, männen. som har blivit ett väldigt speciellt fenomen. För er som lyssnar på det här inslaget samma vecka som vi sände det så vet ni vad Barbenheimer är. Men för er som inte lyssnar på det här 2023 utan kanske 2025 eller 2030 så kan jag kort säga att Barbenheimer är en uppståndelse kring att filmen Barbie och filmen Oppenheimer släpps precis samtidigt.

Det är årets två största mest hajpade filmer och folk tycker det är lustigt att de är så olika, att de här två väldigt olika filmerna släpps släpps. i samma tillfälle. Men när vi, jag sa vi kan inte ha ett radionslag om de här filmerna för att ingen av oss har ju sett någon av filmerna. Och du Boris, du sa att du behöver inte se filmer för att se dem, vilket såklart är sant. Men jag är inte du, så jag måste faktiskt se filmerna.

Jag kan recensera böcker utan att läsa dem, men filmer måste jag... Jag vet inte varför, det är en sån defekt i min hjärna, antar jag. Jag är mer verbalt än visuellt orienterad. Men hur som helst, jag laddade ner då en kopia, en piratkopia av respektive film. Och hade som projekt under veckan som gick, att jag skulle avnjuta de här två filmerna. Tre filmerna, Sound of Freedom också. Men det gick sådär. Det gick sådär med mitt projekt.

Men så här var det, jag kollade på Barbie-filmen och jag blev väldigt överraskad av Barbie-filmen. Och ja, jag gillade den. Och jag har sagt att jag kan tänka mig att jag ger lite recension av Barbie-filmen. Oppenheimer var mycket svårare, där gick jag bet, faktiskt. Så jag vet inte riktigt vilken enda. Ska vi börja med Barbie, kanske? Mm. Så Barbie, till att börja med så är Barbie, jag har kanske avslöjat här att jag är lite out of the loop, men det är väl en helt annan sorts film än Barbie.

än jag väntat mig. Jag hade på något sätt tänkt mig att Barbie skulle vara skulle vara en film som liksom huvudsakligen riktade sig till den typen av personer som som äger och använder Barbie-dockor. Vilket jag tror är flickor barn, ganska unga flickor barn. Men det här är ju en film som jag hade väl förstått det här antagligen men hade bara tänkt några sekunder på saken. Men det är en film som riktar sig till vuxna människor som har en relation till Barbie-dockor, det vill säga kvinnor som har en relation till Barbie-dockor.

Kanske få något normalt uppfostrande, inte växte upp i kommunistiska hem. Många av premisserna i filmen är väldigt roliga. Till exempel att Barbie och Ken bor i dockhus. De är stora som normala hus, för att de är som människor. Men husen är inredda som dockhus och de har inga väggar. Polen i trädgården är fake, det är bara en sån blå plastskiva som man kan gå på. Måltiderna som de äter är fake.

Glasen de dricker ur är tomma, de bara lyfter dem av ansiktet och ingenting händer. De kan inte äta maten för de har inga matsmältningssystem. Och ibland så går de när de ska någonstans, ibland så bara flyger de. Spontant ner från balkongen, ner i bilen och så där. Det är som en hel del magi, som om en liten flicka lyfter Barbie och liksom låter henne sväva ner till bilen. Så det är väldigt skurvad detalj.

Alla kvinnorna som bor i barbystaden är barby och alla män är ken. Alla är olika sorters barby. Som dockorna, man köper olika sorters dockor. Man har läkare barby, politiker barby, byggarbetare barby. Huvudpersonen i filmen är stereotypiska barby. Stereotypical barby tror jag de kallar det. Som en normal standard barby. Men alla är barby, alla är ken som bor i den staden. Där husen inte har väggar.

Det är väldigt speciellt och väldigt effektfullt. Och det skapar en intressant spänning tycker jag mellan dockornas låtsasvärd och vår värld som dockvärlden speglar. Jag gillade verkligen den aspekten av filmen. Väldigt roligt och också väldigt välgjort och väldigt estetiskt. Alltså hela filmen är otroligt snygg rent visuellt. Hollywood är ju väldigt bra på det visuella. Så det är bara tack att jag tar emot.

Det är en fröjd för ögat. Den andra saken som jag blev imponerad av med Barbie-filmen är att det är en väldigt intellektuell film. Det finns ett väldigt rikt idéinnehåll i filmen. Den är smällpackad med alla möjliga sorters idéer. En del av de idéerna är ganska avancerade. Alltihop presenteras på ett ganska osammanhängande sätt. Det är fullt av motsättningar, motsägelser.

Det ges argument för ett tal mot stridiga idéer genom hela filmen. Det är inte en sammanhållen argumentation. Det är snarare så att hela filmen är strösslad. med massvis med små tankenötter, små idéer som introduceras och sen går det vidare till en annan grej, sen kommer en ny idé. Men det gör i alla fall att det är en mycket mindre tråkig film än vad jag hade trott. Och det är faktiskt en mycket mindre tråkig film än nästan alla andra Hollywoodfilmer som jag har sett på senaste år.

Och det är också väldigt intellektuellt i den bemärkelsen att det är supermånga filmreferenser. litterära referenser och framförallt referenser till andra filmer. Det är väldigt uppenbara saker, väldigt subtila saker. En av de mindre subtila sakerna är att första scenen i filmen är en sorts grotesk pastiche på första scenen i 2001.

Stanley Kubrick, odödliga mästerverk science fiction-filmen från 1968. De har rakt av återskapat den här klassiska första scenen med aporna på savannen som upptäcker hur man kan göra verktyg av av av benflisor och så vidare. Ett överraskande öppning från film som heter Barbie. Åtminstone för mig. Nu sitter så här små små flickor på savannen och så här dunkar Barbie dockor nere på stenar och det är det riktigt sjukt sjuka i faktiskt.

Och sen är det så fullt fullt med referenser till till mycket snart som man kan vänta sig. Det är Truman show Matrix Fight Club Forest Gump Men in black Idiocracy Montepito den heliga gralen. Några ting som jag tänkte på, det var några av de filmerna som jag såg att de hade återskapat en scen från den filmen. Och jag tror att om man är mer kunnig än jag om film så kommer man plocka upp dussintals sådana här referenser.

Det är nästan som att hela filmen är som ett collage av scener från andra filmer som de återskapar med Barbie-dockor. I alla fall. Filmen då, det handlar om att Barbie lever i Barbie-världen, alla är Barbie-ken. men hon drabbas av en sorts existentiell kris. Hon börjar tänka på döden och filosofiska frågor som inte alls passar in i Barbie-världen. Så hon måste åka till den riktiga världen utanför Barbie-land och det är Los Angeles.

Det är Santa Monica i Los Angeles. Det är den riktiga världen. Hon och Kenny åker dit och de tar väldigt djupa intryck. Och framför allt så märker hon att Barbie-världen är ett materialkat. Det är ett totalt stenhårt materialkat. där Barbie, barbie kvinnorna bestämmer allting. Ken har ingenting att säga till om. Män lever i total passivitet och underordning under kvinnorna och därför är det som en chock för både Barbie och Ken när de kommer till, till liksom till den verkliga världen och ser att det inte alls är så.

Det finns maskulinitet. Det finns, det finns liksom manlig energi överallt, inte bara feminin energi. Och Barbie blir väldigt besvärad av det här, medans Ken blir exalterad. Ken blir helt till sig av så här, wow, vad är det för grej? Vad är det ni håller på med? Och så lär han sig ordet patriarkat. Wow, ni har ett patriarkat, vad häftigt. Sen blir han besviken när han inser att det inte är ett fullskaligt patriarkat.

Att det är så att män inte har en totalt dominerande ställning. Som kvinnorna har i Barbie-världen. Men det här är ett centralt tema då. Så Barbie, hon blir infångad av Mattel, alltså företaget som producerar Barbie-dockorna. De kommer med svarta bilar. Jag tar henne och pacificerar henne, stoppar in henne i en låda igen för att stoppa henne från att ha existentiella funderingar och allt det där.

Ken smiter, han smiter hem till Barbieland och leder en revolution där alla män, det vill säga alla olika versioner av Ken, tar över samhället och anammar hypermaskuline roller. Och kvinnorna som är kvar, alltså alla andra, Barbie, de älskar det här. De tycker det är underbart att Ken är en riktig karl, att de får liksom passa upp på honom och hjälpa honom att vara en bättre man. och Mattel märker att kändockorna börjar säljas som smör för att de inte är så mesiga tråkiga längre.

Så långt ser det ut som en inspirerande och upplyftande film. En ganska intressant och oväntat tema. Sen kommer kontra-revolutionen. Barbie kommer tillbaka från Los Angeles och då har hon med sig två stycken feministiska latinas som slår ner männens uppror i Barbieland och återställer matriarkaten. Sådär va?

Män! Alltså det är som sagt det är väldigt mycket idéer, feminism, antifeminism, antikommersialism, glorifiering av storföretag, kritik av storföretag, kritik av wokeness, kritik av me too. Men det är rätt kul. Det känns det är kul och det är underhållning som känns som att den är gjord för att appellera till intelligenta och tänkande människor och en hel del idéer som faktiskt bara inte är politiskt korrekta och som inte är normala att lyfta i Hollywoodfilmer.

Det är rätt mycket ganska syrlig kritik mot själva konceptet Barbie. Man driver mycket med Barbie som fenomen och den progressiva kritiken av Barbie. Det är en sexistisk leksak med orealistiska könsideal och allt. Istället har man då den här idén om att Barbie själva verket är... Det är Barbie-lösningen på alla problem som feminismen uppmärksammar.

Därför att med Barbie så är man inte bara begränsad vid att leka mamma som andra dockor. För att Barbie har ett jobb. Hon har en karriär. Hon har ett liv utanför hemmet. Och det finns ju alltid en eller flera grader av ironi. Men sen förklarar de också att Mattel har slutat sälja gravida Barbie. För att de kan sälja byggarbetare Barbie, men inte gravida Barbie. Därför att ha en gravid docka, det är bara för konstigt och olustigt.

Det kommer in en berättarröst från ingenstans i filmen och säger det. Att vi tyvärr var tvungna att sluta sälja Gravid Barbie för att It was just too weird. Så att man tar också upp det och problematiserar The Barbies familjefientliga dimensioner och och de här liksom uppenbart falska idéerna som finns kring kring vilken roll de här dockorna har i samhället. Barbie hon ser sig själv som en feministisk ikon men när hon kommer ut i världen så blir hon kallad för fascist.

av små flickor som hon trodde skulle vara eldologer att få träffa henne. Ja, i alla fall. Barbie var en intressant film. Jag ska inte säga att den var djupblodande och tankeväckande, men faktum är att den tar upp mycket intressanta idéer. Och den har vissa riktigt subversiva saker som händer, framförallt den här Den här hypermaskulina revolutionen och konsekvenserna av den. Det var en väldigt speciell, ganska kraftfull serie senare faktiskt.

Boris

Jag blir helt fascinerad. Vem är regissören?

Martin

Ja, nu har jag glömt hennes namn. Det är ett par. Det är skriven av Greta Gerwig. Just det, precis. Hon och hennes kar har skrivit den tillsammans. Och det är hon som har regisserat den. Och de, ja, de verkar väldigt duktiga. Tyvärr så vet jag inte, jag har inte kollat upp så mycket vad de gjort tidigare om man har sett deras filmer och sånt där. Greta Gerwig och Noah Baumbach heter de.

Boris

Noah Baumbach har gjort några av de mest deprimerande filmer jag sett. Alltså det låter som något helt annorlunda detta.

Martin

Men det kanske förklarar varför det är så pass mycket intellektuellt innehåll i filmen.

Boris

Ja, det vill jag råva. Det där hade ingen koll på det. Spännande!

Martin

Det var kul i alla fall. Jag rekommenderar verkligen att titta på Barbie. Jag tror aldrig jag skulle säga det. Jag ska säga också att sista halvman av filmen tyckte jag var mycket tråkigare. Efter att de, när de börjar slå ner den maskulina revolutionen. När det kommer äckliga feministiska latina som ska agitera. Och sen så blir det en stor dance-off på stranden. De ska ha en sång- och dansnummer.

Där börjar det sona ut. Tyckte inte var lika intressant. Men första halvman av filmen är väldigt kul. Hela berättelsen om Mattel och företaget och vilken roll de har. Det handlar mycket om Mattels företagsledning och deras reaktioner på att Barbie har rymt. De grejerna är ganska intressanta. Men Oppenheimer, Boris. Jag laddade ner den och försökte kolla på den. Men jag kunde inte. Jag började kolla på den först.

Sen försökte jag hoppa fram lite grann. Jag skummade lite grann och kollade på olika delar av filmen. Men den var så otroligt tråkig. Jag har nog aldrig sett någon så otroligt långsam och seg och tråkig och oinspirerande film. Ingen action, ingen humor, ingenting som är intellektuellt stimulerande, ingenting som är intressant från ett moraliskt perspektiv. Det var en absolut mördande supertråkig tre timmars grej. Jag kände bara att jag höll på att kvävas när jag tänkte tanken att det ägnade tre timmar att kolla på den här filmen. Jag kunde inte se. Jag kunde inte börja titta på Open Arms.

Boris

Hur många nedslag gjorde du? Hur långa var de? Eller var det så här direktkräkreflex?

Martin

Alltså jag satt säkert fem, tio minuter i alla fall. Kollade på några enstaka scener. Men det var... Det var super... Supertråkig, superdeprimerande film kände jag. Så jag skulle vilja att du Boris recenserar Oppenheim redan. Vi har recenserat Barbi nu, kan du recensera Oppenheim?

Boris

Ja men kan du vänta tills jag har sett den? Alltså ibland så känns... Hahaha! Nej men jag kan direkt säga att den är jättetråkig. Det baserar jag helt och hållet på... Nolans förra film, Dunkirk. Som är den tråkigaste filmen. Där hade jag samma reaktion alltså. Jag gjorde en nedslag, tittade på första halvtimmen sen gjorde jag en nedslag.

Och en mycket dramatisk händelse under andra världskriget. Det händer ingenting. Så att när han nu tar tag i vad som... I slutändan leder det till stor dramatik men annars är det egentligen ett ganska tråkigt filmämne. Så förutsätter jag att det blir förbannat tråkigt. Jag är glad när man slipper titta på filmen.

Ibland ska jag recensera filmen bara genom att läsa många svenska tidningars recensioner, utländska tidningar. Och sen kan man pussla ihop vad som är syftet med filmen. Och sen kan man också lista ut med tanke på förhistoria, om den är bra eller dålig film. Och jag utgår från att det här är ett propagandastycke för att lansera bilden av vetenskapsmannen.

Den stora vetenskapsmannen, den där samvete som vill allas bästa. Alltså att Oppenheimer blir en slags föregångare till Anthony Fauci och liknande figurer. Det är en del i den här propagandan för att vi ska lita på vetenskapsmän. De vet bäst och de har ett samvete och vill oss alla väl.

Sen är det ju så att den bygger på en biografi som jag faktiskt har läst. Och den är ju ganska intressant. Därför var jag lite sugen på att se filmen. för att se om de här negativa delarna av Oppenheimerna är. För han har ju skapat en väldigt... Han skapade ju själv en väldigt myt om sig med sina egna skriverier och uttalanden.

Jag tror jag nämnt ett tillfälle tidigare, den här klassiska grejen om att han blev dödsförskräckt vid den första provsprängningen, när han insåg vad han hade gjort. Och att han nyttjar de här raderna med att jag har bytt. har blivit alltingsförgörare, bla bla bla som då ska skapa intrycket av att det är vid den här punkten han inser att oj vad har jag ställt till mig, det här är farligt.

Biografin får man veta att vid provsprängeln yttrade han för vissa av dessa ord och sen gjorde han några sådana skutt i luften av pur glädje. Det så kallade dåliga samvetet är ju någonting som har kommit senare. Och sen finns det en intressant passage i boken om hur Oppenheimer såg på människaliv.

Jag tror jag nämnde för dig i vårt förberedelseprat att i Los Alamos fanns ju också den italienska framstående fysikern Enrico Fermi. Han var ju glödande antinazist. Han föreslog ju, han utarbetade en plan på att vid sidan av det här med att bygga atombomb, klyva atomer, att man skulle förgifta tyskar Ööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööööö genom att ibland se till att det kommer in radioaktiva ämnen i deras mat.

Och Oppenheimer fungerade som en slags... Han var ju inte veten, han var som han. Han var liksom en skicklig organisatör och få ihop alla dessa knäppskallar. Så alla sådana här förslag landar ju på hans bord och han avvisar Enrico's förslag med liksom att det är ju ingen dum idé men det här kan ju leda till att vi kanske tar koll på en halv miljon tyskar.

Och det är för mycket jobb för för lite. döda tyskar. Så det hamnar på soptypen. Så Kahn var inte alls någon ett vandrande, blödande samvete som liksom var med och gjorde en tånbomb för mänsklighetens bästa. Han var en narcissistisk karrierist helt enkelt. Och i biografin, och det tror jag inte man får se i filmen heller, så skiljer sig väldigt noga hur det det är här det militärindustriella komplexet föds och efterhand så kommer Oppenheimer att få en ganska begränsad roll när militärens organisatörer går in och mer och mer tar över.

hopknåpanet av det hela och kontrollen av de stridiga viljorna. Så han... det är en bild som han skapat sen länge och som jag tror att den här filmen är till för att förstärka och få så lita som jag sa på vetenskapsmän.

Martin

Jag tycker det är märkligt och lite tråkigt på något sätt med Christopher Nolan. Som jag tycker i alla fall är en fantastiskt skicklig filmskapare. En av de största vi har, kanske den största vi har i vår tid. Att han gör de här, Dan Kirk, Oppenheimer, super tråkiga. Kanske det kan vara någon sån här prestigegrej för honom. Han brukar göra de här, det jag gillar, det är att han gör de här ganska filosofiska science fiction-rullar.

Inception, senaste är Tenet, Interstellar. Det var också väldigt imponerande filmer. Men han kanske måste göra de här tråkiga Peko-filmerna också för att vara en fin regissör.

Boris

Ja, eller kanske betalar sig bra. Men ändå, jag minns att jag bänkade mig vid Dan Kirk och tänkte att jävlar, det här kommer bli bra. Men nej. Men just det, han gjorde ju faktiskt Tännet kommer ju efter. Och den var ju rätt okej.

Martin

Men det är så totalt annorlunda, totalt annars. Totalt, ja. Jag gillar ju den också, Boris. Batman Begins. Ja! Vilken prestation, vilket mästerverk. Alltså den absolut bästa Batman-filmen som har gjorts. Alltså helt nytt och unik tagning, liksom. Sånt här franchise. Jag har sett om den filmen faktiskt. Så sett den två gånger. Fantastisk. Jaha,

Boris

ja men den är ett mästerverk.

Martin

Och så tycker jag också Memento. Men jag vet inte om det är hans debutfilm. Men det är en gammal film, en av hans första filmer. Som jag också tycker var enormt imponerande. Helt unik film. Det är helt fantastiska grepp, så otroligt liksom. Man sitter på stolskanten hela filmen, försöker liksom lägga pusslet och hänga med. Och en fantastisk upplösning i slutet av filmerna. Superintressant grej liksom.

Boris

Jag blev mest irriterad på den för jag kände mig så jävla korkad alltså. Ja men det är riktigt svårt,

Martin

det är supersvårt. För det som ni inte vet om Memento, det är en film som utspelar sig baklänges. Där varje scen, varje nästa scen inträffar kronologiskt innan den föregående scen. Den första scenen man ser är det sista som händer i filmen. Och den sista scenen man ser är det första som händer i filmen. Och det är så att de mer tillbakablickar vad som hänt tidigare. Så det är också lite ytterligare parallella tidsspår.

Men det handlar huvudpersonen är en person som lider av en märklig form av minnesförlust. Samtidigt som han inte kan komma ihåg vad som händer. Så vet man som tittare på filmen inte vad som händer. För att den går baklänges i tiden istället för framåt. Superintressant koncept. För övrigt är det väldigt, väldigt likt det som händer i Tännet. Som är en film som också utspelar sig både i kronologisk ordning och omvänd kronologisk ordning samtidigt. Det där är liksom så här, det finns bara en person på den här planeten som kan göra de här filmerna. Och han ska sitta och smutsa ner sig med den här trista världskrigs-grejen.

Boris

Men du, det kan ju vara förklaringen faktiskt. Och så sitter man och gör så jävla komplexa filmer. Då får man Dan Kirk eller Oppenheimer i sin hand. Han måste ju själv tycka att det är fruktansvärt tråkigt alltså. Och det gör ju att filmen... Han orkar liksom inte gå igång på dem helt enkelt. Stackaren.

Martin

Ja, så att... Slutsatsen här blir... Strunta i Oppenheimer, se inte Oppenheimer. Kolla på istället på Barbie och på Batman Begins.

Boris

Ja. Nu... Jag vet ju att lyssnarna nu undrar, och jag också... Har ni nu köpt dockorna till barnen? Barbie och Ken? Eller kanske hade de redan?

Martin

Nej, jag tror inte att Alma har några Barbie-dockor. Jag har inte sett dem. Det tror jag att jag skulle ha tänkt på. Jag tror att det är lite grann som de säger i filmen, att det som är så bra med Barbie det är att man inte bara kan leka mamma med dem. Utan Barbie är en karriärkvinna och har en toyboy och allt det där. Jag tror inte att vi skulle tänka på det där som särskilt uppbyggligt. Nej. Jag tror att vi är bättre med traditionella dockor som man leker mamma med. Dessutom än den feministiska Barbie-dockan.

Boris

Jag såg i rolllistan att det fanns en Prost. Alltså måste man sälja Prost Barbie? Jag blev lite nyfiken.

Martin

En Prost Barbie? Ja. Jaha, intressant. Sitter där och sniffar på en madeleinkaka. Ja, visst. Jag vet inte riktigt hur det passar in i resten av Barbie-världen. Det finns väldigt många olika Barbies enligt filmen. Allt jag vet om Barbie har jag lärt mig från den här filmen. Men jag har sett att det finns supermånga olika sorters Barbie. Inklusive sådana som de har tagit bort då för att de inte kändes så bra. Som gravide Barbie, överviktiga Barbie.

Det är faktiskt väldigt kul. De har den här Barbie, den fantastiska feministiska dockan. Och sen har de den här ganska hårda kritiken mot feminism. Och också mot den här kommersialiseringen av idéer som de håller på med. Ja, som sagt, jag rekommenderar att kolla på filmen eftersom den var en höjdare. För det första.