Martin

Tino Sanandaji köper Bulletins konkursbo efter att konkursförvaltaren bedömt honom som bäst lämpad bland budgivarna. Kommer fortsätta bedriva verksamhet. Jag har varit väldigt tyst om Bulletin de senaste månaderna. Jag tittade för några dagar sedan på tråden om Bulletin på Flashback som är väldigt bra. Den har alltså från början till slut erbjudit den absolut bästa bevakningen.

Vill du hålla koll på vad som händer på Bulletin, följ Flashback-tråden. Och det har skrivits mer än 3500 inlägg där. Men från slutet av mars till slutet av april så gick det mer än en månad utan ett enda inlägg i den tråden. Allt intresse var tvärdog Efter Efter Konkursen Under den perioden sedan mars så har det skrivits mer om morgomposten än om bulletin på flashback.

Men det som hände var det var intressant på sitt sätt själva själva den här manövern man gjorde Bulletin försattes i konkurs av tingsrätten för att det fanns en skuld som man inte hade betalat och man bedömde då att bulletin eventuellt inte hade möjlighet att betala den. Sen tog en konkursförvaltare över och de hade en intensiv process för att reda ut saker och ting. Vi vet därför att vi var involverade.

Så fort namnet på konkursförvaltaren publicerades, det vill säga direkt efter kursbeslutet, så mejlade jag honom och sa att vi på morgonposten är intresserade av att köpa. Delar av konkursboet, framförallt skulle vi vilja köpa bulletins prenumerantregister. Eftersom vi hade fått höra att de hade eventuellt 11 000 namn på personer som har slantat upp för alternativ tidnings prenumeration.

Så då tänkte vi att det skulle vara en bumma för oss att få den ner på slistet. Så vi la ett bud faktiskt till konkursförvaltaren. Sen höjde vi budet till nästa steg genom budgivningsprocessen. Och längs vägen så fick vi rätt mycket information om vad som fanns i konkursboet, hur konkursförvaltaren tänkte, hur många olika och stora aktörer som var inne och ville köpa och så vidare.

Det var lite spännande. I slutändan så blev det så att Tino själv köpte de viktigaste delarna av inkromet. De delar som var värda något. Och förmodligen så gjorde han en fantastisk jobb. Affär till en sån där dödlig. Från konkursförvaltarens sida så tror jag att det var i alla fall vad de sa till mig när vi diskuterade att vi var ju inte vi var ju inte intresserade av att driva bulletins verksamhet vidare och vi var öppna med det till konkursförvaltare så att vi kommer inte använda varumärket bulletin vi kommer inte använda deras hemsida utan vi kommer bara ta deras prenumerantregister och försöka kränga prenumerationer till vår egen tidning, det är det som vi vill ha.

Vi vill inte ha en enda av deras anställda till exempel. Men så de de ville ju i första hand hitta någon som ville satsa på att driva verksamheten vidare vidare. Och givet att man hade det som målsättning så finns det ju bara en person som man kan sälja det till. Och det är Tino som hela tiden hade en glasklart ambition, glasklart uttryckt ambition att driva det vidare.

Men som sagt då, Tino gjorde en fantastisk affär för att han fick köpa ut varumärket, hemsidan, prenumerantregistret. Han blir förmodligen av med allas skulder. Han blir av med anställningsavtal för att anställa sig i USA-konkursen. Och en hel del annat betungande saker som man har i ett bolag. Han blir också av med sina delägare.

Om jag förstår saken rätt så är tidningen 100% ägda av Tino själv. Man behöver inte ha mer konflikter i ägarkretsen om hur tidningen ska styras. Vilket förstås är exakt så som man ska strukturera företag om man har möjlighet. Det är mycket mer praktiskt och bekvämt än att ha delägare som tycker saker. Bulletin har säkert finansiärer som har lånat ut pengar som möjliggjorde för honom att köpa från konkursbået.

Men de utgör helt säkert ett mycket mindre problem för honom än vad hans tidigare delägare har gjort. Så förmodligen var det ju en helt... Det var ju det bästa som kunde ha hänt tidigare. Att Bulletin satte sig i konkurs till synes emot hans vilja. Men i själva verket så vändade hela situationen. Han är i en mycket bättre sits nu än han var innan konkursen. Givet premissen att han vill driva politin vidare. Har jag rätt i den analysen, Boris?

Boris

Ja, det tror jag. Sen är det ju så att jag har ju förstås, så vill jag bara säga, oerhört svårt att se att det här ska gå att ratta vidare. Alltså, han har kommit ut på andra sidan. Obegripligt nog lyckas manövrera sig genom hela det. Efter alla härvor och små och stora skandaler så tycker jag att det är under att han har behållit det.

Han måste vara jäkligt viljestark som tar sig igenom detta och kommer ut på andra sidan. I en bättre sits faktiskt. Rent ekonomiskt och ägarmässigt. Men sen är det ju så att produktmässigt så är det lite svart. Den nya chefredaktören Dan Korn har ju liksom en glädjestrålande text om att man är alive and kicking.

Och med en liten språklig märklighet där, svårt att inte lägga märken till det, skriver han att Bulletin har likt fågelfenix dre sig ur askan i elden. Och liksom, det där är väldigt freudianskt tror jag. Men han berättar liksom om, och där blir jag lite nervös och ägarens vägner, alltså om hur många människor man har anställda.

Man har redaktion på nio personer. Utöver det har man ett par stycken ledarskribenter och så har man fem fasta kolonister. Man har fortfarande en jäkla ryggsäck och fortfarande jäkligt lite output, med tanke på storleken på ryggsäcken. Så att det är ingen återfödelse egentligen.

Det känns mer som att man har lyckats väcka liv genom en elchock så att man fått liv i en död kropp. Alltså det är ju inte så att den är upp och går riktigt.

Martin

Bulletin är ur askan i elden. Ja. Precis som Don Kohn har skrivit. Precis.

Boris

Hehe, jag känner att du menar det exakt.

Martin

Don Kohn är ju inte en obildad person som är obekant med den här typen av idiom, eller hur?

Boris

Nej,

Martin

definitivt inte. Så det... Ja. Du, vem är den här Thomas Hedlund som är på bilden bredvid Don Kohn? Han ser ju ut ungefär som... Han ser ju ut ungefär som Hax, när Hax var som störst. Plus 50 kilo.

Boris

Ja fast elakare. Alltså det där är... Men elak!

Martin

Hacks är en väldigt snäll och behaglig person. Det är som Hacks onda kusin. Ja precis. Som väger 50 kilo mer än hon.

Boris

Ja men jag vill inte gå in, man har ju hört en del rykter om honom så de vill jag inte gå in på.

Martin

Jag har ingen aning om vem Thomas Edlund är,

Boris

jag har aldrig talat så med honom tidigare. Det blir så väldigt personligt. Vi har ju välinformerade medlemmar på BBS som kan lägga upp en tråd om den här personen.

Martin

Okej, men kan det göra med någon sorts ledtråd? För jag vet, ärligt talat, absolut ingenting.

Boris

Nej, men det är... Hahaha! Han kallas det ju rent grisfot allmänt.

Martin

Grisfot? Ja. Han ser ut som en stor gris. Men... men... okej.

Boris

Men vad som har sagt, som jag har hört från hans håll, så finner jag det här var en jättemärklig lösning, alltså rent journalistiskt och redaktionellt, att plocka in honom. Jag förstår inte. Var har han jobbat tidigare? Jag vet att han jobbat en del med marknadsföringsprojekt förut, men jag vet inte vad han har gjort innan han kom till Ullentin eller vad man har plockat upp på honom.

Martin

Man måste beundra framåt andan och att de reser sig gång på gång på gång på rutin efter alla motgångar och nu även konkurser. De är alltid tillbaka, alive and kicking, som de säger, ur askan i elden. Fågelfenix. Alltid kommer de tillbaka. Det som du säger visar på en enorm villig styrka från Tinos sida. Och även en seghet som Dan Kohn uppålar. Vi får se, nu när de har grisfot på sin sida så kanske det blir faktiskt ett nyhetttag.

Boris

Kanske händer va? Nej men man följer ju med en viss spänning ändå. Det går inte att komma ifrån. Men det är en märklig produkt.

Martin

Det är en annan länk som är ur en märklig parallell som heter... Alex Jones sätter Infowars i konkurs efter att han och företaget döms betala stora skadestånd för Jones kommentarer om Sandy Hook-massaken. Så... Och ena sidan så har vi Bulletin som sattes i konkurs och sen så köpte Tino ut inkromet. Det som är värt att ha och nu driver han verksamheten vidare och har bara blivit av med skulder och delägare och massa krångel.

Superbra affär för honom. Och i den här bizarra parallellen då så hände samma sak borta i Texas. Det här Alec Jones har... Förstås att själva inför våren gick en kurs. Men precis som med Burrutin då så är det ett slags undanmanöver. Verksamheten fortsätter som vanligt men man gör sig av med en juridisk entitet som dragit på sig diverse problem. Och hans val är då... Rättsprocesserna och skadeståndskraven i kölvattnet av dokumentarerna som Alex Jones gjorde om Sandy Hook-massakerna.

Av alla skruvade saker som han har sagt genom åren som han valt att haka upp sig just på den här saken för att man har trott att man kan göra en bra rättsfall av det och så använder man det som attackvektor för att skada honom. Jag tänker inte gå in på detaljerna för jag tycker det är så nesligt men både Jones personligen och Infowars har så blivit dömda att betala rejält stora belopp i skadestånd. Men, han löser problemet Genom att helt så onycka göra en Sanandaji.

Sätta bolaget i konkurs och vips så är det ett gammalt konkursbo som har krav på sig. Införbolaget kan köra på som vanligt, bara köpa loss godbitarna. Och det är såklart inget nytt, det är orättvist att kalla det för Sanandaji. I en svensk kontext kan man kalla det för att göra en Erenberg. Johan Erenberg har ju försatt etc. i konkurs. Jag vet inte hur många gånger han har satt etc. i konkurs. Fem gånger. Tio gånger. Jag vet inte exakt men det är någonting åt det hållet tror jag. Ja,

Boris

någonstans där emellan. Det har ju inte bara varit tidningar utan så många sidobolag också. Så det är fler än fem i alla fall.

Martin

Så likt grisens ärimner reser sig ETC igen nästa morgon. Mm, alltid. Välgödd av affärska bidragspengar. Och låter sig slaktas igen och igen och igen. Så det här är ju uppenbarligen en affärsmodell som är väl etablerad och på sitt sätt framgångsrik. i mediebranschen. Jag vet inte vad jag ska tänka om det här. Orsaken är att jag liksom hakar upp mig lite på värdighet.

Jag känner mig som en loser, som en förlorare. För jag har startat och drivit ett antal olika bolag. Vissa av dem är i mediebranschen, vissa i andra branscher. Vissa bolag har det gått bra för, andra har det gått kanske mindre bra för. Men jag har aldrig drivit ett företag i botten och satt i en konkurs för att bli av med skulderna. Jag har sett till att ha så lite skulder som bara möjligt i alla mina bolag och sen har jag bara spenderat de pengar som jag ärligen förtjänat på kundintäkter.

Och om något inte har gått att driva vidare, Så har jag lagt ner det under ordnade former. Till att alla som skulle ha betalt har fått betalt. Och sen har jag gått vidare till nästa projekt. Men nu känner jag mig som en idiot. Jag skulle ju tagit mycket större risker. Skulle blånat mig upp ur öronen. Och om det gick åt helvete skulle jag bara satt bolaget igång kurs. Köpt ut inkromet jag ville ha kvar. Och lämnat skulderna bakom mig. Om jag jobbat på det sättet så kanske jag skulle ha det lite bättre ställt. Kanske skulle jag ha råd att köpa ett fint hus till min familj. Och annat sånt som jag bara kan drömma om nu. Nej, vad säger du Boris? Är jag en kronisk förlorare som inte fattar hur modernt företagande går till?

Boris

Nej, nej, nej. Du kommer att kunna köpa ett fint hus i sin omtid. Var lugn. Och det är ju faktiskt... En del människor kan ju hanka sig vidare genom att köra just den här modellen. Men det är ju fan ingen riktig företagsamhet. Klart man kan åka på en konkurs någon gång. Det är i sig inget märkligt.

Men lovvård, ordandet av konkurser som ett smart sätt att göra affärer och bygga upp någonting. Det är... ger jag inte mycket för. Tittar man på de exempel vi... Tittar man på Ehrenberg så är det ju ett ev... Ständigt tanka sig fram från konkurs till konkurs och ständigt jaga efter olika former av statliga bidrag för att leva vidare.

Det är ju fan inget liv egentligen. Det är ju ett grundläggande tecken på att affären faktiskt inte fungerar. Samma sak tycker jag faktiskt att det är med Bulletin. Det är därför att de är här. De kommer heller inte klara sig utan statliga bidrag, det måste. Deras affärsidé bygger ju helt uppe på detta också. Alex Jones, det är ju mer liksom att har man hela jävla samhället och makten mot sig, då kan man nog hamna i en sådan situation där, där finner jag konkursen som ett rimligt kampverktyg och försvar faktiskt. Det där är ju inte skillnad.

Martin

Väldigt oschysst såklart av mig att jämföra Alex Jones med Tina Sandari. Nu när jag inser vad jag har gjort så skäms jag. Det försvinns för oss inga. Alex Jones har inte gjort något fel. Han försvarar sig bara på ett fullt rimligt sätt. De enda som inte får betalt är de här människorna som driver fakeade skadeståndsstämningar mot Alex Jones.

Alla hans anställda får betalt. Alla som har investerat i hans business får betalt. Jag är säker på att han inte... Jag hade inte passat på att blåsa någon längst iväg, varför vet jag liksom, men det är inte det det handlar om. Ja okej, jag sover gott om nätter i alla fall med ett liljevitt rent samvete och aldrig tagit en spänn från staten för någonting. Det känns ju väldigt bra. Mm, det räcker långt.