Martin

Walter Mondale avlider 93 år gammal, var USAs vice president under Jimmy Carter men blev mest känd som presidentkandidat 1984 och får en enorm marginal med vilken han förlorade. 13 direktorsröster mot Ronald Regals 525. Walter Mondale var en amerikansk politiker. Han var från Minnesota.

Senator från Minnesota från mitten av 60-talet till mitten av 70-talet. 1976 blev han mer känd för bredare allmänhet när han blev vice president under Jimmy Carter. Sen så steg han till höjden av sin berömdhet 1984. 1980, som är bekant då, så vann Ronald Reagan valet.

Han segrade Jimmy Carter och Walter Mondale i valet. 1984 var frågan, ska Ronald Reagan bli omvald eller ska Walter Mondale ta valet? och ta tillbaka bitar i huset. Det var han som var presidentkandidaten. Och det blev en väldigt intressant valkampanj som har studerats sedan dess. Därför att, av flera skäl, så det mest spektakulära då det är att han förlorade, han fick så enormt mycket stryk.

Men givetvis är det också intressant att titta på orsakerna till att det blev så. Och det blev liksom ett Det blev en väldigt bjärt kontrast mellan två sorters politiker, två sorters politik. Å ena sidan med ett gammaldags, måssig, ganska klumpig sorts politik som Walter Mondale stod för. Å andra sidan Reagans mycket mer moderna och glamorösa stil.

Reagan som var en väldigt stilig och karismatisk Hollywood-skådis. Och som totalt utklastade Walter Mondale. Det finns flera exempel på kända citat. hur Walter Mondale kommunicerar, man kan tycka, kanske rakt och ärligt. Han försöker vara rakt och ärlig och hederlig. Till exempel han sa vid något tillfälle att jag ska höja skatterna.

Ronald Reagan kommer också höja skatterna. Jag kommer höja skatterna. Skillnaden är bara att han, jag berättar för er, jag kommer höja skatterna. Han gör inte det. Det är ganska klumpiga formuleringar. Det kanske mest kända intermets åt hela kampanjen var i en... en av debatterna, det var den andra tv-debatten de hade. Och då hade Ronald Reagans höga ålder blivit en fråga som omdebatterades.

Jag vet inte om det var något som Walter Mondale uttryckligen hade tagit upp, men definitivt hade Demokrater tagit upp det. Men Reagan han är ju 73 år gammal, tror jag han var vid det här tillfället. Så nästan 20 år äldre än Walter Mondale. Och Reagan visste då att det här var en fråga som diskuterades. Och han sa då en av sina berömda... den där fraser han sa att jag kommer inte göra ålder till en valfråga i den här kampanjen jag håller mig för god för att exploatera för politiska syften min motståndares ungdom och brist på erfarenhet.

Så han vände det här till en väldigt humoristisk poäng och pikade Walter Mondale och krossade honom i den tv-debatten och sen givetvis då det här förkrossande nederlaget i valet som är ett av de största problemet. Ett av de mest förkrossande nederlagen någonsin i amerikansk politik. Man kan diskutera lite indikandidefinitionsfråga. Det har funnits val där skillnaden i antal elektorsröster har varit större.

Det har ju till och med funnits val där samtliga elektorsröster har gått till en och samma president, eller en och samma kandidat. Men det här var ju absolut ett av de värsta nederlagen. Walter Mondale vann Minnesota som var hans hemstat och USA. Han vann även Washington DC, politikernäst. Alla andra delstater röstade på Reagan och dessutom med väldigt stor marginal.

I de flesta delstater så vann Reagan med mer än 10 procentenheters marginal. Man brukar säga ibland att man minns vinnarna, inte förlorarna. Men om man förlorar tillräckligt stort så kan man gå till historien även då som en legendarisk maximalförlorare.

Boris

Jag läser ju Mandels förlust på lite annat sätt än vad som är... Vanligt i den traditionella politiska historien. Jag tror till exempel att han faktiskt förlorade på sitt utseende. Om man tittar på bilder från den tiden och filmklipp också från den första. Från debatterna och framträdanden så är det att det är något obehagligt med gamle Valter.

Det här köttiga ansiktet, jättestora läpparna, de utstående ögonen. Alltså man röstar inte gärna på en sån människa. Och sen tror jag att det är minnet också från hans tid som vice president ihop med Carter. Store amerikanare och religiösa men det blev nog lite mycket för dem alltså. Kriset återföljde presidenten och Minnesota-metodisten med norska rötter.

De utstrålade en lömsken helhet som jag tror man var glad att bli av med Carter om han ville inte ha tillbaka hans vice president som president. Det här innebär inte att... Och just det här med norsk metodist, det är ingen småsak alltså. Tittar man på, alltså norska metodister till mycket elände i Nordamerika, tittar man på landet ovanför USA, Kanada, så är liksom härstammar en stor del av dagens identitetsvänster, och den är rätt stor i Kanada, har sina rötter.

i metodistkyrkan och där var även de norska invandrade metodisterna stora. Och de missionerade dessutom och ställde till ännu mer älände ute med Kanada som utgångspunkt. Så ser ni, möter ni en norsk metodist, var försiktiga. Och det här med att norska metodister grundade en av källorna till kanadensisk identitetsvänster, det visar sig faktiskt också i gamle Walters politik.

Jag tror inte enbart att det var att folk uppfattade det här med att de tänkte höja skatterna. Att vara där om indes och skydda utan att tro på utseendet. Och sen det faktum att han var extremt tidigt ut. Han var alltså en stormsvala för vad som komma skulle.

För han diskuterade öppet vem som skulle bli hans vice presidentkandidat. Och när han då liksom drog sin alternativ, för han sa att mitt presidentskap liksom måste vara inkluderande. Vi måste få in de andra grupperna förutom vita, vita norska män i det här fallet. Så att han sa att han hade några huvudkandidater som skulle bli hans vice presidentkandidat som han valde mellan.

Det var ju Dan Feinstein som då var San Francisco-sporrmästare, han var kvinna, jude, två minoritetsgrupper. Han lurade också på att han skulle vara Los Angeles-sporrmästare, Tom Bradley, svart. Eller San Antonio-sporrmästare Cisneros, mexikan. Han var lite försiktig, han var den kvinnlig italiensk katolik från New York.

Och de här decisionerna födes öppet. Och jag utgår från att rätt många amerikanska vita personer, arbetare och mindre klasser, blev lite nervösa där och röstade på regan helt enkelt av de skälen. Det var egentligen inte meningen att Walter skulle bli presidentkandidat.

För alla trodde att mot honom stod huvudsakligen Gary Hart och Jesse Jackson. Jesse Jackson var skogstorkedare på den tiden och alla lovade att stödja honom. Men han skulle bara samla delegater och få stöd och pengar. Då var det ingen som ville på riktigt. Så har det alltid varit. Gary Hart hade sina kvinnor.

Jag har fått många historier med fotare som är med bikini brudar på en båt. Så var han och jag. Så det var ju bara Walter kvar va. Så då fick han köra sitt race 40 år för tidigt ungefär. Och förlorade. Sen är det lite läskigt tycker jag det här med att... Han blev 93 år, president Carter 96 år.

De är aktiva in i det sista. Det är lite misstänkt att de är... Carter lever fortfarande kan vi säga också. Ja, precis. Han lever fortfarande och är igång. Så det är lite vampyrreager på de där två.

Martin

Vampyrfriheter kan man också säga att de är sunda och hälsosamma och kanske ändå säger något gott om dem. Ärmevampyr.

Boris

Norska vampyr. Det är ett problem att det är norska metodistiska arbetiver. Ja, jag går igång på det.

Martin

Är det svårt för dig att se på honom med blida ögon?

Boris

Det är det faktiskt.

Martin

Så det är några positiva kvaliteter alls då?

Boris

Ja, men jag kan säga att han hade ju en positiv kvalitet. Det är att han var väldigt driftig. Han är ju den första moderna vice-presidenten. Han var ju den som såg till att vice-presidenten fick flytta in i Vita huset. Innan dess fick de hållas på andra sidan gatan, som kusiner från landet ungefär.

Han är en av de få vicepresidenter i modern tid som har varit beredd att avgå för han tyckte att presidenten hade gjort ett felaktigt uttalande. Walter var ju ganska principfas. Det var när ingång 1979-1980 när det var.

USA har liksom allt i hela länder och definitivt ekonomin också. Superinflation, gigantisk arbetslöshet och växande. Då går Carter ut och håller ett tag där han förklarar att allt beror på bristande självförtroende hos de amerikanska medborgarna. Det har skrivits i olika biografier och rapportböcker inifrån om hur den annars väldigt lugna Walter blev.

Han fann det här talet som motbjudande. Så han krävde att Carter skulle backa på det. För Valters åsikt var att usel ekonomi och stigande arbetslöshet är alltid den politiska ledningens fel. Då krävdes det politiska korrigeringar, inte som han uttryckte det svammel om dåligt självförtroende hos amerikanerna. Så det var på VIPen att han gick, när han stannade.

Martin

Tänk dig en alternativ historielinje där Jesse Jackson besegrade Ronald Reagan i presidentvalet 1984.

Boris

Jag tycker det är mindre skrämmande att tänka på Walter och Jimmy som vampyrer faktiskt. Ja, exakt.

Martin

Det är en sån stilsam tanke. Exakt, då hade man verkligen önskat sig att Walter Mondale vann istället med vampyrtänderna blottade i tv-rutan. Ja. Jag är fastnad lite där i en väldigt obehaglig dagdröm. Nu ska jag försöka skaka av mig den. Haha, kom här ur.