Transkribering
Skådespelaren Sven Wollter avlider vid 86 års ålder i sviterna av covid-19
Martin
Skådespelaren Sven Wolter avlider vid 86 års ålder i sviterna av covid-19. Den stolte kommunisten blev känd bland annat för roller i Hemsevårna, Raskens och Mannen mot taket. Coronavirus-pandemin fortsätter att skörda offer. I början av pandemin satte jag upp en lista på min dator där jag tänkte hålla koll på vilka kända och viktiga personer som dog av coronaviruset.
Och jag har blivit ganska besviken faktiskt på den här listan. Det är inte jättemånga faktiskt som har strukit med, sådär som är kända personer som är betydelsefulla. Det är ju nästan bara gamla människor som dör av coronaviruset, så att de som dör är ju de som redan har gjort det de skulle göra och så vidare, för att de är 80 plus och sånt där, är typiska profiler för en covid-19-dödsfall.
Så jag har ju nämnt John Conway, som var en av världens främsta matematiker, Det var väldigt sorgligt att han dog i förtid. Men han var sjuk, han skulle dött ändå. Och så har vi Herman Cain givetvis. Herman Cain, den amerikanska affärsmannen och politiska aktivist. Annars vet jag inte, vi har liksom Adam Alsving såklart strök med.
Och nu även Sven Wolter. Men det förvånar mig att jag fortfarande inte har särskilt mycket på den här listan. Nästan som att coronaviruset inte är riktigt vad. allt vad de skriker till.
Boris
Det är en lite grann intressant mätare faktiskt på hur farligt det är tycker jag. Det borde i rimlingar vara några andra bäldpristagare till som har strukit med några gamla överåliga göteborgskommunister och så här. Men det är det ju inte.
Martin
Vi fick ju höra väldigt tidigt att Tom Hanks hade fått coronaviruset. Och då börjar man få upp förhoppningarna. Men som vi inte vet så har han klarat sig. Ja, har han.
Boris
Martin
Förlåt, jag sitter och tramsar lite här. Och det beror lite på att jag inte vet vad jag ska säga riktigt om Sven Wolter. Han hyllas unisont givetvis nu i Sverige. En otroligt folkkär fantastiska skådespelaren Sven Wolter. Jag ska säga att jag är inte så väldigt väl bekant med hans... Jag har inte sett alla hans filmer och så vidare. Men jag har ju sett en del, givetvis har jag sett några roller han har gjort.
Jag kan ärligt talat säga att jag har aldrig sett någon rollprestation från hans sida som jag har tyckt varit minsta imponerande eller övertygande eller intressant eller någonting sånt där. Och sen är det ju bara väldigt svårt att bortse ifrån det här faktumet som också påpekas i rubriken och som ofta förs framgivetvis då att Sven Wolter var en riktigt inbiten kommunist.
Från många år tillgenhet tillbaka ända in i det sista så var han en del av det. var han hardcore kommunist, stalinist. Han var med i ja, allt vad de hette, de bytte namn så ofta, men liksom KFML, KPMLR och vad de nu heter idag liksom. En av de här hårdaste hårdaste kommunistiska falangerna.
Han var dragplåster för dem och de fick använda hans namn för sin marknadsföring och och så vidare. Sen ska jag också säga att jag har ju aldrig Jag har hört någon prata om politik då och då i intervjuer, men jag har aldrig hört någon säga någonting begåvat eller ens någorlunda sammanhängande eller rationellt om politik, alltså någon marxistisk analys eller någonting.
Snarare så verkar han vara, jag vet inte, nästan lite lätt efterbliven, väldigt naiv och liksom absolut ingen, han har absolut ingenting intressant eller vettigt att säga om politik, vilket jag absolut kan säga många kommunister. Det kan vara intressant att lyssna på dem för att de har en IQ och de har någon... Idéer och resonemang och sånt där. Men Sven Wolter, han verkar vara ungefär som Jerry Williams. Att han var kommunist inte för att han var marxist utan för att han var en idiot bara.
Boris
Det värsta är att du har rätt, eller kanske inte idiot om vi tar politiken först, det är Sven Wolter. Sven Wolter var, trots att många tycker han var som han blir, Sven Wolter var en batiktant. Alltså en typisk känslopåsa. Man hörde honom aldrig föra ett teoretiskt resonemang, utan det var myspyser, så vi ska ta hand om världens fattiga och fördykta, väldigt mycket känslor, fraser och flum.
Partiktanter är ju också alltid varma anhängare av diktatorer, framförallt i tredje världen. Det var ju Sven Wolter också. Den här kombinationen av mys, mys, mys och kom in i kuddrummet, ska berätta för er om farbrorstalien. Och sen blir man liksom kvävt med kudden. En jävligt obehaglig person. Som ni ser var han väldigt obegåvad.
Jag har aldrig hört ett enda teoretiskt resonemang av honom till försvar för sina ståndpunkter. Det var bara tjänster. Och han har aldrig konfronterats med detta. Man har gjort hyllningsprogram till honom i tv. Här har du ditt liv. Han har sommarpratat. Man har tyckt synd om honom för familjetragedier.
O-å. Men aldrig att han har ställt till svar för sin hållning. Det är för att han var ju så mysig. Och jag själv tycker att mysigheten var hans mest obehagliga drag. Hellre någon som är iskall och hårt stalinist som kan förklara varför han tycker man ska ta koll på människor. Men sen är det det här också med hans storhet som skådespelare.
Jag har heller inte sett det. Alla filmer, väldigt många av dem, intresserar mig inte till sitt ämne. Men jag har ju sett en hel del av det. Och förstås, de tv-serier som gör att han får sitt genombrott för masspublik, han var ju stor dessförinnan på västkusten i Göteborg. Först var det ju när han spelade Madame Flodson Gusten i Hemsebona, en stats-tv-filmatisering på 60-talet redan.
Och den rollen genomförde han på precis samma sätt som han kommer att genomföra de flesta av sina roller sen. Stor, lunsig, okammad, lite tölpdrängartad, som jag har påpekat i andra sammanhang. Sven Walter spelade alltid med öppen mun. Han såg alltid förvånad ut. Hans favorituttryck var att säga vad eller bröla varför.
Och verka förvirrad och arg för att han var förvirrad. Att trots detta kunna bli vald till Sveriges sexigaste man gör att man måste bara fundera på svenska kvinnors känslor och liv. På ett allvarligt sätt. Jag har dock, Jag tycker han var väldigt platt som skådespelare. Det var väldigt pafft när jag hört några radioprogram i bakgrunden på Kulturradion. Alla hyllade bredden i hans skådespeleri.
Det är sånt som har marken att gunga lika mycket som ljuget om det amerikanska valet i media. Antingen är jag tokig eller så sitter de bara och svamlar för att vara artiga. Han hade inget bredd i sitt skådespeleri. Jag har sett honom kreera en roll där han faktiskt bröt mot hela sitt skådespelarmönster. Och där han var isande bra. Och det var när han spelade Marcus Wallenberg i den här tredelarsfilmatiseringen om...
Det var en jävligt bra film. Iskall återhållen. Den serien är väl värd att se på. Fiska upp och se bara för hans prestation. Men det är inte mycket, en bra prestation på 120 års skådespeleri. Sen tycker jag också att han är typisk för den svenska vänstern på ett annat sätt också.
Hans otroliga förmåga att sätta barn till världen, vilket jag tycker är en förnämlig förmåga. Men kanske med lite väl många kvinnor. Han hade alltså fem äktenskap bakom sig. Fem äktenskap och ett långt förhållande. Och satte också fem barn till världen. Utpluttat. och fyra äktenskap.
Alltså det tider ju inte på en harmonisk människa som kan tränga in i andra människors liv och gestalta dem utan på en tom, ganska tom människa som flyter mellan rollerna och flyter mellan förhållanden och bara bullrar. Mycket ljud liksom som en resonansråda för omvärlden. Så det här blev en av de nekrologerna, de faktiskt måste säga att han var en rätt obehaglig människa,
Martin
hur man än väger att mäta honom. Två personer som vi med lite god vilja skulle kunna beskriva som svensk lätthöger.
Borgliga ledarskribenter, som det uttalade sig. I ena ringhörnan så hade vi Ivar Arpi på Svenska Dagbladet. Han skrev så här på Facebook. Ja, Sven Wolter var kommunist. Med fullkomligt idiotiska åsikter. Men för de flesta var han först och främst en fantastisk skådespelare. Allt är inte politik. Det finns en livsvärld också. När jag såg Sven Wolter i filmer och tv-serier var det inte stalinisten jag såg utan människan.
Som i Raskens, detta bonslagsmål är exempelvis minnesvärt. Han länkar verkligen till ett Youtube-klipp med bonslagsmål. Jag tror inte det är någon dialog eller någonting. Det var Sven Wolter som pucklar på någon med öppen mun och rallar svingar och så säger han så här Ja, nu sticker du inte väl en merstryk. Något sånt va? Det var liksom Ivar Arpis kommentar, hans värdiga, sofistikerade, mänskliga, han såg människan inte stalinistern.
Men sen har vi också Adam Sveimann på Göteborgsposten. Han hade lite annan tagning på Sven Wolter och reaktionerna på Sven Wolters död. Han börjar artikeln med att lite grann eh, ja, markerat avstånd från det svenska, så att jag kommer ifrån Sverige, så jag är lite utifrån perspektiv här, jag förstår delar av av det ni håller på med här, jag förstår att ni är naturromantik och så vidare, men säger han, men jag kommer aldrig förstå ett lismande och ryggrödslösa ursäktande av dem som, medan Sveriges grannfolk mördades, torterades och förtrycktes någon timme fågelvägen härifrån, hyllade plågovandarna.
Boris
Det där har han nog tyvärr fel va? För jag tror alltså att en stor del av det vi idag ser som mediasverige och kultursverige skulle inte haft något problem med den kommunistiska stöveln i ansiktet. Den skulle anpassat sig. Och det gäller den svenska politiska borgerligheten också, den kulturella borgerligheten. Alltså de har en mycket märklig svaghet.
Alltså de gillar... De gillar de här kulturkommunisterna som Sven Wolter och hans fru också som Sven-Erik Bartelkanser, Vivica Seeldahl. Jättemycket, som människor, med politik och allt. Och speciellt just när Wolter och Seeldahl var ett par. Många har lyssnat här för unga för att komma ihåg detta.
Men de var liksom glamourparet i svensk borgerlig kultur också. Jag minns speciellt, till och med jag har liksom klivit mig i huvudet, när månadsjournalen, måste ha varit en gång mellan 70 och kanske början på 80-talet, gjorde liksom en inriktning. Jag fick en gigantisk intervju och liksom tio bildsidor ungefär och hade Seeldahl på omslaget som en slags femme fatale.
Och så skrev man om henne och det här paret och hur underbara och bildade och så vidare de var. Och nämnde det här med att de var med i KPML som liksom en kul grej. Alltså det är inte bara naivitet utan man gillar det här på något jävla sätt.
Martin
Du är givetvis helt rätt på det, så det är viktigt påpekande. Och det kan inläggas att Svenska Dagbladet, där Ivar Arp är verksam, är ju än idag en av Sveriges främsta plattformar för kommunism, antisemitoriskt genererat beteende. Det är ju en vidrig publikation som släpper igenom, om man inte ens tänker på allt skräp som de publicerar där.
Så att givetvis så är det ingen stor paradox eller konflikt. Jag vet inte om Adan Sveiman hävdar det, men jag tyckte det var kul kontrast i alla fall. De här två ledarskribenterna som gav sig på att kommentera Sven Wolter.