Martin

Bräcklig fred i Sydsudan när president Salwa Kir och vice president Riek Machar når överenskommelse om att återuppta regeringssamarbeten. Integrationsplan för demobiliserade rebeller saknas och utbrytargrupper från bägge sidor fortsätter plundringar av byar. Presidenten manar till försoning mellan Dinka och Nuerfolken.

Vi har ju pratat tidigare om det pågående inbördeskriget i Syd-Norra Sverige. Sudan, eller ska vi säga det nyligen avslutade inbördeskriget. Sydsudan som är ett av världens yngsta länder. Jag tror att det är det allra yngsta landet bland de länder som är allmänt erkända av omvärlden. Så kanske Liberland, kanske Yngre och så vidare. Men Sydsjö har ju blivit ett land i rätt konstnärliga regler.

Vi vet inte om det är sant riktigt, men de är självständiga. Men det är inte ett land som har fått en särskilt fantastisk början på sin självständighet. Självständigheten utropades 2011 och bara två år senare så utbröt där inbördes kriget som nu har pågått i sex års tid. Så att i större delen av Sverige, av landets existens så har man haft det här kriget.

Och givetvis så kommer det direkt efter att det sudanesiska inbördeskriget som till slut ledde fram till att Sydsudan bröt sig loss. Så det är en ganska tuff situation. Och nästan en halv miljon människor har dött och miljontals människor har drivits på flykt i de här etniska konflikterna som kriget i grund och botten handlar om.

Och det ska sättas i relation till att Sydsudan har ungefär lika många invånare som Sverige. Runt tio miljoner invånare tror jag. Lite större land till ytan, ungefär 50% större än Sverige. Med ungefär samma invånarental. Men nu har man sluter ett fredsavtal. Eller som man kallar ett enighetsavtal. Där den forna rebellledaren Rik Machère har lagt ner sina vapen. Och i stället svurits in som vice president.

Jämte sin forna antagonist. presidenten Salva Kir. Och det är lite intressant då, på sätt och vis kan man säga att historien upprepar sig därför att Rik Machère var ju vicepresident tidigare från 2011 till 2013 och sen fick han sparken när presidenten... Av Salva Kir det var samma president också....anklagade Rik Machère för att han gjort ett kuppförsök.

Men nu är de tillbaka och de börjar det igen. Salva Kir är president, Rik Machar är vice president. Och då är det Salva Kir kommer från Dinka-gruppen och Rik Machar kommer från Nuer-gruppen. Som är de två enskilt största etniska grupperna i landet. Så om man är lite cynisk kanske man kan säga att 400 000 människor har dött för att Rik Machar ska få tillbaka sitt gamla jobb.

Nicholas

Ja, det är så det brukar gå till nere på kontinenten ibland. Men... Är det inte ovanligt att man kommer tillbaka till ruta 1 på det här sättet? I de flesta fall brukar det vara ruta minus 1. Alla ledare utom en har avrättats och så är det någon person som utropar att nu har vi vunnit och så har man gjort någon liten uppgörelse med någon liten grupp.

Och så blir det ett ännu värre krig strax därpå. Jag menar, nu kanske det blir krig igen, men de är åtminstone tillbaka på ruta ett. Det får man väl säga är ganska duktigt gjort för ett afrikanskt semiland.

Martin

Jaha, du ser det på det sättet, att det ändå kunde varit värre. Mm. Ja, visst, det ligger någonting i det. Problemet är kanske premisserna på vilka man har ingått i det här fredsavtalet. En sak som hände ganska nyligen var att FN publicerade en rapport där man beskrev vad som hade hänt under kriget. Bland annat då att båda sidor i konflikten har medvetet framkallat svält hos motståndarens befolkning för att få åkern att bilja igenom.

Och det är inte än såklart att man använt oerhört grova, inomvana metoder. Och det här fredensavtalet då, gick man ut det med några timmar efter att FN-rapporten publicerades. Och det finns ganska mycket som tyder på att de underliggande etiska konflikterna är inte hanterade. Och fortfarande är det så att folk som varit på flykt...

Nu är tanken att de ska kunna komma tillbaka till de områden de bodde tidigare. Men i hög utsträckning så är de fortfarande i rörelse. Och det är långt ifrån säkert att de kommer kunna återetablera sig i de här områdena. Och att det inte bara kommer leda till att de här konflikterna återuppstår. Och det är också folk som är vana för det. Till exempel, även politiker, en som centeras i artikeln här är Peter Advoch Njaba.

som var minister tidigare i Sydsudan. Och han säger att det här avtalet hanterar inte de etniska konflikterna och den underliggande maktkampen. Det gör inget åt de svaga institutionerna, vilket gör att alla konflikterna finns kvar. Man är kanske precis tillbaks på ruta 1. Men det som ruta 1 ledde till förra gången, det var ett gigantiskt inbördeskrig och jättestor etiska konflikter, hundratusentals människor som dog.

Nicholas

Ja, jag ska påpeka då, i förra inslaget pratade vi om att man inte är så optimistisk i västvärlden längre. De här politikerna är väldigt optimistiska, för de påtalar då att visserligen finns det ingen som helst plan för hur man ska demobilisera. Den här rebellarmen, liksom hur får vi rebellarmen att sluta vara en rebellarme?

Det vet vi inte riktigt. Och ja, sen finns ju utbryta grupper från båda sidor som inte riktigt bryr sig om att det är fred och vapenvila utan de fortsätter springa omkring. Inte så mycket för att kriga med varandra utan mest bara för att plundra olika byar på landsbygden för att få mat. Det är liksom så någon slags medeltida rövarband vars...

vars hela uppehälle bara är plundring. De måste råna och skäla för att få mat för dagen. Men det är inte det viktiga, tycker Salva Kir och Rikman Scharr. Det viktiga är ju naturligtvis att de har regeringsmakten. Och att de nu har kommit överens om att det är de som ska ha regeringsmakten. Det är huvudsaken. Resten kan vi ta sen.

Martin

primitiva typer av konflikter. Som jag förstår det så handlar många av de etiska konflikterna i grunden om boskap, boskapsstölder och eventuellt kanske konflikter om betesmark. Men det är liksom så som den grundläggande konflikten formuleras, när den ena stammen bestämmer sig för att den ska utrota den andra stammen. Det är enda sättet att ha säkerhet för vår boskap.

Nicholas

Ja, det här är ju rörliga befolkningar också. Visserligen finns det ju byar och så där, men... Men det finns liksom starka nomadiska inslag i Sydsudan. Och det är heller inte så att alla dinka människor bor i västra halvan av landet och alla nur-människor bor i östra halvan eller något sånt där, utan det finns en viss blandning.

Och det är intressant därför att den här konflikten kommer inte kunna lösas med dom. konventionella medel som används i västvärlden idag. Den kommer inte kunna lösas med fredsbevarande FN-trupper. Den kommer inte kunna lösas med bidrag från den utvecklade världen. Den kommer faktiskt inte ens kunna lösas med vad som annars, Martin, är vår favoritlösning, vilket är liksom bara territoriell decentralisering.

Att liksom Sydsudan knoppades av från Sudan och nu kanske man ska Det är en del av Stater med centraliserade rättssystem skapar konflikter generellt därför att du tvingar in olika sorters människor, alltså inte bara olika etniciteter utan olika människor som är på olika sätt i ett och samma system där det enda sättet de har att liksom, om de har något otalt så kan de bara lösa det genom det här centraliserade systemet och givet att det drivs av offentlig sektor så kommer det vara dyrt och ineffektivt på alla de sätt som det finns.

som system i offentlig sektor. Alltid där, vilket såklart gör att i ett land som Sydsudan, där människor inte bara sätter sig ner och pratar med varandra, det är ingen svensk konsensuskultur direkt, då leder det till andra typer av konflikter. eller alltså militära konflikter då i det här fallet. Det enda sättet att lösa det på är genom att ha ett polycentrist rättssystem, där istället för att dela upp det i ett par eller flera länder så får du helt enkelt dela upp det i ett par eller flera rättsapparater.

Och sen får de här rättsapparaterna genom förhandlingar med varandra komma fram till okej, det här är de lagar och regler som gäller för när dinka människor interagerar med varandra. Och sen så får vi förhandla med Nuerfolkets... Rättssystem, domstolsnätverk. Och så får vi prata med dem och komma fram till då genom rättspraxis att okej, de här reglerna gäller för, de här andra reglerna gäller för när dinka människor.

interagerar med folk från nuerstammar. Så det kommer uppstå olika regelverk. Det är olika regler kommer att gälla beroende på vilka människor du interagerar med. Och det rimmar såklart väldigt illa med universalistisk doktrin i västvärlden och alla människors lika värde och sådär. Problemet är att universalistisk doktrin i västvärlden och tron på alla människors lika värde, det leder till konflikter och krig.

i situationer som det här så leder det till krig. Och det enda sättet att lösa det här på är med decentralisering bortom bara mindre, geografiskt mindre, stater.

Martin

Så med andra ord, det enda som kan rädda Sydsudan är renodlad anarchokapitalism a la David Fridman?

Nicholas

Ja. Det är ju inte så komplicerat att som det låter. Det här är en etniskt betingad konflikt som sagt och om vi ser på det historiskt, alltså många tusen år tillbaka så har det givetvis funnits många statlösa samhällen. Och vad kan vi se där? Jo, ganska många statlösa samhällen är, de har etniskt betingade gemenskaper, inte alla men många har det. Och de samhällen som är liksom, där man ska köra någon form av multicultigrej.

Det är samhäller med stater. När kom mångkulturen till Sverige? Det är när Bireal envisades genom att ha någon jäkla enhetstat som alla olika norder skulle tvingas in i. Då kom man på mångkulturen. Innan dess så behövde man inte hålla sig med något sånt. Men att ha policentriska rättssystem är ganska naturligt. Irländarna hade system, brehonernas lag tror jag det brukar kallas för, liksom för att...

Mycket, mycket länge sedan. Även i, ja, om vi ska ta upp den klyschan, Somalia, vilket ju såklart inte är något anarkokapitalistiskt paradis, men även där så klarar man av att förstå att okej, vi behöver vissa regler för hur vi interagerar inom vår stamm, vår stamm, och sen så behöver vi andra regler för hur vi interagerar med den där andra stammen.

Så policentrisk rätt är så enkelt att till och med... Till och med i Afrika så kan folk begripa det. Och faktum är att man antagligen måste vara ganska smart för att inte förstå det. Det krävs en viss intellektuell nivå för att rationalisera bort verklighetsförankringen och intala sig själv att det är en bra idé med bara liksom, vi har en fast punkt som bestämmer allting över alla i hela det här området.

Martin

Särskilt det sista du säger tycker jag är ett intressant argument. Mycket tänkvärt. Det är ett optimistiskt perspektiv. Jag tror att det har övertygat mig Niklas om att vi faktiskt måste införa arachno-kapitalism i Sydsudan. Jag blir lite besviken samtidigt, det måste jag erkänna, för jag hade ju tänkt en annan lösning. Jag hade tänkt att vi bryter upp Sydsudan i två länder och det nya landet kallar vi för Sydsydsudan. Om inte det räcker så skapar vi ett nytt land som heter Sydsydsydsudan. Och så fortsätter vi det sättet tills alla... etniska konflikter har upphävts. Mm. Jag kallar min fredsplan för Sydception.

Nicholas

Det är, ja, det är en ganska tilltalande lösning också får jag säga. Kan bryta ut delar av Sverige och kalla det för Nord-Sudan.

Martin

Ja, var försiktig med vad du önskar dig. Ger dem inga idéer. Apropå förresten anarchokapitalism i Sudan, jag vet inte om du tänkte på det här, Niklas, i den här artikeln. Som vi har läst i den här BBC-artikeln. Det står i den att... De räknar upp massa exempel på att Sydsudan är så underutvecklad. Det är världens fattigaste land tydligen. Lägst BNP per capita i hela världen. 82% lever på mindre än en dollar om dagen.

Och sen säger de att... Att de har två tredjedelar av befolkningen är analfabeter. Ja, intressant. Men det är också att 70 procent av barnen går inte i skola. Och det tycker ju BBC är hemskt, men jag vet inte om jag tycker det är så hemskt att det är bara 30 procent av barnen som utsätts för att gå i skolan. Men, sen så kommer det riktigt intressanta. Sydsudan har tydligen bara sammanlagt 300 kilometer moderna vägar.

Så det är eventuellt det land i världen som har minst mängd vägar per landareal enhet. Vilket i sådana fall i sig skulle göra Sydsudan till redan nu ett sorts libertarianskt paradis. Ingen stat, inga vägar, ingen skola, inga problem.

Nicholas

De är halvvägs dit redan.

Martin

Jag kollade förut upp det. Det svenska vägnätet består av mer än 200 000 km väg. Varav 2000 km är motorvägar jämfört med 300 km sammanlagt i Sydsudan. Även om man räknar bort alla svenska grusvägar så har Sverige ungefär minst 500 gånger mer väg än vad Sydsudan har. Trots att Sverige har två tredjedelar av Sydsudans yta. Och det är liksom spektrumet. Vem ska bygga vägarna? Ska vi bygga vägarna? I Sverige har man sagt ja. Vi ska ha en gigantisk stat som bygger vägar. I Sydsudan har man sagt nej.

Nicholas

Motorvägar är priset vi betalar för att leva i ett högskattesamhälle.

Martin

Exakt, exakt. Men inte i Sydsudan. Apropå utopier, som vi pratade om i förra inslaget.