Martin

Läkare på Falun lasarett provade att separera apatiska migrantbarn från föräldrarna. Båda barnen friska inom tre timmar. Vårdanställda Johanna Dahlström kommenterar att de istället för att enligt socialstyrelsens vägledning endast verka för permanenta uppehållstillstånd började se över andra behandlingsmetoder när lagerna om tillfälliga uppehållstillstånd infördes och att det i och med höstens debatt på temat inte längre var tabu.

att diskutera manipulation. En oerhört märklig rubrik faktiskt som i stort behov av att packas upp. Man kan tycka att det var väldigt lite medicin och väldigt mycket juridik och politik i den här behandlingsplanen. Och det är precis så är det faktiskt. För att påfalla rösträtt har man nu hittat då ett mirakulöst botemedel på den här mystiska åkomman som drabbar de så kallade apatiska flyktingbarnen.

Det här är ju en historia som har pågått länge i Sverige. Och i årtionden... Och det finns faktiskt ett medicinskt namn för apatiska flyktingbarn. Det kallas för uppgivenhetssyndrom. Och det är alltså en bedömning som då tillståndet har fått av de briljanta svenska forskare, får man förmoda, som har studerat saken.

Därför att det här är någonting som bara finns i Sverige. Det är en väldigt speciell sjukdom på det sättet. Det finns bara i Sverige. Och den drabbar bara barn från vissa länder. Och inte de barn som blivit mest utsatta för hemskheter i krig och svinnare, utan det är bara vissa specifika länder från vilka de kommer. Men det har gått så långt i Sverige att man har den här hit-och-på-diagnosen, uppgivenhetssyndrom.

Jag kollade den engelska Wikipedia-sidan för resignation syndrome. Det är väl kul läsning när det är såna här uppenbar fake-grejer som bara finns i ett land. Jag ska inte gå och... Jag ska packa upp den här nyheten. Även om man inte har en komplett teori om vad som ligger bakom flyktingbanan på ett tidning, så har man alltså ett hum om hur ett botemedel kan se ut. Och Socialstyrelsen har då gett ut en vägledning.

Där han skriver som följer, jag citerar. Och Johanna Dahlström säger, det är en otroligt komisk passage i SVT-artikeln, jag måste få citera hela biten här med redaktionell text och pratmyn och så vartannat. Enligt Johanna Dahlström var läget länge sådant att det enda som gav resultat var permanenta uppehållstillstånd.

Det vi verkade för var permanenta uppehållstillstånd, för det var den medicinen vi visste hade bäst effekt för tillfrisknande, säger Johanna Dahlström. Men är lagen om tillfälliga uppehållstillstånd invändig? fungerade inte den metoden. Då kunde läkare bara skjuta upp utvisningar med 13 månader i taget. I den situationen började det väckas tankar om att det måste finnas något annat sätt att få de här barnen friska.

Det måste finnas någon annan behandlingsmetod. Jag skojar inte, det här är SVT-artikeln som jag har framför mig. Och nu har man alltså hittat den här metoden. Och den metoden är så att om man separerar de apatiska flyktingbarnen från sina föräldrar så blir de mirakulöst friska. I två fall, när man har testat det här ena fallet så blev barnet helt fullt frisk och återställd på endast tre timmar.

Och i det andra fallet så blev barnet friskt på endast en timme. efter behandlingsmetoden som var att separera barnet från föräldrarna. Förlåt att jag skrattar. Boris, jag skulle vilja be dig, kan du ta oss tillbaka till den här debattens ursprung? Jag har läst nu i dagarna att de apatiska flyktingbarnen började dyka upp runt 2005, men jag kunde ha surit på att jag läst om det här tidigare, under 90-talet. Jag kanske inte har så bra koll på den här historien, men går det inte längre tillbaka än 2005?

Boris

Jo, det är apatiska flyktingbarnar och jag minns fundit sig mot mekarna i slutet av 90-talet. Sen fick de ett större medialt genomslag med hjälp av... Ett antal journalister som började skriva om... Det var en bra plattform för dem att skriva om hur hemskt svensk flyktingpolitik var. Gilles Tamas var mycket tidigt ute där och det var en del andra också.

Det var en standardgrej i......typ det enskilda kultursidor, vänster media och sånt. Att köra ett reportage om apatiska flyktingbarn och hur hemskt det var. Det var aldrig nåt... Det här är en... Det var en standardgrej i flyktingdebatten. Det kom inte att ifrågasättas speciellt mycket.

Det var enstaka ropande röster i öknen. Framförallt Geller Tammars reportage som blev en bok. Jag kommer inte ihåg när den kom riktigt. Den var riktningsgivande för allting.

Martin

Det var 2006 som Uppdrag granskning gjorde sitt ökända reportage. Då var det nog ett vinkel där att man skulle undersöka de här teorierna som förekom om att apatiska flyktingbarn var resultatet av manipulation och inte alls var en legitim medicinsk åkomma. Uppdrag granskning tog då på sig att göra en debunking och skjuta de här teorierna i sank och visa på att det här var bara ill-nivå.

illvilliga, rasistiska konspirationsteorier och det här är en riktig medicinsk åkomma. Och det är någonting som man kommer tillbaka till gång på gång nu när debatten har återaktualiserats. Till exempel så har Elisabeth Höglund berättat att när hon jobbade på SVT så flyttade hon från aktuellt till rapport, eller om det var från rapport till aktuellt för att hon fick så mycket kritik för att hon ifrågasatte flyktingbarns-apparaten.

Det är många som har försvarat den här absurda teorin. Men vad är det för människor som överhuvudtaget har kunnat tro på den här teorin? från den första debatterna. Och det är därför jag är säker på att det måste ha varit på 90-talet, för jag bodde fortfarande hemma hos mina föräldrar.

2005 hade jag flyttat hemifrån så länge, men då pratades det om det hemma vid köksbordet, för min far jobbade inom psykiatrin och var väl inte expert på apatiska flyktingbarn, men det var ett närliggande ämne. Och det var så uppenbart att det bara var bluff. Det var en sån här sak som man skämtade om alltid när man läste i tidningar. när man sett att det var så uppenbart fake.

Boris

Men acceptansen för det här med apatiska flyktingbarn eller uppgivenhetssyndrom, lösningen till detta är just det ordet uppgivenhet. Man bör betänka att den svenska överheten och Stockholms staten bygger på tanken om uppgivenhet, att vi alla egentligen inte kan klara oss själva. De här fejkapatiska barnen faller in i mönstret.

De är bara en extrem variant på ett tillstånd som är oss alla givet. Att vi alla i grund och botten är uppgivna fast vi inte alltid förstår det. De flöt in väldigt bra i socialstaterns omsorger.

Martin

Spännande historia i alla fall och det är ju när SVT skriver sina artiklar, alltså de här som jag citerade inledningsvis om att permanenta uppehållstillstånd är den medicin som funkar bäst för tillfrisknande. Och sen hittar man en annan då, behandlingsmetod som är att separera barn. Man måste ju förstå det här som en sorts, att de är ironiska. Eller att det är deras sätt att totalt idiotförklara de här teorierna utan att behöva säga det rakt ut för att de använder den här i sammanhanget fåniga medicinska terminologin.

Boris

Ja, eller de skribenter och de som måste hantera materialet måste fortfarande vara försiktiga. Därför att kulturkrigen på den här fronten är inte över. Och motattacken har redan kommit, framförallt den odödliga Gellert Hammarsson som aldrig kommer att vika ner sig ifrån. Det finns ju alltid ett antal sådana personer. Vi ska komma ihåg följande också.

Du kan ha förfäktat vilka förbannade idiotteorier som helst. Du kan ha fått så mycket piska av utvecklingen efteråt och av riktig vetenskap. Du förlorar ändå inte din position. Och det... Människor i media... Jag är väl medveten om detta, alltså man måste tassa försiktigt. De här människorna sitter ju kvar och man vågar inte, framförallt inte från medlemsmedia gå till frontallangrepp och kräva att alla, en sak, vi kan kasta oss av en sån tamas och sida och säga att här har vi läkare, överläkare, psykiatriker, psykologer som går till god för detta.

Och man vill ju ha namn, man vill ju ha dom. Jag använder fel ord. Man vill ha dem avskedade, avstängda. Det måste på något sätt någon gång börja krävas rest och rättarting med de här figurerna. Ett bra parallellexempel är att psykologprofessorn som tog en kärlek till Han var insyldad som ledde utvärderingen av Thomas Quick och så vidare.

Han har sen blivit avklädd i ett antal böcker och reportage. Han undervisar fortfarande på universitetet. Han är fortfarande professor. Nu har han fått lite eld på sig igen så att han på föreläsningarna hävdar att Thomas Quick var alls oskyldig. Tack för mig. Alltså de här människorna biter sig fast i statsapparaten och jag vill verkligen se de här läkarna och de ansvariga för detta. utrökta ur lasarettsbyggnaderna.

Martin

Ja, det är en fin tanke man kan alltid hoppas, men fan trot så länge saker och ting funkar ens i närheten av hur de gör idag. Det finns en oerhört hög tolerans för lugner, stora lugnare, systematiska lugnare. Det är inte. Det är tyvärr inte straffbart att ljuga.

Boris

Nej, men det är därför jag tror liksom alternativ med att vi måste bli mer aggressiva. Publicera namnen och bilderna på de här människorna så att de någon gång kommer i kontakt med dem. Så vet man att spring för guds skull åt andra hållet till sjukhuset och du får den. Det är en sån där varningskrig liksom. Man vill ju veta vilka misståndarna är så man kan undvika dem. Då skulle det bli ett jäkla liv, det kan jag lova.