Martin

Helena Edlund, vi med direkt erfarenhet av Afghanistan och dess kultur kan inte tillåta oss lyxen att vara tysta längre. Svenskar måste förstå hur unik och värdefull, men också sårbar vår frihet är när den kolliderar med sin absoluta kulturella motpol. Till att börja med några ord om skribenten Helena Edlund, en person som inte är direkt bekant för mig, men hon är präst.

Präst, författare och skrivent står det på hennes blogg. Och om jag inte missminner mig så är hon den präst som startade Mittkorskampanjen som vi pratade om för något år sedan eller sådär i Radio Bubbla. Det var då en kampanj som gick ut på att kristna människor skulle bära kors, synliga exempelvis halskors.

Och den kampanjen fördömdes av högt uppsatta ledare i Svenska kyrkan för att den var... Främlingsfientlig och okristlig Det var så väldigt provokativt att präster och andra kristna människor bär kors Så det var ett litet debackel som vi bevakade när det begav sig Hon har också jobbat som fängelsepräst, det nämns i den här artikeln Och numeras är hon riksdagskandidat för Medborgerlig Samling Säga vad man vill om Medborgerlig Samling, jag tycker att det är ett ganska fjantigt projekt Men jag kan också konstatera att vi har jobbat med en del andra projekt Jag har ett antal gånger under senaste tiden tagit upp ganska intressanta texter skrivna av medborgerlig samling kandidater här i Radio Bubbla.

Så det ska jag ett stick under stol med. Det verkar vara lite roliga skribenter och sånt där. De har lockat till sig. Helena Edlund berättar om att hon har blivit utbuad nästan. Inte utbuad men hon har blivit hårt kritiserad efter att hon har hållit föreläsningar om Afghanistan. Ett land där hon har tillbringat ganska mycket tid. 2011 så kom hon tillbaka från Afghanistan och började föreläsa om hans upplevelser.

Men trots att hon var, som hon själv uttrycker det, selektiv och diplomatisk med vad hon berättade, så blev reaktionerna väldigt negativa och folk sa nej, så kan det inte vara i Afghanistan, så som du säger. Och hon sa att det var kvinnor, bara kvinnor, som då blev upprörda. Man hade aldrig satt sin fot i Afghanistan naturligtvis. Men de kontakter till och med arrangörerna som anmäld Helena Edlund och protesterade för att hon fick ta till orda med de här rasistiska uppgifterna om Afghanistan som hon bara antog måste vara påhittade.

Som Helena Eler sa, det är ganska intressant att hon säger, så jag tystnade. Villade de inte lyssna fanns det ingen anledning för mig att berätta. Det kan vara värt att fundera lite på den. Hon vill tala nu, hon känner inte att hon kan vara tyst längre, därför att hon säger att hon inte kan tillåta sig den lyxen. Därför att nu är det inte en teoretisk fråga eller bara ett studium för sin egen skull av en främmande kultur på handelskäran jorden.