Martin

Kultledaren Charles Manson, död vid 83 års ålder, dömdes till döden 1971 för att beordrat sju mord. Straffet omvandlades sedan till livsstilsfängelse då Kalifornien avskaffade dödsstraffet. Charles Manson är en av USA och samtidens mest välkända och ikoniska brottslingar.

En fullständigt genombrutten person som under hela sitt liv har varit en brottsling och gjort mer och mer bizarra kriminella saker. Som det också står i den här artikeln så har han varit kriminell på heltid sedan han var ett litet barn.

Han är mest känd för att han drev en kvinnlig krig. En sekt, kan man säga, en sorts hippiesekt, där han bland annat iscensatte ett antal mord i ett försök att utlösa en sorts kataklysmiskt raskrig som han menade på vad förutbestämt skulle hända.

Katalysera dess utbrott med de här morden. Det är en av de märkliga berättelserna som han har berättat. Han har suttit i fängelse länge nu, men har fortsatt att vara en sån som är en ständigt omsvärmad person. Jag tittar ibland när jag är hemma med Josef Fria på tv-serier. Och senaste halvåret bara så har vi sett två olika tv-serier, båda nyproducerade.

Som direkt eller indirekt handlar om Charlie Manson. Har honom som indirekt huvudperson. Så fortfarande finns den här fixeringen vid honom. Alltså extremt mycket uppmärksamhet. Det kan jag undra om. Om det inte är ett tecken på något riktigt sjukt egentligen, att vi är så fascinerade av en sån här typ. Vad tror du Boris?

Boris

Jo, alltså det är egentligen något sjukt att vi är fascinerade av, inte bara av mänsan utan av seriemördar och kannibaler i allmänhet alltså. Det finns väl en naturlig fascination inför den totala ånskan förstås. Men det som kan störa den är ju liksom lite grann romantiseringen av, det är faktiskt en romantisering av miljö och människor på många sätt.

Men jag tycker att den här artikeln är bra, och genomgången var bra, för den tar ju upp det här elementet som ofta glöms bort. Och som är lite märkligt också, det är att när människor tänker på Manson så tänker de bara på Sharon Tate, Polanskis fru och allt det där. Så det är bra. Och det försvinner liksom lite grann det här att det fanns ju faktiskt en medveten om en rikad plan att utlösa ett raskrig i USA.

Och till exempel de mord som gick dagen efter mordet på Sharon Tate och hennes vänner, där var det ju uppenbara syftet att man skulle skylla allting på någon svarträdgårdsmästare och på så sätt skulle det utlösas raskravaller. Som åklagaren sa i Mansonmålet, några år efter rättegångarna, att Mansonmorden utgjorde slutpunkten för hippieran.

Efter hippieran, eller efter det här så var det omöjligt att vara hippie, liksom. Sammanlade för allting. Dog ut. Inte per omgående, men det tog udden av det hela på något sätt. BÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅ Jag ska inte lansera några konspirationsteorier här, men det är något oddam med det hela.

Martin

Det är en väldigt intressant tanke faktiskt, att det blev slutpunkten för hippieera. Det tycker jag var intressant. Den som lyssnar kan ju själv... Jag kan själv lägga ihop konspirationsteorin, men det ligger ju någonting i det. Jag kan tycka bara att dels kan jag på ett beroende plan inte relatera till den här fascinationen för psykopater och kannibaler och andra människor som jag bara uppfattar som perversa och psykiskt sjuka.

Jag tycker inte det är så intressant och fascinerande att tänka på sådana saker. Man kan konstatera att de är sjuka i huvudet helt enkelt. De är det på grund av förmodligen delgener, men också för att de hade fruktansvärda omständigheter där de växte upp. Även Manson naturligtvis hade inte precis en lycklig barndom.

Men utöver det så tycker jag att det är något sjukt med fascinationen för de här sjuka människorna. Jag ser också det på mig. Men Manson har ju haft ända till. Den dag som är idag så har han fans, folk som beundrar honom, kvinnor som söker sig till honom och vill göra alla möjliga saker för honom. Och det blir inte precis bättre om man säger så, av att man gör film efter film, tv-serie efter tv-serie, skriver böcker, komponerar, popsånger, allt vad det är. Skönt att den här sjuka människan är död nu, så kanske vi dämpas aningen i alla fall. Den här kulten som inte bara omfattade hans hippiesektmedlemmar utan mycket, mycket större del av samhället. Ja,

Boris

tyvärr kommer den att leva kvar. Men vi ska nog stanna just den här saken du talade om. Fascinationen är en del av det. Det tar sig väl ofta uttryck i dyrkan också. Någonting som jag finner skrämmande är, och det har vi även på svensk botten, att brutala, vidriga mördare, det har mördat flera människor, får ju faktiskt vanvettigt mycket, inte bara beundrat på oss, utan kärleksförklaringar, kvinnor vill träffa dem, kvinnor vill gifta sig med dem.

Det är ett tecken på en väldigt totalperverterad strömning i samhället. När de väl släpps från sina så kallade giftiga straff så kommer de alltid ut som gifta dessutom. Man har alltid lyckats få fatt på någon fast de sitter inlåsta. Det är väldigt märkligt. Den strömningen tar sig också uttryck i det här med tonårsflickor och unga kvinnor som har dragit från europeiska länder.

utan att vara från början muslimer för att ansluta sig till IS i Syrien. Samma liksom dyrkan och fascination inför rubbade mördare. Det är jävligt obehagligt.