Martin

Peter Santersson. Filterbubblor. Tecken på diversitet snarare än konformism. Tidigare fanns det bara en filterbubbla att välja på. Peter Santersson i sin scenerotypkronika i Dalarnas tidning sätter sig på tvären mot den samtidigt diskursen kring filterbubblor. Han gör flera bra poäng.

Idén om en filterbubbla är att på grund av att man sitter på Facebook och bara läser länkar som postas av ens kompisar så bekräftas hela tiden ens invandraruppfattningar. Man får inte se av avvikande perspektiv därför att Facebook sorterar bort det åt en. Beroende på vem man är så har man olika resultat när man söker på Google.

som individ de resultat som de tror kommer vara mest lönsamma att visa för dig. Så beroende på vad man har sökt tidigare och även vad man har skrivit i sin gmail, det läser de av och undersöker, beroende på alla de faktorerna så ser du olika resultat. Det här är filterbubblan. Det kritiseras, även jag brukar prata ibland om filterbubblor och sådär. Därför kan det vara värt det att uppmärksamma att Peter Sanderson har en bra gmail-kontakt.

poäng här nu. Ett sätt att uttrycka det är att ja, vi har problem med filterbubblor idag och jag tror inte Peter Sandson heller ifrågasätter att det finns problematiska tendenser i den riktningen. Men hela premissen för att man överhuvudtaget ska kunna ha filterbubblor är ett nytt teknologiskt paradigm, framförallt representerat av internet, som gör att vi till att börja med i ena situationer har tillgång till tusentals om inte miljontals problem.

olika källor. Så när den här filterbubblan formeras så är det utifrån en bakgrund av en enorm mångfald av informationskanaler och en nästintill obegränsad möjlighet att söka ny information. Och det är ju en revolution i motsatt riktning från filterbubblan jämfört med hur det var tidigare.

För som Peter Jansson påpekar så var det till exempel under hans barndom när han var liten. som växte upp i Umeå på 1980-talet, en extrem filterbubbla där all information om aktuella händelser som man kunde få tag på styrdes av ett väldigt litet antal redaktörer på ett fåtal tidningar, en liten osynlig grupp på Lokaltidningen, två kvällstidningar, SVTSer och om inte de grinnvakterna godkände att någonting skulle rapporteras så fanns det ingen chans för den unge Peter Sanderson.