Martin

E. Anthony Gray, oöverblickbart inflytelserike borges, erbjuder unikt rik introspektion kring människans begränsningar samt sätt att inneha flera olika alter egon. Här är en artikel från Social Matter som kan man säga presenterar och diskuterar en mycket känd författare. Vad säger du Boris? Du tycker att Borges är en författare som är värd att uppmärksamma, inte sant?

Boris

Ja, han är ju alldeles nödvändig att läsa. Samtidigt är Borges en författare som lämnar mig själv märkvärdigt stum. Det är mer som att läsa en teoretisk konstruktion. Jag läser honom mer för allmänbildningens skull. Man ska ha läst honom. Och enda gången jag egentligen tycker att han glimmar till faktiskt, det är, för jag lovade ett tema under jordiskt, och det är Island.

Han hade ju en otrolig fascination inför det isländska, alltså han har ju berättat i några memarstycken att hur liksom en ny värld öppnade sig för honom när hans pappa, jag tror han var tolv år när han fick en bok med isländska sager. Det är fascinerande att tänka sig en liten pojke i Argentina med en helt annan kultur och sen får han isländska sager.

Och det är bara, man märker det genom hela hans liv alltså, han kommer alltid tillbaka till det isländska. Och hans verkliga dikter handlar faktiskt om Island. Och hur Island är för honom en plats som är extremt ursprunglig. Och hur talar de i Island i de här dikterna som är plats där. Det ursprungliga nordiska och germanska, som han säger, räddades från......i hans...ja, som han poetiskt har sagt, man måste tro att han pratar om, bland annat nazismen, alltså att......det är där man hittar själva ursprunget.

Så han kommer ofta tillbaka till Island. Vilket gör honom intressant, för han var ju på många sätt en väldigt socialt isolerad person. Alltså även om han var läst och älskat som författare. Så ja, hans blindhet till exempel. Vi hade ju O'Neill, Nusum och Enog, där har vi en helt blind person. Ofta brukar folk säga att det är så fascinerande att han var blind och ändå strax därefter blev utnämnd i chefernationalbiblioteket i Argentina.

Det intressanta tycker jag, som man aldrig pratar om, är att alla föregående chefer hade också varit blinda. Men de blev inte tillsatta för att han var blind. Det råkade bara bli så, vilket han noterade i en ganska rolig dikt för att vara Borges faktiskt, om Guds ironi. Så att man bör läsa honom, bland annat för hans djupa insikter om det ursprungligt nordiska och Island och hur han älskar de isländska sagorna.