Martin

Regeringen avstår från att nominera svenska traditioner till UNESCOs listor över immateriellt kulturarv, säger sig vilja undvika värdehierarkier. Jag är inte förvånad, men det är ändå en elegant ögonblicksbild av tillståndet i mitt hemland. UNESCO, som bekant registrerar kulturarv i en sorts fysisk geografisk bemärkelse.

Det finns olika platser och hus och så vidare som betraktas som kulturarv som är särskilt viktiga att skydda. Nu utvidgar man det här till att gälla även i materiella. Kulturarv. Och som ett exempel som ges i den här artikeln så har Norge har nominerat folkmusik och dans från Setesdal som ett värdefullt norskt kulturarv som ska skyddas av UNESCO.

Och så att nu håller länder på som bäst. och nominerar olika delar av sin kulturarv. I Sverige har man haft en undersökning. Man har låtit folk komma in med förslag på vad som kan vara ett bra immateriellt kulturarv att anmäla för Sveriges del. Några förslag är till exempel Fika, Nyckelharpa och Lucia Tåg. Men, Svenska staten, Kulturdepartementet, tackar nej.

Per Olsson Frid, statssekreterare, säger att vi är tänkta att anmäla någonting. Det är problematiskt att hävda att ett visst kulturarv eller en viss tradition är viktigare eller har större betydelse än någon annan. Därför vill inte vi ordna in dem i en sådan värde-hierarki, säger han. Han får mottugg från bland annat Erik Salström i institutet.

Mottugge måste jag säga.

Gör det deras liv. Det är inte vad någon byråkrat sätter upp på en lista. Och det gäller såväl materiella som immateriella kulturarv. Hela den här idén om att man ska ha en byråkratisk lista över kulturarv är naturligtvis förfelad, för att uttrycka det milt. Så på sätt och vis är det ju rätt av kulturdepartementet att tacka nej till den här UNESCO-listan, men naturligtvis så gör de det av fel skäl.