Martin

Alan Greenspan säger i intervju att guldmyntsfoten borde varit kvar. Det var inte den utan politiken som var problemet. Hävdar hans egna beslut som centralbankschef inte hade ändrats nämnvärt om den behållits. Alan Greenspan, denna nästar i USA bland centralbankkirer. Han är gammalgemet men hans behov av att stå i rampljuset har inte sinats sedan 60-talet.

Nu är han intervjuad i en kundtidning som visar ut av World Gold Council, där han uttalar sig om guldets varande och icke-varande i det monetära systemet. Det som är intressant med gamle Alan är att han var väldigt frispråkig och väldigt radikal redan på 60-talet. då han hängde med en väldigt känd författarina som heter Ayn Rand. Vill du berätta lite om deras relation, Martin?

Johnny

Det kan jag för all del göra. Man kan ju fråga sig hur relevant det egentligen är för Greenspans senare gärning. Det är en sån sak som man debatterar. Men för oss libertarianer så är det en intressant bit libertariania att Greenspan var en av Ayn Rands närmaste vänner och medarbetare under väldigt lång tid. Faktiskt tidigare än 60-talet, det var i början av 50-talet, som han kom i kontakt med Ayn Rand.

Och jag tror att det var så att han, som så många andra, hade läst The Fountainhead och efter det sökte kontakt med henne. Men det här var alltså i början av 50-talet, innan Atlas Shrugged publicerades. Så han var en del av den här inre kretsen som läste Atlas Shrugged kapitel för kapitel, medan den skrevs. Ganska långt innan den publicerades.

vilket väl var 1953, om jag inte missminner mig. Brinspenn var en del av den inre kretsen och han var det väldigt länge. Han blev konverterad, kan man säga. Han blev värvad ideologiskt av Nathaniel Brandon som var... Tills han blev utkastad ur gruppen så var han den filosofiska arvtagaren och nummer två efter Ayn Rand i den här kretsen.

Ben Grinspan var en väldigt viktig del och han var på deras träffar i New York. Han var förtrolig med Ayn Rand ända till att hon dog 1982. De bröt aldrig kontakten, till skillnad från många andra människor som blev utkastade eller avvisade direkt. Till exempel Marie Rothbard som också bara träffade den här kretsen.

Men som inte passade alls där och han skrev sig en rolig teaterbit om det där. Mozart, Was I Red heter den. För den som vill få en alternativ syn på den här Ayn Rand-kretsen. Men Greenspan var djupt inne i det här och han var också djupt inne i den här objektivistiska filosofin. Han skrev många artiklar i deras tidningar och nyhetsbrev och så vidare.

Så han var också en aktiv teoretiker och ideologiproducent. Och Ayn Rand har skrivit flera non-fiction-böcker, faktböcker. Hon har bland annat skrivit en bok som heter Capitalism, the unknown ideal, där hon lägger fram sina ekonomiska idéer. Och där är Greenspan Jemte Rand en av de som har bidragit allra mest till den boken. Bland annat med NSE till försvar för guldstandarden.

Martin

Precis. Den som jag tror att jag har hämtat följande citat från som kom från 1966, kan det stämma i termer om utgivandet av den boken? Det stämmer bra det. Vad bra. Greenspan skrev så här. Utan guldstandarden finns inget sätt att skydda besparingar från konfiskering genom inflation. Detta är den lumpna hemligheten bakom välfärdsivrarnas haranger mot guld.

Underskott i statsfinanserna är helt enkelt ett system för konfiskering av välstånd. Guldet står i vägen för denna lömska process. Den står som en beskyddare av äganderätten. Om man förstår detta har man inga svårigheter att förstå välfärdsivrarnas antagonism mot guldstandarden. Det är koncist skrivet och det har en enorm sprängstoff, det han säger.

Det stämmer ju helt och hållet. Om inte staten kan trycka en massa nya pengar, utan är tvingade att använda guld som ett ankare, så kan man helt enkelt inte bara sätta sprett på hur mycket pengar som helst. Sen kan man ju för sig kritisera det här påståendet rent empiriskt eftersom när USA var på guldstandarden mellan 1944 fram till 1971 så gick ju statsgulden upp i taket och man tryckte den här en smassa pengar i alla fall.

Frågan är om guldstandarden verkligen är ett ankare som håller tillbaka statens cancerogena framväxt. Men den kanske i alla fall bromsar lite på marginalen. Men sen då, efter den här radikala perioden så blir ju Alan Greenspan som bekant chef för Federal Reserve.

Och han är chef mellan åren 1987 och 2006. Och då har han ju liksom en politisk roll. Och då blir också hans uttalanden mer kryptiska, speciellt om guld och gulds roll i det moderntära systemet. Greenspan är ju den personen som har, vad ska man säga, den som är mest förknippad, det man kallar Fed speak, det här att man uttalar sig enormt vakt.

Och på Greenspans tid så satt folk och lyssnade jättenoga när han hade tal och uttalanden. och försökte dekryptera vad Kahn egentligen sa för att få någon slags hint om vart Feds policies är på väg. Det ska man ta i bjärt kontrast till Federal Reserve under Ben Bernanke, där man hade en uttalad policy som man kallade för forward guidance.

Det vill säga att man ska vara väldigt tydlig med vad man ska ha för policies i framtiden för att man helt enkelt vill styra förväntningarna. Att man vill styra marknadsaktörernas perception istället för ekonomin i sig. Så det är en stor skillnad här mellan Alan Greenspans sätt att agera och hans efterträdare Ben Bernanke.

Men nu har han i alla fall en frifågel igen. Nu är han inte politiker. Så nu har han återigen kommit ut och pratat varmt om guld, vilket han har gjort de senaste åren. Och i intervjun i World Gold Councils tidning som refereras av mises.org, där våran länk kommer ifrån, så säger han bland annat så här.

Det är den enda formen av pengar tillsammans med silver som inte kräver en motpart. Ingen ifrågasätter gulds förmåga att reglera skulder, men kreditinstrument och fiat-valutor är avhängiga kreditvärdigheten på emittenten. Dollars köpkraft är avhängig från vad andra aktörer anser att USA och Federal Reserve har för kreditkrav.

Om USA inte klarar av att betala tillbaka sina skulder blir dollarn inte värdefull. Det är ju liksom ett antal atomer med ett atomnummer. Det är guld i guld, punkt slutet. Det har ingen emittent. Så att guld har heller ingen motpart.

Och det är det Greenspan menar i det här uttalandet. Han fortsätter. Idag är det allmän tro att guldstandarden inte fungerar. För mig är det som att ha på sig för små skor och beskylla skorna för att vara obekväma. Det var inte guldstandarden som fallerade. Det var politiken. Att gå tillbaka till guldstandarden idag skulle tolkas som en desperat åtgärd. Men om guldstandarden hade funnits idag, då hade vi aldrig hamnat i den situation vi är i nu.

Det är ett rätt intressant uttalande som helt klart går tillbaka till det han sa 1966. Sen gör han även en liten hyllning till Paul Volcker. Vi har pratat om Paul Volcker tidigare i den första sändningen vi gjorde. Paul Walker var Federal Reserves chef innan Greenspan och kom in för att försöka rädda dollarn under den här gigantiska inflationskrisen man hade på 70-talet.

Så 1980 så kom Walker in och höjde räntan till 20% och lyckades rädda dollarn. Och här ger Alan Greenspan en stor hyllning till Holland Honingon säger att kalla Walkers policy för den mest effektiva policy i Federal Reserves historia. Och det är ju ganska intressant uttalande i en värld av minusräntor och quantitative easing och annat.

För på Walker gjorde ju exakta motsatsen till det man gör idag. Och sen kommer han in på debatter han hade med Wallerberg. Ron Paul i kongressen, han som Fed-chair var där på förhör som det heter. Han menade att han och Ron Paul hade intressanta diskussioner. Det här får man se som en skönmålning för oss som har sett Ron Paul intervjua både Ben Bernanke och Alan Greenspan. Det är snarare så att Ron Paul grillade både honom och Bernanke.

Johnny

Enligt det samtidigt så att Greenspan har haft en sorts dubbel natur under den här mellanperioden då han var centralbankschef. Alltså han hade en väldigt libertariansk inställning tidigare och uppenbarligen så är graviteraren tillbaks till en sådan position nu. Men som jag har förstått, då har han upprepade gånger under hela sin karriär som centralbankschef och så vidare, sagt saker i stil med att det är en sån här situation.

Det är en sorts konflikt eller en sorts paradox att i en sorts ideal situation så kanske man skulle vilja ha en libertariansk ordning och en väldigt strikt centralbankspolitik och så vidare. Men han nu som... som centralbankschef eller politiker verkar i en annan kontext där man måste kompromissa och förhandla så att det bästa tänkbara är inte tillräckligt alternativ och så att han har liksom indikerat längs vägen som jag har förstått det att den politik han faktiskt har förespråkat och genomfört inte har varit det som han ser som det teoretiskt optimala utan det han ser som det som han ser som Det bästa som är framkomligt politiskt.

Martin

Det är helt sant. Han har uppenbarligen inte glömt sina libertarianska rätter. Det är snarare så att han har haft ett politiskt uppdrag som Fed chair. Då är det inte bara valutan som sådan som man ska managera på något visst sätt. Det är också så att centralbanken har till uppgift att... behålla stabiliteten i finanssystemet, som man kallar det.

Det vill säga att bankerna ska stå upp och inte falla sönder. Och där blir det ju liksom i en värld av fractional reserve banking så blir det ju ja, det blir ju omöjligt att ha en extremt fast och rigid penningpolitik. Om man samtidigt ska se till att de här bankerna inte ska kollapsa. Det blir ju en balansgång och det är lite det han menar när han har den här paradoxen.

Johnny

Apropå ett tidigare inslag så kan man säga att det är konflikten mellan att vara pro-market och pro-business. Som centralbankschef så har han ett uppdrag att vara pro-business med anseende på finansbranschen. Inte bara pro-market som han är fri att vara som enskild debattör.

Martin

Precis, och han har... Han varnade redan på slutet på 90-talet för det som sen skulle komma att kallas Quantitative Easing. I ett tal han höll 1997 så säger han så här En stat kan inte bli insolvent när det gäller förpliktelser i egen valuta. I ett fiat-valutasystem som det vi har idag kan de skapa fordringar utan gräns.

I sak leds därför centralbanker att tillhandahålla ekonomiskt försäkringsskydd vid katastrofala finansiella händelser. Å andra sidan, om centralbanker effektivt isolerar privata institutioner från deras största befarade förluster oavsett hur de har uppstått, kan ökad laxitet hota att orsaka en ännu större förlust för skattebetalarna, eller förorsaka inflatorisk instabilitet som en följd av skattepåverkan.

av ett allt för kraftigt valutaskapande. Det han säger i det här ganska komplexa uttalandet är egentligen att en stat kan inte bli insolvent. Det är bara att trycka pengar. Och det är därför som en stat, så att säga, frestas att rädda finansiella institutioner när de själva har tagit allt för stora risker och därmed blir insolventa.

Men detta gör ju också att bankerna kommer ta ännu högre risker, så att de blir slappa helt enkelt. Och ta ännu större risker eftersom de vet att de kommer bli utbejlade, det man kallar för moral hazard. Och sen varnar han också i sista bisatsen här om att det här kan orsaka moral hazard. inflatorisk instabilitet, det vill säga hyperinflation eller väldigt hög inflation, som är följd av ett alltför kraftigt valutaskapande.

Så att han har verkligen varit medveten om sitt österrikiska, libertarianska arv under hela sin tid vid makten. Samtidigt så har han ju tvingats agera, eller tvingats och tvingats, han har agerat, precis som du säger, pro business, i termer om att inte... Låta institutioner gå i konkurs. på bekostnad av pro market.

Sen är det ju så att den här kritiken som Ron Paul förde, så det som Greenspan nu kallar för en intressant diskussion, kritiken som Ron Paul förde fram är ju snarare mycket, mycket mer systematisk än så. Där han till exempel pratar om just den här inflationen som Greenspan själv varnar om 1997. Ron Paul menar helt enkelt att inflation är den här...

Dålda skatten, en konfiskering av välstånd som Greenspan själv skriver om 1966. Där Ron Paul hela tiden har pratat om de här Cantillion-effekterna som man pratar om. Det vill säga att när ny valuta kommer ut i systemet så sprids inte pengarna, den nya valutan, sprids inte samtidigt och jämnt i ekonomin utan det hamnar i...

istället hos vissa först, oftast i finansiella centra som Wall Street. De som får de nya pengarna först kan också köpa tillgångar och varutjänster till de gamla priserna. När valutan sedan långsamt sprids i ekonomin och kommer till de personer som får de nya pengarna sist, då har priserna redan stigit.

Så det är en omfördelning från de... som får pengarna sist till dem som får dem först. Och det är alltså som alltid då låginkomsttagare som drabbas absolut värst av den här inflationen. Och det är ju det som Ron Paul har kritiserat Federal Reserve som system, som institution för. Och det är ju ingenting som varken Greenspan eller Bernanke under sina bataljer med Ron Paul har liksom... Försvarar inte emot oss.