Martin

Om all odlingsförbannelse Fin är vår trädgård, så frodig och grann. En anläggning som imponerar. Växterna skötas som bara vi kan, och inga mot oss opponerar. Plantor som inte lämpliga är, de rotar vi ut för att sedan kompostera. Lika så tuktar vi eller beskär sådana som tycker sig vara för mera.

För komposten skäms vi väl lite till mans, men bristen på ljus gör att avskrädet dör. Det som där hamnar ska ej ha någon chans, man önskar ju ej att de ordningen stör. Problem har vi fått i komposten det gror, ett ogräs vi inte har mäktat rå på. Plötsligen står där taggig och stor, den kurdiska tisten tålig som få.

Den växer mot skinn och kan ses utav grannar, dess törnen är vassa och river upp sår. Vi gormar och svär och i tysthet förbannar Till gängse bekämpning ej längre förslår Och ej nog med det, nu hittar vi kvickrot Av vadköpingsk stamm som sprider sig snabbt Till rabatterna når den, vi har ingen bot Roundup hjälper föga, ska man ge tappt Vi fortsätter dock våra odlingsmetoder.

Det känns ju så tryggt i vår glasprydda bur. En förebild är vi till likades moder, den svenska modellen av hortikultur. En lite annorlunda perspektiv på hur det kanske kan se ut från andra sidan.

Boris

Jag har varit lite tyst, men den var tänkvärd.

Martin

Du måste vara väldigt problematisk för......det svenska att det blir som Angrets trädgårdsmästare, med den kurdiska tistan.