Transkribering
Rich Noyes: Obama haft den mest positivt vinklade mediebevakningen av samtliga presidenter
Martin
Rich Noise Obama har haft den mest positivt vinklade mediebevakningen av samtliga presidenter. Säg farväl till ett decennium av medias dräglande över honom. Den här artikeln är en väldigt kul sammanställning av, inte alls såklart, men en liten representativ bråkdel av vad amerikanska medier har sagt om Obama från 2004.
När Obama dök upp på den politiska scenen. Det var i sommaren 2004 som Obama höll sitt berömda tal för det demokratiska partiets kongress. Om jag minns sammanhanget rätt. Jag minns själv att jag såg och hörde det här talet, eftersom jag var politiskt intresserad. Det här var lite grann en nyhet då under några dagar. Att det fanns det här unga, mörkhyade stjärnskottet som hörde ett väldigt inspirerande tal.
Bara som en parentes så är det på många sätt ett bra tal. Om man går tillbaks och lyssnar på den. Han pratar till exempel om den amerikanska konstitutionen och den försvarar friheter. Och den är helt annorlunda än vad vi fick höra senare. Och sen är det klart att det är mycket prat om hans speciella bakgrund och hans blandade rastlöshet och allt det där.
Så det blir väldigt populärt. Och ändå sedan dess så är det en särskild typ av glorifiering och panegerik. som har följt den här mannen, vart den än har gått och vad han än har gjort. Och i den här artikeln så får vi en mängd exempel som är... Man kan tycka att de har en sorts humoristisk kvalitet. Vanligst är den så kan det snabbt kännas väldigt tragiskt när man tänker på att han blev faktiskt president.
Och har varit president i åtta år nu och ställt till med enormt mycket problem. Om inte annat så tycker jag att det är viktigt att uppmärksamma att det är en del som har varit i den här artikeln. Med tanke på att de människorna som har sagt alla de här sakerna Det är i stort sett hela toppkarityret av amerikanska så kallade reportrar. De kommer fortsätta, även efter Obama-eran, så kommer de fortsätta sitta i tv och ha sina ankaroller och betraktas som någorlunda neutrala, objektiva journalister.
Därför är det bra att ha kvar en sån här artikel eller två. för att se hur totalt de följde för Obamas karisma och hur de har fjäskat för honom och hyllat honom och varit, som många av dem erkänner här, bara helt enkelt oförmögna att förhålla sig neutrala. Det är en sak som flera återkommer till, att när man är i närheten av Obama så är det bara omöjligt att inte bli hänfödd av hans enorma talang, hans otroliga bedrifter.
Han har storslagna visioner, att han är den perfekta amerikanen, vår nationella poet, den mest ädla man som någonsin har bott i Vita huset. Och en av mina favoriter, en kommentar som säger att Obama är den första presidenten sen George Washington. som har tagit ett steg ner till de valarummet, till Vita huset.
Då tänker han upp att George Washington var ledare för den amerikanska revolutionen, vilken anses vara finare än att vara president. Men även Obama, för han var den visionära ledaren för en enorm rörelse. Sen nedlåter han sig till att ta ett steg ner till att sitta i Vita huset och ha den här... Den exekutiva positionen. Det var Terry Moran på ABC News som gav oss just det guldkodet.
Boris
Ja, det är alltså komplett obegripligt att ens förtroende för mainstream media är ju ganska begränsat. Men just den här panegriken över Obama är ju... Den är svårförståelig och dessutom än värre är det på något sätt att än mer illa är när de struntar totalt, även i hans politiska uttalanden, utan bara hyllar honom som en stor president för att han tycker att han har som grace för att han är så behaglig och underbar som person.
Det värsta exemplet är inte med här. Den femton sidiga artikeln i The Atlantic innan presidentvalet där en högt uppburrad svarta författaren Nehisi Coates skrev en lång, lång, lång essä om att det här var av min president och varför Obama var så bra och den handlar liksom det är helt sjukt, ni måste läsa den den handlar liksom bara om hur Coates betraktar Obama när han lyssnar på en jazzkoncert i Vita Huset hur han ser Obama dansa hur han ser Obama pussas med sin fru och så vidare 15 jävla sidersnömos alltså om vilken hyvens gullig kille han är och vilken god musiksmak han har Därför är han, när he's in codes, president. Sinnessjukt, helt enkelt.
Martin
Det är intressant att se hur korkade, ytliga och lättpåverkade de här medieeliterna är. Dels är det ras- eller hudfärgsfrågan som är så otroligt infekterad i USA. Det är en kollektiv psykos som de håller på med på andra sidan Atlanten. Man kan inte lasta det helt och hållet på de enskilda individerna. De är inte seriöna om det.
De måste spela den rollen. för att fungera i medielandskapet. Men däremot det här med att Obama är så cool det är någonting som också är genomgående att folk faller pladask för honom bara för att han inte är en på alla sätt en typisk sån här fyrkantig byråkratisk politiker typ.
Han har lite av det här coola sättet. Jag tycker inte att han är så otroligt cool och ofta är han ju väldigt fyrkantig och byråkratisk och autistisk i sina kommentarer. Men han har också det här att han kan vara med på ett musikshow på amerikansk tv och stå och jamma lite och sjunga och dansa lite sådana där grejer. Det är så ovanligt att folk är så imponerade.
Boris
Ja och att han ska vara en bra dansör. Alltså jag har sett flera uttalarna de senaste dagarna. om att han är en bra president. Alltså seriöst, det är för att han är en bra dansör.
Martin
Ja, men det visar på hur... Jag vill ju extremt ytliga de här. Och det är egentligen inte så intressant att konstatera, men det är bara för framtiden. För framtiden så är det för värdefullt att vi vet att alla de här människorna som nämns här med Chris Matthews och Pierce Morgan och Rachel Maddow och Charlie Rose... Nu läser jag bara på måfolket olika namn. Det är viktigt att vi kommer ihåg vad de sa om Obama under de här åtta åren.
Förmodligen så kommer många av dom försöka sopa under mattan, eller försöka låtsas som att det här inte hände. Det kan vara värt att spara den här länken och liknande länkar. Påminna dom då och då, när dom gör tvärsäkra uttalanden om saker i framtiden. I övrigt så kan jag bara konstatera att det ska bli så otroligt skönt, när de här journalisterna inte längre har sin älskade upphöjda halvgud till favoritpresident.
i Obala rummet, där man äntligen för första gången på mer än åtta år ska få höra en amerikansk journalist verkligen gå till storm mot en amerikansk president. För att nu blir det annat ljud i stjärnan. Från och med 20 januari s�� kommer man ha en helt annan inställning till presidentenbetet och den som innehåller det. Och det kan inte komma en dag för tidigt.