Transkribering
Forskare i Tyskland, Peru, Taiwan förlorar vid årsskiftet tillgång till tidskrifter från Elsevier
Gustav N
Forskare i Tyskland, Peru och Taiwan, förlorare vid årsskiftet tillgång till tidskrifter från LC4, har inte förnyat avtal efter lång följd av prishöjningar. LC4 är ett stort tidskriftsförlag från Nederländerna. Ett av de största förlagen som ger ut vetenskapliga tidskrifter. Och de vetenskapliga tidskrifterna är ju alltså forskningssamhällets främsta kanal för att kommunicera nya vetenskapliga fynd på ett definitivt och trovärdigt sätt.
Publikation i vetenskapliga tidskrifter är centralt för meritvärderingen för forskare. Så att tidskrifterna har alltså från början varit till för att... forskare ska kunna skicka in sina fynd och få dem läst av andra. Det var det som var meningen när de första fredenskapliga tidskrifterna startades av Royal Society i England på 1600-talet. Proceedings of the Royal Society som fortfarande finns idag. Men nu har tidskrifterna kommit att få alltmer en roll som gatekeeper och triaggör, eller granskare av vetenskaplig kvalitet, eller av vetenskaplig ställning.
Så att forskare som publicerar sina tidskrifter med hög status, de har lättare att få mer anslag. och få status av sina kollegor och så vidare. Samtidigt så måste man ha tillgång till vetenskapliga tidskrifter för att kunna hänga med i sitt fält. Och det här gör ju då att tidskriftsförlagen hamnar i en situation där de har kunnat ta väldigt bra betalt. Det är ett system av monopolistisk konkurrens, det vill säga, även om det finns olika tidskrifter så är de inte utbytbara med varann.
Eftersom det vetenskapliga innehållet i varje tidskrift är unikt. Så att universiteten har väldigt hård press att skaffa prenumerationsavtal. För annars kan deras forskare inte hänga med i vad som skrivs. Och därför har då Elsefier och andra förlag kunnat vrida upp priserna från år till år. Och det har de gjort nu ganska länge. Det har lett till att marknaden har strukturerats om lite grann.
Så att istället för att prenumerera på enstaka tidskrifter så har man buntat ihop dem i så kallade big deals. Universiteten har bildat konsortsserier för att kunna förhandla på ett mer effektivt och slagkraftigt sätt. I Sverige har vi Bibsam-konsortseriet som förhandlar för alla de svenska biblioteken och lärosätena. Så att universitetens konsortsserier ingår avtal med de stora förlagen som i allmänhet är sådana här big deals som då omfattar stora mängder tidskrifter.
Samtidigt har vi krav på, som kommer, på att publicera med öppen tillgång, open access. För att möta de kraven så erbjuder Redsophia och andra förlag möjligheten när man skickar in en artikel att man betalar extra för att köpa loss den ur copyright-systemet. Men det har ju visat sig då att det bara blir en slags dubbelbetalning. För man måste fortfarande prenumerera på tidskriften där den enskilda artikeln är publicerad med öppen åtkomst när de andra artiklarna inte är det.
Så då kan de kanske ta ut 20-30 000 kronor för en artikel för Open Access samtidigt som de tar ut en hög betalning. Vi har en förändring i vårt prenumerationsavgift för hela erbjudandet. Libsam Consortiet betalar nu storleksfördningen en halv miljard per år. För att sätta det i perspektiv så är det ungefär lika mycket som hela forskningsrådet Forte som försörjer en massa forskningsgrupper runt om i landet.
Så vi hade kunnat få ett helt forskningsråd till samma pris som vi nu köper tillbaka forskning från Tidskrivets förlaget. Man ska vara medveten om att den här forskningen är ju... I de allra flesta fall är det sånt som vi har tagit fram med universitetens egna anslag, ofta med skattepengar, och som man sen ger bort till tidskriftförlaget. Det är inte så att de har producerat något eget material som de tar betalt för, utan de publicerar material som de har fått gratis eller genom att själva ta betalt av forskare.
Sen granskas materialet av sakkunniga hos tidskrifterna. Även där så är det forskarna på universiteten som arbetar gratis för tidskriften. De har nu en marknadssituation där de kan skratta hela vägen till banken. Det visar sig också att de har en vinstmarginal i storleksordningen 40%. Vilket ju inte är någonting man ser normalt sett på en väl fungerande och utvecklad marknad.
Kalle
Gustav N
Där sätter du fingret på det. Internet borde ju tänka man sig ha förändrat allt detta. Därför att så fort internet fanns tillgängligt, då försvann ju den här... Det här behovet av att skicka papper till en tidskrift som de sen kunde tugga igenom sin tryckpress för att det skulle komma ut någonting som kunde spridas. Så att endast från början av 90-talet så har ju den här affärsmodellen egentligen varit obsolet.
Men ändå lever den kvar. Och vad kan det bero på? Jag tycker inte man kan klandra LC4 och de andra förlagen allt för kraftfullt. Därför att de agerar ju rationellt utifrån sin egen marknadssituation. Även om de då naturligtvis är kraftfulla. Jag har också agerat ganska kortsiktigt. För vi kommer behöva bryta oss loss ifrån den här modellen. På ett eller annat sätt. Men det har vi inte lyckats med än. Och det är ett svaghetstecken, tycker jag, hos vårt karsamhället.
Jag tror att det beror på att vi lever kvar i en alltför traditionell uppfattning om att tidskrifterna behövs för meritvärdering. Man har alltså misslyckats med att lyfta blicken från var en forskare har publicerat sig till att försöka titta på var det egentligen står och bedöma det vetenskapliga innehållet. Man lever kvar med en skenbalig glans av vissa tidskrifters namn som är en slags nimbus av excellens. och en överdriven tilltro till att det som står också stämmer. Och den kapitaliserar LC4 och de andra flagen nu så mycket de kan.
Kalle
Vilket alternativ kan man tänka sig då? Finns det idag några bra arkiv eller liknande att lägga upp sina artiklar på där även andra gör det? Så man inte är den ensamma lafelluren som gömmer sina artiklar på en liten blogg?
Gustav N
Just den där känslan av att man gömmer sin artikel på en blogg är det kanske det som avskräcker många forskare. Men det där varierar mycket mellan olika fält. Tittar man på fysiker och matematiker då använder de väldigt mycket en sajt som just heter Arkiv. Att de stavar det med x. Och som för en del forskare då mer eller mindre har ersatt den traditionella tidskrivsmodellen. Så att de lägger då upp sina artiklar som preprints Och det leder till ett fullgott meritvärde och kan citeras och betraktas som en fullt pålitlig publikation.
Och då har man ju kringgått hela den här mekanismen med tidskrifterna som är dyr och krånglig, tar lång tid och har hög risk för bias därför att referenterna måste tycka att det man har gjort är på något vis i linje med fältets tradition. Eller också måste man ha väldigt mycket bevis på fötterna. Så jag tycker det är ett oerhört attraktivt system. Man har försökt följa upp det också på andra fält. Jag använder själv en sajt som heter Bioarchive, som är för forskning i medicin och biovetenskap.
Som inte har riktigt exploderat i popularitet, men det är i alla fall ett antal tusen preprints som har publicerats där. Och sen gör jag det själv i kombination med en traditionell tidskriftspublicering. Så jag lägger först upp det på Bioarchive och sen skickar jag in det till en vanlig tidskrift.
Kalle
Gustav N
originalitet. I förlängningen av den metoden ligger att tidskriftssystemet kanske har överlevt sig själv helt och hållet.
Men det finns förstås kompromissvarianter också som är att publicera i tidskrifter som bara använder sig av öppen access och inte säljer prenumerationer. Vilket har blivit alltmer populärt. Och ännu närmare den här länkens huvudbudskap så finns då alternativet att sätta hårt mot hårt mot förlagen när de ska höja sina priser. Det har vi två uppmärksammade förhandlingar i Nederländerna och i Storbritannien där man hoppades att man skulle kunna ta hand om.
Sätta stopp för Edsofirs prishöjningar Inte minst i Nederländerna eftersom det är deras hemmaplan så att säga Det är ett holländskt förlag Men båda de förhandlingarna slutade med att universitetskonsortierna väck ner sig Och skrev på nya avtal med långa löptider och ytterligare prishöjningar Däremot så ser det nu ut som att konsortiet i Tyskland alltså inte ger efter Utan de går in i ett avtalslöst tillstånd från första januari Så att forskarna...
I Tyskland kommer det inte längre att komma åt SFI-artiklar som inte är publicerade med öppen tillgång. Medan i Peru och Taiwan så verkar det som att man snarare har sagt att vi har inte råd. Så där är det kanske inte en förhandlingsgrej, utan helt enkelt så att de skriver ut sig ur systemet. Och det här hoppas jag då kommer att leda till att forskare tänker att nu har det faktiskt hänt att det här systemet har krackelerat. Och om jag skickar in en artikel till en tidskrift som LCFJ ger ut, så betyder inte det att mina kollegor kan läsa den.
Kalle
En till sak med den här artikeln som vi kan nämna även här att även alternativ som Sci-Hub kan påverka det faktiska behovet av att betala för artiklarna och där blir det också prisäckt i förlängningen.
Gustav N
Det är en mycket bra poäng. Tekniken för att piratdela artiklar har kommit till den punkten att det är ändå troligt att forskare som anstränger sig i avtalsrösta länder faktiskt kan få fram. ett exemplar utan att behöva betala för det. Det försämrar naturligtvis förlagens förhandlingsposition.
Kalle
Intressant, inte minst med tanke på hur i framkanten av en viss utveckling alla dessa människor är och hur långt efter andra områden de får någonstans förbli.
Gustav N
Ja, verkligen. Det är nästan ett mysterium att det är möjligt att kombinera en sån konservatism eller traditionalism. med försök att vara i vetenskapens framkant.