Martin

Läkare utan vänster. Vården respekterar inte patienters autonomi. Paternalism gör att människor inte tar ansvar för sin egen hälsa. Vi har en intressant inlägg från Läkare utan vänster, den relativt nya frihetliga läkarbloggan med ett antal läkare som skriver under pseudonym. Det är alltid kul att få höra de här alternativa perspektiven som ibland är väldigt politiskt inkorrekta.

I det här inlägget tar Läkare utan vänster sikte på inget mindre än den öppna perspektiven. Hippokratiska Eden. Själva hörnstenen, som åtminstone många av oss utomstående skulle tänka på. Själva hörnstenen i den etiska dimensionen av läkaryrket. Men skribenten här påpekar att visserligen så hade jag den uppfattningen när jag började på läkarprogrammet.

Att läkarens roll är att aldrig skada, om möjligt bota, ofta lindra och alltid trösta. Och det har sitt utbrund i alla fall, den hippokratiska eden. Men det vår skribent upptäckte över tiden är att det som fattades i sjukvårdens perspektiv var autonomi.

Patientens autonomi, men också, och det tycker jag är ännu mer intressant, var faktiskt läkarens autonomi. Patienters autonomi är något som man ibland kan beröra i diskussioner, även om man sällan gör det på allvar. Läkarens autonomi och läkarens rätt att bestämma över sitt eget arbete, det är däremot något som man, jag vågar påstå, att man har så glatt som aldrig pratat om det, vare sig i Sverige eller någon annanstans.

Men faktum är, som du påpekar, att det här sättet att tänka, till exempel den hippokratiska eden, vilket det inte är så ofta att man formellt svär en ed, men det är en vägledande idé, den fråntar läkaren moraliskt ansvar. Den gör att man inte behöver tänka på vad som är etiskt och som är rätt och vad som är fel. För att läkare redan har redan satt svaret på den frågan.

Dessutom så framställer det implicit läkare som allmänhetens tjänare. Läkarkonsten som ett redskap som inte får spridas till vem som helst. Men som den här läkaren själv skriver, att vederbörande är för sin del less På medicinens upphöjda status och på synen på läkare som altruistiska välgörare. Är det inte uppfriskande, Boris?

Boris

Jo, det är en extremt uppfriskande tankegång. Jag blir alltid lite glad när jag får mina egna... Jag tror alltid att jag är så fri från vanföreställningar och självklarheter. Jag är alltid kritisk och ifrågasätter allting. Så hade någon frågat mig om den hippokratiska läkarledaren så hade jag sagt sådär, alltså reflexartat att den är ju bra.

Eller hur? Tycker väl alla? Att problemet är att läkare inte följer den. Den här texten sätter ju fingret på två viktiga saker. Den jag själv grubblat på mest är alltså människors ansvar för sig själva. Därför att en extremt stor del av befolkningen i det här landet och kanske i västerlandet grubblar liksom inte på sitt eget ansvar för sig själv, sin hälsa och sina kroppar.

Vilket jag finner obegripligt alltså. På det området så är de ju tämligen nästan mer zombiartade när det gäller politik. Jag förstår inte varför människor inte... Bekymra sig mer över sitt levende, vad de gör, vad de äter, hur de rör på sig. Utan det finns en mentalitet där allt ska vara så enkelt och smärtfritt och inte kosta någon form av ansträngning.

Och i den mentaliteten så faller den här standardhanteringen. Man går standardhanteringen från läkarnas sida passar väldigt väl in där man går till doktorn och sen talar doktorn om vad man ska göra. Man funderar inte mer på. Varför man ska göra det eller varför doktorn säger som doktorn gör. Man är så totalt avkopplad från sig själv och vill bara bli omhändertagen.

Martin

Jag är ingen expert på det här, men mitt intryck från mina egna kontakter med sjukvården, folk jag pratat med som har läst på läkarprogrammet och så vidare. Det är att det finns en oerhört stark paternalistisk och auktoritär kultur och en sorts grundfilosofi som man också får lära sig på läkarutbildningen. Man får lära sig på läkarutbildningen att vara hård mot patienterna, inte lyssna för mycket, inte vara tillags i alla lägen och så vidare.

Så jag tror att det här är en inbyggd premiss. i modern medicin. Man ser det överallt. Jag har upplevt det själv jättemånga gånger. Till exempel att läkare har varit helt ointresserade av mina synpunkter på vilken av flera tänkbara behandlingar som kan vara aktuell. Eller till exempel, jag hade en tandläkare en gång som vägrade berätta för mig vad han gjorde inne i min mun.

Jag gick naturligtvis aldrig tillbaka dit efteråt, men det var en ganska horribel upplevelse att ligga och ha någon som borrar och gräver i munnen på en. Och jag frågade, liksom, jag har gjort någonting och han hörde vad jag sa, men vägrade berättade jag. Så jag fick inte veta förrän efter, efter jag var ute ur mottagningsrummet, då fick jag veta vad som hade hänt. Och då hade han dessutom redan bokat in till mig, liksom, en behandling till, uppföljning på det här problemet.

Det är en väldigt vanlig inställning att man har en väldigt nedlåtande syn på patienter. Men det är också som det påpekas i den här artikeln. Jag tror aldrig jag hört en läkare säga Vi har de här olika alternativen De fungerar så här Det här är biverkningarna Du skulle ha väldigt mycket nytta av en påbörjad behandling mot höga blodtryck Om du vill så skriver jag ut medicinen Istället så bestämmer läkaren Utan att prata med patienten Vad som ska göra, någon standard medicinering Sen berättar man för patienten Du har för högt blodtryck Det innebär en förhöjd risk Vi har satt in de här två medicinerna Vi tar dem varje morgon Det är den oerhört auktoritära inställningen som har som premiss att patienternas autonomi spelar ingen roll alls.

För att läkaren vet alltid bäst och det är läkarens jobb att bestämma över patienten, att bestämma över patientens kropp, patientens hälsa. För det är någonting som en vanlig person som inte har någon vitrock, inte har någon chans att göra på egen hand.

Boris

Och här får vi ju ofta en slöja dragen för våra ögon. Därför att genom allmänna diskussioner i de här frågorna så kommer vi ihåg att läkaren framställer sig alltid som en stark individ. Alltså en person, den som vet bäst, den som är expert. Och det gör att du glömmer bort att de är bara delar i ett stort byråkratiskt maskineri.

Och det maskineriet, alltså som varje, ingen byråkrati och byråkratisk apparat som ska leverera tjänster åt människor. levererar de tjänster som människor behöver. Utan den levererar de tjänster som behövs för att byråkratin ska växa, froda och utvecklas. Och så är det ju för den svenska sjukvårdsapparaten.

Martin

En sak som är värdefull poäng tycker jag, som också dykte upp tidigare på Just läkare utan vänster. Det som förtjänar upprepas är att patienters egna initiativ och eget engagemang i sin behandling är en väldigt viktig faktor. Dels ökar sannolikheten för att folk ska få bättre behandling, att behandlingen ska bli bättre implementerad.

Om folk själva har ett visst mått av kunskap och ett visst mått av engagemang. Egentligen är det en ganska självklar tanke att om en person själv är kunnig om och engagerad för sin hälsa så kommer det att ha positiva hälsokonsekvenser. Å andra sidan, om man tar ifrån människor deras ansvar, om man inte förväntar sig att de ska veta någonting om man kanske i vissa fall direkt motarbetar att de ska lära sig någonting fattar några egna beslut, tar några egna initiativ så kommer det att ha negativa hälsokonsekvenser.

Det är en intressant poäng tycker jag som jag gör till slutet av det här inlägget. Att gå loss med de moraliska argumenten och prata om att patienter är människor, att människor har rättigheter, man måste respektera människors autonomi. Gabriel Wikström kunde inte bry sig mindre om de sakerna. Om han ens är kapabel att konceptualisera en sån tanke i sin lilla ärtegärna, så är det i alla fall totalt främmande för honom.

Han skulle bara skratta åt den idéen. Den är fortsatt irrelevant i hans värld. Men om man kan visa på att du kan spara pengar och att du kan förbättra folkhälsan, som det heter, genom att respektera folks autonomi, då kanske man eventuellt kommer nöjt på vägen.

Boris

Nej, men jag tror inte det. Det är för att Wikströms hela mentalitet och hans uppdrag bygger på kontroll av oss. Och det är självklart att för en person som Wikströms som vill kontrollera... Hur många t-skedar socker vi får i oss per dag, vår samlagsfrekvens. Han vill ju kontrollera precis allting. För en sådan person så existerar inte tanken på patientens autonomi och att en individ kan vara så kunnig om sig själv och sin kropp att han eller hon kan ställa viktiga frågor till läkaren. Det är en icke-existerande entitet i hans värld. Den sortens människor finns inte.

Martin

Jag tror och hoppas att läkare utan vänster lyssnar på Radio Bubbla. Han skulle vilja framföra ett litet önskemål. Jag skulle vilja läsa ett längre inlägg som fokuserar på läkarens roll. Som inte bara pratar om patienter och till exempel patienters autonomi, utan pratar om vad det betyder från läkarperspektivet. För jag som lekman känner väldigt starkt att när jag går till en läkare, då är det en ganska viktig sak, eventuellt har jag något hälsoproblem, det är väldigt viktigt för mig att det här går bra till.

Och jag vill inte ha en läkare som är en socialistisk robot. som bara sitter och jobbar utanför manual, som behandlar mig oavsett om han eller hon vill eller inte. Jag vill ha en läkare som är stolt, som är fokuserad, som är kräsen. Jag vill att läkaren ska kunna välja bort mig och säga nej, du duger inte som patient. Jag tycker inte att du är ett intressant fall.

Det är inte stimulerande eller givande för mig att behandla dig. Jag tänker bara behandla de patienter som jag vill behandla. För det är där jag kommer ha mitt bästa engagemang och fokus. Så jag är personligen orolig över det här att läkare... inte har en tillräckligt stark ställning och tillräckligt stark autonomi. Till exempel kunna säga nej till patienter eller vad det nu kan handla om. Det där skulle jag väldigt gärna vilja höra en frihetlig läkares perspektiv på. Och det lovar jag att det blir ett till inslag i Radio Bubblan.

Boris

Ja, och jag skulle också vilja i det här sammanhanget att de skrev en uppföljningsartikel om det är möjligt att vara en förnuftigt verkande och arbetande läkare. inom den sjukvård vi har idag som den ser ut alltså. Om man då så att säga är offentliganställd i första hand för att precis som vi säger till poliser att det måste vara jävligt svårt att vara polis i Eliassons poliskår, bryter loss och skapar någonting nytt så måste man egentligen säga samma sak till läkarna och att det kanske inte ens räcker att gå till till den privatiserade delen av läkarvården.

Mentaliteter försvinner inte bara för att man byter anställningsform, även om man går från offentlig till privat. Det behövs en form av kulturrevolution, tror jag, i det här. Själv har det påverkats mycket av den gamle amerikanske filosofen Ivan Illich som hävdade att Det var farligare att gå till sjukhuset doktorn än att hålla sig hemma och kurera sig själv. Och jag har inte varit hos doktorn på 34 år.

Martin

Och du är hälsan själv?

Boris

Jag är faktiskt hälsan själv.

Martin

Det kan jag och alla som har sett på dig i sin tid. Så du håller borta i 34 år? Ja, precis. Så kanske ni är på väg någonstans. Jag vill rikta tack till Läkare utan vänster, även om det råder oklarhet om det ens är möjligt att vara läkare utan vänster. Så är det ganska intressant och uppfriskande att läsa de här inläggen. Jag håller tummarna för att det snart kommer fler.