Martin

Hans Hermann Hoppe. Demokrati tillåter onda människor få utlopp för sin tjuvaktighet på ett sätt som ses legitimt och moraliskt. En ond prins med stor anspråk på andras egendom tyglades av skeptiskt folk och övriga ätten som bevakade dynastins position och anseende. Hans Hermann Hoppe betraktas av många av oss som världens just nu ledande libertarianska tänkare och teoretiker.

Han har tagit ett särskilt fokus på att kritisera och bekämpa idén om demokrati, specifikt den moderna typen av representativ demokrati och demokratiskt styrelseskick. Han har skrivit en stor och viktig bok om det här som kom ut för tio år sedan ungefär som heter Democracy, the God that Failed. Det här är en artikel som går i den andan.

Här skjuter han in sig på några specifika argument, bland annat kring konkurrens. Och den ekonomiska grundtesen att monopol är dåligt för kultur. konsumenter. Därför försöker han reda ut varför ett monopol på att styra ett land som en kung, en regering eller en demokratisk församling kan ha, inte omfattas av samma ekonomiska princip.

Det är aningen tekniskt, men den övergripande poängen här är en del av det. som jag uppfattar är samma övergripande poäng som man har i Democracy the Goddard failed, nämligen att grundproblemet med demokrati är att det är ett system som ger väldigt dåliga incitament till dem som deltar i det.

Det belönar allra sämsta typen av beteende. Faktum är att det förutsätter och kräver ett moraliskt uselt beteende från alla som vill avancera i det demokratiska systemet.

Boris

Ja, det premierar ju, det ser man ju på de demokratiska systemen och på statsapparaternas ansvärdning, att de fungerar ju som magneter för människor som inte har någon aning om dem. Är onda och anser sig veta bättre än andra vad som är bäst för andra. Alltså det är en absolut förutsättning för det hela. Jag kan ha, och jag tycker det är en bra kritik mot vissa vanföreställningar.