Martin

När man pratar ibland med folk som tillhör den mer utrerade nationalistiska sfären, som har en sån här etnonationalistisk eller identitär eller nån sån här inriktning. De har ju ofta en skeptisk gentemot judar eller rent av de är väldigt antisemitiska, ibland är de väldigt öppna med det. Det finns liksom hela skalan va? Jag pratar med dem ibland och sen så frågar de, en väldigt uppriktig fråga från min sida, att jag har svårt att förstå varför man utifrån deras värderingar, jag är själv libertarian och anarkist och sådär, men från deras perspektiv som vill, till exempel om de är svenskar, de vill ha en stark svensk nation som är till för svenskar, bevarar de svenska värderingarna, svenskar ska hålla ihop i världen och sånt där.

Varför ska man ha en negativ syn på judar? Borde inte judar snarare vara väldigt föredömliga? Därför att judar gör det här och gjort det här i hela historien. Alltså håller ihop i en grupp, i sin stamgrupp eller olika grupper. Och till och med nu så har den judiska nationen återsamlat sig och återskapat den judiska staten. Där man har en judisk stat och är väldigt framgångsrika internationellt. Borde inte det här vara precis vad svenska nationalister borde aspirera till själva, att vara mer som judarna?

Dan

Ja, men det finns ju ett dilemma i det där. Det finns det ju faktiskt, de som faktiskt säger det du säger, bland dessa grupperna. Men sen är det ju detta också med den sjungliga svenska avundsjukan som spedlar in här. Mm. Det är ju inte så roligt att andra lyckas med det som man själv drömmer om.

Martin

Det känns lite ibland som att det är sentimentskänslor. Ja, det är det nog också. Ja, men det är sant som du säger. Det finns också de som framhåller judarna som ett exempel. Och kanske mer ser de som en antagonist. Ja, de är duktiga men de är inte samma som vi. Sen finns det,

Dan

när du talar upp detta, det finns en intressant koppling till det där. Den berömda Strindbergsfejden i Sverige 1910-12. Strindberg går i till frontal attack mot den 90-tals litteraturen som han då ser som överdrivet patriotisk, punchpatriotisk. Han, alltså, Heidens damm och Zemma Lagerlöf och Ströding och de här författarna då.

Han ser de, han var ju avundsjuk på dem för de hade ju framgång som han inte hade fått. Och då uppstod ju en debatt där med inlägg från båda sidorna hit och dit. Och där dyker ju upp antisemitism som bara visslar om det. Beroende på att på den 90-tals litteraturens stor uttolkare eller profet var ju Oscar Levitin.

I nära samarbete med Venefern Heidenstam. Och sen har vi litteraturhistorikerna vid den här tiden som uppmärksammade 90-talisterna också genom stipendiutdelning. Det var Carl Warburg och Henrik Schück. Och alla Oscar-elever till Warburg och Schück var judar. Och detta uppmärksammades bland annat på Bengt Lidfors en notorisk antisemit och socialdemokrat.

Han ställer ju upp på Strindbergs sida i den här debatten och han har massa hetska uttalanden om detta att dessa människor står för den nationalistiska fosterlandsvänliga sidan och så de själva främlingar. Och då ser han dem som främlingar. De var födda i Göteborg, Norrköping och Stockholm, de här tre. Så på vilket sätt var de bara främlingar? Det var därför att de var judar.

De var helt sekulära, alla tre. Mycket okunniga om sin judendom. Henrik Schück fick en katolsk begravning. Oskar Levertin brukade ibland framhålla sig som en judisk diktare men han visste inte någonting om judendomen. Fem öre nästan. Men där ser man alltså att den där nationalistiska, den där fosterländska svenska sidan som liksom... där de som judarna tillhör och står upp för och det de får och i den andra sidan, vänstersidan i det här fallet, där de tar till antisemitiska angrepp.

Detta övergår sedan i den här debatten kring första världskrigets utbryt med den här pansarbåtsinsamlingen och försvarsdebatten då före första världskriget. Där Sven Hedin står ju upp som den stora oraklet. Och då kopplas det hela tiden från socialdemokratisk koppling till att han härstammade från en man som hade kommit till Sverige på 70-talet som var en jude som hade döpt sig.

Som bodde i Sverige några år sedan. Försvann han spådlöst, ingen vet var han tog vägen men han hade lämnat barn efter sig i Sverige. Och Sven Hedin var en av de här rättlingarna. Och det påpekades ständigt alltså. Och sen på 30-talet så blev ju Sven Hedin mer och mer nazistisk. Och då sjunger Carl Karlsson Jag korrigerade sjöngde inte, Edvard Persson sjöng det men i en text skriven och korrigerad att Herr Göring såg inte att att Sven på näsan har en bukt kanske trodde han att en slagelse jag har fukt