Martin

Men eftersom polisen är lite av ett mysterium i dessa tider, så tänkte jag nu ta tillfället i akt att läsa upp ett brev som inkom för ett tag sedan till Radio Bubblaredaktionen. Det låter så här. Hej, tack för er lovvärda pratradio som jag haft nöjet att upptäcka under våren. Som klassisk liberal och livsstilskonservativ är det sällan jag har anledning att inte hålla med er nästan alltid insiktsfulla och kloka resonemang.

Tack till elever och personal vid Radio Bubblaredaktionen. Som polis är det däremot något lässamt att ni emellanåt riktar udden mot poliserna på gatan. Poliskåren må ha sina brister, men denna kategori stadsanställda åstadkommer dock emellanåt något av värde, nämligen skyddar den lilla äganderätt vi har i Sverige. Jag är övertygad om att vi delar uppfattningen att det behövs en ordningsmakt av något slag för att skydda äganderätten.

Personligen är jag tudelad i frågan om hurvidan en sådan ordningsmakt beorganiseras. respektive finansieras privat eller av en decentraliserad nattväktarstat. De flesta kollegor i kåren har sannolikt inte reflekterat över den saken och är i allmänhet mer intresserade av fotboll än politisk teori. På gott och ont har ni troligen få poliser bland era lyssnare.

Däremot vill jag gå i god för att flertalet ändå har en i grunden stark respekt för äganderätten och hyser en misstro mot socialstaten. även om en del sedan barnsben blivit så indoktrinerade av socialdemokratisk propaganda att de trots sitt yrke inte ser systemets uppenbara otillräcklighet. Framförallt respekterar de flesta poliser order, likväl som sina anställningsavtal.

Därav accepterar man arbetsgivarens prioriteringar, strategier och instruktioner, även om de är bizarra. Och även när rikspolischefen heter Dan Eliasson på en gång. Denna pliktkänsla är en god luthersk dygd som också är en förutsättning för ett frihetligare Sverige. Må så vara en avlägsendröm. Likaså är det en förutsättning om jag i framtiden skulle ha den smala lyckan att bli rikspolischef och få förmånen att besluta om sundare prioriteringar.

Varför har jag inte bara flyttat till exempelvis Malta, undrar kanske ni. Främst för att jag i grunden är patriot och älskar den svenska naturen och delvis kulturen. Jag och även hela min släkt här som brukat marken i generationer. Jag hade naturligtvis kunnat starta ett företag, men att få arbeta med att bura in människor som skäl och förstör ger en för mig svårslagen indre tillfredsställelse.