Martin

Theodor Dalrymple, makalösa personlighetskulten runt grymme och triste albanska diktatorn Hodja, förbryllande, kan enbart förklaras som produkt av moderniteten, i vilken den inbilskt late och mediokre hyllas. Grubrik.

Boris

Ja, massa självsord.

Martin

Jag tycker det här låter lite motsagelsefullt. Kan inte du nista ut det här, Boris?

Boris

Jo, det kan jag. Egentligen är det ju... Albaniens historia strax innan och efter andra världskriget och fram tills diktaturen faller är ju på sätt och vis typisk för... Alltså jag kommer... man ska jämföra med Nordkorea, därför att Enver Hoxha är väldigt påminnerlig personlig styp och för historia väldigt mycket om...

Den första om Kim Il Sung. Alltså han är ju överhållt en ganska misslyckad figur. Misslyckas med skola, skickas till Frankrike, misslyckas där. Men han är såhär, läser man biografierna och texterna om honom så är han en person som alltid hankar sig fram. Det är för att han nätverkar. Han lyckas bygga kontakter hela tiden.

Och jumpa mellan isflaken var han än misslyckas med. Han är i Frankrike en lång period, försvänst på ambassad och så vidare. Kommer tillbaka till Arbanien lite förfranskad. Bygger nätverk, lyckas alltid få beskydd. Och när kriget kommer så har han sett till att han har nätverkat sin lilla kommunistpartiet som finns.

Och får leda det också. Typisk maktspelare, precis som Kim Il-sung i Korea. Och de albaniska kommunisterna, de gör ingenting under kriget. Inte ett jävla någet. Tito skickar dit emissarier hela tiden och säger åt dem att nu får ni för fan rycka upp, ni gör ju inte ett jävla någet här. Och på en väl hodd jag hans högra hand med Medchie och svarar Kavliater, vi måste invänta det rätta tillfället och det har ännu inte infunnit sig.

Detta tillfället ägnade sig åt partisankamp infanns i alldel under kriget. De tog det väldigt bra som svenska poliser. De satt och fikade på kaféerna. Tirana inväntade detta tillfället. Efter kriget utvecklar Hodja och hans lilla parti, Albanska Arbetsparti, en frenetisk aktivitet.

När de har fått makten med hjälp av ryska pionerspetsar. Man utvecklar en sanslös och brutal diktatur. Nu skärmar vi av oss från omvärlden. Det är verkligen terror som bedrivs där. En del menar att de har räknat antalet fängslade och avrättade av politiska skäl. Så ligger Albanien i världsklass i den här typen av diktatur.

Det är fullt möjligt ett litet land men väldigt många som fick lita. Och det är inte så mycket en fråga om modernisering tycker jag av Albanien man ska tala om, som en militarisering. 80% av kusten till exempel, den albanska väldigt vackra kusten, blev militärt skyddsområde. Och man kunde inte bada där, inte för att albanerna skulle ha haft tid att bada, för de fick arbeta på olika icke-fungerande...

Jordbrukskooperativ, och man kan väl säga att det enda moderniseringsinitiativ jag kommer på som Hodge och hans gäng införde, det var att de försökte få slut på blodsfejderna i Albanien. Det är ett klantsamhälle där hederskulturen genom historien har stått väldigt stark och oerhört blodiga bindetter, alltså har Cecilien ingenting mot Albanien på det området.

Och det försökte Hodja avskaffa genom att införa straffet levande begravning. Så att alla som på något sätt deltog i blodsfejk begravdes levande i åsyn av hela sin by. Det hjälpte inte så mycket faktiskt för traditionen ledde kvar och efter diktaturens fall så har man haft problem med klan och hedersmord igen.

Sen lyckades Albanien släpa sig fram hela tiden. Så fort det varit en liberalisering i Sovjetblocket efter Stalins fall så lutar man sig istället mot Kina. Och när Kina på något sätt började liberalisera så bröt man med Kina också. Sen var man en liten stenhårt stalinistisk diktatur på tre miljoner människor.

Fruktansvärt brutalt styrd av den här Enver Hodja. Och omvärlden brydde sig inte om det här på något sätt, förtrycket. Därför att landet är så litet och så isolerat. Så att i Europas mitt så hade vi alltså... Något som inte var lika blodigt som de röda kmerernas styren, men ändå tämligen blodigt. Det är jävligt obehagligt att tänka sig att det där landet har fått finnas så länge.

Martin

Mm, intressant. Intressanta förklaringar tycker jag. Mer så kanske egentligen än den här artikeln som vi pratar om. Den har ett väldigt, ska man säga, inte ett materialistiskt perspektiv. Utan det är väldigt mycket diskussioner om Hodjas personlighet. Det står saker inledningsvis som att kalla Hodja ett monster vore att förelämpa monster.

Hans ruttenhet känner inga gränser. Han var så samhällslös som det är möjligt för en människa att vara. Stora ord kan jag känna. Mycket diskussioner om hur medioker han var, hans personlighetskomplex, hur han var korkad och lat. Men han var också väldigt ambitiös och självupptag.

Boris

Jag sa att han var... Han var ju väldigt... han var ju produkt av sin kultur. Dels av den här österrenska kulturen som var förhärskande i Albanien som en del av det ottomanska riket i kombination med att han förfranskades. Och en sak man sällan diskuterar det är ju liksom att många av de värsta så kallade kommunistdiktaturerna har ju faktiskt upprättats av människor som...

fick sin akademiska fostran i Frankrike. Vi har ju ett helt gäng i Albanien som fostrades på franska universitet och sen återvände hem och upprätta blodiga diktaturer. Och vi har framförallt Kambodja och de röda kmererna. Varav varannan i det partiets centralkommitté hade en fransk doktorsavhaltning i ryggen. Det är något med Frankrike och deras kolonialvält att stöva lite grann.

Martin

Mm. Det var en intressant koppling på octavidist.

Boris

Men det är jätteintressant och fortfarande precis som under litteraturen så är det ju. Fortfarande är Albanien lite underrapporterat måste man säga. Det är väldigt svårt att följa utvecklingen av vad som händer i detta lilla land och hur de egentligen klarar sig. Det skulle kunna vara ett väldigt välmående jordbruksland. Och de har ju faktiskt förutsättningar för en otrolig turistindustri. Där har det ju lossnat lite. Men det är svårt att följa vad som händer.