Martin

Hej Martin och Boris! Jag har länge haft en vilja att framföra ett stort tack till er och alla inblandade för all den tid och energi som ni lägger ner på Radiobubbla och sajten Bubbla. Och som nybliven premiummänniska så tyckte jag det var dags att göra slag i saken. Förutom att jag varje dag sonderar Bubblasajten och alltid ser fram emot ett nytt radiovsnitt så har ni haft en väldigt stor påverkan på mitt liv rent praktiskt.

Tack till elever och personal vid Radiobubblasajten! Jag är 30 år gammal och har sedan cirka två och ett halvt år varit övertygad anarkokapitalist. Någonting som jag varit tvungen att dölja för de flesta människor som jag dagligen umgicks med. Detta eftersom jag sedan 2011 arbetade på en av Sveriges värsta myndigheter, Försäkringskassan. Nej, nåd! Lönen och förmånerna för det så kallade arbete jag utförde var väldigt generösa och jag hade kunnat se fram emot ett behagligt liv som stadstjänsteman.

Intressekonflikten inom mig var dock oerhört ansträngande. Jag kände mig som en enorm hycklare och varje gång lönen kom högg det till extra hårt. Jag hade länge tankar på att försöka ta mig ut, men det var svårare än vad det låter så jag gjorde aldrig slag i saken. Inte förrän jag började lyssna på er under sommaren. Ni och även podden Frihetsvaxen fick med att ta det lilla extra steget och jag avslutade min anställning i oktober 2015.

När jag för sista dagen lämnade försäkringskassans lokaler så var känslan obeskrivlig. Det gick en rusning genom kroppen. Jag kan inte beskriva det på annat sätt än att jag kände mig levande för första gången på flera år. Det trots att jag gick ut som arbetslös. Men äntligen harmoniserade mina inre värderingar med mitt faktiska liv. Nu, tre månader senare, så har jag fått ett annat arbete på en industri.

Varken förmåner eller lön kan jämföras med mitt tidigare arbete på försäkringskassan, men jag har inte ångrat min uppsägning en sekund. Varje dag utför jag ett hederligt arbete, och när lönen kommer infinner sig en känsla av tillfredsställelse. Någonting som kanske är än viktigare är att jag har märkt hur mina privata relationer drastiskt har förändrats till det bättre, och jag har fått en ny aptit på livet i stort.

Jag försöker så ofta jag kan tala om för människor i min närhet att de borde stötta sajten, borde besöka sajten eller lyssna på en sändning så att frihetslängtan kan väckas hos fler människor. Hur som helst, tack än en gång för det arbete ni gör.

Boris

Jag kan bara säga tack själv, alltså. Sådana brev är... Det blir nästan fånigt att säga någonting efteråt, för det talar så väl för sig självt. Hur viktigt det är vad man försörjer sig på och hur det påverkar ens mentalitet och sinne helt enkelt. Ja.

Martin

Det var vackert. Ja, en jättefin berättelse om någonting som är viktigt. Jag har blivit lite förvånad nästan, man borde inte bli förvånad, men jag har blivit lite förvånad över hur många det är som lyssnar på det bubbla, följer bubblan. som faktiskt jobbar åt staten, som är statliga tjänstemän och sånt där. Samtidigt så kan man förstå, i ett samhälle som är väldigt dominerat av staten, så blir det så att även sunda människor i många fall jobbar åt staten, för de försöker syga åt sig arbetskraft.

Boris

Ja, sen på många platser så är det så att staten växer hela tiden, statliga tjänster är lättillgängliga. Och då tänker folk, ja det är väl bra om jag försörjer mig. Men, så det är en naturlig psykologisk reaktion att det är bättre att jobba åt staten än att leva på staten i form av bidrag. Men det är samtidigt lika glädjande att det faktiskt också är bättre.

leder till ångest mot dem som tar en statlig tjänst. Mm. Och det är jätteskönt att höra att vi ibland kan se till att en ångest omvandlas i handling och att folk säger upp sig och tar ett hedligt arbete.

Martin

Jag har ju själv, jag har ju personligen den här erfarenheten. Jag jobbade ju en tid som vissa vet på regeringskansliet. Jag jobbade som tjänsteman på näringsdepartementet. Det var ett sidouppdrag som jag tog medan jag pluggade. Men det liksom, det sväljde ut i tiden. Tog upp mer och mer av min tid. Jag var alltså ett timanställd, men det slutade med att jag jobbade heltid. I princip kan man säga, på ledningskansliet.

Och det var väldigt liknande det här som vår brevskrivare nämner att det var bra lön, det var bra förmåner, det var väldigt bekvämt arbete. Jämfört med saker som jag hade gjort tidigare så var det ganska glassigt på något sätt. Det kan man ju tycka låter helt sinnessjukt, det skulle vara glassigt att sitta liksom i någon korridor på näringsdepartementet. Men för mig då som student, jag hade inte så mycket pengar och sånt där.

Så var det där, det var ju toppjobb liksom. Plus att det var ju rätt intressant att vara liksom, jag var libertarian och sådär redan då. Så det var ganska intressant att få komma på insidan, på fiendeterritorium och se vad som hände där inne. Men... Men det blev ohållbart rent psykologiskt. För det gjorde ont att tänka på vad jag höll på med. Även om jag kanske inte var världens flitigaste SAS-tjänsteman.

Och kanske inte satt och verkställde de ondaste sakerna. Så det var jobbigt att få lön till exempel. Precis som det står i det här brevet. Det kändes tungt att ta de här pengarna. För jag visste att de kom från en oredan källa. Och jag hade egentligen inte förtjänat den här inkomsten på något hedligt sätt. Efter att jag slutade på regeringskansliet blev jag först arbetslös.

Jag gick utan inkomst och fick skrapa mig fram och fick lite hjälp av folk i känd. Mitt nästa jobb efter det som jag fick var på ett lager ute i Lunda i industriumrådet. Jag flyttade pallar fram och tillbaka. Det var en enorm befrielse. Det var ett jättekul jobb. Jag ska inte romantisera det. Det var inte alltid jätteroligt att gå till jobbet.

Men det var en oändligt mycket bättre känsla än att sitta på ett departement och känna sig som en jävla skurk. Så jag tyckte ändå att det var jättebra. Jag såg många fördelar med det. Bland annat mer flexibla arbetstider som man kunde styra över. Det kan man inte riktigt göra på kontorsjobb. Jag känner verkligen igen den här erfarenheten. Det värmer, det värmer verkligen hjärtat. Läsa om att fler tar det här steget. Sluta jobba åt staten, även om det kanske känns lite cushy. Sitta där på sitt arbetsrum på myndigheten och skaffa ett hedligt jobb istället.

Boris

Och det farliga är att om man inte gör det där uppbrottet så kommer man faktiskt i sin tid att mentalt deformeras.

Martin

Det är inte bra för själen. Samtidigt är det svårt att se vad som händer med en och hur dåligt det är. Man måste bryta sig loss och ställa sig utanför det här. Om man jobbar år ut och år in på en myndighet så är det lätt att rationalisera. Vi hade ett brev tidigare om det här från Daniel i Hok.

som berättar om sina funderingar som jobbar åt staten. Hur konstigt det känns när han pratar med sina kollegor och argumenterar för libertarianska idéer och frågar honom, men varför jobbar du här egentligen? Om du har de här idéerna och du tror på 100% marknadsekonomi och att vår myndighet inte ska finnas. Den här inre konflikten, jag tror kanske Daniel Håkos och såna personer kan fastna lite i det här perspektivet. Och att det börjar kännas mer naturligt och normalt och okej på den sätt och jobba åt staten.

Boris

Ja man börjar rationalisera helt enkelt att det kunde vara värre och så vidare. Men det kan det faktiskt inte. Det är farligt för en själv. Och för omgivningen att man bidrar till att upprätthålla statens myndigheter och funktioner.

Martin

Men ytterst handlar det om en själv, ens eget välmående och att lyssna på sitt eget hjärta. Hoppas att ni gör det. Alla kära lyssnare därute, lyssna på era hjärta och jobba inte åt staten.