Martin

Hej Boris och Martin. Jag vandrade häromdagen genom lärdomsstaden Lund, snön Yrde och jag följde en god kamrat till den universitetsbyggnad han skulle sitta tentavakt i. När jag väl kommit in i värmen så valde jag att köpa en kaffe och vänta ut snöfallet lite för att göra min vidare hemfärd mer behaglig. Jag slog mig ner på en stol mot denna väggarna i den nybyggda Foyen.

Salen är stor och luftig. Där finns ett café, en gångbro som knyter ihop ett bibliotek med den andra våningen i den gamla byggnaden och en mycket hög trappa som mest påminner om en brandtrappa, sådana man oftast finner utomhus. Stolar och bord finns utplacerade och lampor hänger ner från taket som har en imponerande höjd. En sidstridsdröm av studenter, forskare, lärare och självaste professor Harrison vandrar förbi.

Man kan tänka sig att han funderade över hur många valoner som egentligen invandrade till Sverige när det begav sig. När jag för en stund släpper blicken på min telefon och nyheterna om kommunals episka fackpamperi och istället låter min blick vandra över salen slås jag av en väldigt speciell känsla. Jag befinner mig som sagt i en nybyggd tillbyggnad och den känns mycket riktigt modern.

Naken betong blandas med olika träslag. Lamporna som hänger ner säkert 7 meter från taket har sladdarna sådär charmigt slarvigt knutna i en ring för att höjden ska bli rätt. Men det är ändå något övergripande, något jag inte riktigt kan sätta fingret på, som är att Salem fullkomligt osar offentlig sektor. Skylten som berättar vad som är ett café och vad som är en reception har ett riktigt trött typsnitt.

Det finns paneler med massa små hål i. Jag kan inte faktarmen, men kallar de själv hävdan efter för offentlig sektorpaneler. Stolarna matchar inte riktigt borden. Så min fråga till er. Finns det någon särskild typ av offentlig sektor arkitektur? Eller är det bara så att vissa arkitekter väl signas med denna gåva? I så fall, hur kommer det sig att de lyckas få alla uppdrag där staten är byggherre?

Jag känner nästan någonstans på mig att detta kan komma att beskrivas av näringsminister Damberg som nästa svenska exportunder innan mandatperioden är över. Men viktigast av allt, det som får mig att söka er syn på saken, är frågan hur detta påverkar mig, människan, som vistas i byggnaden. Med vänlig hälsning, Lunda Student, vi ses på Smålands.

Boris

Varje... Det har inte så jäkla mycket att göra med arkitektur, tror jag, utan varje läroanstalt i Sverige, oavsett arkitektur, så byggd på 1890-talet eller 1990-talet. Jag kommer ju att vara fylld av den här känslan av total jävla meningslöshet. Alltså, det är en anda som sprider sig.

Jag vet ingenting mer deprimerande i mitt liv än de... Fyra gånger har jag följt med mina barn för första gången till skolan. Alltså den här känslan av nederlag när man tvingas valla in dem och lämna över dem till statens formateringsomsorg. Och inse att, herregud, vilket svek det är egentligen att låta barnen börja skolan.

Varje tänkande individ som först ska vanka genom nio år i grundskola, sen tre-fyra år i gymnasium och sen gå in i formateringen på universiteten kommer givetvis att få en sinnesstämning som är en grundläggande depression, alltså detta slösar i med tid.

Det är klart att det sätter sig i väggarna och påverkar stämning och utseende och sådana saker. Så den känslan som brevskrivaren här upplever finns oavsett arkitekturen och när huset är uppfört. Sen är det givetvis så att över tid så är det så att den här känslan av meningslöshet givetvis sätter sig i huvudet på arkitekterna också.

Och att vi får en formmässig återspegling av. av andan och mentaliteten i de här byggnaderna. Så på svar som frågan att hur det påverkar dig som vistas i byggnaden, alltså undvik de här byggnaderna. Det är ju som att stålmannen utsättas för kryptonit.

Martin

Ja, väldigt bra analys här Boris. Men jag ska tillägga någonting. Dels så självklart så finns det en parallellism här mellan arkitekturen och attityden. Det är ju som att stålmannen utsätts för kryptonit. Du går in i en gammaldags universitetsbyggnad som är byggd under en rimligare tidsålder. Då kan man ju känna en inspiration. Och att själva rummet inbjuder till stora tankar och aspiration.

Sådana här moderna byggnader, de leder... Människan mer till en modern inställning som är mindre ambitiös, mindre kreativ, mer orienterad på att inrätta sig i olika led, anpassa sig. Så det finns en direkt koppling där till vilken känsla man vill inljuta i studenterna i det här fallet. Sen finns det också en ekonomisk aspekt av den här arkitekturen som kan vara värd att tänka på.

Om man pratar om offentlig sektor och arkitektur så är det hus som byggs för andra människors pengar. Det där vet man generellt att man har helt olika inställningar om man spenderar en annans pengar jämfört med att man spenderar sin egna pengar. Framförallt så har man olika inställningar beroende på om det som skapas är någonting som ska ägas av en själv eller om det ska ägas gemensamt.

Jag har en privat byggherre som bygger en fastighet från grunden. Och ska äga den själv, låta den gå i arv i familjen och så vidare. Jag har ett starkt incitament att göra en bra fastighet. Någonting som håller över tid. Någonting som också kommer att vara värt någonting för barnbarnen att äga. Då kanske man satsar på bra byggtekniker, vackra typer av dekorationer.

Man kanske använder mer äldre-beprövade stilar eller något nytt jätteintressant. Men det finns ett incitament där att göra vackra och intressanta saker. När det gäller offentlig sektor och struktur så har man helt enkelt inte den incitamentstrukturen. Man spenderar andra pengar och har inget incitament att göra på ett effektivt sätt. Och man har inte heller den här kopplingen som kommer genom ägandet.

Och det gör att det ser väldigt annorlunda ut. Man kan ta ett annat exempel som jag tycker är intressant, förutom universitetsarkitektur och sådana saker. Det är ganska stor skillnad på vilken typ av hus man bygger generellt i Sverige och andra länder. Om man tittar på Tyskland, Holland eller Storbritannien för den delen. När man bygger nya hus i städer, bostadshus eller kommersiella byggnader, så bygger man inte enbart de här perfekt fyrkantiga betonglådorna som ser ut som kopior av skit som byggdes på 60-talet.

Utan man går tillbaka till äldre stilar. Om man tittar på vad man har byggt i stadskärnan i Dresden under de senaste 10-15 åren. så är det nästan svårt att förstå första gången man ser det. För man ser då ett som är ett stort torg med som man kan tro då gamla vackra hus. Stora fina hus byggd i traditionell stil.

Och sen får man veta att alla de här husen som man ser på den här sidan av torget är nybyggda under de senaste tio åren. Så till Tyskland så går man tillbaka och bygger med mer traditionell stil och helt andra material, arbetsmetoder och så vidare. Bygg en mycket bättre hus. Och jag tror att det beror mycket på att man har byggherrar som har privat ägande av husen och också har lite optimism och framtidstro. Men för det första att de bekostar ägare själva.

Boris

Jag tror också att det är en fråga om att... De boendes och hyresgästernas och bosärets innehavarnas smak ute i Europa står mycket starkare på något sätt. Man är mer fast rotad i en byggtradition om byggkultur och har starka preferenser.

Även om de kan se väldigt olika ut än man har i Sverige. Alltså, här har den goda smaken på något sätt. Motsats av miljonprogram och en massa andra byggprojekt helt enkelt. Folk har ingen relation till hur de ska bo egentligen. Sverige är ett land som industrialiseras relativt snabbt. Jättemånga människor har ingen relation till, har funderat på hur vill jag bo, hur ska det se ut hemma hos mig, hur ska det se ut i mitt liv.

Hur ska huset se ut exteriört och så vidare? Man funderar inte kring detta, utan man får sig en smak påbjuden. Det här är vad som finns tillgängligt. Du kan välja på hus 1b eller 1a och den här modellen. Så det är också en fråga om att den goda smakens marknad på något sätt inte existerar i Sverige.

Martin

Tack så mycket kära Lunda student för ett tankeväckande brev. Arkitekturet är ett intressant ämne som borde blandas in mer i samhällsdebatten.