Martin

Hej Boris och Martin. Jag vandrade häromdagen genom lärdomsstaden Lund, snön Yrde och jag följde en god kamrat till den universitetsbyggnad han skulle sitta tentavakt i. När jag väl kommit in i värmen så valde jag att köpa en kaffe och vänta ut snöfallet lite för att göra min vidare hemfärd mer behaglig. Jag slog mig ner på en stol mot denna väggarna i den nybyggda Foyen.

Salen är stor och luftig. Där finns ett café, en gångbro som knyter ihop ett bibliotek med den andra våningen i den gamla byggnaden och en mycket hög trappa som mest påminner om en brandtrappa, sådana man oftast finner utomhus. Stolar och bord finns utplacerade och lampor hänger ner från taket som har en imponerande höjd. En sidstridsdröm av studenter, forskare, lärare och självaste professor Harrison vandrar förbi.

Man kan tänka sig att han funderade över hur många valoner som egentligen invandrade till Sverige när det begav sig. När jag för en stund släpper blicken på min telefon och nyheterna om kommunals episka fackpamperi och istället låter min blick vandra över salen slås jag av en väldigt speciell känsla. Jag befinner mig som sagt i en nybyggd tillbyggnad och den känns mycket riktigt modern.

Naken betong blandas med olika träslag. Lamporna som hänger ner säkert 7 meter från taket har sladdarna sådär charmigt slarvigt knutna i en ring för att höjden ska bli rätt. Men det är ändå något övergripande, något jag inte riktigt kan sätta fingret på, som är att Salem fullkomligt osar offentlig sektor. Skylten som berättar vad som är ett café och vad som är en reception har ett riktigt trött typsnitt.

Det finns paneler med massa små hål i. Jag kan inte faktarmen, men kallar de själv hävdan efter för offentlig sektorpaneler. Stolarna matchar inte riktigt borden. Så min fråga till er. Finns det någon särskild typ av offentlig sektor arkitektur? Eller är det bara så att vissa arkitekter väl signas med denna gåva? I så fall, hur kommer det sig att de lyckas få alla uppdrag där staten är byggherre?

Jag känner nästan någonstans på mig att detta kan komma att beskrivas av näringsminister Damberg som nästa svenska exportunder innan mandatperioden är över. Men viktigast av allt, det som får mig att söka er syn på saken, är frågan hur detta påverkar mig, människan, som vistas i byggnaden. Med vänlig hälsning, Lunda Student, vi ses på Smålands.