Martin

Boris Benelish, Leninistisk fonobenattityd, orsaken till gammelmedias irreversibla dödskamp. Det här är din senaste krönika Boris från Frihetligt. Vladimir Ilyich och gammelmedia. Det är ju en observation här som jag tycker är ganska intressant. Oavsett vilken typ av gammelmedia man pratar om, om man pratar om public service, statlig gammelmedia eller de privata, så har de alla nånting gemensamt, som är en sorts fonoberattityd, som är distinkt leninistisk, skriver du i din artikel. Kan du förklara vad den här leninistiska attityden är?

Boris

–Deninistiska tankefigurerna är ganska enkla och grundläggande. Folk är dumma i huvudet, de behöver ett upplist ledarskap som förklarar världen för dem, organiserar dem och leder dem framåt. Man ska helt enkelt inimpediara sig. med det rätta förhållningssättet. Och det där förhållningssättet är ju uppenbart, det räcker om ni tittar på stadsmedia, tv och radio.

Där har man byggt sådana strukturer. Stadsmedia är till för att ge oss de rätta tankarna och tänka på rätt sätt och upplysa den korkade menigheten. Men parallellt med detta, framförallt under 80-talet, så var det ju väldigt... under 70-talet och sen... På 1960-talet befolkades statsmedia av leninister och magister. Det är ingen högerkonspiratorisk...

vidrig uppfattning. Det var de facto så. Men många som gick in i det där tappade sen tron på att det går att organisera och upplysa dessa korkade massor. Det var ingen idé. Men däremot behöll de ju synen på att massorna var korkade. Och då blev det ju jätteenkelt att byta fot och sälja sin själ och kropp.

håller jag på att säga. Till den andra delen av gammel media de så kallade privata initiativen Bonniers, numera Chipstead och Metro och Stenbäckkoncernen alltså peta på, skrapa lite på en ledande figur där och det här är ingen överdrift. Så hittar ni en gammal leninist eller maoist. De var ju totalt drivande i Stenbäckkoncernen i att bygga upp den på, i mediakanalerna.

Det hade inte gått att ge. genomföra så snabbt och effektivt utan linistisk och magistisk disciplin och utan det här inbyggda folkförraktet också. Ge folk vad de vill ha, eller det man tror att folk vill ha. Och de här strukturerna är uppbyggda och formar alla nyinkomna människors nyanställdas mentalitet helt enkelt. Och man bör ha det här i bakhuvudet när man funderar på varför gammel media Det är en faktor till att gamla media måste dö.

Martin

Men är det här alltså ett resultat av den långa marschen genom institutionerna? Kreativister en gång i tiden har infiltrerat media, och sen har det satt sig en kultur i väggarna där som eratin reproduceras. Ja.

Boris

De har ju verkligen... Alltså, ibland så tror man att det här gramscianska... projektet. vara en tankefigur, men vi kan se i Västerbotten att det har de facto fungerat och Sverige är ett utmärkt exempel på detta. Man har erövrat viktiga maktpositioner i statsapparaten och i den offentliga sfären dit man faktiskt kan räkna även den privatägda delen av gammal media. Och man kontrollerar dem väldigt väl.

Martin

Det är inte så att det finns någonting inneboende i mediesfären som leder till de här tendenserna utan man brukar säga att makt korrumperar. Kan det inte vara så att om man sitter på toppen av en sån här kommandohöjd, man har kontroll över ett massmedium för envägskommunikation, så utvecklar man naturligt en fenomenattityd? För att det är ens roll att blicka ner på alla andra och kommunicera till dem i bred skala.

Boris

Ja, det där spelar också en väldigt stor roll. Därför att har du en byråkratisk struktur, så oavsett ursprunglig ideologi, så gifter sig den byråkratiska strukturen åt alldeles utmärkt sätt. med leninistisk tankegång och syn på massorna. Och det ser vi ju när leninister någon gång i våldsrevolutionen lyckas se det överallt, det blir ju ganska lyckliga äktenskap mellan statsapparaten och leninisterna. Här sker det i mer fredlig form, även då de funkar alldeles utmärkt väl ihop.

Martin

Jag kan ju tänka mig ett, ja, kanske du skulle säga historiematerialistiskt perspektiv. Att den här typen av auktoriteter prioritära tendenser är ganska naturligt följd av en viss typ av teknologi. Av tryckpressar, distribution av tidningar, när man har den här en till många-kommunikationen av absolut grundläggande teknologiska skäl, det är ingen som har valt att det ska vara så, det är helt enkelt en teknologi som uppfanns, så får man undervikligen den positionen, att vissa människor blir väldigt mäktiga eftersom det är de som råkar sitta på de här positionerna, kommunicerat med alla.

Det spelar ingen roll. kan jag tänka, vilka människor det är som befolkar de här positionerna, vilka principer de har, vilka ideologiska utståndspunkter. När de väl sitter där och har den här makten så kommer den makten att korrumpera. Nu har vi en lösning på det problemet, därför att nu i väldigt snabb takt så håller den här masskommunikationen på att ersättas av många till många kommunikation tack vare internet.

Det är ju mer internet som en teknologisk revolution som följer det här. också en ideologisk revolution, som är ett brev på posten. Och då får vi en situation där ingen kan ha en sån här dominerande position längre. Det största du kan vara nu är att vara en känd bloggare och sånt där, och då har du fortfarande bara din lilla krets som följer dig. Det finns ingen officiell sanning längre, det finns ingen DNs ledarsida som slår fast på hela svenska folket vad som är en salongs färg i åsikt.

Boris

Och just det där var en underbar historiematerialistisk utläggning. Men just därför gäller det att vara så vanvettigt vaksam på alla inskränkningsförsök av den relativa frihet som internet ändå idag innebär. Om man hade samma situation under 16- och 17-talet, då innebar ju tryckpressens uppfinnande möjligheten att sprida fria idéer.

Och den franska upplysningen är en följd av detta till exempel. Men sen får vi en lång period när övrigheten skaffar sig kontroll över tryckpressare och upprättar dem här komponenterna. Och samma tendens ser vi idag. Internet ger oanade möjligheter till frihet. Och samtidigt finns det centrala tendenser för att inskränka och beskära denna frihet. Ständigt pågående kamp.