Martin

I planekonomins Venezuela krossar försäljare sina ägg hellre än att sälja dem med förlust.

Boris

Situationen liknas med den i Atlas Schragd. Sovjet, understalen och tvångskollektiviseringen där man skulle kapa åt sig alla bönders djur och åkrar. De slaktade ju alltid djurväg och käkade upp det. De kastade hellre bort det de inte orkade äta upp än att ge det till staten. Vilket är på något sätt en rimlig reaktion faktiskt.

Martin

Ja, och det här är ju en väldigt bra poäng att det är inte bara att hämta åt en ätlarsvagd. Det är verkligheten. Det är verkligheten i Sovjet och verkligheten överallt. Jag vet från när jag var liten och min familj spenderade ganska mycket tid i östtyskland. Då fick man höra sådana här grejer hela tiden och se. Till exempel att finare köttbyte, finare styckningsdelar, de var tillgängliga på restauranger. Du gick in som vanlig östtysk och sa här är mina östtyska markskärsköpande oxfilé.

Garvar de bara. Det finns inget sånt. Om vi kom in med våra västpengar– –och ville beställa en oxfilé, inget problem. Det kommer ut på ett kick från stöket. Vi kunde betala med D-mark eller svenska euro i D-mark. Men vi visste att när inte vi var där, när inte turisterna var där– –och hade västvaluta, då gav man oxfilén till hundarna. För att du kan inte sälja den för Östmark. Du kan inte få ihop den här affären. Det bästa är att du ger det bästa köttet till hundarna.

Par for the course, kan man säga. När man hamnar i det läget som Venucela hamnat i. Det som uppmärksammas här var en specifik incident där en mathandlare bestämde sig på ett väldigt offentligt sätt att förstöra sina ägg. Ni ser en bild här av hur han då har tagit stora brickor med ägg och kastat dem i marken. Så det bara flyter krossade ägg överallt. Det måste vara väldigt farligt att göra, Venucela.

Boris

Han har säkert sträffats på varje handelssätt.