Martin

Marcus Biro fick sparken som skribent på fotbolls-site efter att ha ätit lunch med Sverigedemokrater.

Boris

Det fascinerande här tycker jag är att vi bevakar ju väldigt noga i bubbla. Gammel medias allt mer accelererande död. Dödsprocess. Och hur de ständigt jämlar sig över att vi avskedar folk hela tiden när vi har sämre och sämre intäkter. Och alltid så ursäktar journalister i gamla media med att men vi kan inte göra bättre produkter för vi har så lite resurser, vi har så lite folk.

Den här artikeln i Expressen har en artikel om detta. Och det var de som breakade nyheten. Och vet ni hur många personer det var som skrivit om 2500 tecknen som berättade att Marcus Birre ätit lunch med två Sverigedemokrater? Berätta! Tre stycken. Tre reportrar anförda av stjärnreporter Niklas Svensson skriver alltså 2500 tecken om att de har ätit lunch. Och det stora avsnittet var att de hade alla tre tagit varandra i hand efteråt och tackat varandra över samtalet.

Hanif

Men jag bara undrar, nu så här, jag tycker i och för sig att varje företag har rätt att sparka och anställa vem de vill. Och man kan ju... Jag har inga problem med att man gör det av vilka kvalifikationer som helst. Åsikter, you name it. Det är upp till företagen att definiera. Om man vill ha en nynazist eller en miljömuppe eller vad som helst anställd.

Men, om det inte är offentligt. Staten bör ha en mycket mer restriktiv... syn på vilka man får sparka eller inte på grund av åsikter. Men det intressanta här är ju att fick inte Zoran Ismail just ett kronikörsjobb för att han fikade med Sverigedemokraterna? Det var ju samma Sverigedemokrat till och med, det är ju Linus Bylund.

Brukade ju Zoran Ismail fika med? För hans idé var ju att han skulle liksom förstå dem och veta hur man kan liksom motarbeta. Ja. Liksom deras åsikter om man hade en dialog. Det var ju hans idé. Men här är det ju inte så. Kanske är det hur Biro beter sig. Att Biro har lyckats göra sig så ovän med så många.