Martin

Leif Scholman. Sveriges Radio hyllar sig själva i tillräckligt lagda porträtt och glömmer dubbelmoralen. På 1970-talet motarbetades ABBA och kommersiell musik av SR. Den är väldigt bra, ja. Den tycker jag är intressant eftersom Sveriges Radio firar 90 år. Man försöker framställa den här extremt tillräckligt lagda bilden av sin egen historia med det här särskilda klipparkivet som ligger på deras hemsida. Och det är jättekul att lyssna på.

Men var är alla de här sakerna som man inte får lyssna på? För det är inte så att man publicerar hela sin arkiv. Man kan till exempel inte gå tillbaks till 1974, där ABBA vann Eurovision-festivalen med Waterloo. Då kommer Ulf Gudmundsson, utsänd från SVT, trycker upp mikrofonen i Stig Anderssons ansikte och säger Förra året gjorde ni en slager om hur man ringer till varandra.

Det här året gjorde ni en slager om hur 40 000 människor dog, cyniskt uttryckt. Och du kanske kan berätta lite mer om det här, för du var med på den här tiden. Du lyssnade säkert inte på Sveriges Radio, men du följde säkert Kulturdebatten. Vad är det som sker? Var det på det här sättet att Sveriges Radio hatade ABBA och baktalade om dem?

Boris

Ja, det började redan på 30-talet med Ångradion. Jo men så där var det ju väldigt tydligt alltså och Sveriges Radio var ju, alltså det var ju två parallella världar. Dels hade man den värld där folk lyssnade på vanlig musik, hur jag får säga. Och så var det inte Sveriges Radio som hade ett väldigt tydligt icke-kommersiellt budskap.

Allt som sålde och som folk lyssnade på var per definition dåligt. Men jag vill flytta det här lite framåt i tiden. Därför att vi får inte tro att det här tillhör en förgången tid. Och att nu så satsar man på... Nu har man släppt det här och nu kör man Schlagerfestivalen i stadstevio. Och har ingen ångest över detta som man hade förr.

Jag intervjuade ju Lennart Vretlind på Twang för något år sedan. Och då berättade han hur han håller på att bli tokig. Han hade ju väldigt bra musikprogram i... i radion. Och då införde man ett dataprogram som skulle hantera musiken och räkna efter så att det var nationalitets- och genusmässigt korrekta spellister.

Och han hade det så här, alla parametrar till och man kastar in kvinnor och svarta och you name it. Så att det här tillhör inte en förgången tid, alltså idiotin utan den lever i högånsklig välmåga menar nu. Lite mer high tech.

Martin

Alltså det är intressant, det är fascinerande. Jag som är intresserad av Piratradions historia och framförallt stort fan av Radio Nord. Jag har ju läst om hur det gick till på den tiden, alltså 1961, när man startade Radio Nord. Och där var syftet att svenskarna överhuvudtaget skulle få lyssna i radio på populärmusik. Och det handlar ju mycket om rock, rockmusiken, som var en ny stor grej.

Och inte bara rock man spelade, men det var ju en stor grej. Men, i Sverige. Man fick inte höra rockmusik i Sveriges radio. Man fick inte höra populärmusik överhuvudtaget. Det var bara klassisk musik, marscher, folkmusik kanske. Den typen av saker. Inga populära låtar överhuvudtaget. Inga visor, ingenting som folk i allmänhet girade att lyssna på. Utom en enda gång i veckan, då man hade fem eller tio minuter, då man spelade populärmusik.

Alla svenskarna satte en klistra där vid radioapparaten på lördagskällen. Men det var en gång i veckan som man spelade någonting annat än musik som ingen ville lyssna på. Så att när Radio Nord kom och sände dygnet runt med senaste popmusiken från USA och Sverige och Norge och en massa andra ställen, en massa musik som inte kom ut, så var det en revolution under de ungefär två år som de kunde hålla på att sända.

Jag är lite naiv här och kanske historiskt okunnig, får jag erkänna då. Men jag tänkte meddela att det där blev bättre för att i och med att Radio Nord kom och sen försvann... Så de som jobbar på Radio Nord, de kom in sen på Sveriges Radio och sen så blev det mer populär musikprogram i Sveriges Radio för att man ville att det skulle bli fler sådana här prataradio kanaler. Men det var intressant att läsa det här med att man motarbetar ABBA så intensivt.

Och du har ju stått helt rätt i det. Jag känner också till det här som du berättar om nu, att det pågår idag egentligen precis samma sak. Även som ren censur av musiken, även om det kommer i en annan skepnad.

Boris

Ja, det är för att de har alltså... I Stadsradion och Stadstvns uppgift är ju att de anser att de ska fostra oss, vi vet inte vårt eget bästa. Därför har ju SAUK rätt, det är klart att media liksom styr det vi får veta. Och det går ner på sådana perspektiv. på ett sånt nivå som att vi får inte lyssna på vilken underhållningsmusik vi vill. Det är bara det alltså.

Martin

En annan intressant sak i den här artikeln handlar om Schlagerfestivalen. Efter att Abbadon vann 1974 så blev det Sveriges tur att arrangera festivalen. 1975 måste det ha varit då. Och då var SBT väldigt motvilliga att göra det här. Så man tvingades, man sa själv att man tvingades hålla Eurovision-finalen 1975.

Och i den stora finalkvällen i Älvsjöhallen så bjöd man inte ens in ABBA. Man bjöd inte in dem till publiken, man bjöd inte in dem för att stå på scen eller presentera sig eller någonting. Så ABBA var inte ens inbjudna när de hade dragit den här festivalen till Sverige. SVT lär mer kraft på att rapportera om den alternativa slagarfestivalen som hölls i ett stort tält.

Då hade man TV2, TV1 som sände motvilligt Evolutionsfestivalen. Och TV2, den radikala kanalen, som sände Gippot i tältet. Och Aftonbladet som också var väldigt pådrivande i hela den här så kallade musikrörelsen. De menar på en början musikrevolution i det här tältet.

Boris

Det var det inte men jag vill nog... Fast Alternativfestivalen var faktiskt roligare. Det måste jag säga.

Martin

Du var där alltså, inte i Älvsjö heller? Ja. De hade 12 000 i publik. Det säger nånting om Sverige i allmänhet på den tiden, hur det var på 70-talet. För oss som är unga, och nu, det är faktiskt inte så ironiskt här, för en gångs skull. Utan på fullt allvar, för mig som är född på början av 80-talet. Jag behöver läsa såna här saker för att förstå hur allt det har varit. Sätta saker i en historisk kontext. Och i någon mån så märker man att det har blivit lite marginellt bättre än det var förr. De har inte lika stora frihetsgrader på grund av internationalisering, mer insyn, internet, såna här saker.

Boris

Men en viktig sak i sammanhanget, därför som jag är gammal nog har varit med, är att man ska komma ihåg att den alternativa musikrörelsen, hade ju väl lätt rätt, det här med kommersiell, icke-kommersiell och så vidare. Men det vill jag... En viktig sak i sammanhanget var att man var extremt antistatlig. Man skulle ha kommit på tanken på att tänka att nu ska vi ha en alternativfestival här, var kan vi söka bidrag?

Staten var en fiende. Så är det ju tyvärr inte längre, utan nu är alla som ägnar sig åt kultur det första de gör innan de bestämmer innehållet i teatern, föreställningen eller koncernen. Då grubblar på var kan vi få bidrag? Och sen får det bestämma. Så medan staten lyckades på att... Trots allt, de lyckas inte kastrera vanligt folkslistande men de lyckas definitivt ta koll på den alternativa musik- och kulturscenen på ett väldigt effektivt sätt. Sörligt nog.