Button-svg Transkribering

Rebecca Weidmo Uvell: Bidragsentreprenör Johan Ehrenberg tar 23 miljoner om året i presstöd till oönskade tidningar, fifflar bort eventuellt överskott via subventionerad solenergi

Martin

Rebecka Veidmovvell, bidragsentreprenör Johan Ehrenberg, tar 23 miljoner om året i pressstöd till oönskade tidningar. Fifflar bort eventuellt överskott via subventionerad solenergi. Rebecka Veidmovvell bara växer och växer tycker jag i sin granskande gärning. Den här gången så har hon gjort en djupdykning i Etcetera-koncernen.

Och Johan Ehrenbergs före har man den där och också hans historia som bidragsentreprenör. Hon går bland annat igenom hur konserven är strukturerad med små separata bolag för alla lokala avdelningar. Det är tricksande man gör för att uppfylla kraven för pressstöd. Det spelar inte så stor roll om man tricksar för pressstöd eller man får pressstöd på något fullständigt otricksigt.

Boris

Det finns inget fint sätt att få pressstöd. Det är smutsiga pengar. Det är våra pengar, vilket fall som helst.

Martin

Ja, det är väldigt viktigt att påpeka. Eftersom det är ingen annan som gör det, så tycker jag att det är viktigt att vi påpekar, så ofta vi bara kan, att det är ingen skillnad mellan ETC och Svenska Dagbladet. Den enda skillnaden mellan ETC och Svenska Dagbladet är att ETC tar 23 miljoner, Svenska Dagbladet tar 3 miljarder. Inte samma tidsbror det kan sägas. Men Svenska Dagbladet har tagit enormt mycket mer pengar från etc. Och är i praktiken precis lika beroende av statliga pengar.

Boris

Och de trixar också med upplager och gratispenalier för att få ut maximalt.

Martin

Så fort man börjar ta pressstöd så är det det verkstaden handlar om. Att trixa med alla sådana saker för att få maximala bidrag. Och till exempel, som jag har sett exempel på, att för allt i världen se till så att man inte växer och blir för stor. Så att man inte blir den största tidningen på orten där man är verksam. För då blir man av med pressstödet. Så man har också ett bra incitament att inte vara för bra och inte sälja för många lösnummer. Ja,

Boris

eller så köper man den andra tidningen. för att både säkra pressstöd, för då får man en pressstöd den vägen. Det finns många sådana exempel. Och så säkrar man också distributionsstödet, som man inte skulle kunna få om man var ensam tidning. Så att alla, alltså jag kommer inte på någon tidning som inte trixar med detta, eller strävar efter att komma ihåg, utan någon pressstöd. Men det finns alltså en, det här är egentligen inte, det här är en bra text som, den är väldigt belysande.

Men det finns en historia i förhistorien. Det är väl egentligen bara jag som är gammal nog att komma ihåg den. Det är för att en gång i tiden så var Johan Ehrenberg en synnerligen sympatisk person. Vi hade ju mycket affärer ihop. Och han var en frisk fläkt i den svenska vänstern. För om man går tillbaka till hans tidiga skrifter så var han väldigt antistatlig och marknadsvänlig.

Och han var faktiskt en av de första personerna i den svenska inte bara vänstervärdena, men medievärlden. som insåg alla möjligheter som den nya tekniken gav. Så från början så ville han ju verkligen bygga upp ett vänstermediaimperium som fungerade på marknadsvillkor och var emot staten.

Men sen, min personliga tolkning till att det sen gått åt helvete det är att de flesta som röstar eller betraktar sig som vänstermänniska är alldeles för korkade i huvudet och förlatar. för att kunna bygga upp någonting sånt. Så jag vet de första åren av Johans verksamhet så åkte ju folk ut och in.

De tog sig in och sparkades där för att de var för lata och för inkompetenta. Och till slut så är min mycket tydliga bild att han gav upp helt enkelt. Han ville fortfarande vara vänster. Han ville bygga det här mediamperiet. Men han insåg att nej men jag kommer aldrig få ihop folk som verkligen vill bygga upp någonting på riktigt. Jag får gå till staten och åka tillbaka. rörelsen och så gick han in i det här bidragshusket där han inte var från början. En mycket sorglig historia. Ja, det är intressant.

Martin

Även om Johan Ederberg nu är en lev bidrag och verkar vara en nästan hundra procentigt hundra procentig parasit så är det uppenbart att han är betydligt mer driftig än nästan alla på den sidan av paketet. Hur många vänsterfigurer ser man som håller på med sånt där i den mån? Och om det finns sådana drivkrafter, initiativförmåga, så brukar det ju vara att man blir bidragsentreprenör i någon annan bransch.

Kanske att man startar sådana här välfärdsföretag. Det är ju typiskt gamla socialkommunpolitiker som startar någon skola som trycker in barnen i gamla fraktcontainrar och kallar det för en skola och gör 40% vinstmarginal och sådana här saker. eller Jan Emanuel Johansson som startar ett behandlingshem i Kenya och får 50 miljoner för det.

Sen åker man ner och visar att det finns inget behandlingshem, det finns ingenting i... Det finns bara Manuel Johansson som kör runt i sin Ferrari. Och någon av sina motorcyklar också. Ja, han är särskilt förtjust i motorcyklar, framförallt vanligare än förr i tiden. Nu har han lite mer tagit examen, så nu är det mer Ferrari och Lamborghini och sånt där. Det började med hojen för Jan och Manuel, om jag har förstått saken rätt. Men i det här fallet så har vi en väldigt drifty person, smart och drifty på många sätt. Och han tänker rätt,

Boris

det är inte fel att tänka grön energi. Han startar mobilbolag och så vidare. Men återigen, det finns ingen marknad till vänster. Det finns inga driftiga personer där som kan bära upp oss. Det finns inte deras mentalitet att man ska skada dem. skapa företag och sälja varor. Så är man en ensam general som han och vill fortfarande kalla sig vänster då är det bara att kliva in i korridorerna med bidragshandlingarna.

Martin

Jag får lite bra känslan av att det finns någonting ångestladdat och konfliktfyllt i Johan Ehrenberg. Att det finns en massa bra saker där inne som som skulle kunna komma ut, som skulle vilja ut. Bland det fasta dåliga mönstret. Jag förstår lite mer nu när du förklarar bakgrunden. Det förstärker den bilden av situationen. För att han är ändå betydligt piggare och kan, även om det är nonsens, allting han skriver om företagande och vinster och såna här saker. Så är det intressant att han ens skriver om sådana frågor. För det finns ju stort sett ingen annan till vänster som pratar i sådana termer.

Boris

Nej, alltså han har ju skrivit väldigt bra saker om när han fortfarande... Innan han hade fattat att vänstern är befolkade av zombies så skrev han ju fantastiska hyllningstexter till marknaden. Han tillbringade en tid i Hongkong till exempel och var helt frälst när han kom tillbaka. Så att... Ibland när jag vaknar har jag ett hopp om att han ska komma till Sands insikt och komma tillbaka på något sätt.

Martin

Ja, men det är i alla fall väldigt sorgligt för att det här är en person som uppenbarligen har någon sorts känsla för entreprenörskap och kanske någon gång har hållit på med det. Och nu så håller han på. Det är en del av den här politiska kriget som vi har haft. ...total bidragsentreprenör. Han är ingen företagel entreprenör överhuvudtaget. Han gör inga riktiga affärer. Han lever bara på andra människors pengar som han tillskansar sig.

Boris

Han har blivit skitbra på att lista ut helt enkelt hur man ska söka bidrag för saker som inte finns. Alltså... Merparten av de här etc-produkterna är ju icke-existerande. Och läsas inte av någon heller.

Martin

Jag blev väldigt förvånad faktiskt när jag såg här hur få läsare de har. Alltså att de har 20 000 prenumeranter och sånt där. Det är ju allt som all i hela landet. Jag tycker det är otroligt få. Jag tittade på deras trafiksiffror från Kia Index som spårar trafik till Sverige. Nu har jag inte de siffrorna i huvudet, men det var också så att man satt i halsen när man såg hur lite trafik de hade.

Om man jämför med de här andra alternativmedlen med annan politisk inriktning som vi pratade om tidigare i det här programmet. Till exempel Fria Tider. Så är etc. en liten loppa. Fria Tider får, mig veteligen, jag har ingen insyn där, men mig veteligen får inte de en krona i Preste utan något sånt där. De har ingen printutgåva. De finansierar sig på en sorts abonnemang. Det är en ordning som är en ordningsförsäljning till sina läsare. Det går tydligen enligt uppgifter bra för dem ekonomiskt. De är långt mycket större än etc. De konkurrerar med SVT om vem som har flest delningar.

Boris

Men någon gång ska vi fördjupa oss i detta ännu mer. För jag tror att ett sätt där projektet visar att svensk vänster existerar inte som politisk kraft egentligen. Alltså vänsterkläder är en accessar som man kan visa när man går och röstar ungefär. Genom att rösta på Miljöpartiet, Vänsterpartiet eller FI. Men det är ingenting annat.

Det finns inget genuint intresse för omvandling av samhället i någon jävla riktning. För då skulle de ha riktiga präster. Mycket mer trafik och så vidare. Så det Erbärgen kan göra, det är helt enkelt att suga på statens spenar som Frank Både uttryckte den gång.