Transkribering
Skattefinansierade magasinet Norrländsk Journal en motreaktion på digitaliseringen
Martin
Skattefinansierade magasinet Norrländsk Journal. En motreaktion på digitaliseringen. Du bor ju som är i tidskriftsbranschen. Har du sett den här Norrlandsmagasinet? Ja,
Boris
jag är väldigt nyfiken på hur den skulle vilja hålla den i handen. Alltså, den här historien är ju dels, grunden tycker jag är lite sympatisk att de har konstaterat att det inte alls är så att pappersmedia är döda. Det beror på hur pass bra man är. Hur pass bra man gör när man hittar rätt nisch och så vidare. Och så har de uppehållningens neglat på den amerikanska marknaden där det faktiskt finns mängder av framgångsrika magasin och lokala tidningar som är bra.
Och sen risa entusiaster som också får det att snurra och gå runt för att de har hittat rätt. Det som jag tycker var bekymmersamt med den här artikeln var att de berättar att- i de första numren så skrev de också om företagande och beskrev det och fick betalt för detta. Men de kände sig lite olustiga över det här så att det var inte fint.
Så att det tog man bort. Så istället lutar man sig mot kommuner och staten för att få bidrag. Då kände jag att det var bra. Det kändes det enast mycket bättre. Och där tycker jag att det är så sanslöst fattigt tänkt. Alltså ursprungstankningen var jättebra. Men driver du företag i Norrland som har startat någonting nytt så är det väl värd att bli omskrivande.
Där finns ju en spännande historia. Och det är ungefär som vi pratade om nyss, om den här sommarpodden som slöseriombudsmannen har då. Antingen så är det kultur, eller så är det antingen så. entreprenörskap och vad skulle det inte kunna vara både och? Så att den här, de har ju skjutit sig själva i benen där uppe och i nacken uppe i Norrland för att någon dag tröttnar ju Umeå kommun på att kasta in pengar, då är de ju rökta. Istället skulle de ha bivit en motor i nyföretagande i Norrland och skrivit där också, förutom kulturen. Då kunde det bli en häftig produkt.
Martin
Ja, men det här leder oss in på det som jag egentligen är ute efter med den här nyheten. För att det finns en annan nyhet i tidningsbranschen som vi inte har fått. Jag har en länk om just nu. Men den är delvis relaterad till det som du pratar om nu. Därför att nu i dagarna så har det utkommit en ny tidsskrift här i Stockholm som heter Easy South. Där du Boris är chefredaktör. Stämmer det? Är du chefredaktör?
Boris
Martin
Ja du är chefredaktör och en av de flitigaste skribenterna i det första numret som jag nu håller i min hand. Och luktar på. Tack för mig. Det luktar väldigt gott. Kan du förklara varför det luktar så gott?
Boris
Vi körde den på obestruket på ganska tjockt papper. Det är snyggt, men en oväntad effekt som vi fick......var att trycksvärtedoften hänger kvar även en vecka efter att den kom från trycket. Vilket är en oväntad, men väldigt behaglig effekt. Det känns hela tiden som den kom direkt från pressen. Det är rätt skönt.
Martin
Det luktar som ett gammalt bibliotek eller nåt. Jättemynsigt. Ovanligt gott. Det finns många intressanta saker med det här tidningsprojektet. Men det jag är mest nyfiken på och skulle vilja knyta an till är någonting som du nämnde tidigare apropå den här norrländsk journal. För de började då i sitt första nummer med sponsrade artiklar. Så de hade en sort native advertising-strategi som du nämnde.
Och sen så kände de att det här passar inte så bra. Så att... De tror inte att det här är relevant, säger de för deras läsare. Och då plockar de bort det och sen så är det lite oklart nu hur de finansierar sig själva. Men du Boris, du har sagt någonting väldigt annorlunda i samband med laseringen av Easy South. För du skrev för ett tag sedan om att gränsen mellan redaktionell verksamhet och annonsförsäljning håller på att suddas ut. Och det är någonting bra. Det är någonting som du vill bejaka och ta tillvara på. Kan du berätta lite mer om det.
Boris
Ja, vi tänker så här att det första magasinet här som Easy South är alltså Södermalmsbaserat. Och här händer det mängder av... Man får ju ofta intrycket av att det är bara en massa kulturarbetare som går runt och väntar på skikontrakt eller bokkontrakt eller får vara med i tv och tjäna pengar på det. Men stadsdelen är ju fylld av pigga företagare i olika åldrar och av olika kön.
Och även stora företag och aktörer. För allt detta vill vi skildra och för oss är det en självklar... sak att inleda samarbeten och partnerskap med dem och få dem att gå in med pengar i verksamheten. Och vi skildrar detta på ett journalistiskt och självklart oberoende sätt. Och vi inleder inte partnerskap med företag som vi tycker har en dålig produkt.
Så vi har väldigt svårt att se problemet med att riva den där skrankan helt enkelt. Det är en gammal, ålderdomlig sätt att tänka. Och ett småfekt sätt att tänka.
Martin
Men det är en väldigt aktuell diskussion. I nyhetstidningar, i tipskrift, i hela mediamarknaden nu. Där många menar på att det underminerar journalistikens integritet. Jag tycker själv att det är ganska oklart vad som är problemet. Ja. Och jag har också reflekterat över att... Även då redaktioner som det svårt att se skillnad på materialet ofta.
När redaktioner som gör respektive inte gör det här. Men uppenbarligen så borde finnas massor med möjligheter för den som faktiskt bejakar en sådan här strategi. Men du är nog den första som jag har hört som har sagt det rakt ut på ett tydligt sätt. Ja,
Boris
men vi vet att vi när vi närmar oss en en partner och tar upp en. ...diskutera om någon ska gå med i tidningen och stötta den och att vi ska skriva om dem. Så är vi jävligt öppna och tydliga med vad vi vill göra för en produkt. Och det finns ju alltid den här jävligt udda idén hos folk som inte håller på med företagarna.
Att företagare är lömska personer som kommer att dra in annonser eller jävlas med dig om du inte skriver exakt det du vill. Att de ska skriva. Och så fungerar det inte i verkligheten. Det är klart att det finns sådana företagare också. Men de skriver ju inte. De flesta, alltså väldigt många företag och entreprenörer, har inga som helst problem med kritiska frågor, en diskussion om problem och så vidare.
Jag upplever det motsatta, att i kulturvärlden man sopar saker under mattan, hymlar, döljer saker och ting, upprättar falska enigheter, håller tyst med sina egna åsikter för att kunna klättra i en redaktion och så vidare. I företagarvärlden man ofta mycket öppnare, tydligare, har inga problem att diskutera företagets problem, inriktning, strategier och så vidare.
Och dessutom är det väldigt dumt att avhända sig sådana partnerskap och samarbetspartnerskap. Därför att varje företag är ju fyllt av jävligt spännande berättelser. Det här är man ju ofta i amerikanska media mycket bättre på att skriva företagshistoria och hur man har byggt upp ett företag och motgångar man har mött och framgångar man har haft och så vidare.
Det är bra stories helt enkelt. Och det sjuka är att i svensk media så saknar vi berättelsen om företagandet helt enkelt. Man brukar ofta klaga på att en svensk arbetar. romanen är borta, den dog på 30-talet. Det gjorde den ju inte alls där, och den lever ju fortfarande kvar. Men däremot, den svenska företagaromanen, jag kommer att vara på Svenderblang ungefär, och Sven Fagerberg för övrigt. Vem fan har skrivit om den svenska företaganden?
Martin
Ja, det är en väldigt bra fråga. Och bland annat därför så tycker jag att det är så kul, det här initiativet och den här inriktningen. Dessutom, jag har inte hunnit läsa alla texter i det första numret än, men det är väldigt mycket kvar. Du har också skrivit några skriventer. Du har skrivit några skriventer.
Du har skrivit några skriventer. Hur gör man om man vill läsa Easy South?
Boris
Det var en väldigt bra fråga. Vi håller på att bygga ut distributionsnätet nu. Under juli kommer vi att finnas och bygga ut och se hundra distributionsplatser där man kan gå in och hämta tidningen. Eller magasinet på Södermalm. Det är kaféer, bokhandlar, butiker och så vidare. Tack för mig, och tack för att ni har tittat på den här videon. Vi kommer att ha 200 sådana punkter från och med augusti.
28 augusti kommer nästa nummer, det kommer varje månad. Och på lördagarna så delas den ut på gator och torg av pigga ungdomar, där man kan plocka upp den. Vill ni enkelt komma över ett ex så går ni in på någon av bokhandlarna på Söder.
Martin
Så det gäller bara att komma hit till Söder och gå till något av alla hippa ställen. Eller leta efter en hipp ungdom på gatan som står ute ute. Precis. Ja. Väl värt besväret. För den som till exempel vill läsa om när Boris ger sig ut på jakt efter den sista hipsten, men bara hittar stora skägg.