Boris tror att förlusten blir värre än opinionssiffrorna visar och att motviljan mot Trumpadministrationen bör en rad galna demokrater in i kongressen. Martin ser Zohran Mamdani och Abdul El-Sayed som tecken på att läget i USA är värre än i Europa. Vi häpnar över husrannsakan hos Ilhan Omar och Trumpfamiljens ekonomiska affärer.
Martin ser Trump göra AI-boomen till ännu ett sätt att berika sin familj. Varken demokraterna eller Tucker Carlsons ludditiska populism kommer att stoppa Altman, Amodei, Musk och Hassabis. Boris påpekar att människor redan överlämnat sig åt mobilen, och vi konstaterar att slaget förlorades långt före LLM:er.
Martin pendlar mellan hopp och förtvivlan men känner sig intellektuellt uppiggad. Boris tycker att det är bra att mänskligheten äntligen står inför en värdig utmaning. Martin undrar om han borde ha pratat betydligt mer om AI i sändningarna och vill höra vad lyssnarna tycker.
Kommentarerna på förra avsnittet fortsätter rulla in och vi betar av dem i tur och ordning. Martin menar att adelns genetiska sparkapital står kvar, eftersom det avgörande är vem adeln gift sig med. Boris ser inga skapande adelssläkter kvar. Boomers är inget genetiskt block, till skillnad från kvinnor, och Boris vill dra in rösträtten för alla kön.
Boris misstänker att Habsburgs familjeprojekt främst gäller den egna äktenskapsmarknaden. Martin påpekar att varje dynasti burits av ett nätverk av familjer och att ambitionen bör vara prosaisk: håll ihop släkten och låt egendomen stanna kvar. Den som drömmer om att bli renässansmänniska bör hellre ta striden om sommarstugan.
Martin påpekar att hondjur har motstridiga biologiska program och ett absolut förbud mot infanticid är en historisk anomali införd av kristendomen. Boris menar att ett samhälle som skickar in folk i föräldraskap utan regelverk kommer att få fler barnamord.
Sydkorea har två gånger nekat att skicka resurser till Irankriget och Trump svarar med att omfamna Nordkorea. Martin ser ett av de roligaste utspelen från Trump någonsin, medan Boris läser in en genuin personlig samhörighet mellan de två runda männen och påminner om bilderna från parkbänken. Vi spekulerar om nordkoreanskt kol till amerikanska AI-datacenter.
Martin återvänder till konspirationsteorin att Odysséen och Iliaden ursprungligen är berättelser från norden och fastnar vid ösiffran. Precis som de blå zonernas höga åldrar mäter dålig folkbokföring reder vi ut varifrån den kommer, och Boris förklarar hur efterkrigsbidragen gav Okinawa sina metusalemar. Han ser samma patetiska drag som hos Olof Rudbeck.
Martin skiljer på rörelsen, som alltid varit obskyr, och idéerna, som alltid varit inflytelserika. Vi ifrågasätter värdet av att nå ut till unga människor och Martin berättar om hur han över åren påskyndat nedgången i antalet lyssnare.
Trots sina idoga försök att undvika nyheter har Martin hört talas om att Israel har startat ännu ett krig i Mellanöstern. Radiopratarna konstaterar att det hela har fortlöpt på exakt det sätt vi förutspådde ett par månader innan kriget utbröt.
Vi inleder vår diskussion om The Lost Generation, en omdiskuterad artikel av Jacob Savage, med en sammanfattning och inledande kritik, samt kommentarer om den debatt den orsakade.
Med avstamp i kommentarer från Bronze Age Pervert diskuterar vi hur unga vita män utmålas som offer, vilket varken är nytt eller önskvärt. Vägen framåt är att manifestera styrka och exploatera fiendens svaghet.
Martin uttrycker munterhet och optimism inför att så många institutioner förstör för sig själva genom att göra sig av med vita män. Detta öppnar upp fantastiska möjligheter för alla som vill bygga nya institutioner.
Vi avrundar vår diskussion om rasistisk diskriminering mot vita män genom att undersöka olika tänkbara karriärvägar. Det är frestande att gå så långt bort som möjligt från korrupta institutioner men vi diskuterar också behovet av en ny generation av rättänkande ämbetsmän.
Vi inleder vår temasändning om Grönland med en tidslinje över det skådespel vi bevittnat den senaste veckan, med dramatiska förvecklingar och upplösningar. Väldigt lite av substans har inträffat, men en hel del intressant retorik och symbolik.
Är Grönland faktiskt ett strategiskt värde för Europa? Finns det något mer än historiska tillfälligheter som säger att Danmark eller Europa bör kontrollera denna fjärran landmassa? Vi drömmer ännu en gång om ett framtida Europa starkt nog att hålla sig med kolonier.