Martin

Reddit förbjuder antinatalistiska subforumet RFILism med över 10 000 prenumeranter efter bombdåd mot fertilitetsklinik i Palm Springs. Det här är en intressant historia, både som en mediehändelse, alltså det här beslutet om att censurera ett nätforum. R-efilism, också som en filosofisk händelse och ett tecken i tiden och så vidare.

Det handlar alltså om ett antinatalistiskt diskussionsforum, det vill säga en grupp människor som motsätter sig mänsklig reproduktion. Därför att de har etiska eller kanske andra filosofiska invändningar mot att nya människor föds. De säger saker som att barnafödande ökar mängden lidande i världen. Det bästa sättet att minska lidande till världen är att minska mängden människor.

Och i vissa fall då, som i Florida, här hos HISTENS, så försöker de liksom... Då blir de mer militanta. Och det finns den här specifika formen av antinatalism som nu har blivit förbjuden på Reddit. Den kallas för effilism. Och om jag förstår saken rätt så motsätter de sig inte bara barnafödande utan liv i allmänhet. Därför att liv leder till lidande och eventuellt även till andra skadliga effekter.

Etimologin här är lite speciell. Effilism, effilism, effil är ordet life baklänges. Så på svenska skulle man kunna vända på det liv och få villism. Villism skulle vara svenska namnet. På tyska skulle det bli ganska fint och poetiskt, kommer jag tänka på. Därför att liv på tyska heter leben, das leben. Och leben baklänges är nebel. Så det skulle på tyska bli nebelismus.

Det är väldigt fint för att nebel betyder dimma på tyska. Just det. Det som gjorde att de blev nedstängda nu är att vissa filister eller vilister är militanta och en av dem blev självmordsbombare. Han sprängde sig själv vid en fertilitetsklinik. Fertilitetsklinik är förstås en av de ondaste institutionerna man kan tänka sig. Det är väldigt naturligt att de riktar sig mot dem.

Och självmordsbombaren... En 25-åring som hette Guy Edward Barticus. Han kallade sig själv inte bara antinatalist utan även promortalist. Och tydligen så har diverse antinatalistiska grupper tagit avstånd från det här attentatet. Vi är visserligen antinatalistiska och vi är mot liv och för död och allt det där. Men vi tar absolut avstånd från det här fruktansvärda attentatet.

Och det är lite sådär som det är när man har en bred rörelse såklart. Ungefär som att sossar kan ta avstånd från ryska revolutionen till exempel. Men likförbannat så är det med en del av samma rörelse som Lenin och Che Guevara. veganer, frediga veganer en del av samma filosofiska rörelse som militanta veganer som attackerar minkfarmar eller vad de nu håller på med och i grunden så tycker de flesta veganer att det är bra att bekämpa minkfarmar, oavsett om de vill använda våld eller inte och de flesta sossar tycker att Che Guevara är jättehäftig så det är inte riktigt lätt att separera det här, men Reddit har i alla fall dragit en gräns och säger att just det här effilism-forumet där måste vi stänga ner, för att den här självmordsbombaren refererade till det specifika forumet i sitt manifest som han lämnar efter sig.

Sådana här som det brukar vara. Hur som helst. Det finns då miljontals antinatalister världen över. Och bara den här superobskyra extremistgruppen på Reddit, Fyllism, bara där hade de alltså mer än 10 000 medlemmar. Så att antinatalism är en riktig grej. Och jag har själv stött på vissa extremt intelligenta personer som har de här idéerna.

Bland annat en person som jag kom i kontakt med via vissa libertarianska kretsar. Vissa kommer känna igen det här och veta vad jag syftar på. Men detaljerna spelar inte så stor roll. Men jag hittade en krets av människor. Som jag har nämnt ibland här i Radio Bubba också. Jag fick stor respekt för att de verkar vara väldigt intelligenta och genomtänkta. Men de hade en ytterligare person i sin krets som de i sin tur högaktade för hans enorma intellektuella kapacitet.

Och den där killen, han som beundrade så var de som jag beundrade. Han var en sån här hardcore antinatalist. Så de hade alltid sådana diskussioner i den här kretsen. Jag kom i kontakt med det i den vägen. Och sen så hände en sak att den här antinatalisten han var så principfast och konsekvent att han tog livet av sig några år senare. Så nu är det förmodligen mindre snack om antinatalismen, men jag vet att tre, fyra år senare efter hans död så pratar de fortfarande om hur mycket de respekterade hans intellekt och så vidare.

Det är bara en liten personlig anekdot, men jag vill bara visa på att Liksom Det har kommit in i mitt liv på det bizarra sättet. För jag har själv aldrig sökt mig till de här idéerna eller försökt läsa på om dem. Ja, jag har två saker som jag tänkte att jag skulle kunna prata lite grann om det här. Dels några filosofiska reflektioner kring idéinnehållet. Och dels några observationer som är mer på samhällsnivå.

Båda är... Jag är lite grann benägna att känna en viss sympati eller en viss förståelse för antinatalisterna jag skulle vilja bemöta dem på ett mer sofistikerat sätt än att bara vifta bort dem och kalla dem för galningar eller sånt där så jag har lite stolpare framför mig på en lapp Jag tänkte att jag kan bolla över till dig först Boris, jag är nyfiken på hur du tänker kring det här med antinatalism och att de här idéerna tydligen sprider sig som en löpeld över världen alltså

Boris

Jag ställs inför ett alldeles för vanligt problem när det gäller mig. Väldigt ofta när jag sätter mig och betraktar världen så tänker jag antinatalistiska tankar. Eller åtminstone reduktionistiska tankar.

Liksom minska antalet. Så att jag kan känna en sympati för de tankarna. Jag skulle kunna tänka mig att laborera fram någon slags antinatalistiskt prospekt. Men det är någonting, jag har ju aldrig stött på dem som du har gjort.

Jag har bara läst om och av dem. Det händer samma sak som jag sa, det händer så ofta, jävla knäppskallar. Fan, dödskultsmänniskor, tokstollar, det är någon slags finniga incel som sitter och hatar mänskligheten för att de själva inte får till någonting på något område. Men det är lite lömskt då, eftersom jag också tycker att...

Jag kan känna förståelse för den filosofiska ståndpunkten att det är väldigt svårt att argumentera mot att mänskligheten är ett förbannat jävla misslyckande. När man tänker på de gånger vi har pratat om den nedåtgående kurvan för mänskligheten när det gäller prestation och genialitet för geniförekomsten.

Bara det räcker förbi. deprimerad och tänka att det som fanns i det här provröret det är bara bottensatsen kvar och den är inte så jäkla mycket att labba vidare med. Det är knepigt det där. Jag tror det finns en lösning på hela problemet. Paradoxalt nog så tror jag att Man måste gå tillbaka till upplysningarna, speciellt den franska upplysningen.

I ett program pratade du och jag om det här med min lilla fantasi om laboratorierna i Afrika. Och korsningarna och så vidare. Jag tänkte att det är en liten kul privat kokoidé som man aldrig får förverkliga. Sen upptäckte jag för två veckor sedan läst en bok, ganska nyutkommen av William Nelson.

på ett svenska byr titeln Upplysningens biopolitik. Och då upptäckte jag att han har rotat fram en massa gamla traktat från 1700- och 1800-talet och början på 1900-talet från franska tänkare. Sådana här som inte har publicerats vidare. Men där man håller fast vid upplysningens gamla tanke, alla är lika, alla raser och religioner och personer är lika inför lagen.

Men mellan raderna och där de utformar traktaten och idéerna och projekten är att förvisa dem lika inför lagen. Men de är definitivt inte lika intelligenta eller livsstugliga. Så att en rimlig tanke är att korsa fram nya raser. Så av antinatalismen vill jag ta med mig hem, som Sosa säger, insikten om att det här ser inte så jäkla bra ut.

Alltså vi måste betrakta mänskligheten mycket mer fördomsfritt. Men att hitta svar på vad detta innebär. Antinatalismens svar är ju att ta livet av sig själv. Bomba fertilitetskliniker, ta livet av andra. Det blir för mig ett argument för antinatalismen.

Det vill säga att det visar hur illa det har gått när de som har insett hur det har ställt med mänskligheten inte har något annat svar än att ta livet av. Det måste finnas ett bättre svar.

Martin

Antinatalism för dig men inte för mig.

Boris

Ja, men ditt är grand. Jag brukar ofta hamna i den där sitsen.

Martin

Ja.

Boris

Det är lite jobbigt.

Martin

Ja, men det är bra. Icke-universalistisk antinatalism. Ja,

Boris

precis.

Martin

Det är ju så som du säger, Boris, att de här idéerna, de är inte obegripliga och de är inte irrationella. För det har ju till saken att de här människorna som är antinatalister, de är ju generellt rationalister. De är väldigt intresserade av rationella kalkyler och utlitaristiska filosofiska idéer och så vidare.

En sak som blir fascinerande med ämnet är att det finns en sorts pervers logik i deras idéer. Och det är pervers logik på sätt och vis för att det är pervers att... överhuvudtaget blanda in logik i frågan. Därför att reproduktion handlar inte om rationalitet. Man skaffar inte barn för att man har gjort en kostbenefitt analys.

Och så kommer man fram till att avkastningen överstiger kostnaderna. Alltså ska vi skaffa barn. Eller mer specifikt, om man gör en sån analys, människor som gör såna analyser, de skaffar inte barn. Det är rätt svårt att räkna hem projektet på strikta formella ekonomiska premisser. Eller hur man nu skulle räkna på det. Förmodligen går man bet också om man försöker göra en sån filosofisk formell kalkyl.

Från det ekonomiska perspektivet så är att skaffa barn dyrt och komplicerat. Men också kanske mer filosofiskt. Från mitt personliga perspektiv så kan man konstatera att att skaffa barn tar ifrån en saker som är mer svårgripbara men väldigt dyrbara. Som till exempel frihet. Man ger upp väldigt mycket av sin personliga frihet när man skaffar barn.

Därför att plötsligt handlar livet i väldigt hög utsträckning om barnen. Man kan inte jobba som man vill, man kan inte resa som man vill, man kan inte hålla på med kanske hobbies och nöjesverksamheter som man vill. Hela ens liv. hela ens ekonomi och så vidare underordnas reproduktionen. Och det här är ju... Man måste se klart på den saken för att hamna rätt här.

Det här är fundamentalt oattraktiva saker. Pengarna är på sätt och vis den lättaste biten att förlika sig med. Men förlusten av frihet till exempel är en monumental sak. Och den är extremt negativ. Allt annat lika så är det en katastrof att få barn. Sen är det förstås så att allt annat inte är lika. Det som tillkommer i situationen är barnen och föräldraskapet.

Det som jag tror är det mest centrala är att föräldrarna genom föräldraskapet får en ny sorts relation till samhället och till alla människor omkring dem. Det är kanske den djupaste förändringen som sker när man skaffar barn. Att man blir en annan sorts person i samhällets ögon. Man interagerar med samhället som någonting annat. Kanske inte som en individ.

utan som ansvarig för en familj. Och jag tror att det här är det är också en nyckel inte bara för att förstå den antinatalistiska varför de idéerna får så mycket kraft utan också för att förstå fertilitetsdebatten den här fertilitetskrisen som det pratas mycket om och som vi återkommer till ibland som vi har sagt att vi ska försöka titta lite närmare på.

Här finns det några idéer som är kontroversiella, som man till exempel i högerkretsar brukar undvika ganska mycket. Men som alltid natalisterna på sätt och vis, jag vill inte ge dem för mycket credit, men som de på sätt och vis hinner nosa på. En sån sak då, det är det här som jag har snuddat vid redan, att det är på flera olika sätt fundamentalt oattraktivt att skaffa barn.

Det finns massiva nackdelar med att skaffa barn. Både för män och för kvinnor. Men vi skaffar barn ändå. Eftersom vi är biologiskt programmerade att göra det såklart. Men också för att samhällen har historiskt varit totalt strukturerade kring barnalstring som den centrala aktiviteten. Vilket såklart nästan är en sorts taftologi. I den mån som historiska samhällen inte har varit fokuserade på reproduktion så har de dött ut.

Så det har funnits kulturer. åtminstone subkulturer, som har fäst väldigt liten vikt vid familjebildning och barnalstring. Men deras idéer har inte överlevt i vår tid eftersom det inte har funnits barn som har burit de idéerna vidare till efterkommande generationer. Både biologiskt och memetiskt så är det nästan taftologiskt att samhällen och kulturer måste vara väldigt fokuserade på reproduktion.

På en fundamental nivå så handlar samhället Om reproduktion. Och om du inte deltar i reproduktionen så deltar du inte i samhället. Då är du kanske någonting i stil med en tillfällig besökare. Men nu för tiden är det ju annorlunda. För att samhället är inte organiserat kring reproduktion längre. Vilket gör att det är mycket mer problematiskt nu att ägna sig åt reproduktion.

Och människor mår också sämre. Delvis på grund av att deras reproduktionsdrifter frustreras. Men det gör att i den här lyckokalkylen som antinatalisterna, antinatalister och andra utlitarister, de vill göra en sån här nyttokalkyl eller lyckokalkyl. Och i den då så sjunker ju värdet av människoliv stadigt i takt med att samhället moderniseras och i takt med att vår relation till reproduktionen förändras.

Det jag vill säga är inte att det finns nackdelar och det finns fördelar. Men fördelarna, om än svårdefinierade, i slutändan så är de värda så mycket att det är värt att göra alla uppoffringar. För i slutändan så får man någonting när man skaffar barn som är större och mer dyrbart än både pengar och frihet och så vidare.

Det är inte riktigt det jag försöker säga. Det ligger någonting i det. Men jag tror att då är vi delvis tillbaka på rationalismens spelplan. Och då har de här rationella och ekonomiska kalkylerna ett smärtsläge. Därför att om man accepterar premissen att det handlar ytterst om en kost-benefit-analys då finns det faktiskt ännu mer att säga för att inte skaffa barn.

Så att, jag säger inte att folk borde skaffa barn för att det är trots allt värt det i slutändan. Utan jag säger, jag vet inte vad jag säger men jag försöker säga något på ingen stil med att man måste vara lite galen för att skaffa barn. Man måste gå utanför det rationella och det kalkylerande. Man måste agera på instinkt. Man kan tycka vad man vill om det, till exempel beroende på hur man värderar rationalitet.

Det finns en hållning som är lite trendig i högerkretsar. Ibland när folk pratar ner rationalitet och säger att rationalism förstör världen och så vidare. Jag har själv flörtat med sådana idéer. Jag kanske gör det just nu i det här inslaget i viss utsträckning. Men det är egentligen inte min grundinställning. Jag ser på mig själv på många sätt som en rationalist. Jag är väldigt intresserad av att agera rationellt för jag tror att rationalitet är ett extremt värdefullt verktyg.

Och jag vill gärna att den typen av normer sprids till fler. Så att tusentals och miljontals människor försöker vara så rationella som de bara kan. De kommer ännu inte komma så nära målet. Men poängen är att det har aldrig varit rationella kalkyler som har hållit släktet vid liv. Och det betyder inte att man måste förkasta allt vad rationalitet heter för att överleva. Jag tror personligen att det är precis tvärtom.

Vi människor behöver bli mycket mer rationella. Gärna för mig att du blir mer rationalistiska till och med. Men vi måste ha ett djupare perspektiv eller söka rationella vägar från en bredare synvinkel. Tänka djupare kring vilka målsättningar vi har. Rationalitet är i grunden någonting instrumentellt. Det finns ingenting som är rationellt i sig utan en handling är rationell eller inte i relation till ett visst.

Så rationalitet är ett verktyg som man kan använda för att få vad man vill ha. Rationalitet kan inte berätta för oss vad vi vill ha eller vad vi bör vilja. Okej, det här är inte en filosofisk diskussion. Men det jag vill prata om är någonting annat. Någonting som går bortom den sortens filosofi. Och det knyter an lite grann till den här frågan om genier.

Som vi pratade om tidigare. Att genier skaffar sällan barn. De mest kapabla och kreativa och produktiva människorna tenderar att ha väldigt låg fertilitet. De har bättre saker för sig än att skaffa barn. Och det här ligger lite närmare det som jag vill komma till. För att skaffa barn, särskilt i vår tid, så behöver man vara lite galen. Lite irrationell. Man ska inte ha något bättre för sig.

Men vad är det egentligen som håller reproduktionen igång? Vad är det som gör att den här motorn går runt? Ja, det är inte rationalitet, det är inte kalkyler. Det är framförallt två saker. En sak är biologisk instinkt. I viss utsträckning är det längtan efter barn, att man känner att man vill ha barn och sådär. Men framförallt är det sexdriften. Så primärt har det förmodligen varit så historiskt, evolutionärt att det är sexdriften som har hållit reproduktionen igång.

Men eftersom man numera kan ha sex, till och med jättemycket sex, utan att skaffa barn, så är den mekanismen satt i spel. Och den har varit satt i spel länge. Det är inte någonting som händer bara med p-piller och kondomer. Människor har haft olika former av preventivmedel i tusentals år. Så vad är det då som har gjort att folk fortsatt att skaffa barn? Det finns en annan faktor där som har fungerat historiskt men som nu verkar ha satts i spel.

Och det är det här jag försöker säga någonting om. Och det jag tror att det handlar om det är enkelt uttryckt grupptryck. socialtryck utifrån. Alltså de anticiperade effekterna på ens egen sociala ställning av att skaffa barn. Så det är inte sexdriften, det är inte barnlängtan, det är inte önskan att trygga sin egen ålderdom genom att ha barn som kan ta hand om och försörja och så vidare.

Utan vi har fortsatt att skaffa barn för att andra människor kräver av oss att vi ska skaffa barn. För att det krävs för att samhället ska fungera på det sätt som som de vill. Så om vi inte skaffar barn så straffar de oss. Och om vi skaffar barn så belönar de oss. Och det tror jag är den enskilt viktigaste livkraften till att folk skaffar barn. Det är inte de här kalkylerna det är inte personliga preferenser och så vidare utan det är någonting som man gör för att vara en del av samhället.

Att vara en del av och ta ansvar för sin stamm. Precis som att män måste vara beredda att ta risker och försvara sin stamm mot yttre hot. Om man inte är det så är man inte en riktig man. Man är inte en del av gemenskapen utan man blir utstött och isolerad och ringaktad på olika sätt. Vilket är det värsta som kan hända för en människa från ett evolutionärt perspektiv. Men på samma sätt är det med familjebildning.

Det enda sättet att vara en fullvärdig man är att bilda familj och göra de uppoffringar som krävs. Eller rättare sagt, och det är här som är kruxet då. Det var så förr i tiden. Nu ser kalkylen väldigt annorlunda ut. Och det är det som ligger bakom den stora... Fertilitetskrisen.

Boris

Ja men egentligen har det faktiskt löpats upp vissa motsättningar i vår resonemang för oss båda här. Du säger egentligen att faktiskt antinatalism för mig men inte för dig är en fullt rimlig tonpunkt. Och barn för mig men inte för dig är en fullt rimlig ståndpunkt.

Vad det linjerar upp är den kompletta människans två sidor. Alltså deras själva driftslivet, viljan att befolka världen gärna för egen maskin. Och det andra som hör till den kompletta människan.

Det är intelligens och kapacitet till logiskt rationellt tänkande. Det är ju det som gör att man kan förändras på det sätt som du beskriver. Och bli familjemedlem, ansvarstagande förälder och så vidare. Och det problem vi har idag när vi likt antinatalister betraktar människomaterialet, det är att en stor del av mänskligheten har ju bara den ena.

sidan av den kompletta personer driftlivet. Jag menar födelsedeltalen är fortfarande högst i världen i Gaza. Det säger det mesta om oförmåga till rationellt tänkande. Och de intelligens och kapacitet saknar ofta just det rent juristiska driftlivet.

Och det löser man helt enkelt just genom att rationaliteten går upp på samhällelig nivå. Typ barn för dem men inte för dig. Alltså att barnafödandet måste regleras helt enkelt.

Martin

Ja, ett sätt att uttrycka saken. Jag ska försöka. Jag försöker spetsa till det lite grann för att göra poängen. Det jag försöker säga är någonting i stil med att människor vill inte skaffa barn. Och där antinatalisterna är inne och sniffar någonting där. Så att människor har väl goda skäl att inte skaffa barn. Vilket gör att om du har ett fritt samhälle, ett inte realistiskt samhälle, så kommer det naturligt leda till...

till att färre barn blir gjorda. Men historiskt har det funnits de här omständigheterna som har forcerat människor att skaffa barn. Och kanske lite i kontrast till dig Boris så tänker jag på det här som inte två sidor av människan eller två sidor av en enskild människa eller en bra människa. Jag tänker på det snarare som externa faktorer. Först och främst då ofrivilliga graviditeter.

Så oavsett om du vill eller inte så kommer du, eftersom du har sexdriften, så kommer du drabbas av ofrivilliga graviditeter. Men sen också de här sociala mekanismerna, där man är tvungen att skaffa barn för att ha en ställning i samhället. Framförallt som kvinna givetvis, men även som man. Och jag tror att det här är viktigt därför att från det här perspektivet så kan man förstå varför alla de här försöken att stimulera barnafödande genom skattelättnader och så vidare.

är dömda att misslyckas. Jag har pratat om det här flera gånger tidigare. Senast var det apropå Orbans familjepolitik i Ungern. När han skulle ha ännu mer nya banklån som familjer skulle få. Jag försökte förklara att den här politiken, när man befriar kvinnor från kvinnor som har fött tre barn från inkomstskatt, den kommer i själva verket bidra till lägre barnafödande.

Därför att den fördjupar det grundläggande problemet genom att cementera förvärvsarbete som den centrala mekanismen för kvinnor att bygga sin sociala ställning. Kläm ut några ungar och sen kan du äntligen gå vidare till det som du egentligen ska syssla med, det vill säga förvärvsarbete. Så det fanns förr i tiden starka krafter som faktiskt forcerade, som tvingade människor att skaffa barn.

Och de har vi tagit bort i frihetens namn. Och nu har vi istället de här andra mekanismerna som forcerar människor. Och det som framförallt är extremt problematiskt är att man forcerar kvinnor att ägna sig åt förvärvsarbete. Och till och med när man har en sån här pronatalistisk fertilitetspolitik så är den helt centrerad kring att främja förvärvsarbete och pusha ut kvinnor i förvärvsarbete.

Boris

Ja men det är just att reglerade på statlig nivå... är i sig inte så tokig, fast Orban-grejerna är ju knäck. Det kommer bara leda till att fel människor sätter barn till världen. Men nyckeln ligger i mycket där du säger att man behövde barn för sin ställning i samhället.

Ser man på mitt favoritobjekt, de gamla statsrepublikerna, så var det tvungen att ha barn för att släkten skulle finnas kvar i ett angivet skikt. Det delde inte bara de styrande i republiken. eller aristokraterna, det gällde alla samhällsskikter. Alltså du var beroende av familj och barn för att behålla din ställning och nu så var skräddare.

Det tycker jag är en ganska rimlig ordning helt enkelt. Och man kan fåka ner några hack i skråna eller vad vi ska kalla dem om man är ensam individ, om man inte lyser upp av andra. Alltså det krävs någon typ av regleringar för att genomföra. Barn för mig men inte för dig politiken. Men jag tror just den politiken är nödvändig.

Det är inget som alla ska få, det låter ju grymt och elakt men det är lösningen på antinatalist, sunda antinatalister förhoppningsvis har ångest över att mänskligheten ser ut som den gäller.

Martin

Det är lite Det knepigt där bara att vi ska ha en politisk lösning. Alltså att samma människor som har kommit fram till att vi ska lägga 7% av BNP på vindkraftbatterier. De ska nu finurligt reglera hela reproduktionssystemet. Nej, det kommer inte att gå. Det är så komplicerat för att det handlar om de här kalkylerna.

Som människor måste göra. Och som på något sätt måste vara på ett sådant sätt att människor leds in i. Eller forceras in i. Att göra det som samhället behöver. Och ett annat problem är att kalkylen ser totalt annorlunda ut för män och kvinnor. Det är två helt olika kalkyler, helt olika system.

Vilket i sig är tabu att ens tänka på och prata om. Att det kan vara så att helt olika regler gäller för män och kvinnor. Vad gäller män då så har reproduktion historiskt varit kringgärdad med artificiella incitament för att locka män att skaffa barn. Trots att det på många sätt är oaptitligt för män.

Och en sån sak är att familjefäder har en starkare ställning, högre socialstatus. Det är ett tecken på att man är tillförlitlig och ansvarstagande. Och det är fortfarande så i viss utsträckning, även i samhället i stort. Det var ju tydligare förr, men säg att du ska anställa någon till en förtroendefull position. Då vill du se till att han kom från en bra familj, att han hade gjort värnplikten, att han hade gift sig och skaffat barn.

Det fanns flera sådana här indikatorer. familjebildningen var en av dem. Och det finns kanske kvar i viss mån, men det är mycket, mycket svagare nu, eftersom det är mycket mer accepterat nu, att inte ha barn. Det finns nästan inget socialt stigma kvar alls av att inte ha barn. Men det var också någonting som hände inom familjen förr i tiden. Alltså någonting som är mycket djupare och mycket mer intimt.

För att mannen behövde göra en hel del uppoffringar för att bilda familj. Men han fick något i utbyte i själva familjen. Han fick en grundmurad ställning som paterfamilias. Den obestridde härskaren över familjen. Och hans kvinna och hans barn underordnade sig honom naturligt. Lite krasst kan man kanske säga saker som att han var tvungen att försörja familjen.

Men i gengäld så fick han till exempel en partner som skötte barnen och hushållet. Han behövde inte vara så djupt involverad i de bitarna. Som ju är särskilt åbetitliga för män. Men nu för tiden är det inte alls så. Män förväntas fortfarande ge upp sin frihet och de förväntas fortfarande dra åtminstone det tyngsta lasset ekonomiskt. Men de får ingen social ställning. Därför att kvinnor hetsas istället till att se sig själva som jämlika officiellt men i praktiken så snarare ska kvinnor se sig som moraliskt överställda männen.

Och män förväntas också göra oändliga mängder kvinnogöra i hemmet med barnskötsel, städning, matlagning och så vidare. Så den här kalkylen fungerar inte alls för män längre. Det är en dålig deal. Det är samma resinolja du ska svälja. Men utan socker. Samma uppoffringar, men istället för att bli respekterad och ärad. Och att bli som en kung i din egen familj. Så ska du nu bara bli spottad på.

Och bara ta det. Det är så många saker som går in i allt det där. Om man tänker på vad det är för kulturella faktorer som har spelat in i det där. Det blir superkomplicerat att bara förstå det och sen att ändra på det. Och för kvinnor, kalkylen fungerar såklart inte alls för kvinnor heller. För att tidigare så fick kvinnor en grundmurad social status, en ställning i samhället, genom att bli mödrar.

Nu så är statusknutet nästan helt och hållet till förvärvsarbete. Så en kvinna som vill ha respekt och status måste primärt arbeta och göra karriär. Och om man som kvinna skaffar barn och satsar på äktenskap och moderskap istället. så betraktas man som ett misslyckande eller som ett offer. Ett offer för sin man och för patriarkatet och så vidare. Så att kvinnor kan inte vara bara kvinnor.

Om en kvinna är bara en kvinna så är hon en förlorare. Kvinnor måste också vara män. De måste arbeta som män. De måste konkurrera med män. Och jag har inga som helst svårigheter att förstå och sympatisera med de kvinnor som inte skaffar barn. Det är fullt begripligt. För att om du inte får någon status av att skaffa barn... utan du måste göra karriär för att inte bli betraktad som ett patetiskt våp då är det såklart väldigt rimligt att satsa på karriären.

För hur kan du ens hjälpa dina barn om du någonsin får några att komma in och lyckas i den här världen om din egen ställning är så låg att omvärlden ser dig som ett ömkligt misslyckande. Så då kanske man skiffer att skaffa barn eftersom det inte ger särskilt mycket status. Du drar ner en status eftersom det förhindrar att satsa fullt ut på det som ger status, det vill säga förvärvsarbete.

Och så fungerar det ju också genom hela kvinnors liv. Jag har sett några exempel på det här. Även på sin åldershöst, när kvinnor sitter där och önskar sig att de hade barn och barnbarn omkring sig. Även då så kommer samhället att hylla dem och säga att det här var en stark självständig kvinna. Hon var en pionjär som trotsade förväntningarna och gjorde karriär.

Hon satsade på sig själv precis som man ska göra och så vidare. Jag vet inte ens hur man kan dra på det där med politik, Boris. Oavsett vilken sorts politisk makt du har. Jag har svårt att se att det där går att göra politiskt alls. Jag kan tänka mig andra sätt att attackera problemet, men inte politiskt.

Boris

Nej, när jag säger politiskt... Då tänker jag mer i termer av stark hand som bygger upp allting efter Armageddon. Jag tänker mig inte en seger för mina idéer i valhuren. När jag ser politiska åtgärder så är det av en annan slags art.

Men det du sa om kvinnor och utvecklingen. alltså jag tror att vi det här är lite lite vid sidan av, men hänger ihop ändå. Alltså den ökade aggressiviteten politiskt i samhället från de motsatta könen och deras besättande av kommandopositioner i politik, förvaltning, alltså i nästan varenda europeiskt land.

Och den aggressivitet de visar mot ofta mot sin egen ursprungsbefolkning, den tror jag psykologiskt är kopplad till det här att man faktiskt gör något man inte vill och egentligen inte är ämnad för. Och det lider vi alla av, de och vi.

Martin

Ja, visst. Och så länge det här händer på samhällsnivå så är det enormt intrikat att nästlas ur det. Det man kan göra, om jag får bara slå ett slag för det också. Alla som har lyssnat på Radio Bubbel länge vet vad jag ska säga nu. Men det är viktigt, jag säger det gärna igen många många gånger. Det finns ingen lösning på samhällsnivå av de här problemen. Det är min övertygelse. Det går inte att lösa de här problemen i ett samhälle.

Men man kan lösa de här problemen i sitt eget liv. I sitt eget lokalsamhälle. Därför att man kan leva efter egna principer. Efter egna idéer. Man kan implementera de här sakerna på en lokal nivå, på en småskalig nivå. Trots att man inte kan göra det på en storskalig nivå. Man kan till exempel leva på ett sådant sätt att man tillmäter människor olika status beroende på om de skaffar barn eller inte, om de deltar i repetition eller inte.

Och det betyder ju såklart inte att folk som inte skaffar barn är värdelösa. Jag tror att det är, som jag har sagt tidigare, jag tror att det är rätt för många människor att inte skaffa barn. Men det innebär att de har en annan ställning till samhället och till gemenskapen. I vissa fall så är de människorna genier. I vissa fall så är de Leonardo da Vinci. Och jag skulle inte säga att Leonardo da Vinci är dålig för att han inte skaffar barn. Jag skulle inte säga att Leonardo da Vinci, han borde skaffa barn eller något sånt där.

Eller att han borde ringaktas. Utan det handlar mer om att det är någonting annat. Och det är inte huvudfokuset för samhället. Och sen såklart vad det gäller kvinnor. Om man accepterar att kvinnor förvärvsarbetar, om man accepterar den normen, så kommer man aldrig komma nabatt med det här problemet. Och man måste också frikoppla sig från resten av världen därute som har den synen på kvinnor och som hela tiden hälsar fram den här moderna statusstrukturen för kvinnor.

Och vi kan inte ändra det på samhällsnivå, men vi kan leva själva på ett sådant sätt att vi implementerar de mer sundare normer i vårt eget liv. Men det kräver en viss grad av isolation och det kräver ganska mycket beslutsamhet. Och det kräver att man kan dra gränser och säga att vissa typer av personer är inte till hela vår krets. Vissa typer av personer som finns utanför vår krets spelar ingen roll för oss.

Vi bortser från dem. Man måste isolera sig ganska mycket från resten av samhället. Men om man är beredd att göra det så kan man göra väldigt mycket. Och jag tror också mer konkret att man kan få upp fertiliteten. Man kan öka fertiliteten i en grupp. i en stamm rejält genom att implementera vissa sådana här enkla regler. Och det finns också existensbevis på att den strategin fungerar i vissa grupper. Vissa väldigt välkända grupper världen över som faktiskt är väldigt förtila.

Boris

Absolut. Och utan att skämta så ska man just nu går det kanske inte politiskt men det kan man skapa. Det ska ju gå. Det är en typen av av isolat, jag kommer inte på något bättre uttryck så för att öka fertiliteten om man har ett överskott av ungkarlar ska man inte dra sig för forna tiders brudrov ge sig ut på expeditioner i grannstäderna vilka det nu kan vara vi

Martin

måste överväga sådana idéer och ännu mer radikala idéer och bara testa många saker ett intressant faktum är att det finns ingen Det finns ingen nation i hela världen som råd på det här fertilitetsproblemet. Israel är möjligen ett undantag. Israel har fortfarande fertilitet. Men om du tittar på delgrupper inom Israel så ser det inte jättebra ut.

Alla grupper som klarar det här, det är små grupper som lever isolerade från resten av samhället. Som Amish-folket. Eller de shasidiska judarna i New York. Sådana grupper finns lite överallt. Som klarar de här utmaningarna. Men de har alla gemensamt att de är isolerade från resten av världen. De tar aktivt avstånd från de allmänna normsystemen.

Och de har egna regler. Framförallt för hur män och kvinnor lever. Det var fint att jag fick predika lite om det där. Borde som det kanske är uppenbart. Men jag försöker leda in och öppna upp lite nya diskussionslinjer. Som vi kan prata om senare. Som har att göra med fertilitet. Vi ska ju lösa fertilitetskrisen.

Boris

Ja, det ligger på oss faktiskt. Ja,

Martin

det är ingen annan som verkar vara på gång. Så vi får fixa det också. Med allt annat som vi håller på med. Så får vi lösa det problemet också. Jag har lite tankar om det. Jag tänkte att jag ska ta upp det.

Boris

Jag är fascinerad med det. Det måste vi prata mer om framöver.