Martin

Argentinas president Javier Millay deltar i konvent med europeiska patrioter anordnad av högerpartiet Vox med bland annat Marine Le Pen närvarande och har inga planer på att träffa kungen eller premiärminister Pedro Sanchez under besök i Spanien. Kallar socialismen satanisk och en cancer. Det var ett tag sen sist som vi pratade om Javier Millay så låt oss titta lite på vad som har hänt sen sist.

Om vi börjar med det senaste som pågår just nu i den här rubriken så har vi en liten diplomatisk kris mellan Argentina och Spanien. En sak som hände var att en spansk minister förelämpade Milley och sa att han såg ut att vara hög på droger när han höll tal. Ett uttalande som i sig inte framstår som särskilt orimligt i mina ögon.

Men Argentina svarade med en officiell protest från regeringskansliet. Den här spanska ministern fick be om ursäkt. Och det här är bara en i raden av en nålstick i en gammal konflikt. Spanien har en socialistisk regering och Milley är förstås en av världens mest uttalade antisocialister. Förmodligen den statschef i världen som är... det som är absolut hårdast i sina attacker mot socialismen som fenomen.

Och Pedro Sánchez, Spanisk primärminister har attackerat Milley sedan innan Milley blev president. Så det är en väldigt gammal konflikt. Men nu i dagarna då så åkte Milley på den här stora konferensen i Spanien arrangerad av högerpartiet Vox och struntade alla sådana här tänkbara officiella mötena som han skulle kunna haft med Spaniens statsledning och så vidare han ville bara träffa Vox och de andra på konferensen som Marin Le Pen och José Antonio Kast från från grannland Chile som vi pratade om för ett tag sedan Georgia Meloni och Victor Orban men jag tror att de var med över videolänk och inte personligt så han fick inte frottera sig med dem men den typen av människor Sen höll Millet tal där han pratade om socialismen och kallade den för en mörk, svart, satanisk, katastrofal, fruktansvärd och cancerogen ideologi.

Jag vet inte hur mycket som går förlorat i översättningarna av den här typen av uttalanden från Millay. De låter ofta så skruvade och de låter ofta liksom grova, inte särskilt poetiska. Men det man alltid märker är ju att han har hjärtat på rätt ställe och han tar ifrån tårna hela tiden. Så att det är väldigt härligt ändå tycker jag. Även om det inte är direkt några här smäktande bevingade sentenser som kommer i hans mun hela tiden.

Mer reservation då för det kanske låter oerhört vackert på välfunnet på spanska. Och han gjorde också några referenser till Pedro Sanchez fru utan att nämna henne vid namn men ändå så att alla förstod och det där blev de också väldigt förbannade över. Spanien svarade med diverse protester och diplomatiska åtävor och nu har de tagit hem sin ambassadör från Argentina så vi har en pågående och eskalerande diplomatisk kris som utvecklas nu, dag för dag och timme för timme så vid jag kan se så finns det inte särskilt mycket av substans i det där det som är intressant är att se hur enormt provocerade de spanska socialisterna blir av Millets retorik jag tycker också att det är väldigt älskvärt från Millet, alltså all den här retoriken att han åker på konferenser med Vox och så vidare.

Han skulle inte behöva göra någonting av det där. Det har ingenting att göra med hans agenda i Argentina. Det är ingenting som direkt följer ur hans grundläggande liksom libertarianska ekonomiska ställningstaganden. Det är bara någonting han vill göra. Och jag tycker att det är värt att fundera på vad det säger om honom. Det gnäns ju ganska ofta över att Millay han har den här förblässen för judendomen och Israel och så vidare, extremt pro-israelisk.

Och jag håller med om att det där inte är det inte är så väldigt tilltalande att han har den där sidan. Men samtidigt så finns det de här andra sidorna dels den här fanatiska antisocialismen av en kaliber som vi knappt har sett till sen kalla kriget som vi pratade om tidigare en gång någon av de första gångerna vi pratade om det är som att karn är fast permanent 1983 eller sånt där.

Ronald Reagan är president och socialismen är det stora hotet och det är ganska daterad och på vissa sätt jag är också en fanatisk antisocialist. Jag älskar att höra Milley prata om det här men på ett sätt är det lite som att han lever x antal år till när ni är förflutna i sin retorik. Men det är den andra saken, det är att han uppenbarligen är en högerman.

Så ja, han vill frottera sig med judar, men han vill också frottera sig med alla möjliga högradikala politiker. Sådana som de flesta libertarianer, alltså de flesta som kallar sig för libertarianer, vill inte ta sådana människor med tång för att de är högerextremister och så vidare. Men det är med dem som Millais anser sig vara allierad. Och det säger en hel del om hans instinkter.

Om man bara ser hans vurm för Israel och inte ser hans vurm för den radikala högern så är man lite enögd och då missar man en viktig del av bilden. Och det ska sägas också att det återspeglas ju givetvis i hans politik i Argentina också. För att Emilej han har ju gått ut hårt mot alla möjliga delar av staten som sysslar med vänsteristisk indoktrinering.

De här med ideologiska delar av staten, jämställdhetsmyndigheter, kulturfinansiering, utbildningsväsendet, statliga mediestöd och så vidare. alltså Milley, han är ju han är ju definitivt inte någon sån här nyliberal en sån som vi pratar ibland vi brukar kalla för nyliberaler såna här frihandelsliberalister som samtidigt har samma kultursyn som 68-vänstern som är oräknat många av Europa och såklart i i USA, hela den libertarianska rörelsen där Milley är en högerman han är inte direkt någon traditionalist möjligen är han en traditionalist i någon sorts esoterisk indisk bemärkelse med sina handliga praktiker han är snarare någon sorts del av en sorts modernistisk sekulär men tämligen radikal högerströmning han är en fascinerande person väldigt sympatisk trots allt tycker jag att Ja, jag känner att jag tappat tråden lite grann.

Jag börjar prata om Millais och hur mycket jag gillar Javert Millais. inrikespolitiskt i Argentina så vitt jag vet så har det inte hänt några stora dramatiska saker Milley han har gjort några till försök att driva sin agenda vidare bland annat en sån här intressant rubrik som tog upp att han han hade fått underhuset i Argentina att godkänna ett förslag som skulle ge honom särskilda befogenheter med hemvisning till ett undantagstillstånd eller en nödsituation och sånt där så bland annat skulle han få jag tror att han skulle få någon sorts befogenhet att efter eget huvud privatisera stora delar av den statliga företagssektorn att han skulle kunna göra det på egen hand utan att behöva gå via parlamentet och sånt där men det var bara den ena kammaren i parlamentet det gick inte igenom i senaten eller om senaten fortfarande inte röstat om det jag är osäker men han har fått igenom några nya reformer så han har fått bastning på några andra jag tror man kan säga att det är lite som ett dödläge eller status quo.

Men det är värt att tänka på att status quo i det här sammanhanget är inte direkt någon katastrof. Status quo är ju att Milley har tagit makten utöver en hel del inflytande. Han har gjort väldigt stora nedskärningar i staten. Han fortsätter montera ner staten bit för bit. Han skulle kunna gå snabbare fram såklart, teoretiskt sett från ett sorts renlärt libertariansperspektiv.

Men det finns ju ingen annan i hela världen som går så snabbt fram som han. Det finns ingen ledare för något land någonstans som monterar ner en stat lika snabbt och effektivt som Milley gör. Så det är ju värt att tänka på. En annan sak som är intressant tycker jag apropå vad som hände med Milley är att han är fortfarande väldigt populär. Han är ungefär lika populär, han har samma opinionssiffror som han hade i samband med presidentvalet.

Det är nästan som att ingenting har ändrats. netto i alla fall opinionsmässigt. Argentinerna har inte tröttnat. De har inte börjat ropa på stora snälla pappastaten igen. Vilket ju är det normala någonstans när man har sån här extrem åtstramningspolitik som det kallas. Det är ju att det leder till minskad popularitet. Så att om man som politiker driver en sån agenda så är det som att man har lite bråttom.

Man måste uppnå resultat innan man blir utkastad av väljarna för att de är oförmögna att tänka långsiktigt. De ser bara till de kortsiktiga konsekvenserna i deras egen plånbok, deras egen vardag. De har svårt att se det långsiktiga perspektivet. Så det blir lite som en kamp mot klockan. Och det brukar sluta med att regeringar som genomför åtstramningsutgärder är ganska impopulära.

Men kanske får upprättelse i efterhand. Men det leder ofta till regeringsskiften och sånt där. Men med Milley, han verkar inte ha det här problemet. Han är fortfarande lika populär som han någonsin var. Och ekonomiskt så, på de saker som är hans viktigaste fråga är ju inflationsbekämpningen att lösa det stora problemet. Och inflationen i Argentina, den är fortfarande högre än man skulle vilja att den är.

Men jag tror man måste konstatera att den är under kontroll därför att den sjunker. Och det börjar märkas mer konkret. på olika sätt. Som att butiker i Argentina där var en grej jag läste om att butiker börjar använda tryckta prislappar igen. För att priserna behöver inte ändras på daglig basis. Man måste inte ha spritpenna och sudda och skriva nytt på eftermiddagen.

Utan man kan ha vanliga tryckta prislappar med priser som varar i flera dagar kanske till och med. Och dessutom så läste jag om att priser på vissa varor har börjat sjunka. inklusive vissa viktiga psykologiskt viktiga varor som bröd och ris och grönsaker, kanske inte generellt men åtminstone i vissa fall vissa segment av de produkterna där har priserna börjat gå ner vilket, jag vet inte exakt hur det hänger ihop det kan hända att det har vissa kanske mindre renlärare i libertarianska orsaker för att Millais sysslar med en viss mått av trixande som kanske inte är helt helt renlärigt men det finns ganska mycket regleringar och sånt där för att balansera upp effekter av andra saker han gör och så vidare så kanske han har gjort någonting med just matpriserna men inflationen minskar rejält och folk börjar i vissa fall kunna se till och med prissänkningar vilket är psykologiskt väldigt viktigt men liksom

Boris

Det är ju inte bra med priser. De lever ju i köttparadiset på jorden. Vad ska de ha med ris och bröd till? Jag fattar ingenting.

Martin

Tänkte jag på det också att kött inte nämnde sina uppräkningar. Läste jag den här fickan?

Boris

Det är där de är ute efter. Jag har grovlat mycket på det här med Emilie. Men jag tror att det är så jävla enkelt som att vred den entusiasmen och den upp... uppenbara glada kamplusten hos honom gör att han inte tappar popularitet. För du sa ju det här med de som ska liksom politiker som ägnar sig åt åtstramningar liksom Merkel eller Stefan Löfven framträder för folk.

Ja, oj, vi har svåra år framför oss och så vidare. Den här jäveln, han bara kör ju. För satan, nu ska vi framåt. Pang. Alltså att Han tar ju kommandot hela tiden. Och är förbannad. Hötter med näven och sjunger. Och han är ju inte gråtmild och dyster. Liksom kära landsmän nu ska ni svälta i två år. Det finns en väg ur den här tunneln.

Och den ligger däråt. Gå däråt. Och jag tror att även i svåra tider. Det är en ledare som har hans... lyckas behålla sin karisma som man har gjort kommer att behålla populariteten förstås och kunna leda folk framåt.

Martin

Jag tänkte göra en till liten Millaispanning en intressant sak som jag har sett flera tecken på det, flera signaler men jag har inte riktigt lagt ihop två och två förrän jag läste en artikel i jag glömde exakt men det var en brittisk tidning som skrev, det var egentligen en sort av attackartikel mot Millais jag har känt att det är lite svårt tolkat hur Millais förhåller sig till den ekonomiska utvecklingen i stort, frågor som BNP-tillväxt, skatteunderlaget, storlek och så vidare.

Jag tror vi pratade om förra gången vi pratade om Argentina att Argentinas ekonomi befinner sig egentligen i en sorts implosion. Att man har kraftig negativ tillväxt, aktiviteten i ekonomin minskar, försäljningen av alla möjliga varor minskar. Så det är som att ekonomin saknar ner och stannar av. Vilket såklart är helt naturligt givet var landet befinner sig mitt i en chockterapi process. Men det finns en del tecken på att Milley inte direkt, såklart så gör han inte allt han kan för att avstyra det.

Men det är till och med så att han verkar påskyndare. Så ta det här med skatteunderlaget till exempel. Den argentinska staten får svårare och svårare att ta in skatteintäkter för att ekonomin krymper. Så det finns... mindre ekonomisk verksamhet att beskatta och samtidigt så flyttar mer verksamhet ut till grå eller svart sektor. Utom räckhåll för Skatteverket. Så vad gör då Milley?

den brittiska pressen uppmärksammade mig på att han gjorde ett uttalande företag sen som jag tycker var ganska intressant han uppmanade företag att undvika att betala skatt om de kan komma undan med det då han sa att skatteundvikare är hjältar som vet hur man undslipper statens klor och om ni köper dollar på svarta marknaden så är det ännu bättre för då behöver ni inte betala en massa idiotiska avgifter och från ett anarkolibertarianskt perspektiv så är det ju helt logiskt.

Det är bara bra om verksamheter flyttas till den svarta sektorn. Det är på sätt och vis målet med allting. Ingenting ska beskattas. Ingenting ska regleras. Den svarta marknaden och den fria marknaden är på många sätt samma sak. Och Milley förstår det där eftersom han inte är en vanlig han är en anarkokapitalist. Och det kan vara så att han agerar på det där. mer än vad jag åtminstone har förstått det vill säga att han gör saker som han vet krymper den statligt kontrollerade ekonomin och och därmed avhänder han sig i praktiken politiskt manöverutrymme men, när jag försöker se det då från hans perspektiv så politiskt så är det ju ganska troligt att han ändå kan räkna hem politiska vinster därför att folk märker att de får det bättre, till exempel tack vare en expanderande svart sektor och de vet vem de ska tacka för det.

Jag vet inte om det här är någonting som faktiskt är en strategi som han faktiskt använder sig av. Men om han gör det så är det ju liksom... helt unikt och enormt intressant och om det här citatet stämmer, det som den här brittiska tidningen påstår att han sa, som jag förstår det ganska nyligen då när han var president, så är det ju en väldigt spännande idé presidenten som står och gormar om att fuska med skatten så mycket ni kan, om ni kommer undan med det,

Boris

sluta betala skatt vilken gudagom att folk har talsat hej

Martin

Men det som du säger, med tanke på de här speciella egenskaperna han har, hur skicklig han är, så känns det nu som att det finns en bra chans att han fortsätter göra sin grej och kanske till och med kan lyckas med sitt projekt.

Boris

Ja, jag tror han får energi av att märka att det rör sig framåt. Det har kört på som förut.