Transkribering
Författaren Paul Auster död i cancer 77 år gammal, fick genombrott med trilogi av deckare som utspelade sig i hemstaden New York
Martin
Författaren Paul Oster, död i cancer 77 år gammal, fick genombrott med ett trilogi av däckare som utspelade sig i hemstaden New York. William i sitt författarskap visar på hur stor påverkan slumpen har på livet. Sa själv att efter födseln är döden det enda som är garanterat. Däremellan är allt möjligt. En mycket berömd författare har gått i tiden.
Jag trodde Boris att vi hade pratat om honom förut i radion för att du sa en del ganska elaka saker om honom men jag kanske minns fel för jag hittade inget när jag söker i arkivet jag gjorde flera sökningar så jag tänker att jag kanske blandade ihop honom med någon annan det var någon sån här väldigt populär amerikansk författare vi pratade om men kan det ha hänt ändå att du sa något elakt om honom
Boris
Ja, vad konstigt. Jag har inte sökt, men jag är tvärsäker på att jag har sagt delaktiga saker om honom.
Martin
Boris
Jo men alltså det är, jag tror hon nämnde att han är en av de första författarna som fick mig att våga säga, alltså bryta mot en lite mer allmän uppfattning. För när han kom med sin New York-trilogi där på 90-talet, då var det ju så här halleluja-stämning och jag läste ju och jag hade väl hunnit bli för gammal för att liksom gå in i den här tonårs och gud vilken bra bok det här är och så vidare.
Ja. Det är en av de första böcker jag vågade författare vågade säga. Det här är bara skit att skriva ner offentligt. Det är för att det är, alltså rubriken sammanfattar, alltså läser man rubriken med en ganska bra sammanfattning av vad han står för. Det är ingen större djupsinne alltså. De fem, sex första böckerna inklusive New York-trilogin handlar liksom, det är samma sak. Det förekommer en författare, han blir på något sätt insyltad i någon mystisk...
kriminalintrig. Det dyker upp okända släktingar som folk förenas med hela tiden. Det dyker upp dubbelgångare och så är det liksom märkligast slumpartade träffar och folk dör alltid slumpartat. Får en trägrinn i huvudet eller fastnar i ett elektriskt staket.
Och ingen dör om man fastnar i ett elektriskt staket. Kanske man blir hängande länge och dör av uttorkning. Och det fanns liksom en sorts struktur och grammatik som var precis densamma hela tiden i de första böckerna som man möblera om lite. Och han skrev ganska torftigt. Han försökte liksom postmodernistiskt konstruera den hårdkokta amerikanska prosan liksom Hemet och Chandler och Hemingway också.
och skriva som de men skapa en annan struktur och intrig det vart väldigt torftigt för intrigerna var inte så mycket och det finns ju ett berömt citat av den faktiskt framstående brittiska litteraturkritikern James Wood som sa att det finns ju mycket det finns en del att beundra i Åsters romaner dock allt utom språket och Så var det definitivt.
Och det där gjorde ju Åste lite knäckt för det blev ett vida spritt citat. Så han kontrade för tio år sedan med att skriva en nio... Hans första böcker var ju ganska slimma olymer. Han skrev en 900-sidig bok med extremt långa och vindlande meningar. Vilket inte gjorde saken bättre för det var precis samma struktur alltså.
samma upplägg. Och i den boken så är det en person där han utforskar fyra olika möjliga parallella liv för den personen om vad som händer om slumpen uppenbarar sig på olika sätt i de här fyra parallella liven. Och problemet är att de liv han beskriver är så förbannat tråkiga.
Så jag tror ingen människa någonsin har läst klart en bok. Jag beklagar hans fru som var tvungen att lyssna på den för att han läste upp varje kapitel för henne. Det gjorde han så med alla sina böcker. Då får de godkända. Nej, så att det är... Alltså, ingen läser ju... honom längre. Han har inget namn. Han kommer att vara bortglömd. Jag tycker hans främsta insats som skribent var att han var medförfattare till två väldigt puttriga filmer som utspelar sig i Brooklyn.
Där han själv medverkar också. Den första hette Smoke. Den andra kommer jag inte ihåg vad han hette. Harvey Keitel med Olo Reed. utspelar sig folk som träffas i en cigarrbutik i Brooklyn och berättar olika historier. Det är två väldigt sympatiska filmer. Ja,
Martin
Boris
Martin
Jag hade ingen aning om att Paul Auster hade något med den att göra. Men, ja, intressant. Ja, jag läste någon av artiklarna tror jag om Paul Auster. Han säger att när han var liten, när han var liten pojke, så Så bevittnade han. Hur en annan liten pojke. Blev träffad av blixten. Och föll ner död. Ögonblickligen. Och på låtsas säger han. Han blev enormt påverkad. Det var som en vändpunkt i hans liv.
Han blev enormt påverkad av den här händelsen. Och han tänker. Han Får hela sitt liv. Så har han tänkt på den här pojken. Och blixtningslaget varje dag. Jag är säker på att det inte är sant. Det är totalt påhittat. Det kan ha hänt att han har sett något blixtningslag någon gång. Men det är inte sant att han har tänkt på den här blicksnedslaget. På varje dag i hela sitt liv. Utan det där är någonting som han. Som han bara tycker om att säga. Han vill få något effekt med det uttalandet. Men varför? Varför vill man säga en sån sak?
Boris
Han tror att det bär något. Det är för att han tror att det bär. Han tycker att för honom är det en väldigt målande. bild av slumpens betydelse. En enkel symbolisk figur. Men det är så fattigt. Därför att det är... Slumpen uppenbarar sig på så idiotiska sätt i hans romaner. Det finns ju inget...
Martin
Jag tycker det låter trivialt och meningslöst och tjeartat, det här med blicksnedslaget. Det är totalt ointressant. Det är som en liten anekdot. Men han vill utmana Som ett helt liv upphängt på den här Den här händelsen Det är en sjuk grej Att fokusera på
Boris
Sen är det ju också Det är åt själva handlingen Att någon dör plötsligt Genom slumpen och naturen Eller någonting Det återkommer hela tiden i hans böcker och det blir så trist när man ser folk får en trägren i huvudet folk blir översörda folk ramlar ner för trappor folk blir innebrända och ramlar in i stängslet också Ja Det är så förvannat trist alltså
Martin
Ja, det låter på dig Boris som att jag inte kommer få någon läsrekommendation här på låten Nej,
Boris
Martin
Boris
Ja det kommer jag inte ihåg Den andra uppföljaren var inte riktigt bra Lika bra men den var bra