Transkribering
Argentinas president Javier Milei avlägsnar från sitt lagförslag finanspolitiska delen, som bland annat innehöll höjning av exportskatter och inkomstskatten
Martin
Argentinas president Javier Millay avlägsnar från sitt lagförslag finanspolitiska delen som bland annat innehöll höjning av exportskatter och inkomstskatten vilket finansminister Luis Caputo menar gör det lättare att få igenom förslaget i kongressen och säger att de 500 punkterna som är kvar representerar en strukturell förändring.
Från början så har det ju varit klart att Javier Millay och hans nästan drömlikt storslagna Och renlärt libertarianska revolution i Argentina. Att den skulle möta stort motstånd. Först och främst inom det argentinska politiska systemet. Det var det vi sa från början. Och som många har sagt. Wow han lyckades bli president.
Häftigt. Men hur ska han få igenom alla de här idéerna? Den största delen av utmaningen ligger fortfarande framför honom. Presidentämbetet i Argentina är ett mäktigt ämbete. Och har väldigt mycket befogenheter. Ungefär som presidenten betet i USA. Men i slutändan så behöver Milley få igenom saker i parlamentet. Om han inte ska byta stil helt och hållet då. Deklarera ett undantagstillstånd.
Upplösa parlamentet. Och regera genom dekret med stöd av militären. Vilket han såklart borde göra. Men han verkar åtminstone inte ha kommit till den punkten än. Så istället blir det som väntat. Kohandel med andra partier i parlamentet. Generellt får jag intrycket att det har gått mycket bättre än väntat. Han har inte alls framstått så isolerad politiskt som många trodde. Inklusive jag själv. Han har verkligen...
Jag har höjt på ögonbrynen över hur mycket buy-in han har lyckats få från de andra partierna. Ett mycket imponerande politiskt hantverk tycker jag att det ser ut som. Men nu har han kommit till en punkt då han ser sig tvungen att backa från en del saker. Och det är ju såklart... I en förhandling så börjar du med ett ambitiöst bud. Och sen så får man hitta en kompromiss någonstans. Det är så det funkar.
Det är intressant att se nu var han stöter på Patrull. Och det är det som kallas för den finanspolitiska delen av hans reformpaket. Jag vet att man säger så politiskt men det är värt att reflektera över tycker jag att det är ett lite märkligt språkbruk. Alla politiska reformer är ju finanspolitiska. Alla politiska reformer nästan alla, de måste finansieras på ett eller annat sätt. De påverkar statens samlade finansiering.
Allt som kostar pengar för staten eller sparar pengar för staten är egentligen finanspolitik. Men det man menar här är framförallt förändringar av skattesystemet och relaterade saker. Tydligen har nästan hela reformpaketet gått igenom med alla de här hundratals punkterna. De har gått igenom tre olika lager av parlamentariska kommittéer.
Det vill säga att de andra partierna har gått igenom dem, diskuterat och skrivit under. På de här 500 punkterna. Eller vad det är för någonting. Vilket ju låter helt fantastiskt. Men skatteförändringarna går inte igenom. Så de stryker man på nu. Skjuter de på framtiden kanske. Och när jag tittar lite på detaljerna. Så känner jag att det kanske är lika bra det. För det verkar framförallt handla om skattehöjningar. Man ska höja exportskatterna.
På vissa produkter. Och också höja inkomstskatten. Generellt. För hela befolkningen. Eller stora delar av befolkningen. Så. Att målet är ju förstås att få statsbudgeten i balans. Det är någonting som Leigh pratar mycket om. Och det är ju inte i sig en odimlig idé. Men det är inte en allt annat överskuggande idé. Det är inte världens viktigaste sak att statsbudgeten ska vara i balans faktiskt.
Men framförallt, även om man vill göra det, varför göra det genom att höja skatter? I ett land där skatterna redan är åt helvete för höga. Vad är det för slags anarchokapitalism att ens ha skatter? Än värre att höja skatter. Varför inte göra mer nedskärningar istället? Så på ett sätt så undrar jag om inte Millais agenda kanske blir bättre på det här sättet. Det kanske blir mindre liksom liberalt, salongsfet ansvarstagande. Men mer libertariansk. Mindre kompromiss, mer motorsåg. Jag känner mig inte så deppig över den här nyheten.
Boris
Jag trodde ju också att det var ett bakslag först, men när man läste det så ser jag det faktiskt inte speciellt problematiskt, utan är mer förundrad över att det har att göra. Gått så långt utan så lite bråk i parlamentet. Men det som fascinerar mig mest är att det har varit så jäkla lite bråk på gatorna. Jag hade räknat faktiskt med en mycket massivare mobilisering.
Eftersom de mäktigt eronistiska fackföreningarna och andra organisationer har ju en så jäkla massa klienter. Så hade jag räknat med hundratusentals människor ut på gatorna. Men som mest har man samlat några tiotusental. Och det visar nog på en så här monumental utmattning i det argentinska samhället. Inte ens klienterna och deras herrar orkar bråka riktigt. Och jag tror läget är ganska gott. Driva igenom allt möjligt.
Martin
Det har varit en enorm triumf för Milley att just nu har hållit lugn på gatorna. Men jag frågar dig då, hur stor roll tror du har spelat att han har tagit en hård linje? Att han är förväg sagt att vi kommer inte tolerera några ordningsstörningar. Styra upp ordningsslagarna, ni får bara demonstrera på trottoarerna och inte på gatorna. Och också att de har sagt att, de sa innan de utlyste demonstrationerna. Att vi kommer skicka räkningen för ordningsinsatserna till fackföreningarna. Till de här. Liksom klientelismorganisationerna. Och sen gjorde de det också. Skickade stora räkningar till organisationen. Vilken roll tror du det har spelat. För att få dem att hålla sig på mattan.
Boris
Jag har nog bidragit. Men jag tror ändå att det är. Det är den här mattheten. Alltså har man i. Och den är en viktig faktor. Jag tror människor som tar makten. Underskattar alltid den. Att man kan göra lite som man vill. Att folk. Om någon säger att nu gör vi så här och gör det jäkligt bestämt. Då tenderar alla att hålla sig ganska lugna. Om man lever i ett land som Argentina.
Med liksom miljoners, biljoners procent i inflation nästan. Då blir det som en tal trött. Vad ska du gå ut och gapa för? Och om dessutom den som har tagit makten säger att. Det kommer att göra ont om jag går ut på gatorna. Det kommer att bli dyrt för det i alla fall. Då bidrar det nog till att folk håller sig hemma. Det är en kombo där. Men jag tror att materialtröttheten i huvudet på folk. Gör att. Miljö faktiskt kommer att kunna göra väldigt mycket.
Martin
Det viktigaste. Det viktigaste tror jag. Det är det här som du också säger. Det som folk underskattar. När de kommer till makten. Jag skulle tänka på det som att. Vara ledarskap. Ledarskap är en så otroligt underskattad faktor. Ingenting så kraftfullt i hela. Den mänskliga tillvaron. Som ledarskap. Och. Det är bara att det är så sällsynt och det är så missförstått och underskattat. Så folk förstår inte det. Jag har ju också sagt det här.
Vi pratade om det nyligen apropå El Salvador och Bukele och Milley. Att det faktiskt finns starka ledare som verkligen griper makten och använder makten. Och ovanligt är att det är det framförallt. Det är det mer än innehållet i deras politik som man önskar sig skulle spridas till andra länder. Och jag har ju sagt det också att jag har en ganska jag har i grunden en väldigt mörk syn på utvecklingen i Sverige.
Men jag har också en optimistisk syn som säger att om vi kan få en ledare inte en rörelse, inte ett parti utan en ledare, en person som är beredd att leda. Om vi kan få en sån person som kliver fram i Sverige då kan vi lösa alla våra problem och vi kan göra det ganska snabbt. Men det är det som krävs. Det är det som är det som är nyckeln och Det som har hänt i Argentina som vi har sagt tidigare. Det är framförallt att de har fått en ledare. Och om han vet. Om han vet vad det betyder. Om han vet vad ledarskap är. Då kan han göra nästan vad som helst.
Boris
Och ett bra exempel just det här med att hantera politisk makt i sin närhet. Det är ju att han. Han fockade ju nyligen en minister. Han själv utsett. Han tillträdde sig utsatt av ministern. Infrastrukturministern skulle ansvara för en stor del av privatiseringarna. En nyckelroll och en person han litade på. Och så sladdrar han lite vid sidan av. Det typ läcker lite i pressen. Då fimpar man dig i honom direkt. Det var pang, boom, hej då. Lämna in den här avskedsansökan.
Martin
Boris
Martin
Boris
Martin
Motorsågen, det är den man vill se mer av. Ja visst, det är ledarskap. Det är kraftfullt. Det pekar med hela handen, som de säger. Millet kan verkligen det där. Och det är det som gör att nu har man dessutom ett ordentligt utmattat och på många sätt förtvivlat land i Argentina. Och nu finns det en ledare som stakar ut en väg. Och det verkar ju som att folk faller in i ledet. Ja. Det är sällsamt att se, men väldigt uppmuntrande.